Island 1.0

2017-07-08 Seydisfjordur

Solen skiner och det 18-20 grader varmt. Lite överraskande då Island har en medeltemperatur på 12-13 grader under sommaren. Njutbart! Lasse steker pannkakor till frukost och vi får besök av hamnkaptenen som kommer förbi och berättar att det är konsert med Mugison i den blå kyrkan i kväll. Hamnkapten svarar på alla frågor vi har och är mycket hjälpsam. Vi får hans telefonnummer och han säger att vi kan ringa honom när vi vill. Det känns nästan som att han vill att vi ska ringa honom. Det kanske inte händer så mycket här i staden i vanliga fall eller så är han bara osedvanligt vänlig.

Jag hade lovat Sea Wind en rejäl tvätt om hon tog oss tryggt och säkert till Island och det har hon ju verkligen gjort. Jag skurar henne så ren och fin att hon bara glänser. Den blöta gennakern får sig en dusch och hängs upp på tork. Vi tar därefter en sill-lunch och en liten middagslur. Man är lite trött efter den långa överfärden och den spänning som ändå varit. Vi bokade biljetter till konserten och begav oss iväg till den lilla blå kyrkan. När vi promenerar dit kommer ett yngre par ut från ett hus och hoppar upp på sina cyklar. När dom far förbi säger dom ”Det är en konsert i kyrkan idag”. Jo vi vet säger vi. Vi är på väg dit. Det är så gulligt med en så här liten ort där människor tar sig tid och bryr sig om varandra och även de som kommer utifrån. Vi tackar för informationen och berättar att vi också ska dit. Det går som ett lämmeltåg av människor mot kyrkan. Vi tar en öl innan konserten på vårt nya favoritställe El Grillo. Det här är så långt från Stureplan som man kan komma. Folk av alla de slag i vandringsskor, prinsessklänningar, träningsbyxor eller fritidskläder. Det är en öppen och gemytlig stämning och det luktar fantastiskt gott av den grillade maten som serveras runt omkring oss. Vi känner oss hemma här på Island. Väl inne i den lilla söta träkyrkan som är fullsatt med människor från byn och några förvirrade turister startar en musikalisk känslostorm. Mugison står ensam framme vid altaret med sin gitarr, en ordentlig ljudanläggning och sjunger allt ifrån hård rock, soul och vackra kärleksballader och musiken känns i hela kroppen. Rytmerna är suggestiva och hans röst är växelvis mjuk och raspig hård. Vid ett tillfälle kommer hans fru upp och de sjunger en av de vackraste kärlekssånger jag någonsin hört, så mycket känsla och kärlek som de förmedlade trots att vi inte förstod ett ord av vad de sa då de sjöng på Isländska. Vi smälter upplevelsen med en öl på El Gillo och går sedan hem och avslutar kvällen med kaffe och lite kortspel.

2017-07-09 Seydisfjordur

Denna morgon hänger regnet i luften, men planen är att ta oss en vandringstur på berget. Efter frukost packar vi lite vatten och godis och beger oss upp på fjället. Det är så vackert. Blå-lila Lupiner bekläder bergets väggar och färgar hela berget lila. Vi omges av massor av vackra fåglar som häckar här uppe. Storspoven följer oss hela vägen och till slut blir vi nästan trötta på hans olycksbådande tjattrande läte. Det finns en led att följa och efter stund hittar vi den. På vägen möts vi av otaliga vattenfall det ena vackrare än det andra. Vi kommer upp på en platå där det är fullt av häckande fåglar och det är så lugnt och stilla. En plats så rofylld och storartad. Lasse blir tårögd och håller om mig och säger att han är så lycklig och tacksam över att vi får uppleva detta tillsammans. Det är en ynnest att få känna sig så närvarande och lycklig och vi har bägge förmåga att vara tacksamma för gåvan. 

Vi följer leden och går och går. Efter fem timmar börjar vi känna oss nöjda men vet inte riktigt hur vi ska ta oss tillbaka. Vi har en strömmande fors mellan oss och vägen tillbaka till byn. Vi fortsätter och tillslut ser vi ett monument som tydligen var slutet på leden och därifrån kommer man ut till vägen, men hu, nu är det långt tillbaka till båten. På parkeringsplatsen vid monumentet frågar jag ett ungt par som visar sig vara Österrikare, om de ska ned till stan och om vi kan åka med dom. Det fick vi naturligtvis och som tack för skjutsen bjuder vi in dom på lite kaffe i båten. De var på semester och hade hyrt bil i tio dagar för att se Island. De campade och lagade mat själva för att spara pengar då det är väldigt dyrt här på Island.

När kaffe stunden var över så tittar vi på varandra och nickar. Bägge två är hungriga som vargar efter den långa vandringen och vi vill ännu en gång få smaka de t underbara lammet på El Grillo innan vi lämnar Seydisfjordur i morgon. Sagt och gjort, lammet på El Grillo är lika perfekt som förra gången.

2017-07-10 Seydisfjordur – mot Husavik

Dags att proviantera för färden mot Husavik som kommer att bli dygnssegling då det är cirka 150 sjömil dit. Kjörbudin som affären heter här på Island hade ett ganska bra utbud, men jisses vilka priser! 150 kr för ett paket bacon! Vi som tyckte att maten var dyr i Norge, men det var ju ingenting jämförelsevis med Island. Intendenten får ju magsår när hon ska hålla budget under dessa förhållanden. Vi tankar skattefri diesel som här kostar ca 9 kr/liter så det kompenserar ju en del. Hamnavgift i Seydisfjordur 150 kr/natt. Mitt emot kajen låg ett hus som hade enorma rabarberstånd, så jag ringer på och hör om jag kan få ta lite rabarber. Kvinnan som ägde huset sa att jag fick ta hur mycket jag ville, så jag plockade famnen full med fina rabarber. Vi ger oss av mot Husavik och möts av 8 m/s nordlig rätt i näbben. Hu, kylan biter i kinderna och jag blir alldeles trött och går och lägger mig en stund. Vinden mojnar och det är åter skönt att sitta ute i sittbrunnen. Mot kvällningen får vi besök av en stor flock med delfiner som simmar och leker vid båten. Havet ligger spegelblankt och vattnet så klart att vi kan se dem lång ner under ytan när de med mycket små rörelser tar sig fram med rasande fart. De lägger sig på sidan och tittar upp på oss och vi tittar tillbaks och det känns som om vi får en kontakt på något konstigt sätt. Klockan blir åtta och Lasse går och lägger sig medan jag tar vakten. Vi går för motor och det är fortfarande stiltje. Artisk labb, stormfågel och lunnefågel gör mig sällskap. 

Jag mår som en prinsessa. Jag får besök av en val i kölvattnet av båten. Två gånger tittar han upp bakom båten. Svart, lång och graciös glider han iväg och då kommer delfinerna tillbaka. Det är verkligen en stor flock med delfiner. De hoppar och gör konster för mig. Himlen är färgad rosa och delfinerna hoppar i solnedgången. Det ser ut som något ur en film, overkligt vackert. Det var en liten unge som gjorde de mest spektakulära hoppen jag sett, upp och snurr och sedan ner. Ha, ha helt underbart. Jag sjöng för mina delfinvänner och hittade på en liten sång om Puffin (Lunnefågeln).

”We are in Puffinland, puffinland, puffinland. That’s the bird that makes us happy. He wiggles with his toes and flutter with his swings and that’s what makes us happy!”

När delfinerna varit borta en längre stund och jag tyckte att min vakt blev lite tråkig så ropade jag på delfinerna att de bara skulle komma och visa sig lite så att jag visste att de var där. Det tog inte lång stund innan de dök upp vid båten och visade upp sig för att sedan försvinna ned i havet igen. Denna kväll lös solen som glödande lava långt bort i horisonten. Det här har nog varit en av de bästa vakterna i mitt tvååriga seglar liv.

2107-07-11 På väg till Husavik.

Jag lät Lasse sova lite extra innan jag väckte honom då jag njöt så av min vakt. Full av glädje och energi väcker jag honom med min lilla Puffin-sång. Han tittar på mig yrvaket och skrattar och säger att han älskar mig. Lasses vakt blir inte fullt så trevlig som min. Han har bidevind och kan segla men det kränger och regnar. Vi kan dock passera Langenäs utan svårigheter där det annars kan bildas kraftiga s.k. overfalls. D.v.s. tidvatten och vågor som rör upp havet så att det kan bli allt från otrevligt till riktigt farligt. Vi hade nu kommit över på Islands norra sida. Landskapet här var flackare och just den här sträckan mot Husavik var ganska ensidig. Vid sex-tiden på morgonen gick jag på min vakt och nu var jag inte alls fylld av energi och glädje utan bara trött och eländig. Jag hade motvind växlande 5-12 m/s och kryssade och slet med segel och slog sönder min knoge. Hu, vilken hemsk vakt.

Vid tio-tiden väcker jag Lasse och vi äter en stadig frukost med ägg och bacon. Kroppen skriker efter energipåfyllning efter den jobbiga vakten. Mätt och nöjd lägger jag mig och sover ett par timmar och Lasse värmer en burk Chicken noodle-soup. Undrar var den kycklingen var någonstans? Det här var inte den bästa konserver vi ätit, blä. Jag lagar lite rabarberkräm till efterrätt och den blev iallafall super god. Det känns som hemma förr i tiden. Jag gjorde ofta rabarberkräm när barnen var små så det blir en speciell känsla när den friska rabarbersmaken fyller munnen. Vi läser ett kapitel i boken om Kurt Björklund som ensam seglat jorden runt tre gånger. Vilka historier han berättar, haveri, brutna ben, stormar, stormar och fler stormar. Kurt Björklund har varit med om mer elände än en vanlig människa skulle stå ut med. Han är en riktig tuffing eller helt galen. Han var dessutom med som frivillig under landstigningen i Normandie under 2a världskriget.

Vi får en härlig slör den sista biten och det känns skönt att kunna segla utan att det bonkar och kränger.

Precis innan Husavik ser vi ett par vulkaniska öar. De är mycket lika öarna runt Shetland t.ex. Staffa. Vi kan se kolonier av fåglar som häckar på de branta klippväggarna. Nu ser vi Havssula för första gången på Island. Väl inne i fjorden dör vinden och vi tar ned seglen. Vilken syn vi möts av! Inseglingen till Husavik är värt vartenda stänk och motvind i världen. Kvällssolen skimrar som guld och färgar hela himlen rosa, rött och lila. Det är ett varmt och omhuldande sken som ger oss lugn och ro när vi glider in i viken och vi möts av tumlare och massor av lunnefåglar. Det är så vackert med kontrasten av de snöklädda bergen och den stilla fjorden med alla dessa vackra fåglar. Det måste varit ett stort stim av småfisk inne för fåglarna har näbbarna fulla med fisk. Mer djurliv än så här kan man knappast önska. Kvällssolen slänger sin förtrollning över hela landskapet och vi är helt betagna.  Hamnen har en rejäl stenpir så det är en mycket skyddad och bra hamn för oss.

Vi angör Husavik 01.00 och lägger oss långsides med den Danska båten vi träffade i Seydisfjorur. Tar en ankardram och njuter av att vara i hamn sedan somnar vi så gott bredvid varandra trötta och lyckliga.

2017-07-12 Husavik

Vi sover gott och länge efter vår seglats hit. Vi beger oss ut på stan för att höra med turistinformationen hur man bäst tar sig runt på ön till alla sevärdheter. De föreslog busstur upp till Duttifoss, Europas kraftigaste vattenfall. Bussbolaget hade även turer upp till Myvatn, ett ställe som skulle vara väldigt fint att se. När vi väl tittade på nätet så upptäckte vi att det var väldigt dyrt med buss. Det skulle gå på cirka 34 000 ISK (ca. SEK 3000) för en dagstur. Det tåldes att tänka på. Vi hade tänkt hyra bil ett par dagar men hört att det också var dyrt men vi får nog kolla upp det också. Vi gjorde lite sen en rekognosering på matbutiken Netto. Bra utbud, men hutlösa priser på mat även här. Hur har Isländarna råd att köpa mat. De måste tjäna rejält eller så äter de bara fisk som de fångat själva. På väg tillbaks till båten går vi förbi en fiskebåt som precis håller på att ta upp en enorm fisk med kran. Det är en Håkäring på tre-fyra meter. Här samlas gamla och unga och barnen hoppar ned i fiskebåten bland fiskegubbarna som rensar och styckar upp fiskkadavret. Det verkar helt naturligt för dem att vara med om detta som att alla är en del av det havet bjuder på. Håkäringen är kallblodig och lever här i mycket kallt vatten. Därför är ämnesomsättningen mycket låg och den växer bara runt en centimeter per år och kan bli upp emot 400 år. Det är riktigt gamla fiskar som fiskarna fångat. När de sprättar upp henne ramlar gula kulor stora som tennisbollar ut. När jag frågar vad det är så berättar de att det är hennes ägg. Den här Håkäringen var en hona som inte kommer att få användning av sina ägg (de blir könsmogna vid 150 års ålder). Det känns lite ledsamt på något vis.

Väl hemma i båten igen blev det lunch och rabarberpaj. Vi hade fått större och större problem med att rulla in genuan och när vi kom fram till Husavik undersökte Lasse vad som var problemet. Det var flera av delrinkulorna i lagren i den övre svirveln (som vi inte bytt) som hade gått sönder. Vi hade däremot bytt kulorna i furlern längst ner. Det får bli morgondagens projekt. Nattis.

2017-07-13 Husavik

Vi skippade bussturen då vi tyckte att det blev för dyrt och bokade en bil istället. Vi bokade den två dagar och fick betala 26000 ISK. Lasse fixar brakfrukost med Amerikanska pannkakor, stekt ägg och bacon sedan har vi en skön fixardag. Lasse byter delrinkulorna i svirveln och jag tar och handtvättar lite. I dag lyser solen och det blåser alldeles lagom för att torka tvätt och vädra sängkläder. Vi båda känner att det är skönt att bara vara på båten och fixa utan att det är massa nya intryck och upplevelser. Allt det vackra och underbara som vi för möjligheten att njuta av behöver ibland få landa och smältas för att nya intryck ska få plats. Lasse pratade i telefon med Gustav Brax på Muckle Flugga som varit mycket här uppe. Han bekräftade att ibland blir det bara för mycket av det goda och man måste ta en paus i intrycken. Vi får istället en skön dag i båten med fixad genua och nytvättad tvätt. Vi avslutar kvällen med lite grillning och i morgon ska vi hämta hyrbilen på Cape Hotel i Husavik och det ska bli såå spännande att få komma ut och se lite mer av ön.

2017-07-14 Husavik 

Vi tar oss upp vis åtta tiden för att äta frukost och ordna lite matsäck. Vi tar en promenad på 10-15 minuter till hotellet där vi ska hämta bilen. De som hyrde ut bilen var helt exalterade då vi var deras första kund här i Husavik. Vi kompletterar med en försäkring som täcker allt och ger oss självriskreducering till noll. Vi hämtar en karta över Island på turistinformationen och ger oss av mot Duttifoss ”Europas största vattenfall”. Landskapet vi färdas i är helt fantastiskt. Gröna kullar färgade av blå/lila lupiner. Låglandskap med insjöar och stor artrikedom av fåglar. Landskapet förändras för varje mil vi avverkar. Vägarna är av varierad karaktär och standard. V 1 är huvudvägen på Island och den är asfalterad och inte så kuperad. Andra vägar är som landsvägar eller stigar med grus, gupp och stigningar på 20 grader. På klass F vägar får man bara köra med 4X4 bilar. Man kan ju verkligen förstå varför Islänningarna har ”off-road bilar” med de störta däck jag någonsin sett. Det krävs både hästkrafter höga karosser och däck med en enorm radie för att ta sig runt på Islands inland. Det är tydligt utmärkt vilka vägar som är okej att åka på om du inte har en superbil så vi väljer vägar efter den bil vi hyrt för att inte fastna någonstans eller köra sönder bilen.

Vi kör igenom ett landskap som ser ut som om vi är på månen. Rödgrå öken utan tecken på liv. Lava som trängt upp ur jorden. Det ser precis ut som asfalt som spruckit upp av ogräs fast oändligt mycket större uppbrott. Det ryker om landskapet och man känner att jordens innandöme är nära. 

Jag kan tänka mig hur det sett ut när lavan strömmade upp ur jordskorpan varm och levande, men nu ligger den kall och stilla tack och lov. Här på Island övar astronauter inför deras resor upp i rymden för ingen annan plats på jorden är mer lik månen än här. Bl.a. Neil Armstrong är en av de astronauter som varit här och övat. Vi svänger av vid Asbyrgi där det finns en gigantisk hästskoformad bergsformation. Den Isländska sagan säger att det var Sliepner (Odens häst) som klivit ned från himlen och gjort ett avtryck här. 

Här finns många alternativa vandringsleder och man skulle kunna tillbringa fler dagar här med allt vackert som finns att se, men vi väljer en kortare tur som tar oss till en liten damm där vi får se ett vackert par från Ryssland som håller på att fotografera sig inför sitt bröllop. Hon ser ut som ett litet skogsrå där hon står mitt i dammen. Här ser vi även stormfågel, korpar, änder och massor av andra fåglar.

Nästa stopp blir Duttifoss. Det dånar och stänker när vattnet faller med all sin kraft drygt 40 meter rakt ner och 100 meter brett och fallet levererar 500 kubikmeter vatten per sekund och vattnet som faller bildar ånga som höljer den motsatta sidan av fallet i en slags dimma. Det är så vackert och kraftfullt. 

Här finns inga souvenirbutiker, kaféer eller andra kommersiella krafter. Det är vattenfallet som är attraktionen och det kör helt solo. Här finns heller inga avspärrningar eller räcken utan man kan promenera rätt ut i fallet om man skulle vilja. Det kan vara bra att tänka på att det är svårt att hitta något ställe att äta på när man ger sig ut på Islands landsbygd så en rejäl matsäck är att rekommendera. Som stadsbo är man ju van vid att det alltid dyker upp en bensinmack eller en hamburgerrestaurang bakom kröken, men på Island är den mesta aktiviteten centrerad till städerna eller dom små byaran. Vi hittade ett litet ställe som var utmärkt som matställe men där var bara en liten söt tant som sa att hon kunde göra en smörgås till oss.

Vi åker vidare mot Myvatn och på vägen är ett område med geotermiskaktivitet. Det luktar pyton från svavel men det är fascinerande att se hur det bubblar av värme ur lerhål, naturliga skorstenar eller bara direkt ur jorden.

Vi tog oss sen till Aurora Jardbödin där det finns varma källor att bada i och där det även fanns en restaurang. Soppa och salladsbuffé för 2900 ISK/pp. Inträdet till de varma källorna var 4300 ISK/pp. Maten var som sagt var dyr men god och väl tilltagen, men vi avvaktade med bad i de varma källorna till en annan gång.  Vi fortsatte vår färd till Hverfjäll som är en ringvulkan. 

Vilken dag! Så mycket vi sett och så mycket som finns kvar att se. Vi avslutar kvällen med en öl på den lokala puben i Husavik och försöker smälta alla intryck efter dagen. Det var en himla tur att vi fick en intrycksfri dag i går och skapat lite plats för allt det nya.

2017-07-15 Husavik

I dag är det grått och mulet med lite duggregn så vi passar på att åka och handla på Netto nu när vi har bil. När vi provianterat så kör vi till Akureyri som är den största staden på norra Island med cirka 18000 invånare. Vägen dit kantas av gröna fält och bördiga jordbruk. Island bjuder verkligen på ett varierat landskap. Ja ha så var vi i den största staden på norra Island. En affärsgata, lite fina byggnader i den gamla delen av staden men annars kan Akureiry inte stå sig mot de spektakulära naturupplevelser vi upplevde igår. Vi tar oss en bit utanför staden där de hade någon medeltidsvecka. Inte heller något speciellt att se, men däremot var naturen fantastisk med sina svarta sanddynor och fåglar i massor. Tärnorna var ganska aggressiva och dök ned mot vårta huvuden och ville att vi skulle lämna dem ifred. Vi kunde även se valbåtarna ute i fjorden och såg plasken från valarna de följde. När vi var nere på stranden kom en av de som var med på medeltidseventet ridande på en Islandshäst. Det såg ut som urtidens islänning eller en viking som kom ridande barbacka med sitt långa hår fladdrande i vinden. 

Vägen tillbaks till Husavik går via en liten grusväg och vi ser många som fiskar i bäckarna.

Väl hemma vid båten igen pratar Lasse med grannbåten och det visar sig vara en kille som skriver pilotbok om Island, Färöarna och Grönland. Han är så vänlig och ger oss en kopia av hans pilotbok. Den kom till användning redan dagen efter då vi lämnar Husavik.

2017-07-16 Husavik – Flatey 16 nm

Lasse börjar dagen med att lämna tillbaka bilen och jag gör båten sjöklar. Nu vill vi vidare och ut på havet. Ett par dagar på land räcker gott och väl och det suger i seglartarmen. Vi har inget vidare väder idag 10-14 m/s i näbben och hög sjö. Precis när vi lämnar hamnen gick valbåtarna ut och i samma väderstreck som vi skall så vi hänger på dem i förhoppning om att få se knölval. Våra förhoppningar besannas och vi får se de vackra valarna hoppa, frusta, visa sina stora stjärtfenor och dessutom ligga på rygg och vinka med bröstfenorna. Det blåser 10-12 m/s och sjön är grov så det är inte lätt att filma eller fota men upplevelsen var magisk. Att få se dessa stora djur på så nära håll är en verklig ynnest. Vinden fortsätter att öka och vi bestämmer oss för att gå in i en liten vik vid Flatey. Här möts vi av tusentals lunnefåglar och tärnor. Vi tar oss in vid en liten pontonbrygga i den lilla hamnen och här skulle djupet vara runt 2 meter vid lågvatten. Bryggan känns inte direkt stabil för att ta hand om vår rejäla båt i det hårda vädret. Det knakar i bryggan när vi fäster tamparna och Sea Wind trycker sig ut ifrån bryggan i den kraftiga sidvinden. Jag är lite orolig men kapten är lugnet själv och säger att det kommer att gå fint. 

När vi lagt till kommer det ned två personer som har sommarhus på ön och undrar hur det är med oss. Dom var oroliga att vi skulle gå på grund. De säger att de inte brukar se segelbåtar här inne och var oroliga. Vi tar en kort promenad i blåsten och har nog aldrig sett så många fåglar på ett och samma ställe. Vid bryggan ligger det käppar som man ska ha för att skydda sig mot närgångna fåglar. Kvällen och natten består av regn och rusk och vinden toppar på 21 m/s. Djupmätaren visar 1 meter så vi står stadigt med kölen i lerbotten även. Tur att det är mjukt.

2017-07-17 Flatey- Siglufjordur 30 nm

När vi vaknat har vinden mojnat och det är tyst och stilla. Inget mer tjutande i rigg och mast. Vi står fint på botten med aktern 20 cm upp i luften så det är bara att vänta tills det är högvatten innan vi kan ta oss här ifrån. Vi beger oss ut på fotoexpedition och det är fascinerande att se alla dessa tusentals lunnefåglar i sin naturliga miljö. Här finns en av de större kolonierna på Island. De ser runda och goa ut och har inte sällan fler än en fisk i munnen. Här råder ingen brist på mat till de hungriga fåglarna. Det är hålor överallt både på klippväggarna och på i den bördiga jorden på marken. Det är här de har sina bon och deras ungar ligger därinne och väntar på mera mat. Jag lägger mig ned i gräset vid klippkanten och beundrar de vackra fåglarna som sitter på klippväggarna eller flyger förbi mig på bara en meters avstånd. Lasse ser en stormfågelunge som sitter i sitt bo och väntar. Här skulle man kunna spendera hur mycket tid som helst på att studera alla fåglar i alla dess olika skeden. Ön är flack och full med ängsblommor, men klipporna mot havet är branta och fulla med liv. Vi hörde en fågel som brummade så märkligt när den dök ned och det var tydligen en enkelbeckasin. Ljudet komm från vingarna som vibrerade i dyken. Här har vi också sett havstrut, storspov, stormfågel, lunnefågel, strandskata, ejder och massor med småfågel som vi inte vet namnet på. Är man intresserad av fåglar är detta ett eldorado. 

På väg tillbaks till båten går jag förbi några hus och där kommer det äldre paret från igår ut. De undrar om vi vill komma in på lite fika. Så klart att vi vill! Johannes och Hildur heter de och Johannes är uppvuxen på ön men flyttade härifrån när han var tjugo år. Han utbildade sig till elektriker och kunde på så sätt ägna sig åt fiske på sommaren och el-jobb på vintern. På den tiden bodde 100 personer här ute och det var en ö med skola och liv. De flesta liksom Johannes livnärde sig på fiske. De hade även någon boskap och kunde på så sätt nästan vara självförsörjande. Johannes är nu pensionerad. Huset hade Johannes föräldrar ägt, men nu är det han och hans kärlek Hildur som har det som en tillflyktsort där de kan vara för sig själva. Hildur fick fyra barn påminde än fem år precis som jag. Hon arbetade sedan i en ullfabrik och tog sedan anställning på nationalteatern som sömmerska. Nu arbetar hon med att göra sömnadsarbeten och städuppdrag i Akureiry. Hildur har idag 18 stycken barnbarn. Hildur och Johannes träffades när hon var ute och dansade precis som jag och Lasse. Johannes är musiker och spelar dragspel så jag frågade om han inte kunde spela lite för oss, men han tvekar och säger lite blygt att han inte är så duktig utan är självlärd. Hildur dukar fram kaffe, hembaktbröd, lammpastej och fikonkaka. 

Vi bjuds på en riktig festmåltid och pratar om livet. Trots att vi har olika ålder och kommer från helt olika samhällen så är det så mycket i livet som vi alla delar, kärlek, lycka, sorg och svårigheter. Vi blandar svenska, Isländska och engelska i en salig blandning men vi förstår varandra bra ändå. Hildur undrar om vi blivit attackerade av tärnorna. Hon visar upp ett tärnskydd som hon hade gjort en gång. Det var en cd-skiva fastsatt på ett diadem men den ettriga tärnan lyckades träffa hålet i CD-skivan och stackars Hildur började blöda. 

Vilken härlig kvinna som bjuder så gott på sig själv inför oss främlingar som sitter i hennes kök. Köket är enkelt med ett litet bord med en blommig vaxduk och två stolar men här inne finns så mycket kärlek och värme. Precis som man minns sin egen barndom. Vi skrattar gott tillsammans och när vi är på väg att gå säger Johannes att han nog vill spela lite dragspel i alla fall. Nu dukas det upp till en musikfestival med Evert Taube, Benny Andersson, Lasse Dahlqvist och isländska låtar. Johannes spelar fint och vi andra försöker sjunga med så gott vi kan. Usch vad dåliga vi är på texterna till svenska klassiker :-( Skäms!

Klockan börjar närma sig högvatten och vi måste bege oss så vi kramar om varandra och tackar för den stund vi fick hos Hildur och Johannes och de tackar oss för att vi ville komma och besöka dem. Vilket härligt möte med två goa islänningar!

Vi tar oss ut från hamnen utan problem och sätter gennakern. Vi får en härlig segling ända tills vinden mojnar helt och vi får gå för motor. Vi får besök av en flock tumlare på vägen och långt borta hör vi väldiga plask. Kan det vara valarna vi såg igår? Lasse fiskar upp två fina sejar. Vi tar oss in till Siglufjordur en liten stad på norra sidan av Island. Här finns en fin pontonbrygga med plats för två båtar och el kan du få om du har en lång kabel 3000 ISK vill de ha per natt. Dyrt tycker vi men det är ju bara att betala och se glad ut.

Överseglingen till Island 763 nm 2017-07-01 - 07

2107-07-01 Dag 1

Nu var det äntligen dags. Vi lättar förtöjningarna och ger oss av för motor. Det är varmt och vinden är svag. Vi sätter gennaker och det är ett så vackert segel med sin stora buk och röda, vita och blå mönster. Vi glider fram i 3-4 knop tills vinden helt mojnar och vi behöver starta motorn igen. Havet ligger blankt och stilla. Jag tillreder den sista torsken genom att bara skära den i bitar och koka den i saltvatten. Serverar äggsås och potatis till. Det blev riktigt mumsigt. Det gäller att passa på att laga ”riktig” mat så länge det inte blåser och kränger. 

Vi läser högt för varandra och spelar lite kort för att fördriva tiden. Det är runt 18 grader men himlen är grå. Innan vi kommer ut på öppet hav vill Lasse fiska i Mosskestraumen (ligger mellan Moskenäsöy och Vaeröy på södra spetsen av Lofoten)  där det ska vara bra förutsättningar för storfiske. I sundet ligger flera båtar som fiskar. Strömmen är stark och det virvlar i vattnet. Ganska snart får Lasse upp en rejäl sej. Det var premiärfisken för den nya fiskerullen ”PENN Fathom 40LW”. När det är färdig fiskat kör vi ut ur sundet för motor då vinden fortfarande är svag. Rätt som det var lät det konstigt om motorn och vi kom inte framåt längre. Vad är det som hänt? Har vi tappat propellern? Vi ser ett vitt sjok i trasor bakom oss och Lasse lutar sig över relingen och konstaterar att resten sitter i propellern. Det blir lite stressigt då strömmen tar oss och vi har ingen vind att sätta segel i. Lasse säger att vi har tre alternativ. Driva med strömmen, ringa på bärgning eller hoppa i vattnet och titta om vi kan få bort det som sitter i propellern. Efter ett snabbt övervägande kränger jag på mig torrdräkten och Lasse knyter en lina runt min midja så att jag inte ska åka iväg i strömmen. Han binder fast en kniv i ett rep som jag får med mig och varnar mig för att båten häver upp och ned i dyningarna. Det gäller att inte få skrovet i huvudet och det känns lite läskigt att hoppa i det okända havet med strömmar och båten som rör sig. Ganska snart ser jag vad problemet är. En stor vit presenning sitter virad runt propellern. Den lossnar lätt och jag tar mig upp i båten igen. Lasse utlyser mig till århundradets hjältinna. Jag får en rejäl whiskey för att värma upp kropp och själ.  

Åh, vad skönt att vi kunde lösa problemet och att det inte var värre än så. Nu kunde färden mot Island fortsätta igen. Vid åtta-tiden går Lasse och lägger sig och jag tar första vakten fram till 00.00. Bara efter ett litet tag ökar vinden och jag får en fin slör så jag rullar ut genuan och sätter preventergaj på storen. Solen lyser igenom de grå molnen och vattnet är lugnt och stilla.

Det är så vackert och jag känner mig så lycklig att ögonen fylls av tårar. Jag har verkligen längtat efter detta. Att vara på öppet hav. Jag och båten leker oss fram över havet. Jag hjälper henne att få så bra fart som möjligt genom att trimma och släppa på seglen vid rätt tillfälle. Det är en mäktig känsla att ensam stå vid rodret och föra oss framåt i 6-7 knop med rätt mängd segel. Tillsammans ska vi på bästa sätt ta oss till Island jag, Lasse och Sea Wind. Jag känner ingen oro över att ge mig ut på havet. Jag känner mig trygg och känner mig fri och lycklig. 

Det känns som om det alltid varit meningen att jag skulle vara på havet. Mitt första pass på resan över avlöper bra. Vi har fin slör och halvvind och seglar i 6-7 knop. Jag fixar en macka och kaffe till Lasse när det är dags för hans vakt och ”purrar” honom. Han är trött, men tar sig upp och vi stämmer av med varandra. Vinden ökar och sjön blir krabb så Sea Wind kränger och jag har svårt att komma till ro. Jag känner mig lite illamående av krängningarna och det blir än svårare att somna. Man blir lite stressad då man vet att jag bara har mina fyra timmar och klockan tickar….Lasse revar storseglet och då blir det lite lugnare i båten. Vi tar varsitt sjösjukepiller i förebyggande syfte. Det var ett tag sedan vi sov i båten under gång och man känner att det tar en stund att vänja sig vid rörelserna igen.

2017-07-02 Dag 2

Lasse väcker mig 04.00 och jag kan se att han är trött. Själv känner jag mig fortfarande illamående och trött, men det är bara att sätta på sig sjöstället och göra sin vakt. Himlen är grå och det duggregnar. Vindarna växlar i styrka och riktning.Jag har svårt att få bra gång i båten då vi har vinden rakt i näbben. Vi använder autopiloten nu och går på 44 grader mot vinden. Autopiloten styr efter vindens riktning och när den ändrar riktning ändrar även vi kurs. När vinden vridit sig så att vi inte längre går mot målet är det dags att slå. Trött som en skunk var jag först tvungen att lossa preventergajen, som jag så duktigt hade satt dit, för att kunna föra över storseglet till andra sidan. Genuan var jag tvungen att rulla in innan jag slog, då vi har ett inre kutterstag som genuan fastnar i om man slår utan att rulla in den. Lite morgonpyssel med andra ord. Jag håller låg tyngdpunkt och har alltid livsele när jag rör mig på däck. Vi har en viktig överenskommelse och det är att den som har vakten alltid har livsele på när den andra sover. Den som har frivakt måste kunna slappna av och veta att den andre alltid sitter fast och bär flytväst. Efter lite slit och tandagnissel lyckas jag slå och vi ligger för styrbords halsar. Jag märker att Sea Wind inte gillar det. Vi får en knops motström, vinden är inte tillräckligt stark för att driva henne framåt och sjön är skumpig av dyning. Det blir trixande med segel och motor för att få fart på henne, men trots det så känner man att hon inte vill ha in vinden från styrbord idag. Gribfilen från igår stämmer bra. Vi skulle få motvind som senare skulle vrida mot nord när vi passerat lågtrycket så nu väntar vi tålmodigt på besök av nordan så vi kan gå mer rakt mot målet. 08.00 väcker jag Lasse och stupar i säng. Det är verkligen tur att vi har två sjökojer där man kan ligga tryggt även om det lutar och skumpar. Det är som en tygkant på kojen och det känns som om man ligger i en kokong. Nu kan jag meddela att det inte var några problem med att somna. Lasse fortsätter på samma sätt som mig för att få gång i båten. Hon lutar mellan 20-25 grader och det blir ganska slitsamt att röra sig både uppe i sittbrunnen och i båten. Jag vaknar till liv vid elva-tiden och nu skiner solen. Jag ser små vita molntussar dansa över en klarblå himmel. 

Illamåendet är borta och jag känner mig utvilad. Vi äter ett rejält skrovmål och kokar oss lite kaffe. Lasse äter sin mat men ser trött ut. Jag tar min städrunda och sedan lägger sig Lasse i kojen och somnar så gott. Det är vilsamt att se hans fridfulla lugna ansikte. Han ser avslappnad och nöjd ut inte längre trött och härjad efter slitigt nattvak.

Hitintills har vi bara sett en tankbåt och det var precis när vi lämnade Norge. Inga andra båtar på AIS, radar eller i sikte.  Det är bara vi, havet stormfåglar och havssulorna som delar på sjöutrymmet. Man känner sig inte så stor när man tänker på hur stort havet är och hur små vi är och alldeles ensamma här ute. Det är en unik känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Det känns spännande, utmanande och konstigt nog helt naturligt. Jag Lasse och båten och några fåglar vad mer kan man önska? En val och lite medvind kanske? Just nu håller vi kurs 320 grader och det ser verkligen ut som om vi är på väg till Grönland. Vi har bytt till babordshalsar och Sea Wind är lite lättare och gladare och tuffar på i 4-5 knop. Vi väntar fortfarande på de nordliga vindarna så vi slipper bonka oss mot vinden. Middag blir en hamburgare idag. Gott och slabbigt! Vet inte vad det är med mig, men jag är hysteriskt hungrig hela tiden. Man anstränger sig mer än man tror när man jobbar med seglen, kränger och ruckar på sovtider. Vi har bägge varit väldigt trötta idag och det har varit skönt och nödvändigt att få sova ikapp lite sömn under dagen. 20.00 och det är dags för min vakt igen. Under dagtid är vi inte lika hårda med vakter utan gör lite som vi vill. Den som behöver sova gör det, men nattvakterna gäller det att hålla ordning på. Jag känner mig lite torr i munnen av sjösjukepillret jag tog i morse. Vi håller nu kurs mot Island 250 grader och båten går bättre i sjön. 

Kvällsvakten 20.00-00.00 bjuder på sol, lite läsning, fika och ett försök att få kontakt på kortvågs radion. Jag fick ingen kontakt med killarna från OSK, men hörde en annan stackars sate som hade vatten i sin diesel och skulle byta topplocks packning. Känner mig väldigt lyckligt lottad där jag sitter i sittbrunnen och läser en bok och äter lite ”hajk-snus” (hackad choklad, russin och nötter). Väcker Lasse 00.00 och vi seglar bidevind. Han får en kopp te, macka och en yoghurt. Lasses vakt rullar på som min, bidevind 3-5 knop. När Lasse ska väcka mig funderar han på varför vi ska sitta uppe och titta på ett tomt hav. En båt sedan vi lämnade Norge och det finns inga farleder här ute. Vi har både AIS och radar-larm att sätta och skulle snabbt vara i sittbrunnen om det skulle komma något fartyg i närheten. Vi bestämmer oss för att sova vidare utan vakt som så många ensamseglare och Sten och Brita gjorde. Man kan kalla det situations anpassad segling.

2017-07-03 Dag 3

Oj, oj, oj vad skönt vi sov. Sea Wind tuffade på med revad stor och genua på egen hand. Inga andra båtar delade vårt hav. Den här morgonen fick vi ha vår sköna kaffe i sängen stund. Solen skiner från klarblå himmel och vi kan skönja några små molntussar långt borta i horisonten. Vi gör oss en rejäl ägg och bacon-frukost. Jag kör mitt vanliga städ-race och Lasse går ut och revar storen då vi lutar lite väl mycket (över 30 grader). Vi sätter oss i solen bredvid varandra och njuter av härlig segling, vackert väder och att få uppleva det här tillsammans. Det känns skönt att få en stund att bara vara och prata med varandra utan att det är överlämning inför en vakt. Stormfågeln kommer på besök och har flyguppvisning för oss. I morse fick Lasse tag i Svante på Jabina på kortvågsradion. Han låg med båten i närheten av Bergen. Det är himla roligt att prata med bekanta trots att man befinner sig ute till havs. Svante skulle kolla en gribfil åt oss då vi haft problem med att ladda ned nya filer. Lunch blev stekt korv och potatissallad. Att arbeta i köket med 20-30 graders lutning gör alla moment lite mer komplicerade. Det gäller verkligen att planera alla stegen och ha koll på i vilken ordning de ska utföras. I dag kom jag på att det var väldigt skönt att ha en kudde mellan mig och spisen när vi ligger på babords bog. Byssan lutar då nedåt och hela kroppstyngden hamnar mot räcket framför spisen och det är obekvämt och gör ont i ljumskhöjd. Nu är jag mycket nöjd med min lilla uppfinning som gör livet lite skönare. Man utvecklar verkligen förmågan att bli glad över det lilla när man långseglar ha, ha. Lasse gör ett nytt försök att få ned en gribfil och Happy days det verkar fungera. Vädret bjuder inte på några katastrofer eller överraskningar tvärtom så stämmer det förvånansvärt bra med väder filen vi tankade ned innan vi gick. Det ser ut att vara svaga förvirrade vindar och om ett par dagar ska den syda sig. Vi ligger just nu på kurs söder om Island så det skulle inte vara fel om vinden ville syda sig lite fortare.

Många har frågat oss om vi inte är rädda för att segla ut på de stora haven. En del känner sig utlämnade åt sig själva, havet och vädrets makter. Jag tänker på det nu när vi seglar ensamma på det norska havet och inga andra båtar ser vare sig med ögat, AIS eller radar. Jag finner istället någon slags ro i att vara här ute med Lasse och Sea Wind. Vi är tre delar som bildar en enhet. Vi alla behövs för att det ska fungera och kännas roligt. Här finns inget annat som stör vår existens. Livet blir enkelt att förhålla sig till. Eller är det bara för att jag har fått sova som allt ser rosenrött ut? Som sagt var så är livet enkelt här ute. Äta, bajsa, sova och segla är det vi gör. Är vi hungriga så äter vi. Kan vara lite bökigt om det är skruttväder men annars funkar det bra. Är vi toanödiga så är det toa som gäller. Lutar det så är det bra att ha en mössa på huvudet. Är man trött så sover man när tillfälle ges och seglar gör vi efter bästa förmåga. Hur är det med konflikter i en liten båt på ett stort hav då? Vi är ju inte mer än människor och kan naturligtvis bli ledsna, arga eller sura ibland. Kan så klart uppstå trots att livet är enkelt men måste lösas. Det finns inga andra alternativ. Vi är helt beroende av varandra här ute på det ensliga havet. Det går ju knappast att hoppa av båten. Vi behöver varandra för att ta oss fram och inget är ju viktigare än att vi tillsammans hjälps åt att göra vår resa till det mest fantastiska vi varit med om.

Denna kväll blir en riktig mysk-kväll. Vi poppar pop-corn och tittar på film. Vi mår bra och båten seglar fram alldeles av sig själv om än lite hit och dit då vindarna inte riktigt vill föra oss direkt till Island.  Vi hade beräknat sju dagar för överfarten men med den svaga vinden vi har rätt i näsan lär det ta längre. Det som känns så härligt är att det inte spelar någon roll om det tar en dag eller två mer än beräknat. Det tar den tid det tar. Vår enda tid att passa är ju Biscaya innan septembers utgång. Det kan vara en del häftiga höststormar senare och det vill vi undvika för det kan både vara farligt och obehagligt. Nu bara njuter vi av att hitta lunken i vårt nya liv ute på havet. Vi nattar oss och låter båten ta oss fram på egen hand förutom när det blir dags för vindskiften då går vi upp och justerar seglen vid behov. I natt blåste det 10-12 m/s nordväst så vi hade en ganska skumpig natt med 20 graders lutning.

2017-07-04 Dag 4

Vaknar av att vinden skiftat och går upp och tar hand om seglen. Vinden ändrar styrka mellan 3-10 m/s. Vi är på väg in ett lågtryck och ska efter det in i ytterligare ett lågtryck och mellan dessa lågtryck är det lite vimsiga vindar. Vid tio på förmiddagen är det radio-tajm och han får tag i Jabina och Alila. Det är verkligen roligt att få kontakt med människor man känner trots att man befinner sig på så olika breddgrader. Frukost i 25 graders lutning = en sak åt gången. Juicen serveras i sportflaska (annars hade ju pip-mugg varit ett alternativ haha ). Ja man blir uppfinningsrik för att kunna ha det så bra som möjligt. Lasse är trött och somnar en stund medan jag tar tag i mina vanliga städ rutiner. När jag är klar klär jag på mig sjöstället och går ut i sittbrunnen och tittar ut över det böljande havet. Stormfåglarna kommer förbi och hälsar på, men annars är det bara jag och vattnet som skummar runt stäven. Himlen är fylld av små ulliga moln. Luften är klar och jag ser ända bort i horisonten där havet och himlen möts. Där man inte längre kan utskilja vad som är himmel och vad som är hav. Vindarna växlar i styrka och riktning så jag tar rodret och handstyr. Jag håller henne tätt upp mot vinden och möter varje skiftning i vindens framfart. Jag är lycklig över att jag och Sea Wind jobbar så bra ihop.

Jag och Lasse käkar lite lunch tillsammans och sedan går jag och läger mig en stund och somnar gott med boken i handen. 

När jag vaknar till liv igen spelar vi frågesport om sjövett. Lasse vinner som vanligt. Han har ju 50 år av erfarenhet i ämnet så han lär nog fortsätta vinna (ett tag till i alla fall). Vinden är fortsatt svag så vi stöttar upp med motor för att få lite fart framåt. I kväll ska vinden syda sig och vi skulle inte tacka nej till lite mer förliga vindar. Vi hat hittat lunken i att vara till havs och stormtrivs. Det känns verkligen som om vi skulle kunna fortsätta att segla hur länge som helst. Vi läser, vilar, seglar, äter och umgås. Det är helt klart en fördel att vi bott i båten innan vi gav oss iväg. Vi är som små sjösniglar som har vårt hem med oss var vi än far på de sju haven. Kvällen bjuder på en fantastisk himmel med vackra färger. Ett blått hav med en långsam mjuk dyning från norr. Vi mår så bra och känner oss nöjda.

2017-07-05 Dag 5

Natten förflöt lugnt med undantag för lite koll på kurs och segeltrimning. Vi har gjort god fart 7-8 knop och dessutom på rätt kurs äntligen! Det är lite gråmulet idag. Jag kör mina vanliga städrutiner och Lasse skrattar åt mig när jag far omkring som ett litet yrväder med mössa och sjöställ på mig. Dagens vind bjuder på bidevind men till kvällen mojnar det och vi får gå för motor igen. Lasse sliter med att få ned en väderfil i tre timmar. Han blev lite hängig och trött av att sitta nere i båten vid datorn så länge, men lyckades tillslut få ner den. Jag tror han skulle behöva ett riktigt fyspass för att få lite cirkulation efter zoombie-ställningen han höll i tre timmar. Vi har ungefär 300 sjömil kvar och vi håller kurs 309 grader. Just nu lär det nog ta tre dagar till om vi inte får mer fördelaktiga vindar. I dag har vi sett lite andra fåglar än stormfåglar. Vi har sett arktisk labb och lunnefågel bland annat och vattnet är helt isblått. Det känns som om vi kommer närmare och närmare land. Jag får cravings på Jansons frestelse och lagar till en fantastisk god Jansson till middag. Natten är lugn med spegelblankt hav och vi tuffar fram för motor.

2017-07-06 Dag 6

Morgontimmen bjöd på lite vind akter ifrån så Lasse satte gennaker, men vid femtiden hade vinden mojnat igen så vi tar ned gennakern och sätter på motorn igen. I dag slår vi på stort och lyxar till det med en dusch. Det är en gråmulen dag med dis och dimma och lite duggregn. 

Vinden ökar stadigt under dagen och vi seglar först med gennaker och sedan med 2 rev i storen och genua. Det känns härligt att vi seglar slör och gör god fart. Vi hade tänkt att angöra Husavik som första hamn på norra Island, men väderprognoserna visar att det ska kuling rätt i näsan om vi väljer att gå till Husavik. Vi sätter istället kurs mot Seydisfjordar som ligger på ost-sidan. Lasse gör sin goda sej till middag och nu börjar vi närma oss Island på riktigt. Vi har idag avverkat 600 sjömil och det känns nästan overkligt att vi i morgon kommer fram till Island. Natten blir blåsig och skumpig och vi har en dyning in från styrbord. Vi mår lite kymigt och tar ett sjösjukepiller i förebyggande syfte, men vinden mojnar och det blir åter motorgång.

2017-07-07 Dag 7 angör Island Seydisfjordur

Dagen D och strålande sol och härliga vindar som förde oss mot målet. Jag bäddade rent i sängen och städade fint i båten. I dag är dagen vi kommer fram till Island. Vi seglar i 6-7 knop bidevind. När vi är cirka 25 sjömil från Islands kust får vi besök av en val som frustar och glider in under båten. 

Den tar följe med oss en stund och han är så nära att vi kan känna doften av hans andedräkt när han blåser. Det är en vik-val. Vilket välkomnande Island bjuder på! Det kommer även en stor flock med stormfåglar som hälsar oss välkomna till Island och inte nog med detta en flock delfiner hoppar runt båten.

En nöjd kapten har angjort Island

Vi är rätt säkra på att vi kommer att gilla Island och dess djurliv. Vi hade inte lyckats få tag i någon Isländsk gästflagga så Lasse hade  ritat en egen och satt in den i en plastficka. Ha ha den var riktigt snygg! Vi hissar gästflagga och flagga Q. Flagga Q visar att vi inte har någon smitta ombord samt att vi vill klarera in i landet. Lasse har meddelat kustbevakningen att vi anländer så vi får se om de möter upp oss. Vi ställer om klockorna då Island ligger -2 timmar från norsk tid. 

När vi glider in i Seydisfjordur är det fullt med lunnefåglar, alkfågel, stormfågel och sillgrissla. 

Det är stilla och vackert när vi glider in i fjorden mellan de fantastiska bergen. 

På väg in mot kajen ser vi att hamnkapten och tullaren står och väntar på oss. 150 kronor i hamnavgift vill hamnkapten ha och tullaren vill försäkra sig om att vi inte har några skjutvapen, lik eller djur ombord. Vi klarar in och tullaren berättar att vi måste klarera ut när vi lämnar landet. När alla formaliteter är klarar ger vi oss ut på stan och hittar en mysig restaurang ”El grillo” där vi äter en underbar middag.

Nu har vi klarat av att ta oss från Lofoten till Island och det gick över förväntan. En del diesel har vi bränt och det får man nog räkna med om man ska segla till och runt Island under sommarmånaderna.

Jag känner mig stärkt av resan och upplevelsen och känner att en översegling från Kanarieöarna till Karibien inte kommer att oroa mig. Tvärt om ser jag fram emot nästa gång vi ger oss ut på en längre seglats. Jag kommer att sakna det öppna havet som ger mig sådant lugn och sådan frihet. Känslan av att ha uppnått det man drömt om uppfyller hela min kropp av glädje och stolthet. För mindre än två år sedan hade jag ingen aning om hur man seglar och nu har vi seglat till Island.

Kan man vara lyckligare än så här?