Irland 2017-08-11 - 29

2017-08-11 Aran Islands- Galway 24 nm

Vi sover ut länge och väl och kollar noggrant upp när slussarna till Galways hamn är öppna. Tidvattnet tillåter en öppettid på två timmar två gånger per dygn. Slussarna öppnar i kväll klockan 19.00-21.00. Vi tar en lugn förmiddag och beger oss av i god tid. Nu har vinden mojnat och är mer behaglig och vi får en riktigt härlig segling i medvind och passerar vackra sandstensklippor medan delfinerna hoppar långs fören på båten. Det tar oss fem timmar in till Galway. Slussporten är öppen när vi kommer fram och vi blir möts av hamnkapten som anvisar oss en plats inne i hamnen. Marinan ligger i direkt anslutning till centrum av staden. Vi har hissat den gula flaggan för att visa att vi vill klarera in i landet då vi kommer från Island som är ett icke EU-land. Hamnkaptenen informerar att tullen dyker upp om de vill och han skrattade som om det var föga troligt. Lasse ringer till kustbevakningen för att informera vår ankomst men de ville inte heller ha något med oss att göra. Lasse ringer den lokala polisen som ett sista försök att få meddela att vi nu har kommit till Irländsk mark. Kvinnan som svarade hos polisen verkade mycket förvånad och undrade vad vi ville. Hon blev tvungen att gå fråga en kollega vad hon skulle göra åt saken, men blev tydligen inte klokare av det. Hon undrade om vi hade tillstånd att ligga i marinan, vad Lasse hette och hur länge vi hade tänkt vara på Irland. Lasse sa att jo vi hade fått ok av hamnkaptenen att ligga där och namnet var Lars Hellman och vi hade väl tänkt vara på Irland i två till tre veckor. Ja ha sa kvinnan Enjoy your stay! Det var alltså ingen myndighet som var något vidare intresserad av att vi kommit hit till Irland. Kändes lite konstigt, men okej vi hade åtminstone försökt göra rätt för oss. Jag spolar av Sea Wind så att hon blir av med allt salt och sedan tar vi oss ut på stan för en bit mat. Precis bredvid marinan ligger en liten mysig restaurang som heter One Dock. Huset är byggt i gammal stil i sten med små fina fönsterluckor av trä. Vi beställer in en skaldjurstallrik och musslor och så klart en Guinness. Allt smakar som en dröm. Personalen på det lilla stället var rara och bjöd på personlig service med det lilla extra. Efter maten tar vi oss upp till huvudgatan där det myllrar av folk och det spelas musik i varenda litet hörn. Var och varannan pub har live musik och vi glider in på en utav dom. Det är packat med folk och stämningen är lika hög som musiken. Vid midnatt beger vi oss tillbaks till båten och vi känner att vi nu är på Irland med allt härligt folkliv, Guinness och musiken.

2017-08-12 Galway

Vaknar av att solen skiner och det är riktigt varmt ute. Vi tar oss ut för att undersöka stan. Hus i alla de färger och på gatorna samlas folk runt de otaliga gatumusikerna som fyller luften med ljuv musik och dans. Här samlas verkligen alla! Familjer strosar runt med sina barn och stannar upp för att lyssna och låta sina barn dans eller bara njuta av alla olika musikstilar, ett lördagsnöje gott som något. 

Sådär vill jag också spela när jag blir stor

Bandet Key West. Vi köpte 2 CD skivor av dom

Dansglädje

Kan man bli mer irländsk än så här?

Många av musikerna spelade i flera olika konstellationer

Det finns en avslappnad atmosfär fylld av glädje på dessa gator. Människor ler och ser nöjda ut med sin tillvaro, en del med en Guinness i handen ser mer avslappnade och nöjda ut än andra. 

Det gäller att märkas och dra till sig publik

Vi hittar en optiker så att Lasse kan laga sina läsglasögon som tappat en liten pytteskruv i fästet till skalmen och vi hittar även en riktigt fin mataffär ”Dunnes”. I dag är det tydligen Pride-festival i Galway så det vimlar utan regnbågsmänniskor med färgglad klädsel på stan. 

Vi tar oss en Guinness som en äkta Irländare sig bör och sedan hem för lunch. 

Vi hade mejlat OCC portofficer John som bor i Galway för att det vore trevligt att träffa någon lokal förmåga som kan ge oss lite tips och berätta hur det är att bo på Irland och vad man sen bör se och tillika undvika på vägen söderut runt Irlands kust. John Preisler och hans fru kommer förbi och vi tar ett par pints på puben. Dom bjöd som hoppats på trevligt sällskap och massor med information om Irland.

När John och hans fru åkt hem lagar vi en hamburgare till middag och tar oss en liten siesta. Vi har lite sömn att ta igen efter överseglingen från Island. När vi vaknat till liv igen bestämmer vi oss för att gå ut på stan och få lite mer musik till livs. Vi hamnar på Kings Head som har anor från 1400-talet. I kväll spelas det gamla covers och hela stället formligen gungar av alla människor som dansar och sjunger med (med lite olika förmåga). Strax efter midnatt strosar vi hem men när vi passerar parkeringen, som ligger bredvid marinan, möter vi ett gäng husbilscampare som dukat upp en bar på ett elskåp. De bjuder på en öl och vi stannar och pratar med dem. Här sjunger man sånger på Gaeliska, Irländska och vill att jag ska sjunga något på svenska. Ha, ha, det blir nubbe- och vaggvisa. Det blir många skratt och mycket prat. En helt underbart rolig kväll.

2107-08-13 Galway

Lasse startar morgonen med att steka amerikanska pannkakor. En riktigt bakis-frukost. Det är varmt och skönt så vi tar en frukost i sittbrunnen. I dag ska Sea Wind få sig en riktigt tvätt så jag far runt som en liten iller och tvättar henne så fin. Lasse monterar upp en mindre flagga i akterstaget för den stora flaggan i aktern har en förmåga att vilja krama Wolfang (vindrodret) hela tiden. Lasse byter ut tamparna i vindrodret för de har skavts sönder. Jag tar fram en förpackning av någon form av kött vi köpte på Island. Vet inte riktigt vad det är för slags djur. Efter närmare inspektion verkar det som om det är lamm. Lambiffar får det bli till lunch. Smarrigt värre! Under eftermiddagen tar vi en tur till Dunnes för att proviantera lite vin och öl då vi är helt torrlagda efter vår vistelse på Island och Norge. Ute strilar regnet fint, men det är fortfarande en helt annan värme än på Island. Ute på stan hamnar vi på en Pub med traditionell Irländsk musik och här träffar vi en kille från Stockholm. Känns som om det var länge sedan vi träffade landsmän. Vi träffade även två amerikanska killar som kom från Rhode Island och New Jersey. De hade sina rötter på Irland och var här för att lära känna sitt ursprung. Riktigt härliga människor och vi hoppas att vi ses under vår resa upp för den amerikanska östkusten. Vilken stämning det är på dessa små pubar med irländsk musik. En härlig blandning av människor som minglar, njuter av musik och öl. Ytterligare en kväll med fina möten!

2017-08-14 Galway – Aran Islands 32 nm

Lasse steker en härlig omelett och jag idkar lite sömnad á la lappa och laga. Ute är det varmt och skönt med en sol som skiner. Vi tar oss en tur ut på stan och Lasse köper en kameraväska då vi har märkt att när vi ger oss ut i naturen är det lätt att stöta till kameran. Nu har den ett bra skydd för våra vidare expeditioner. 

Tidvattenhamn med tröskel

The Kings Head. En av våra favoriter.

Vi tar en fish and chips på Kings Head och sedan hem för en tupplur. Vid 22-tiden beslutar vi att ge oss av från Galway då vi har ett vindfönster för att ta oss söderut innan det enligt prognosen ska blåsa rejält i ett par dagar(15-20  m/s motvind). Vattnet ligger som en spegel när vi ger oss av, men efter ett par timmar blåser det 10-12 m/s rakt i näbben. Vi bestämmer oss för att falla av och gå in till Aran Islands igen istället för att fortsätta i hård motvind. Vi går in i samma vik vid Kilronan på ön Inshimore som vi angjorde när vi först kom till Irland och lägger till vid en boj denna gång. Vi somnar skönt vid sex-tiden på morgonen och det känns som rätt beslut att stanna upp.

2017-08-15 Aran Islands

Vi vaknar vid halv elva på förmiddagen och nu blåser det 6-7 m/s och solen skiner. Vi kikar på väderprognosen och det ser ut som om vinden ska öka och vrida sig mot syd så vi beslutar oss för att ligga kvar här. Vi tar en rejäl ägg och baconfrukost och tar sedan dingen in till Kilronan 

Det är en trevlig liten stad, men med väldigt mycket turister. Det går färja hit och när den lagt till så strömmar ut horder av människor som ska turista på ön. Vid kajen står det hästdroskor som kan ta dig på en liten tur på ön. Kuskarna är inhemska och berättar mer än gärna om livet här på ön. 

De butiker som finns här i hamnen känns väldigt turistinspirerade och här säljer man så klart stickade ylletröjor i parti och minut. De är mycket vackra men det känns som om ylle inte riktigt är materialet som kommer att vara rådande längre söder ut så vi hoppar inköp av ylleplagg. 

Hemma i båten bjuder jag på en kasslerpasta och sedan avslutar vi kvällen med en Johan Falk film.

2017-08-16 Aran Islands

Under natten blåser det upp rejält och vi hör hur det tjuter i riggen. Vi sover lite av till och vid sju-tiden vaknar vi upp av ett brak! Vi springer upp och slänger på oss lite kläder (mina byxor åkte på ut och in) och tar oss upp i sittbrunnen. Vad är det som har hänt? Vi ser en stor betongkaj som båten slår emot. Vi ligger inte kvar vid bojen kan vi konstatera. Lasse startar motorn och jag bär av. Vi backar ut från piren och kör där ifrån. I fören kan jag se att förtöjningslinan har slitits av men kan inte se några skador på Sea Wind i övrigt. Hon hade tagit emot smällen med ankaret och pulpiten. 

Våra vådliga irrfärder. Från boj till kaj och till ny boj.

Vi kör ut och förtöjer vid en boj igen för att analysera vad som hänt och hur vi ska undvika att något liknande händer igen. Vi var förtöjda med en rejäl tamp men i en något rostig schackel. Under nattens hårda vind hade schackeln skavt av tampen. Lasse hade tänkt gå ut och sätta ytterligare en tamp under gårdagskvällen men tänkte att ”det gör jag sen”. Jag tänkte att vi skulle sätta ankarlarmet, men sa inget då jag tänkte ”han tycker bara att jag är schåpig”. Vad har vi lärt oss av detta då? Ankarlarm vid tilläggning med både ankare och vid boj samt dubbla tampar eller boj-krok vid tilläggning vid boj, men framförallt inget ”gör det sen” eller ”han tycker bara jag är schåpig”! Lyssna på din magkänsla och tveka inte att uttrycka den. Vi får tacka vår lyckliga stjärna att det gick så bra som det gjorde dvs inga skador på Sea Wind eller oss. Vinden fortsätter att öka så vi håller oss inne i båten. Jag skriver blogg hela dagen och Lasse kollar film och vilar. 

Blogg skrivande

Lasse fixar lunch medan jag skriver och skriver. När jag är färdig med skrivandet tar Lasse över och fortsätter med att redigera bilderna till bloggen, medan jag fixar kassler och potatisgratäng till middag. Vi avslutar kvällen med filmtajm och apekattsgodis.

2017-08-17 Aran Islands

Sömntutorna vaknar inte förrän vid tio och idag ser vädret lite bättre ut. Vi tar oss in till byn med dingen och bestämmer oss för en liten busstur runt ön. Nere i hamnen står det ett antal små bussar med plats för 10-15 personer som kör runt ön. Chaufförerna är ett gäng äldre herrar som gör allt för att fånga de många turisterna som kommer med färjorna. 15 Euro per person vill de ha för en tur på tre timmar. Vi knör in oss i bussen som blir mer än full och drar iväg. 

Vi tar oss runt ön och tittar på diverse sevärdheter så som fortet Dún Aonghasa som är en arkeologisk utgrävning där det mesta är från järn och bronsåldern, men vissa delar är daterade 1100 fKr. Fortet är på ena sidan omgivet av flera höga murar och utanför det taggiga stenar, s.k. cheval de frise, och på andra sidan störtar klipporna rätt ned i havet. Det ser väldigt skräckinjagande ut kan man ju lugnt säga. 

Vi besöker även ruinerna av de s.k. ”seven churches” de sju kyrkorna samt en tur till sälkolonin, men det var inga sälar hemma. 

Vi handlar lite gott kött i affären och avnjuter en clubsteak med potatisgratäng i båten. Irland är stor producent av nötkött och de kan verkligen sin sak. Köttet var bland det möraste och godaste vi någonsin ätit. Lasse fortsätter med att redigera bilder under kvällen medan jag kollar på film.

Blev aldrig klok på om detta mönster var medvetet eller slump

2017-08-18 Aran Islands

I dag är en riktig mysdag. Regnet smattrar och vinden tjuter i riggen. Det blåser mellan 10-20 m/s hela dagen så vi håller oss inne. Jag bakar fina cupkakes och Lasse fixar med bilderna till bloggen.

Styv kuling 13,9 - 17,1 m/s

2017-08-19 Aran Islands- Smerwick 68 nm

Vi har väntat på att vindarna ska ge med sig lite och vända till vår fördel och prognoserna säger att det ska ske i dag, men när vi vaknar blåser det fortfarande 10-20 m/s. Efter att ha intagit kaffe i kojen så hade vinden mojnat en smula och vi bestämmer oss för att gå mot Dingle. Kustremsan på denna del av Irland är väldigt oskyddad så efter ett par dagars kuling har vi nu en rejäl dyning. Vinden avtar mer och mer och det slutar med att vi får gå för motor. På VHF hör vi en ”small crafts waring” att det ska bli starka sydliga vindar och vi tittar över hur resten av vägen till Dingle ser ut. Vi ska igenom ett trångt sund med en massa grynnor och man kan även förvänta sig starka tidvattenströmmar. Klockan närmar sig midnatt och vi har mer än 4 timmar kvar till Dingle. Istället för att göra den sista biten i mörker, trånga sund, hård vind och tidvattenströmmar bestämmer vi oss för att ankra upp i en liten vik på norra sidan av Dingle peninsula. När jag skulle skicka i ankaret så sitter det fast i sina fästen och kommer inte loss. Smällen från den 16.e hade tydligen skadat ankarfästet så Lasse får ta släggan för att få loss skruvarna som håller ankaret på plats. Vi släpper ankaret och sitter som en smäck i hård sandbotten och får en härlig natts sömn istället för fyra timmars nattsegling i hårdväder. I viken rullar det in en ganska kraftig dyning så Lasse mår lite kymigt och behöver flytta ut i salongen för att kunna sova medan hans fru bara sover och sover.

2107-08-20 Smerwick - Dingle 21 nm

Vi tar oss en härlig brakfrukost och väntar in tiden för slackvatten i sundet. Det är grått och regnet yr omkring. Vi får gå för motor då vinden lyser med sin frånvaro och vi som tänkte att vi skulle få se något när vi gick igenom det trånga sundet blir kraftigt lurade. Vi omges av en tjocka som är helt ogenomtränglig och ser endast några meter ut från båten. Med tiden klarnar det dock upp och vid femtiden på eftermiddagen är vi framme i Dingle. Vi eskorteras av flera delfiner in mot hamnen. Dingle har en pontonbrygga och hamnavgifter är 200 kr/natt och sedan tillkommer ström som betalas per kWh. Vi lyckas hitta ett urtag med ström där det fanns pengar kvar så strömmen blev gratis. 

Ganska skönt att kunna torka blöta kläder med avfuktaren. Vi tar den sedvanliga turen på stan och precis som i Galway ljuder det av musik från varenda bar. Husen är gamla och i alla möjliga olika färgsättningar chockrosa, gredelint och solgult. Ingen färg är för gräll för dessa hus. 

Vi dimper in på en pub och lyssnar på ett par med gitarr och flöjt. Den Irländska musiken fyller våra hjärtan. Flöjten spelar med andra takter och rytmer än vi är vana med från musikskolans tradiga trall. Här porlar flöjten fram sina toner likt en bäck i vårflod. Det var trångt om plats här så efter en pint så gick vi vidare till Benny’s. Här spelas det Irländskt och de som jobbar här har en härlig humor. Killen i baren verkar lite eljest men väldigt arbetsam. Tar sig en rom och cola för orka med sitt pass. Här träffar vi Eva och Wade som kommer från Minesota i USA. Det är väldigt många amerikaner här som söker sina rötter i Irland. De bor i Minneapolis och hon arbetar som läkare och han som jurist. De ursäktar sig för sin nuvarande president och de är inte de enda amerikanerna som skäms över vad som pågår hemma i deras hemland och det (dåliga) rykte som USA får i och med det. Jag måste ju säga att vi bara har mött väldigt intelligenta, ödmjuka och trevliga amerikaner på vår resa så de fördomar som många kanske har om amerikaner har inte stämt med de underbara människor som vi har träffat. Eva jobbar som sagt som läkare och vi pratar om svårigheten att vara läkare när man har patienter som inte har försäkring som täcker rätt medicinering eller läkarvård. Det är vid sådana här tillfällen som man är väldigt tacksam över det svenska sjukvårdssystemet där alla faktiskt kan få sjukvård och medicin. Vi har en mycket trevlig kväll och drar oss tillbaks vid ett-tiden på natten och jag fixar lite nattmat innan vi knyter oss.

2017-08-21 Dingle

Städrutin och frukost och besök av grannen i båten bredvid. Han kom från Amerika i sin Pacific Seacraft 34 och hade fått ett bombrott vid en släng gipp på Altanen på vägen till Irland. Hu, det vill jag verkligen inte vara med om. Vi tar en promenad genom staden längs vattnet. Det är dimmigt och regnigt men det vi ser är grönt och vackert. Vi stannar på en pub och tar en Guinness och en Murphy (sötare variant på stout) innan vi tar oss hem för att äta. I dag blir det kyckling enchiladas. 19.30 blir det konsert i St James Church. Kyrkogården ser riktigt ruskig ut, som en scen ur någon skräckfilm med dåligt skötta gravar och vampyrer runt hörnet. Gravarna ligger huller om buller på det oklippta gräset och skuggorna blir märkliga i skymningsljuset. Thriller…….

Inne i kyrkan bjuds det på vacker musik och sång. Här spelas harpa, concertina, irländsk säckpipa och gitarr av engagerade och duktiga musiker. Konstaterar att uppsättningarna av de spelande oftast är äldre herrar och yngre kvinnor. Undrar vad det kan bero på? 

Här träffar vi åter det amerikanska paret Eva och Wade så vi tar en pubrunda efter konserten. Härliga ungdomar med hela livet framför sig. 

Wade och Eva

Några av artisterna från kyrkan dyker upp på puben också

När vi kommer hem till båten så kommer vi på att vi skulle klorinera vattentanken då jag tyckt att vattnet smakar akvarium. Lasse häller i medhavt svenskt klorin och något Irländskt variant i tanken och låter det stå att verka under natten.

2017-08-22 Dingle- Portmagee 20 nm

Hm, what to do? Should we stay or should we go? Vi bestämmer oss för att gå vidare efter lite pyssel med proviantering, bunkring, lite mejlkorrespondens och en magiskt god glass på Murphy´s. Det finns ingen stans att tanka här så man ringer efter en tankbil som kommer och fyller upp dieseltanken. Vi fick 100 liter för 80 Euro, helt ok. Dagen är varm och skön och vi tuffar ifrån Dingle i sakta mak. Vi möter sex stycken turistbåtar som jagar delfinen Funghi som är en huvudattraktion här i Dingle. Jag tycker synd om lilla Funghi som ska behöva simma omkring i avgaser och propellerljud. Han kan ju sticka därifrån om han vill men verkar gilla uppmärksamheten den lilla divan. 

På vägen slänger jag i dörjen och får upp fyra små makrillar med betoning på små! Vi slänger i dom i sjön igen. Inte mycket att ha till middag. Vi seglar längs kustremsan och det är så vackert. Helt plötsligt ser jag en havssula som trasslat in sig i en massa plasttamp. Vi stannar upp och Lasse manövrerar oss tillräckligt nära för att jag ska kunna fånga den med båtshaken. Fågeln försöker att komma undan men har svårt att röra sig med all lina intrasslad i näbben. Fågeln stretar emot och skriker. Han är väl rädd den lilla stackarn (inte så liten för övrigt). Jag håller upp fågeln mot båten och Lasse tar en kniv och befriar fågeln från sina bojor. Nu är han fri! Han skakar på vingarna och gör några försök att komma upp i luften och vips så flyger han iväg. 

Tänk om vi alla skulle ta lite mer ansvar för vad vi slängde ut i havet. Den här fågeln hade med all säkerhet dött om vi inte fått loss tamparna som han trasslat in sig i. Havssulor har som hullingar i näbbens kanter för att hålla fast fisk dom fångat. Dom löper därför stor risk att råka ut för att skräp i havet som nät etc. fastnar på detta vis.

När vi girar in mot vår ankringsplats Portmagee har vi böljande gröna klippor med kor som betar på ena sidan och taggigt farliga svarta ”Deaf Rocks och Horse Island” på andra sidan. Ankringsplatsen är ett sund och när vi ankrat upp ligger båtarna i sundet åt alla möjliga håll på grund av de strömmar som finns här. I vanliga fall ligger båtarna i vindens riktning men här ligger de mest i strömmens riktning som är olika beroende på var i sundet man ankrat. 

En regnbåge lyser upp sceneriet med an vi sätter ankarlarmet, visa av erfarenheten. Tar oss en ankardram på Irländsk Kilbeggan whiskey. I kväll blir det grillad rib eye steak, rödbetor i ugn med getost från Kilronan och en fin flaska Bordeaux.  Vilken underbar middag. Vi avslutar kvällen med ett parti Chicago (jag torskar för andra kvällen i rad..).

2017-08-23 Portmagee- Crookhaven 54 nm

Tur eller otur? .... igen!
Lasse går upp och kollar då tidvattnet vänder och ankarlarmet går då vi ändrar riktning och position med ca. 70 m på våra 40 m kätting som vi har ute. Det ligger ytterligare tre båtar i närheten. Alla åt olika håll i den starka strömmen men allt ser bra ut. Ytterligare en båt ligger några hundra metet meter längre in i sundet. Sätter om larmet och går och lägger sig igen. 

Plottern visar hur tidvattnet flyttat oss under natten

Klockan 7.30 så vaknar vi av en rejäl smäll. Första reflektionen är att vi draggat trots allt och gått på en av undervattensklipporna som kantar sundet. Vi rusar upp båda två och sliter på oss lite kläder medan Lasse ser bordläggningen på en annan båt precis akter om oss. Jävlar tänker han och antar att vi draggat ner och rammat en annan båt med vår akterspegel och vindroder mm. Väl uppe i sittbrunnen hör vi en kvinna skrika lätt hysteriskt i den andra båten och tror vi väckt dom lika abrupt som vi vaknat av smällen. Men hallå...vi ligger där vi ska. Då visar det sig att det är båten som tidigare låg längst in i viken. Dom har inte draggat utan helt enkelt kolliderat med oss på väg ut i den starka strömmen. Några sekunders ouppmärksamhet från kvinnan som styrde och olyckan var ett faktum. Återigen har vår pulpit, ankarbeslag och stävskena tagit smällen. Troligtvis strax akter om deras pulpit på styrbordssidan. Deras skarndäck ser ut som tredje världskriget. En halv pulpit och hela mantåget ligger i en härva utefter däck. Vi kollar snabbt vad som hänt oss. Pulpiten är lite skev och vi har rester från deras båt i stävbeslaget. I övrigt verkar vi oskadda. Vår skyddsängel log mot oss igen. Vi blev rejält skrämda, men tycker nästan mer synd om det äldre paret i den andra båten. Dom mår nog inte så bra nu. Puh, vilket uppvaknande. Vi tar en lugn och skön frukost innan vi ger oss av. 

Ström och vind gör att kättingen står vinkelrätt från båten

Vinden är svag men sjön har en kraftig dyning som rullar åt alla håll så det blir inte någon särdeles behaglig tur. Landskapet är otroligt vackert med de långa mjuka gröna kullarna som avslutas tvärt med branta lodräta stup.

Den irländska västkusten bjuder också på maffiga öar som sticker upp ur det rykande atlantvattnet. Vi passerar bl.a. Skelligöarna (engelska: Skellig Islands). 

Det är två små obebodda bergiga öar belägna 16 kilometer väster om Bolus Head på Ivereaghhalvön i grevskapet Kerry. Den mindre ön är Little Skellig, den större är Great Skellig eller Skellig Michael. Båda är kända för sitt fågelliv och båda är naturreservat. Little Skellig är närmast för allmänheten och har Irlands största havssulekoloni med cirka 20 000 par. Great Skellig är känt för sitt gamla kloster vilket är uppskrivet på Unescos världsarvslista sedan 1996. Öarna är också populära bland dykare efter sitt klara vatten. Öarna är också kända för att slutscenen i den senaste Star Wars filmen ”The Force Awakens” spelades in här och inte i en studio i Hollywood vilket skulle ha varit mycket enklare. Om ni vill veta mer så kolla in dessa länkar.

https://en.wikipedia.org/wiki/Skellig_Islands

http://www.skelligexperience.com/

Vi ser havssulor överallt och de har sina häckningsplatser på de ödsliga öarna.

Vid 18.30 angör vi Crookhaven som för länge sedan varit en viktig första angöringshamn för forntida segelfartyg som kommit tillbaka till Europa efter handelsturer till främmande kontinenter. Här finns också exempel på de kommunikationstorn som byggdes utefter hela Irländska kusten under den Napoleanska tiden. Därifrån spanades det och man varnade för anfall av pirater och främmande krigsmakter. Varje torn kan signalera till nästa torn i båda riktningarna utefter kustlinjen. På kort tid kunde alltså varningen förmedlas runt hela kusten.

Inne i viken finns flera gästbojar och de är i mycket bättre skick än de på Aran Islands. Vi lägger fast med både tamp och bojkrok och sätter ankarlarmet. Vi tar en whiskey som ankardram och jag tillagar kycklingcurry. I dag är vi lite trötta efter morgonens incident så det blir tidig kväll med filmtajm och nattis.

2107-08-24 Crookhaven

Vi startar morgonen med mysfrukost, bloggfix och tvätt. Solen skiner och det blåser ljumma vindar. Det är något speciellt med att få hänga ut sin rena tvätt och torka den i vinden. Jag tar mig tid att fixa mina naglar. Ibland måste man bara få lite utlopp för sin kvinnliga fåfänga om det så än är bara lite rött lack på sina naglar. Jag städar upp i båten och sedan tar vi dingen in till den lilla byn. Crookhaven är en liten by med endast 40 invånare. Husen är målad i alla möjliga olika färger precis som i de andra Irländska städerna. 

Nöjd skeppare med en Murphys

Vi besöker St. Brennans kyrka och här är de flesta gravar helt omärkta och det visade sig bero på att när de stora fartygen angjorde här så hade man ofta döda eller sjuka besättningsmän ombord. De döda skulle begravas och då blev det omärkta gravar här vid St. Brennans kyrka. 

Vi förstod varandra

Vi äter en bit mycket god mat på Crookhaven Inn som visade sig ägas av en svensk. 

Vi tar dingen ut till båten efter den goda middagen och tar oss en liten vila. Vi kikar på grib-filer över Biscaya och det känns nästan overkligt att vi snart ska segla över den beryktade bukten. Det ser ut som om vindarna är förliga och alldeles lagom någon gång i början på nästa vecka. Vi kommer då att lämna nord-Europa och bege oss till syd-Europa. Det blir ett kultur- och klimatskifte. Undrar hur det kommer att kännas nu när vi tillbringar fyra månader i kallare klimat. Jag längtar så till att få känna lite värme och slippa mössa och vantar. När kvällen kommer tar vi dingen tillbaks till byn för att lyssna på lite live musik. En liten lokal pub med härliga lokala förmågor som bjöd upp till dans. Vi mötte Jimmy och hans fru som var 77 år och full av liv och glädje. Jag önskar att jag också har lika mycket energi kvar när jag blir 77. 

Nöjda och trötta tar vi dingen åter till båten som blir lätt att hitta då vår lampa över akterdäck lyser så fint i mörkret.

2017-08-25 Crookhaven - Glandore 32 nm

Sömntutar oss till tio. Som dansken brukar säga: ”Det händer inte mycket i Sea Wind före tolv” ha ha. Jag hör något konstigt väsande ljud uppe i sittbrunnen och går upp för att undersöka vad det kan vara. Det var min flytväst som helt utan förvaring blåst upp sig själv. Han hade tråkigt kanske eller tyckte att jag ägnade honom för lite uppmärksamhet? Vi tar frukost på vägen för att komma iväg lite snabbare. När vi lämnar Crookhaven hör vi ett konstigt tjutande och ser att det ligger en hel koloni av sälar på klipporna vid utloppet. De är riktigt stora rackare. Vi sätter segel och kurs mot Fastnet rock. Klippan är en del i den äldsta Europeiska kappseglingen Fastnet race. 

Fastnet Rock

Under racet 1979 drabbades de tävlande av en storm som ledde till att ett antal deltagare dog. Därefter blev det en utredning som föranledde diverse säkerhetsföreskrifter för seglare världen över. Det känns mäktigt att passera fyren och klippan ute på havet och man förundras över hur man fått dit material och arbetare för bygget av fyren. Ingen lätt match direkt. Är man intresserad kan man läsa om det här http://www.economist.com/node/12792727

Vi får en härlig segling och slörar i 6 knop. Det är disigt med lite dugg i luften och delfinerna hoppar och skuttar bredvid båten. Vi tar oss ett litet lunch-snacks med makrill i tomatsås på knäckis. Vinden dör så småning om ut och vi får köra motor de sista fem sjömilen. Kusten är grönbeklädd med stupande klippor och små skär som kaxigt sticker upp. När vi glider in i viken ligger havet som en spegel och på sluttningarna som omger viken ligger slottsliknande gods beklädda med murgröna och stora pampiga trädgårdar. Vi ankrar och tar oss som vanligt en ankardram och njuter av den stilla kvällen. Det är gött att leva! 

Vi grillar lammkotletter och äter Lasses garlic mashed potato till. Det blir middag i sittbrunnen för första gången på länge. Fåglarna skränar och det känns nästan som en svensk sommarkväll. Lasse känner sig trött och hängig så vi tar en lugn kväll med film och popcorn på riktigt vis (i kastrull med olja). Efter filmen så somnar jag som en stock. Sover man så sover man som apekatten brukar säga.

2107-08-26 Glendore- Kinsale 32 nm

Vi vaknar vid nio och fixar lite kaffe som vi tar i sängen. Vi läser lite i boken och ger oss av innan frukost. Det är svag vind idag så vi får putta på lite med motor. Havet ligger lugnt och stilla. Vi angör Kinsale med en väldigt fin insegling kantad med slott och stora fort. Här är det riktigt pampigt. 

Vi navigerar oss in mot Kinsale

Kapten studerar sjökortet med bekymrad min...

Vi lägger till vid Trident marina. Här har vi egen brygga med vatten och el. Vattentanken som vi skulle rengöra blev nog ren, men vattnet smakar fortfarande klorin eller parfym. Den irländska ”klorinen” visade sig innehålla just det samt även tvål. Vi tömmer tanken och fyller nytt igen och igen för att skölja ut eventuella rester av kemikalierna. Vi stilar till oss med dusch och jag sätter på finklänning och så drar vi ut på stan. Vi hittar en krog som heter Supper club. Här äter vi en riktig lyxmiddag med ostron (Lasses första) till förrätt och chicken wings och hamburgare till huvudrätt. Herregud så mätta vi blev. Efter denna måltid blev det bara att rumla hem till båten och sova.

2017-08-27 Kinsale

Nu är det snart dags att ge sig ut på Biscaya! Som jag både har längtat och oroat mig för denna överfärd. Detta är förberedelsernas dag. Jag har mission att tvätta och tar mig till segelklubben där de har tvättmaskiner. 70 kronor per omgång tvätt och torktumling vill de ha. På segelklubben möter jag Molly och Baxter, ett amerikanskt par, som precis har kommit in till Irland från La Coruna. Världen är bra liten. De känner Håkan och Anna-Karin från Sverige som är med i Jordenruntseglarklubben. Dom seglar en Afrodite 36 med namnet Unicorn och har hållit till i Västindien och USA under många år. Långseglarkretsen är inte så stor trots allt.  Lasse fixar skadan på pulpiten. Jag bäddar rent och plockar undan lite vinterkläder som jag hoppas att vi slipper att använda efter vi passerat Biscaya. Vi tar sista burken sill från Island till lunch sedan ger vi oss ut på stan och hittar  en mysig pub för middagen. 

Här på Irland är det mer accepterat att man går ut och äter med hela familjer. Känns lite sydländskt att se ungar som springer omkring och tjoar och hojtar inne på restaurangen. Det känns mysigt och gemytligt med allt liv och rörelse. Vi köper lite bio godis med oss hem och tar filmtajm. Lasse sover gott medan jag vaknar och har ont i magen. Dricker lite vatten och får kramp i magen. Blir nog lite nojig och tror att jag blivit förgiftad av kemikalierna i tanken. Ont, ont, ont gör det i alla fall.

2107-08-28 Kinsale

Magen ger med sig när Lasse kollar upp om det kan vara vattnet som får min mage att reagera. Det ska inte vara någon fara. Skönt. Vi tar oss till affären och handlar inför överfarten. Jag förbereder mat som vanligt så att det bara är att värma under gång. Alla förpackningar slängs och jag packar om det till burkar så att vi minskar sopmängden ombord. Det är inte speciellt mysigt att ha soppåsar som förgyller däcket vid ankomst. Baxter och Molly dyker upp och vi utbyter kontaktuppgifter med varandra. Helt plötsligt dyker tullen upp! Molly och Baxter smyger lite diskret iväg medan vi tar ombord tullarna. De frågar om vi haft något besök av tullen. Nej men vi har försökt under de veckor vi varit här säger vi och skrattar. Sista dagen på Irland vill de se våra pass och skeppspapper. Detta är verkligen komiskt! Inga papper fylls i utan den ena tullaren skriver bara ner lite i ett anteckningsblock. Han vet inte ens vad det är för datum… Trevliga snackisar var de och ville prata om vår segling mer än att kontrollera oss. Ja ha då var vi både in och utklarerade på Irland på en och samma dag. Vi går ut och tar en sista pint på en pub innan vi går hem och lägger oss. Åh, i morgon bär det iväg och vindarna ser ut att vara med oss hela vägen förutom en liten bit med svaga vindar.