Översegling atlanten 2018-01 - 08-01-28

Dag 1 måndag 8 januari 2018

I dag är dagen D. Dagen dit alla förberedelser den senaste tiden syftat till. Sea Wind har fått vår fulla uppmärksamhet och engagemang i mer än en månad. Här har det lagats kölskada, målat botten, vaxat, polerats, lackats och förbättrad prestanda med nya solceller, nät till frukt och grönt, hållare till toa lock och mycket mycket annat. Provianteringen har pågått nästan lika länge. Menyer för tre altlantveckor har förberetts och varit bas för våra inköp. Tre stora lass med mat och dryck har levererats från Hyper Dino i gröna lådor. Kött har beställts hos slaktaren som vakumpackar och fryser ned det. Kalops, köttfärssås och tonfiskröra har tillagats och förberetts för första dagarnas mat.

När vi vaknade i morse var det massor med fjärilar i magen och vi kände oss lite bajsnödiga. Det var nog lite resfeber som slog igenom. Vi har ju trots allt aldrig företagit oss en sådan lång seglats. Massor med tankar far igenom huvudet. Kommer mat och vatten att räcka? Kommer båten att fungera som vi tänkt? Kommer väder och hav vara oss nådiga? Känslan av att ge sig ut på ett långt och spännande äventyr är stark hos oss bägge idag. Vi tar kaffe i kojen som vanligt och sedan går Lasse och köper en backventil till saltvattenspumpen han installerat på toaletten. Efter installationen uppdagades ett litet problem. När vi pumpar vatten i toaletten så kommer det vatten ur saltvattenpumpen. Alltid ska det vara något som ska krångla. Lasse får hjälp med backventilen som inte fungerar som den ska av Per på Pangea Ultima. De är överens om att problemet inte skulle kunna uppstå så det får bli någon okonventionell nödlösning med en pinne i röret så länge.

Jag fixar i ordning lite frukost medan regnet öser ned och tvättar båten ren och fin för sin långa färd. De sista inköpen av frukt och grönt ska göras och köttet ska hämtas hos slaktaren sedan är vi klara för avfärd. Vi lämnar bryggan och vinkar adjö till våra brygggrannar. Det känns nästan lika stort som när vi lämnade Lilla Bommen. Vi ska långt härifrån och vet inte om eller när vi kommer tillbaka.  Vi tankar båten full med diesel och betalar hamnavgiften för vår tid i Las Palmas och nu stävar vi ut mot havet och sätter segel. Äntligen är allt klart och vi har nu en härlig segling till Barbados att se fram emot. Vi firar med en whiskey att vi nu äntligen är på väg. Lasse slänger i fiskelinan och direkt så nappar det! En fin liten tonfisk (Bonito).

Fisken är ett riktigt muskelstycke och kämpar vilt för att undkomma att bli middag på Sea Wind. Väl uppe i sittbrunnen bjuder vi honom på en explorer som glider in mellan hans gälar och sedan däckar han totalt. Det känns som ett bra omen att få upp fisk bara några sjömil efter man lämnat hamnen. Det blir dock för preppade tonfisk-wraps till lunch och den goda kalopsen till middag. De inlagda rödbetorna som jag hade gjort smakade såå gott. Kaffe och filkaka till dessert avslutade första dagens kulinariska anrättning.

Vid 18-tiden lägger jag mig en stund innan det är dags för min vakt. Lasse hoppar i koj vid 20.15 då jag tar över. Nu är det jag, Wolfgang och Sea Wind och det känns lugnt och skönt. Vi länsar 4-5 knop i nordlig vind 6-8 m/s. Vi har ringt och pratat med släkt och vänner och berättat att vi nu ger oss iväg. Det känns lite konstigt att veta att vi inte kommer att prata med varandra på flera veckor. Det är tur att vi kan skicka mejl via kortvågsradion så att de kan få ett livstecken ifrån oss. Under tiden som vi bott och seglat tillsammans har vi utvecklats till ett bra team som visar förståelse och respekt för våra respektive olikheter. Vi kan se våra olikheter som resurser och nyttja dem när och där de behövs som bäst. Jag har driv och energi (men också den som har minst tålamod) och Lasse har en stor bank av kunskap och genomför sina uppgifter metodiskt och noggrant. Vi kompletterar varandra perfekt Apekatten och Kapten!Vi behöver varandra för att bli den bästa besättningen för vår och Sea Winds välgång. Det bästa med oss är den starka kärleken för med den kan vi klara av precis vad som helst och får ett liv fyllt av glädje och närhet!

Dag 2 tisdagen den 9 januari 2018

Det är väldigt varmt och skönt ute. Det är en lugn och behaglig start på resan. Till lunch steker vi den nyfångade Boniton och serverar den med sallad. Mums vilken läcker firre! Vi får besök av en flock delfiner på fyra individer. Vilken fart de har! De hoppar och leker tafatt framför båten. Vi kan aldrig få nog av att titta på dessa graciösa och lekfulla simmare. Man blir liksom glad i själen när de kommer på besök. Vi har dåligt med vind och hoppas att den kommer till oss snart. Det är trist att gå för motor. Gribfilerna visade att det skulle vara lite stiltje vid Gran Canaria och vi hade hoppas på att hinna före det, men nu är vi mitt uppe i det.  Vindstyrkor på 0-3 m/s är inte mycket att segla i. Vi tar en kopp kaffe och löser lite korsord för att friska upp våra något trötta hjärnor. Lasse tar sin första solhöjd med sextanten och försöker klura ut hur man sedan får fram positionen.  Det verkar lite meckigt att hålla på med men när man väl kan det så är det så klart en extra säkerhetsåtgärd om alla annan navigationsutrustning skulle fallera. Lasse sover lite middag och jag värmer lite kalops. Efter maten är det min tur att vila lite. Det känns som om kroppen vilar ut efter en hektisk månad med både mentala och praktiska förberedelser. Det är ju ingen större skillnad på förberedelserna för en passage över nordsjön eller atlanten bara lite mer av allt kan jag tro. Det känns trots allt modigt att ge sig ut på en seglats som kommer att ta tre till fyra veckor. Jag är så nyfiken på hur vi kommer att uppleva livet till havs efter ett par veckor. Just nu känns det bara underbart.

Lasse tankar ned väderfil och mejlar medan jag ligger i sjökojen mitt emot honom.

Han väcker mig för vaktbyte vid 01.00. Jag går upp och tar mig en kopp te för att vakna till liv. Stjärnhimlen är helt magisk här ute till havs.  Månen har endast en liten skärva kvar som lyser upp natthimlen. På dessa breddgrader ligger månskärvan ned och ser ut som en liten glad mun. Marelden glittrar i stora sjok runt båten , men vad är det där som skär genom det mörka havet som en snabb torped? Plötsligt hoppar torpeden upp ut vattnet. Det är en delfin kommer på besök i natten.  Maredelden lyser upp delfinens framfart som ett fluorescerande spår. Jag lägger mig i kojen och ställer klockan en gång i halvtimmen då jag går upp och kollar läget med kurs, segel eller andra båtar. Vid fyra-tiden på morgonen kommer det äntligen vind 4-6 m/s så jag gippar storen, rullar in genuan för att spira den på motsatt sida. Bommen trixar sig lite och kaptenen vaknar och undrar om jag vill ha hjälp. Jo, tack det är alltid lättare att vara två vid dessa manövrar. Nu seglar vi så fint i 5-6 knop.

Dag 3 onsdag 10 januari 2018

Fortsätter att vila och gå upp varannan timme fram till 08.00. Vi gör lite frukost som vi tar i sittbrunnen. Jag borde gå och lägga mig för att sova. Lägger mig och läser en stund men får ingen ro att sova. Jag känner mig pigg och full av energi. Vi läser högt i boken om Papa Blondies äventyrsseglingar runt jorden.

Tar en uppfriskande ”bucketshower”. Vattnet håller cirka 19 grader och känns väldigt mycket saltare här ute än inne vid Kanarieöarna. Vi seglar så fint nu med fulla ställ, spirad genua och kutterfock centrerad i mitten. Havet är djupblått och nu finns inget land i sikte längre. Vi njuter av vår havs isolering och livet ombord. Det känns tryggt och invant. Båten är vårt hem och just nu är vi ute till havs. Nu är det inget som stressar eller stör vår tillvaro. Livet känns enkelt och befriande. När Lasse har dagens radiotajm med OSK-killarna börjar det vina i fiskerullen. Napp idag med! Det är en guldmakrill som fastnat på kroken. Guldmakrillen är så vacker med den ljusblåa kroppen som är täckt med små guldgula prickar och den blåa långa ryggfenan som har samma färg som atlanten själv. Det får nog bli lite revideringar på matlistan nu när vi har så mycket färsk fisk i kylen.

I dag fyller min dotter Hanna 28 år. Jag tänker på alla härliga minnen vi har tillsammans och längtar efter henne. Jag hoppas att hon får en fin födelsedag trots att hennes mami är ute och seglar på den blåa atlanten.

Vi har bra gång i båten 5-6 knop. Solen skiner från klarblå himmel. Vi tar lite vin och snacks i sittbrunnen och funderar över om vi ska gippa nu eller i morgon. Vi håller lite för nordlig kurs och behöver komma längre söder ut för att fånga upp passadvinden som ska föra oss till Barbados. Äh, vi gippar i morgon och låter vindrodret föra oss dit vindarna vill. Vindrodret styr bra trots hög sjö och vindar upp mot 10 m/s. Middagen består av stekt Bonito, sallad och hemgjord grönpepparmajonnäs. Den färdiggjorda menyn får stå tillbaka för nu måste vi äta upp färskvarorna innan de blir dåliga. Efter maten skickar Lasse mejl till våra nära och kära så att de vet att vi lever och har det bra. Jag känner mig trött och knoppar in i kojen vid 20-tiden. Den här natten tar vi lite flytande vakter och det fungerar utmärkt. AIS-larmet påslaget och den som vaknar tar en titt på segel, kurs och vindar. Inget dramatiskt under nattens timmar utan bara härlig undanvindssegling i 6-10 m/s ostnordost.

Dag 4 torsdag 11 januari 2018

Vaknar utvilad och lycklig vid 08.00. Kokar lite kaffe och tar mig en kaffestund ute i sittbrunnen. Nu gippar vi och får en mer sydlig kurs. Det blåser 6-9 m/s ONO och vi håller 5-6 knop. Himlen är täckt med gråa moln men mellan dem kikar solen fram och det blir varmt och gott. Det blir ägg och bacon till frukost idag. Vi diskuterar om det fanns någonting som vi hade velat göra annorlunda innan vi seglade iväg, men vi känner oss väldigt nöjda och tillfreds. Undrar hur det kommer att kännas att vara ute till havs så länge. Än så länge känns det inget ovanligt utan möjligtvis mer harmoni och lugn. Vi har ju bott i båten två år innan vi gav oss iväg och vi är helt överens om att det var den absolut bästa förberedelsen. Vi är ju hemma i vårt flytande mobila hem varpå det känns hemvant och tryggt. Kan man ha det bättre än så här? För oss är detta himmelriket. Att få segla på öppna stora hav i vårt lilla hem tillsammans med den man älskar. Den här upplevelsen som vi nu delar är exklusive för bara oss. Vi läser högt, tränar, tar en bucket shower och jag tar min städrunda. Lasse slänger i den rosa lilla bläckfisken som ska fånga flera fiskar. Båten går på rätt kurs, vi är mätta och rena. Nu är det bara att njuta av resten av den här torsdagen. Vi har noterat ett skrapande ljud som verkar komma från masten och vi konstaterar att bomfästet sitter lite löst. Lasse tar fram borr och popnittång. Byter ut gamla popnit och kompletterar med några extra så sitter bomfästet bra, men inte förrän Lasse lossar lite på kicken så försvinner ljudet från masten. Det måste ha varit någon spänning i anordningen som nu lättade. Vi spelar lite kort och tar ett glas vin. Vi har fortsatt fin vind. Vattentemperaturen har nu stigit till 21.1 grader. Vi ser små svartvita fåglar som glider längs vågdalarna. Det ser ut som någon slags lira. Middag blir färdiglagad köttfärssås och spagetti och efter maten blir jag så trött att jag somnar som en stock. Lasse plockar rent i byssan och skickar lite mejl innan han också slumrar in. Även denna natt kör vi med flytande vakter och de tillfällen jag är uppe seglar vi fint i 6-7 knop med 7-10 m/s ONO. 

Dag 5 fredag 12 januari 2018

Jag vaknar vid åtta. Lasse sover fortfarande så jag lägger mig och läser en stund. När Lasse vaknar fixar han kaffe åt oss som vi tar i våra sjökojer. Vi är nu på 25 grader nord och ska först ta oss ned till 20 grader nord för att fånga upp passadvinden och sedan ska vi ända ned till 13 grader nord där Barbados ligger. Vi märker redan nu att solen värmer mer och mer och vi har nu passerat en tidszoon så att klockorna behöver ställas om. Var 15 grad vi förflyttar oss väster ut ska vi ställa tillbaka klockorna en timme. På Barbados är det -4 timmar UTC (-5 timmar svensk tid). Inte för att klockan spelar så stor roll här ute på havet, men det känns lite roligt att ändra klockan som ett bevis på att vi rör oss närmare målet. Vi har funderat kring hur vi på bästa sätt ska hantera våra sopor som vi producerar under vägen. Vi har nu börjar sortera soporna i metall, plast, tetrapack etc. Vi pressar ihop och klipper isär soporna för att göra de så kompakta som möjligt. I dag är det fredag så apekatten har bestämt att det blir fredagsdisko med popcorn och chokladbollar (som på mellanstadiet). Lasse ska ha kokos på sina chokladbollar och jag pärlsocker. Undra om det är någon regional avvikelse mellan Stockholm och Göteborgsbollar?  Dagen börjar som vanligt med städrunda och bucketshower.  Vi är båda två lite tjorviga i magen. Vet inte vad det beror på men tar en Imodium och en Resorb för att lugna ned tarmarna. Vi håller nu kurs 238 grader och seglar i 5 knop i 5-6 m/s ONO. Här ute är det bara jag och Lasse och det finns nog de som upplever en känsla av klaustrofobi när de tänker på att vara ensamma långt ute till havs långt långt från land, men vi njuter av den tillfälliga hus (båt)arresten. Här slipper vi alla andra intryck från omvärlden. Här är livet enkelt som på en pinne. Du och jag på oändlighetens hav. Vi glider fram i nuet mot en ljus och spännande framtid. Musiken flödar ur högtalarna i takt med vågornas svall när vi stävar utmed Afrikas kust.

Vi panerar vår guldmakrill med panko och steker den och serverar med ris och limesås. Fisken blir krispig på ytan och saftig på insidan. Som sagt var i dag  är det fredag så vi kör hela fredagskittet. Vi börjar med en afterwork i sittbrunnen och där träffar jag en himla snygg kille som tar med mig på disko. Nere i salongen spelas det hög musik och lamporna blinkar och apekatten och kaptenen dansar, äter korv med bröd och mumsar popcorn och chokladbollar. Ha, ha ni kan tänka att det ser roligt ut med två galningar som försöker sig på lite dans-moves i en gungande båt ute på atlanten. Ute svallar vågorna i den ljumma mörka natten. Vi skrattar, svettas och kramas! Livet blir inte roligare än vad man gör det till!

Vi avslutar kvällen med en djup och romantisk Jane Austen film och somnar sedan gott. Under natten ökar vinden till 10-12 m/s och vi maxade med 9 knop i nedförsbacke.

Dag 6 lördag 13 januari 2018

Vaknar och har fortfarande lite ont i maggen. Frukost får bli lite yoghurt och en kopp te. Lasse mår bättre i sin magge. Den ökande vinden står sig och nu blåser det 10-15 m/s NO. Det är växlande molnighet och vågornas höjd ökar i takt med vindens styrka. I toppen på vågorna där de bryter lyser solen igenom och vågtoppen blir alldeles turkos med ett vitt skum ovanpå. Jag fixar min städrutin som vanligt och sorterar soporna. Idag blir det bara en liten ”katt-tvätt” då det känns lite kyligt för en ”bucketshower” ute i den hårda vinden. Vi har nu cirka 2000 nm kvar till Barbados och vi kan se att vi gjort en del distans när vi tittar på tracket på plottern. Lasse får kontakt med killarna från OSK så nu har de vår position. Jag tar en kopp te och på min te-påse står det olika ordspråk och dagens ord var: Let it come to you! Ja, ibland tror jag att vi försöker så hårt att få det att bli som man vill så att ibland kan ansträngningarna ge motsatt effekt. Det gäller nog också att ha förmågan att omfamna tillfället när det kommer till dig så att inte lyckan går dig bi. Tålamod att låta saker och ting ske i den takt det är ment men att vara närvarande i nuet så att du kan upptäcka och fånga tillfället när det väl sker. Livet blir enklare. Det är ingen ide att stånga huvudet blodigt för att ändra saker du inte kan påverka som tex andra människors inställning till det liv just du har valt att leva. Vissa beundrar modet att kasta loss från den gängse normaliteten och andra tycker att det är galet, själviskt och dumdristigt. Låt människor tycka som de vill men våga leva ett liv som ger dig glädje och som följer dina drömmars mål. Vi har aldrig någonsin upplevt sådan frihet och lycka och vi önskar att ni alla får/tar möjligheten att följa era drömmar på det sätt som passar er. Livet är för kort för att lägga energi på negativa tankegångar och levnadssätt. Låt oss hitta ett förhållningssätt till livet och våra medmänniskor som både ger dig och andra människor glädje så kommer vi med alla säkerhet att få en betydligt mer givande resa här på jorden. Nog med alla filosofiska tankevurpor.  Jag har fortfarande ont i maggen och känner mig lite febrig. Det blir en lugn lördag i kojen med en god bok och en lördagsgodispåse så klart! Jag somnar tidigt och sover oroligt, svettas och drömmer. Lasse är uppe till 22.00 och tar en position, kollar sjökort och vindroder. Vi har ett rev i storen och genuan då vinden fortsatt är 10-15 m/s ostlig. Lasse kände sig så nöjd över segelsättning och vindroder och när han stängde för luckan i sittbrunnen blev det alldeles tyst nere i båten och han somnade som en stock.

Dag 7 söndag 14 januari 2018

Vi vaknar vid halv sju. Det blir så ljust på morgonen nu när vi har ställt om klockan. Magen är fortfarande i olag, men dricker lite yoghurt för att återställa balansen.  Jag känner mig lite febrig men hade ingen feber enligt termometern. Vind och vågor ökar ytterligare och vi har vindbyar upp till 17-18 m/s. Vi tar ytterligare  ett rev i både storen och genuan. De stora brottsjöarna bryter sig ibland in i sittbrunnen så alla dynor har nu åkt ner i akterruffen för att slippa bli genomsura av saltvatten. Vi tar en ”bucketshower ” i den gungande sittbrunnen och det känns skönt att tvätta bort nattens maror. Vattnet är nu 22,3 grader så det är inte lika chockartat när hinken med vatten töms över min nakna kropp. Solen skiner mellan små vita tussa, men det är ingen riktig värme i den starka vinden. I dag kommer vi att slå vårt eget seglingsrekord både gällande antal dygn och sträcka. 763 nm och 7 dygn är vår längsta seglingsdistans och det var mellan Island och Irland. Konstigt nog känns det inte alls som om vi varit ute och seglat speciellt länge. Jag tror att man anpassar känslan till den tid man beräknar att resan ska ta. Vi firar vårt rekord med en whiskey och nu har vi bra fart. Vind på 10-12 m/s för oss fram i 7-9 knop.

Vi får besök av en fågel som likar en havssula. Han är väldigt intresserad av vårt lilla bläckfiskdrag men lyckas inte fånga den trots att han dyker ett antal gånger. Lite senare på dagen får vi napp. En liten rackare. En guldmakrill som är så liten att han får åka tillbaks i plurret. Det var inte mycket mat på den stackaren.

I dag känns maggen lite bättre och jag lagar en saffransdoftande guldmakrillsoppa till  söndagsmiddag. Till denna gudomliga soppa blir det ett glas vitt (som sedermera åker i durken för att båten kränger så). Vi kanske är lite väl optimistiska som sitter och äter soppa och vin i 15 m/s mitt ute på atlanten. Ja, ja fortsätt torka fortsätt torka…

Vi såg en annan båt på AIS (vi ser namn och nummer på plottern) som bara låg och drev i 1-2 knop i olika riktningar  på knappt två sjömils avstånd men kunde inte se den i kikaren. Vi ropade på den på VHF men inget svar. Lasse misstänker att det är en liten roddbåt. Lasse mejlar Gunnar för att höra om han kan kolla upp vad det är för något. Jag somnade som en stock och sov skönt framme i förpiken.

Dag 8 måndag 15 januari 2018

Vi vaknar samtidigt som solen går upp dvs 06.30. Vi läser en stund och idag känns magen mycket bättre. Jag går upp och kokar kaffe och en mugg åker i durken och går i tusen bitar för att båten rullar. Ibland kan man bli helt galen över att ingenting är stilla.  Tur att vi har en bra dammsugare. I dag blir det en rejäl städrunda då det är kladdigt överallt efter spill här och där. Helt plötsligt går båten ur sin kurs. Vad händer? En av styrlinorna till vindrodret har slitits av. Kaptenen agerar snabbt och sätter på autopiloten och monterar dit en ny lina. Tur att kaptenen är smart och duktig och väldigt skönt att vi både har autopilot och vindroder. Nästa projekt är en läckande toalett. Lasse plockar isär, gör rent och skruvar ihop igen. Nu blir det frukost i en nystädad båt med fungerande vindroder och tät toalett. Radiotajm med OSK-killarna går bra som vanligt, men ännu ingen lycka med våra vänner Reg och Nicky som är på Barbados. Vi är nu på 20 breddgraden och det är varmt och skönt. Solen skiner mellan små vita molntussar. Vinden vrider som förväntat mot ost och passaden håller 10-15 m/s nu är det riktig downwind-segling! Jag ser 4-5 stycken söta flygfiskar som flyger som trollsländor i de djupa vågdalarna. Lunch idag blev rårakor och kallrökt lax. Det var hur gott som helst! Vi får en ganska skumpig och blåsig eftermiddag och kväll. Vi läser och sover och har det gott nere i båten. Fiskerullen börjar plötsligt vina och nu är det något stort på kroken. Lasse kämpar i höga vågor medan båten rusar fram i 7-8 knop, men tillslut tar fisken med sig krok och drag och endast linan får vi i behåll. Undrar var det var för fisk? Vi har två rev i både stor och genua och idag blir det ”noodels in a cup” till middag.  Lasse mejlar positionsrapport och vi får svar från Gunnar angående båten vi såg på AIS. Det var en fransk roddbåt! Hu, tänk att sitta ensam nu på natten med vindbyar upp till 16 m/s och väldigt stökig sjö. Stackarn! Här ligger jag och klagar om att det är svårt att sova trots att jag ligger tryggt och varmt nedbäddad inne i Sea Wind. Vi träffade en ungrare på varvet i Las Palmas som startade en roddtur med sin båt Spartan över Atlanten ungefär samtidigt som vi sjösatte. Han räknade med en resa på 80 -90 dagar. Ja vi har alla våra olika böjelser.

Dag 9 tisdag 16 januari 2018

Hipp hipp hurra för Lena idag! Först ut att fylla 50 år av alla vännerna där hemma. Vaknar vid halv sju av en skön klapp på kinden. Där står kaptenen och ser så där kär ut. Kan man få en bättre start på morgonen? Får kaffe i kojen. Läser en stund innan jag fixar ägg och baconfrukost.  Vinden börjar avta och håller sig nu runt 10 m/s istället för 15-16 m/s. Det känns mycket lugnare i båten. Tar min sedvanliga städrunda och sedan en ”bucketshower” tillsammans. Vattnet håller nu 23,5 grader och solen riktigt gassar. Nu märks det tydligt att det tropiska klimatet håller på att stabilisera sig. Lasse har radiotajm och idag fick vi även kontakt med båtarna Streamline och Kapalai som befinner sig i Karibien. Det var härligt att höra bekanta röster i etern. Vi får en härlig förmiddag i solen, men under eftermiddagen kommer ett grått molntäcke som breder ut sig över himlen som en tovad ull-filt. Vi lagar baconlindad kycklingfilé fylld med ädelost till middag. Kvällen blir lugn och vi är trötta efter gårdagens stökiga sjö. Vi kollar en film på datorn och sedan blir det nattis. Under natten varierar vinden mellan 8-15 m/s ostlig och sporadiska regnbyar besöker oss. Trots allt sover vi gott.

Dag 10 onsdag den 17 januari 2018

Vi ligger på varsin sida av salongen tryggt nedbäddade i våra kojer. Jag tittar på Lasse som ligger och sover så avslappnad och fin. Hans profil är karaktärsstark och ren. Han är som sprungen ur den grekiska mytologin. Havets herre som för oss fram på osceanens skummande berg- och dalbana. Nu vilar han och det är skönt att se kapten fri från bördan av ansvar. Han vaknar så smått och kikar bort mot mig genom hålet i sjökojen. Vi ger varandras händer och håller i. Han ser så nöjd och kär ut. Tänk att vi ligger här mitt ute på atlanten och är snart halvvägs till Barbados. Vi har nu seglat 1180 nm och livet ombord är fortfarande himmelriket. När vi tittar ut genom fönstret ser vi två flygfiskar som landat på däck. De flydde undan någon fara men själva flykten blev farligare och nu ligger de stela och döda på vårt däck.

 I de seglingsberättelser vi läst finns det många historier om dessa flygfiskar som irrar sig upp på däck. Sten och Brita på Viking som seglade jorden runt på 50-talet vittnar om exakt samma saker som vi upplever. Det är slående hur liten skillnad det är i upplevelsen av de långa passagerna nu och då. Havet, vinden, fiskar, fåglar och dynamiken ombord är än idag viktiga ingredienser  för en långseglares vardag. Det fortsätter att komma regnskurar under förmiddagen och vi tillbringar tiden nere i båten genom att läsa och vila. I dag fixar Lasse lunch, stekt falukorv lök och pasta. Jag diskar undan och fixar lite kaffe och till dessert får vi besök av ett gäng delfiner. De är små och snabba när de hoppas fram i de ljusblå vågorna. De stannar bara en liten stund men det känns skönt att veta att de är där ute. Vi är nu på 18 grader nord och 35 grader väst och hej nu blir det napp igen! Ytterligare en söt liten guldmakrill. (Hur ska vi hinna äta upp all mat? Det får snart bli fiskeförbud.) Lasse tar en säkerhetsrunda på båten och kollar in det mesta. –Vi har ett problem säger han. Skenan som sitter på masten där vi fäster spirbom och fock håller på att lossna ur sina fästen. Pop-nitarna håller på att lossna och på vissa ställen har aluminiumskenan smält som smör kring pop-niten. Ok, vad gör vi nu? Nya pop-nit där det går. Nytt fäste till focken för minskad belastning på skenan. Vi drar på oss säkerhetssele och lina och hjälps åt att lösa problemet. Lasse borrar ur pop-nitar och sätter dit nya medan jag är den lille hantlangaren som håller koll på att verktygen inte åker över bord när båten kränger. Mitt under proceduren brrrrrrr napp igen! Den kämpar för sitt liv och vi beundrar dess skimrande turkosa färg som lyser som en prisma igenom stänken från hans kamp om överlevnad. Den är overkligt vacker och vilken baddare! 90 cm lång och väger 3,5 kg.

 Vi bjuder honom på en sup gin för vardera gäle så han somnar lyckligt in och får vila på durken tills vi är klara med skenan på masten. Borra, pop-nita, borra, pop-nita och jag sitter med verktygen och tittar ut över det mäktiga havet. Molnen skingrar sig och en stor brun fågel seglar över oss. Vi jobbar tysta och det enda som hörs är Sea Winds stäv mot vågorna och Lasses borr som tränger igenom de trasiga pop-nitarna, popnit-tångens smäll när de nya hamnar på plats. Jag ser hela stim av flygfisk som ängsligt förflyttar sig som små trollsländor. De är märkliga fiskar. Jag tänker på Tingeling när jag ser hur lätt de flyger iväg och ibland tar sats med de små stjärtfenorna i en ny våg för att flyga längre bort. De glidflyger i vågdalarna och kommer riktigt långt med sina små nätta vingar. Mitt ute på atlanten och en skena av vikt som är trasig. Någon hade nog blivit orolig, men jag bara sitter här tittar på havet, fiskarna, fåglarna och känner mig så lycklig. Jag är helt trygg med att kapten fixar det som är trasigt. Tänk vilken tur att apekatten hittade en sådan bra kapten. Det var därför jag sa till honom redan första kvällen vi träffades – Det är mig du ska segla jorden runt med! Jag tänkte att this is it! Det kan inte bli bättre än så här.

När skenan satt fast med nya pop-nit och focken fäst i ett annat fäste blev det dags att ta itu med Herr Guldmakrill. Sittbrunnen ser ut som ett formidabelt blodbad efter garrottering och tagande av ”stjärt-skalp”. Herr Guldmakrill har ett rejält ryggben så det är inte helt lätt att få isär de fina kotletterna i en gungande sittbrunn. Ner i kylen med fångsten (ännu mer mat att äta upp….). Oj, oj vilken händelserik dag! Trötta och lite kinkiga uppstår resans första och enda hysteriska anfall. Det är alltid samma anledning till att vi blir ledsna och upprörda. Det börjar med någon liten kommentar där vi missförstår varandra och sedan falerar kommunikationen då Lasse vill vara ifred och vara i sin ”nothing-box” när han är ledsen medan jag vill vara nära och prata ihjäl både honom och mig.  Män är från Mars och kvinnor från Venus?   Ett botemedel som trots allt hjälper i dessa stunder är sömnen. Sömnen läker det som blivit fel och med morgonen hamnar allt till rätta.

Dag 11 torsdag 18 januari 2018

I dag fyller min äldsta dotter 29 år. Tänk att det var så länge sedan det lilla perfekta knytet kom till världen. Jag tänker på hur vuxen och klok hon har blivit (vuxnare än sin m

ami ibland) och vilken härlig och omtänksam mamma till barnbarnet Peter Mio Varg Hatje Gripenbark (vilket riddarnamn).

Morgonen börjar med att vi tummar på att ha en bra dag. Vi har sovit gott och nu känns allt bra igen. Vi tar kaffe i sittbrunnen och nu bränner solen på ett helt annat vis. 24,7 grader i vattnet och strålande sol, nu är vi i tropikerna. Vi har nu passerat ännu en tidszon och får dra tillbaka klockan ytterligare en timme. Skenan framme på masten sitter fortfarande med sina nya pop-nitar så det var ett gediget arbete utfört. Bananerna vi köpte på Gran Canaria börjar äntligen mogna. Trodde aldrig att det skulle ta så lång tid för dem att bli gula. Frukost blir därför havregrynsgröt med lite skivad solmogen banan.  Efter frukost tar jag en ”bucketshower” och Lasse pysslar om vindrodret Wolfgang lite. Han har en tendens att gnälla så Lasse byter ut de mindre blocken som styrlinorna går igenom till en större variant. I dag har vi seglat halva distansen och det firar vi med en kall halvvägs öl. Till lunch gör vi Taco-gratäng och sallad. Vi sitter i solen och bara njuter medan vinden mojnar från 12-14 till 7-8 m/s och det blir mycket lugnare i båten. Det är skönt att slippa den starka vinden som suger musten ur en med sitt vinande och krängningarna i båten. Tingelings små vänner flygfiskarna fortsätter att flyga omkring oss. Undrar om det finns olika sorters flygfisk eller om det bara är en sort? Lasse fixar lite kaffe efter maten som intas under biminin. Solen är så där eftermiddagsskön, inte så stark utan bara behagligt värmande. Det var precis så här jag föreställt mig att det skulle vara att segla på atlanten. Stings mjuka röst fyller högtalarna i sittbrunnen med avkopplande musik. Det blir en extra dimension på upplevelsen med musik. Vi får en skön och stilla kväll med en varm röd sol som dalar bakom ett moln. Molnets kanter lyses upp som om det brann där bakom.

Vi spelar lite kort och som vanligt vinner Lasse skitgubbe och jag Chicago. Vi tankar hem mejl och skickar positionsrapport som nu har blivit vår vanliga kvällsrutin eftersom uppkoppling är bättre kvällstid. Ute möts vi av en fantastisk kvällshimmel. Vi ser the milky way och tusen och tusen stjärnor och planeter som lyser upp natthimlen. Ett stjärnfall! Nu får vi önska oss något. Mina tankar går osökt till mina föräldrar som inte är krya. Här ute i en liten båt på en stor ocean i ett oändligt universum känner vi oss ganska små och ödmjuka inför livets alla gåtor.

Dag 12 fredag 19 januari 2018

Vaknar vid fem-tiden och känner hur vinden backar i genuan. Kollar in plottern och nu håller vi rak sydlig kurs. Det blåser 13-14 m/s ute och jag väcker kaptenen som snabbt hoppar ur kojen.  Han tar sig en titt på vindrodret och ställer in det efter vindens styrka och riktning, men ganska snart faller båten ur kurs igen. Nu är det ett av blocken till styrlinorna som lossnat på vindrodret. Kapten slår på autopiloten tills det ljusnar och problemet kan åtgärdas. Väldigt skönt att både ha vindroder och autopilot när någon självstyrning tillfälligt är ur funktion. Blocket behövdes bara skruvas fast igen så är vindrodret fit for fight igen.

Förmiddagen ägnas åt lite egenvård.  Jag fixar fötter, händer, naglar och ansar oönskad hår-beväxning. Lasse fixar pannkaka till frukost. Lasse har haft samma shorts hela resan och nu har shortsen utvecklat ett eget eko-system. De ser ut som en sanitär olägenhet och behöver saneras. Nu häger de rena och fina på tork och fiskslem och annat bös är historia. För första gången under vår atlantresa ser vi en annan segelbåt på AIS. Det är en mindre Holländsk båt. Vi pratar med varandra på VHF och de tar en bild av vår vackra båt som dom skall mejla till oss när dom får wifi. På långt avstånd tar vi några bilder på deras båt också för att kunna återgälda deras vänlighet.

I dag är det dingla med fötterna i vattnet dag och jag njuter av att känna det 25 gradiga vattnet mot mina små tår. I dag blir det panko-panerad guldmakrill med hollandaisesås, potatis och sallad. Vi bakar en banankaka till tre-kaffet. Lasse funderar på om han någonsin kommer att känna längtan efter att börja arbeta igen och i så fall med vad. Ja, vem vet?

Dag 13 lördag 20 januari 2018

Det har varit en lugn och skön natt. Inget gick sönder utan vi fick sova ostört. Vaknar med solen 07.00 och går ut och sätter oss i sittbrunnen och möter dagen. Det är fortfarande lite fuktigt på teakdäcket efter nattfukten. Vinden smeker våra nakna kroppar. Den är ljum och försiktig. Herre Gud! Mass-självmord på skarndäck! Sju stycken flygfiskar ligger stela och ser väldigt förvånade ut med uppspärrade ögon och öppna munnar. Stackars Tingelings vänner.

Radiotajm gick bra med OSK men att få tag på Reg och Nicky är tydligen desto svårare. Vi gör en bondomelett till frukost. Jag stretar på med min städrunda som vanligt. Det har börjat dyka upp lite guldgul tång i vattnet. Det ska tydligen vara Sargassotång. Brrrr..napp igen! Nu verkar det vara något riktigt stort på kroken. Vi ser fisken hoppa 100 meter efter båten.  Han vill inte låta sig fångas. När fisken kommer närmare ser vi något koboltblått med rygg och stjärtfena som sticker upp ur vattnet. Vad är det? En haj? Den rör sig sidledes och vi ser den blåa färgen skimra i vattnet. När den kommer närmare ser vi att den har ett svärd. En svärdfisk! Han är 160 cm lång och väger 5 kg. det blir mycket mat. Han får bli dagens huvudrätt och tillbehör är stekt aubergine och squash och till detta en flaska kallt vitt vin. Det här blir en lördagsmiddag vi sent kommer att glömma! Köttet är fast och vitt och smakar gudomligt. Vilken smakrik firre! Dessert blir fruktcoctail med vispgrädde och en bit banankaka.

Vinden har lagt sig så vi kan sitta och njuta av maten vid det uppfällda bordet i sittbrunnen utan att riskera att glas, bestick och annat far iväg. Vi njuter av sällskapet, maten, vinet och idag känner vi oss extra tacksamma över allt vi får uppleva. Livet är gött! Jag lägger mig och läser en stund efter maten och Lasse tar sig an skeppsklockan för tionde gången i ordningen. Ingen kan säga annat än att han är tålmodig och enveten. I slutprocessen i lagningen av klockan ser han att nu är det bara sekundvisaren som rör sig.  Till och med den mest tålmodige kan tappa tålamodet och tjura en stund, men apekatten kommer med en lördagsgodispåse så blir kapten glad igen. Dessutom vinner Lasse både Chicago och skitgubbe denna kväll så han har all anledning att vara go och glad (morr säger apekatten som hatar att förlora).

Dag 14 söndagen den 21 januari 2018

Vaknar vid tretiden och båten har kurs söder ut. Lasse vaknar också. Det blåser 13-14 m/s och vi revar genuan. När Lasse försöker ställa in vindrodret så känner han att ratten är trög. Det verkar som om placering av styrlinor på bara ena sidan ratten har påverkat negativt. Vi sätter på autopiloten och tar itu med Wolfgang när det ljusnat. Jag vaknar med solen vid sju och kokar kaffe och ägg. Lasse sover så gott att han får sova vidare till det är radiotajm. I dag är det klarblå himmel och solen är het och jag öppnar alla luckorna i båten så att vinden kan blåsa rätt igenom.  Lasse tar sig an Wolfgang och monterar styrlinor på bägge sidor om ratten. Det blir med ens bättre stabilitet i båten och Wolfgang verkar uppenbart nöjd.  Jag tar en dusch på fördäck och passar på att tvätta båtens överbyggnad. När vi bägge är klara med våra respektive projekt så tar vi oss en titt på skotskenorna för focken. Det har läckt in lite vatten vid en av skruvarna. Det verkar som om det alltid ska läcka in vatten någonstans i båten. Tätar man ett ställe så dyker det upp lite skvätt på ett annat. Ja, ja vi drar åt skruvarna så får vi se om det räcker. Tänk att nu är det vår 14:e dag ute på atlanten. Det känns fortfarande bara skönt och jag tror faktiskt att jag kommer att sakna livet på havet när vi kommer fram.  Det är verkligen något speciellt med att vara långt ute till havs i en liten båt, bara vi två. Det känns som om jag skulle kunna fortsätta att segla i all evighet.

Söndagsmiddagen består av en god svamprisotto, sallad och en stor mör köttbit. Det vakumpackade köttet har hållit sig utmärkt. Till efterrätt kommer en flock på mer än trettio delfiner och ansluter sig till söndagskalaset. Jag pratar lite med dom och ber om ett tjusigt skutt. En av de större delfinerna förstår vad jag menar och han hoppar graciöst ovan vattenytan. Det är verkligen ingen av oss som kan klaga på den här härliga helgen. I morgon är det måndag igen och dags att gå till jobbet ha ha. Tången breder ut sig mer och mer. Den glider fram i strömmen som guldgula girlanger. Jag tar upp lite tång och tittar närmare på den. Den är skir och vacker med sköra tunna blad och små kulor. När tången kommer i stora schok ser det nästan ut som blomsterängar (fields of gold). Den blåa atlanten och den guldgula tången för mina tankar till den svenska flaggan. Är det i den här tången ålarna parar sig tro? Vi ser en till segelbåt på AIS Far Fetched från UK och pratar lite på VHF.

Det närmar sig

Dag 15 måndag 22 januari 2018

Kaffe i soldränkt sittbrunn. Vi behöver gippa för att hålla rakare kurs mot målet. Vi gippar lugnt och kontrollerat. Vi börjar bli riktigt bra på det här. Ägg och baconfrukost och sedan städrunda som vanligt. Byssan behöver sig en rejäl omgång efter allt matos som sätter sig överallt när man inte har någon fläkt. I dag är det varmt och skönt. Vi glider fram på kurs 271 grader i 6-7 m/s nordostlig vind. Nu gäller det att smörja in sig med solkräm så att man inte bränner sig. Nu har apelsiner, rödkål och morötter tagit slut men vi har gott om vitkål, lök och bananer. Under eftermiddagen tornar regnmoln upp lite här och var på himlen. När vi hamnar i regnet ökar vinden men lägger sig så fort vi kommit ur ovädret. Jag tar tillfället i akt att torka av båten med sötvatten då det nu kom alldeles gratis från himlen. Trots allt regn är det varmt och skönt och vi har nu 26 grader i vattnet. De gula tångruskorna har en tendens att fastna i vindrodrets skädda så nu kör vi autopilot ett tag.

Till kvällen spricker molntäcket upp och vi får en skön kväll med lite tapas. Tänk om tre månader har vi varit ute och seglat i ett år! Tänk vilken resa! Vilka upplevelser! Vilka intressanta människor vi mött! Ett magiskt år! Under natten hamnar vi i riktiga squalls (regnoväder) och båten gungar orytmiskt i sjön som ovädret drar upp.  Det är svårt att sova när man ligger i kojen och rullar som en liten köttbulle och med oljudet från regnet. Inte en av de bästa nätterna på den här resan.

Dag 16 tisdag 23 januari 2018

Lite trött i ögat när det är dags att gå upp. Regnovädret verkar vara förbi och nu skiner solen från klarblå himmel. Vattentemperaturen är nu uppe i 27 grader. I dag är det den varmaste dagen på hela resan.  Lasse tar sig en tupplur och när han vaknar lagar vi svärdfisk, garlic mashed potatoes och sallad. Gudomlig middag! Herr Hellmans mosade potatis med vitlök slår alla rekord. Ytterligare en segelbåt i sikte. Morgan från Schweiz hälsar på VHF. Avslutar kvällen med kortspel och en film.

Dag 17 onsdag januari 2018

Morgonrutinerna är invanda och lika var eviga dagar. Lite mindre vind idag 3-6 m/s och vi gör 3-5 knop. Vi tar ett röj i kylen som luktar apa. Det verkar ha hamnat lite saft från fisken i botten men efter rengöring luktar det gott. Lasse tar sig en lång tupplur medan jag sitter ute i sittbrunnen och skriver ned bloggen.  Periodvis är det så mycket tång att vi behöver använda autopiloten. I dag blir det en hamburgare med bröd till middag.

 Dag 18 torsdag 25 januari 2018

Somnade tidigt igår och vaknade vid sju idag. Blev så sugen på scones så jag bakar färska scones och en äppelkaka till frukost. Det var riktigt lyxigt med varma scones med smält smör, ost och apelsinmarmelad.  Jag fortsätter med bloggen på förmiddagen medan Lasse har lite personvård. I dag är den sista omställningen av klockan så nu har vi Brabados-tid.

Dag 19 fredag 26 januari 2018

Vaknar vid 06.30 och vi kör våra vanliga morgonrutiner med städ, tvätt och dusch. Lasse kör lite memorylane och lyssnar på musik från förr medan jag ligger på fördäck och läser. Vi börjar ställa in oss på att atlantseglingen snart är till ända och det är verkligen blandade känslor. En del av mig vill aldrig någonsin lämna denna trygga och isolerade tillvaro och en annan del är nyfiken på allt det nya som väntar där framme på Barbados. Jag tror att den här seglingen kommer att bevaras som ett fint minne långt inne i våra hjärtan. Under dagen kommer ett helt otroligt häftigt skyfall. Regnet hamrar ned vågtopparna så att havet ser ut som en knottrig massa. Nog för att vi kan ha regnoväder i Sverige men detta var det häftigaste jag någon sett.  I dag varierar farten då vinden ökar och minskar före, under och efter skyfallen. Kvällen blir dock ljum och härlig utan några skyfall och vi har vår sista fredags afterwork.  Det här blir vår sista natt innan överseglingen är klar.

Dag 20 lördag 27 januari 2018

Vi har haft en del kraftiga squalls under nattens timmar, men nu börjar skyarna lätta och vinden har ökat till 10-15 m/s. Vi gör god fart mot målet och räknar med att angöra Barbados efter midnatt. Vi har en härlig sista seglingsdag och när mörkret faller börjar vi skymta ljus från en ny kontinent.

Dag 21 söndag 28 januari 2018

Vi rundar norra spetsen på Barbados och nu är det bara 8-10 Nm kvar till Port St. Charles där vi ska ankra upp. Luften är fylld med nya dofter. Det luktar daggvått gräs och diesel säger Lasse medan jag tycker att det luktar fotsvett. Vi bärgar segel och går in till hamnen för motor där det var väl utmärkt väg med rött och grönt ljus. Här har man ett annat system för utmärkning av röda och gröna märken. Det är precis tvärtom mot Sverige. Röda markeringar på styrbord och gröna på babord. Vi tar en lov inne i hamnen men det är för trång att ankra där så vi tar oss utanför själva hamnen för att ankra upp. Vi gör ett första försök, men jag kan på en gång höra att ankare och kätting rasslar mot stenar och verkar inte få något fäste. När jag ska försöka få upp ankaret verkar det motsträvigt och tungt och jag undrar om det sitter fast i något eller om ankarspelet är trasigt. När ankaret väl är uppe ur vattnet ser jag en stor klump av sten och hård korallsand som fastnat på ankaret. Inte undra på att det var tungt att få upp ankaret. Jag orkar inte lossa klumpen utan Lasse får bistå mig och han trixar till det så att klumpen lossnar. Vi gör ett nytt försök men ankaret får fortfarande inte fäste så vi byter plats lite längre bort. Nu får vi fäste på en gång i hård sandbotten. Vi stänger av motorn och gör klart skepp och sedan sätter vi oss ute i sittbrunnen med lite ny poppade popcorn och en fin flaska champagne som sparats just för detta tillfälle. Vi fick champagnen på vår avseglingsfest och den har legat och väntat på en avklarad atlantöversegling. Nu är tillfället inne! Popp så flyger korken av och vi skålar för oss och vår väl genomförda resa. För två och ett halvt år sedan träffades vi och sa att vi skulle segla jorden runt. Nu har vi seglat över 8000 Nm sedan vi lämnade Sverige 2017-04-30 och dessutom genomfört en atlantöversegling på 2790 Nm. Apekatten och Kapten, livsnjutare och en oslagbar kombo ute på världshaven!

Vi somnar som stockar vid 04.00 och sover fram till radiotajm 08.00. Vi försöker kontakta tull och hamnkapten via VHF, men ingen som svarar där. Vi passar på att bara landa och njuta av den vackra utsikten från sittbrunnen med vita palmbeklädda stränder, bada i det 28-gradiga turkosfärgat vatten och känna den varma passadvinden som smeker oss.

Nu är det dags att få fast mark under fötterna för första gången på tre veckor. Vi tar dingen in till Yacht club. Det spelas musik på steeldrums och massor med turister äter lyxig buffé (till en kostnad av 75 USD vilket inte riktigt matchade vår budget). Vid sidan om Yacht club ligger en byggnad där tull och immigration håller till. Vi blir väl mottagna av en kvinnlig tjänsteman. Papper fylls i, stämplar stämplas och det är en avslappnad och trevlig stämning. Kvinnan med alla stämplar berättar att hon håller på att lära sig att simma, så jag som gammal simlärare ger henne några tips. Väl klara hos henne så är det dags att gå in till tulltjänstemannen. En trevlig herre som tycker om att prata sport. Han undrar var alla duktiga tennisspelare från Sverige tog vägen och sedan går han snabbt över till Barbados mest framgångsrika sport dvs cricket. Han vill få oss att känna oss välkomna och upprepar flera gånger: Its nice to have you here. There will be no problem! Här tar man det lugnt och vi är båt nr 45 för detta år och idag är det bara vi som klarerar in. Vi pratar om familjen, om Barbados och han poängterar att Barbados lever på sin turism och att de är måna om att behålla sitt rykte om att vara trevliga och vänliga. Vi registreras i den manuella liggaren och när vi lämnar Barbados ska vi betala 100 barbadosdollar (ca 400 kr) i avgift. Nu var det bara immigration kvar och hon skulle komma om två och en halv timme så vi tar tillfället i akt att smita ner till den lyxiga Yacht Cluben och avnjuter vår första rom punch. Oj, oj, oj vad läskande och gott i den tropiska värmen. Vi lyckas koppla upp oss på Yacht clubens knackiga wifi och lyckas ringa några av våra nära och kära. Solen bränner, rom punchen svalkar och musiken gungar. Vi är i Karibien! När klockan närmar sig immigration dags går vi och slänger tre veckors sopor och hör ett tjoande och ser två kvinnor som vinkar glatt. Det är den kvinnliga tjänstemannen och immigration officer. De var ute och letade efter oss. –Where are my people?? Frågade immigration officer och skrattade och viftade med sina formulär. Inga sura miner här inte! Nya stämplar och frågor av immigrations officern som var en liten mörk tjej med vackert flätad frisyr och glittrande vita tänder. Vi är nu officellt inklarerade i landet Barbados och vi känner oss väldigt välkomna!

Vi tar oss tillbaka till båten och reder oss en söndagsmiddag med grillade fläskkotletter, potatis och sallad och avslutar med en bit bananchokladkaka med vispgrädde och nötter. Nu börjar ett nytt kapitel i apekatten och Kaptens historia. Caribian here we come!

Kanarieöarna 2017-10-03 - 2018-01-07

Graciosa

Nu har vi hamnat i en liten paradisvik. Ön är förutom bergsområdena helt uppbyggd av vulkansand. En promenad till högsta toppen som ligger på 178 möh rekommenderas verkligen. Lätt att ta sig upp och otroligt vacker utsikt över omkringliggande öar och framförallt de vackra vikarna runt Graciosa.  

Ankring i paradiset

Kapten uppe på toppen

Det är en liten ö på bara 29 kvadratkilometer och de har inget eget vatten utan det får köras hit från närliggande ö Lanzarote. Det finns en liten by med affär och några restauranger. Här finns inga asfalterade vägar utan bara sand, sand och åter sand. Det ser ut som en liten bortglömd by i Mexico och man bara väntar på att Clint Eastwood ska kliva fram runt hörnet med sin pickadoll dragen.

Här ligger ett flertal båtar för ankare i kristallklart turkost vatten. Många har detta som första anhalt efter överfarten från Portugal och det känns som om vi alla tar oss tid att stanna upp och bara njuta av den behagliga tillvaron. Vi träffar en svensk familj med två härliga ungar (Hampus och Hilmer) på båten Indian Summer. Seglarlivet gör det lätt att ha kontakt med andra människor från all världens hörn. Jag tänker på hur många år man kan bo i en trappuppgång hemma i Sverige innan man bjuder in grannarna på en fika. Här räcker det med att man ligger i samma vik och att första mötet känns trevligt så vips så har man nya vänner. Hampus fyllde år och vi blev inbjudna till hans strandkalas. Fina kakor hade bakats och det serverades kaffe och saft. Det blev nog det bästa kalas Hampus någonsin haft. Tänk att få fira på en härlig sandstrand med nyvunna vänner, både vuxna och barn och få leka med färgglada vattenballonger. Tack Hampus för att vi fick vara med och fira din dag! 

Födelsedagsbarnet Hampus

I viken intill sluttar röd och guldkantade klippor ner ända till havet och här är det riktigt fin snorkling och dykning. Vi ligger i och snorklar tills vi börjar huttra och hinner se massor med färgglada fiskar och ett gäng dykare. 

En kväll hade vi ett fasligt svall in i viken så vi flyttade oss till viken närmare hamnen. Det var mycket svårare att få fäste här då det var fullt av lavasten på botten men tillslut lyckades vi och kunde sova gott utan allt för mycket gung. Morgonen därpå knackade kustbevakningen på och sa att det var förbjudet att ankra där så vi fick snällt tuffa tillbaka till vår ursprungliga vik. På väg från Sagres hade vi kontakt med Parati på VHF och nu fick vi träffas på riktigt. Simon och Nichola och deras två taxar. Lasse undrade lite kring det som Simon hade sagt på VHF. Det hade varit en diskussion kring höga vågor och blåst och Simon hade sagt: I have two ladies that want to have the on deck but the wether is to ruff. Ja, ha tänkte vi, te ute på där ute i blåsten? Det Simon sa var : I have two dogs that want to pee on deck. Ha ha, hundar som vill kissa på däck inte brudar som vill dricka te ute på däck.

En morgon vaknar Lasse och känner sig så lycklig att han undrar om man kan vara avundsjuk på sig själv? Ja, jag tror faktiskt att man kan känna sig avundsjuk på sig själv när livet känns så där overkligt härligt. Man får vara tacksam över att man har förmågan att uppskatta livets alla skiftningar och var ödmjuk inför att det är inte alla unt att få ha det så här.

Vi träffar John och Key från USA i båten Bad Bunny och Carlotta och Oliver från Spanien och de bjuds in på lite äppelkaka och kaffe. Hela sittbrunnen fylls av skratt och prat och den här kvällen blir det även ett beach-party på stranden med seglare från Israel, Australien, USA, Tyskland, Spanien, Frankrike, England, Sverige och Norge. Tänk att alla dessa nationaliteter kan samsas och ha roligt tillsammans trots ländernas olika politiska agendor och utspel. Här på en strand på Graciosa finns bara nyfikenhet och glädje som sprider sig som en varm filt omkring oss alla.

Lanzarote

På Lanzarote gör vi bara ett stopp och det är i Marina Rubicon som ligger på den sydligaste udden. Här hade Lasse minne om att det fanns någon bra matvaruaffär, men det visar sig att det var en ganska dyr Hyper Dino-affär som låg tjugo minuter från hamnen. Vi ankrade upp utanför hamnen men det var ganska svårt att få bra fäste då det var mycket sten på botten. Vi hade även tänkt tanka vatten men marinan ville ha 150 kronor oavsett hur mycket vatten vi skulle tanka så vi struntade i att fylla. Här träffar vi två härliga par från Sverige, Think Twice och Mareventus. Maggan och Olle på Mareventus bjuder på lite macklunch och vi får en kaviartub med oss när vi lämnar Lanzarote.

Fuerteventura

Isla de Lobos är liten ö (4,6 kvadratkilometer) som ligger lite norr om Fuerteventura. Här är det sten, sten och mera sten och sand, sand och mera sand. Nästan ett overkligt månlandskap med små stenhögar uppe på land medan strandlinjen kantas av rev och laguner. 

Snorklingen är fantastisk och har man tur kan man tom få se hammarhaj. Inga hammarhajar såg vi men massor av andra fina färgglada fiskar. Det är som att simma i ett akvarium med fiskarna som är randiga, prickiga, djupblåa, gula, vita, svarta, röda, lila. Det gäller bara att akta sig för de RIB-båtar som kör som galningar till och från de vackra lagunerna. Vi besöker den lilla byn efter alla turbåtar har lämnat ön och promenerar runt helt solo. Här bor det ett fåtal familjer och de lever av havet och turisterna. Nere i lagunen ser vi några män som rensar fisk och en kvinna som går ut i vattnet för att tvätta sitt hår. Solen dalar sakta glödande ner i det turkosa havet. Vi är besökare i deras vardagssysslor och vi känner den ro och harmoni som de utstrålar i sitt arbete. Här finns ingen stress utan de arbetar gemensamt för familjens vällevnad och verkar finna glädje i det.

Vi övar med vår man/kvinna överbord-talja. Känns skönt att få testa på riktigt och nu vet jag att även lille apekatten kan få upp kaptenen om han skulle hamna över bord.

När vi lämnar Isla de Lobos styr vi kosan mot Las Playitas på Feurteventura där vi ska möta vår vän Lillis! Viken kantas av små vita hus längs bergsväggen och det ser verkligen ut som en gammal Kanarisk fiskeby. 

Vi slänger ankare mitt i viken och tar dingen in till stranden där Lillis sitter och väntar med en öl. Det blir ett kärt återseende av mannen som var med när jag träffade Lasse. Det är tack vare Lillis som jag hamnade i Grebbestad på Röde Orm den där kvällen i augusti när Lasse och jag träffades. Tänk vad ödet kan spela roll för vårt framtida liv. Nu, två år senare är jag och Lasse ute och långsseglar och lever ett helt annat liv än när vi träffades. Det gäller att följa känslan av kärlek och glädje när man väl hittar den och vårda den ömt.

Vi tar oss till Gran Tarajal som ligger i viken bredvid. Vi behöver proviantera och där finns det en stor och fin mataffär. Först tänkte vi lägga oss i marinan men väl inne i marinan tankar vi bara vatten och spolar av båten från all Calima-sand. Det är såå varmt och inne i hamnen står luften stilla. Det är mycket skönare att ligga för ankare så att vi bara kan hoppa i plurret när andan faller på (vilken den gör rätt ofta i den här båten). Calima är ett metereologiskt fenomen som består av partiklar i luften. Det formas av vattenånga och sand och är vanligt på Kanarieöarna. Det är vinden som för med sig det tunna sandstoftet från öknen i norra Afrika som slutligen hamnar här. Det är som ett fint, fint pulver som sätter sig överallt och kan orsaka en del problem med andningen. När vi vaknade på morgonen kändes det som om vi hade grus i ögonen och det var just det fina Calima-stoftet som fastnat i ögonen. 

Lillis och Arne kommer på besök i båten och vi har en härlig kväll med månsken och massor av musik. I Gran Tarajal känns det väldigt lugnt och skönt och det blir ett par slappa dagar i solen.

Ankring i Morro Jable

Vi motrar vidare mot Morro Jable på ett stilla hav. Ankrar upp i viken med bra fäste och tar dingen in till stan. Här är det lite mer liv och rörelse. Turister all over! Fyra kilometer lång vacker sandstrand och här har man lite annorlunda planteringar utanför husen än hemma. Kaktusar i olika former och storlekar pryder de små inhägnaderna. I Morro Jable har man satsat på rostfritt stål. Borgmästaren måste haft en släktning som är i branschen ha ha.

Fina sanddynor i Morro Jable

Lime växer längs vägkanten

Trädgårdsblommor av annat slag

Även de som har svårt att gå kan få njuta av det härliga varma vattnet

Fyren i Morro Jable

I muren längs strandpromenaden bore det fullt av små ekorrar

Gul hibiskus 

Gran Canaria

Då var det dags att bege sig till Gran Canaria där vi får besök från Sverige. Härlig segling blir det, men i accelerationszoonen mellan öarna piper det på rejält med 15 m/s. När vi väl kommit runt sydliga hörnet blir det i stort sett stiltje. Vi angör Pacito Blanco i mörkret och ankar upp i viken. Pacito Blanco är ett litet ställe som från början bara var marina men nu har det vuxit upp några fina bostadsområden. Det större och mer turistiga Mas Palomas ligger ett par kilometer ifrån så om man vill ha mer liv och rörelse kan man lätt ta sig dit. Antingen genar man över golfbanan (till stort förtret till de som jobbar där), tar strandvägen och klättrar över ett berg eller tar en taxi för 4-5 Euro. Pacito Blanco blev som vår hemma-ankring under en lång period där vi trivdes väldigt bra. Vi kunde hämta vatten i marinan, det fanns bra träningsmöjligheter, en fin restaurang på Yachtclubben och nära till Mercadonan där vi provianterade. Vi var ett par båtar som låg för ankare under den tiden och det blev som en liten familj. Ålänningen Simon på Oceanbird, ungrarna Peter och Vera på Irreversible och så klart Augustine Martin OCC-portofficer blev vår nya familj under en tid.

Peter och Vera på Irreversible

En av alla trevliga grillkvällar hemma hos Augustine OCC-portofficer

Det var skönt att stanna upp och hitta nya rutiner för träning. Varannan dag blev det simning och var tredje blev det löpning i den karga terrängen. Feel-good time!

The apecat on the run!

Kaptenen visar musklerna

Härligt att svettas tillsammans!

I slutet på oktober mönstrar mina barndomsvänner Ulrika och Jörgen på. Så härlig tid att få tillfälle att umgås dygnet runt med goda vänner. Ulrika och jag har känt varandra i över fyrtio år och vänskapen är okomplicerad men djup. Det blir en vecka fylld med segling till Arguinin, Porto Mogan och Pacito Blanco, biltur runt ön och massor av skratt, god mat och gott vin! Hoppas ni kommer på besök snart igen.

Porto Mogan

Friends for ever!

Roque Nublo

På biltur i norra delen av Gran Canaria 

Augustine Martin förtjänar ett helt eget kapitel för all hjälp och omtanke han visat oss sedan vi kom till Gran Canaria. Han har anordnat ett flertal grill- och tapaskvällar där han samlat de OCC-båtar som är på GC. Han har alltid ställt upp om det varit något som vi behövt hjälp med så som fyllning av gasol, fix med reservdelar till fiskespö och allt annat man kan tänka sig. På en av de trevliga grillkvällarna Augustine anordnade träffade vi Reg och Nicky på Solent of Sark som kom att bli riktigt goda vänner.

I mitten på november kom Lasses mamma Lena på besök. Det blir en härlig vecka med segling till Puerto Mogan, Teneriffa, Pacito Blanco, Arguineguin och Puerto Rico. Hon är en riktig tuffing som snart 80 år ger sig ut på havet och seglar med oss.

El Puertito på Teneriffa

Avskedsmiddag i Puerto Rico

I slutet på november seglar vi till Las Palmas för att ta upp båten för underhåll, men innan vi tar upp henne ordnar jag med en överraskningsfest för Lasse som fyller år. Han visste ingenting när det helt plötsligt kom vänner för att fira honom. Tack Micke och Lotta, Olle och Maggan, Reg och Nicky, Anna-Malin och James för att ni gjorde Lasses födelsedag så fin.

Apekattens hembakta tårta till kaptenen

När vi tar upp båten slås vi av hur trevliga och proffsiga de är. Vi har tio dagar på land som vi fyller med lackning, bottenmålning, lagning av skada i köl och en massa annat. Det bästa med att ha så fina vänner är att vi blev inbjudna på middag nästan varje kväll för att de tyckte att det skulle underlätta när vi jobbade med båten. Vi kämpade på till sju på kvällen och sedan var det middag i olika båtar varje dag. Lyxigt värre.

När vi kom i sjön igen var det ett sjå att få en hamnplats och Lasse visade prov på gudomligt tålamod vilket ledde till att vi nu har en plats här i Las Palmas tills vi styr mot Barbados. Jag tog mig ett par dagar hemma i Sverige för att se om de mina medan Lasse kämpade på med båten. Listan på saker som ska göras tar liksom aldrig slut.

Tillbaks i sjön kittad och klar för långsegling

 Julafton i Las Palmas blev en varm och skön dag. Vi hade precis fått ett par cyklar och cyklade över till Las Canteras som har en lång och fin strandpromenad. Vi stannar vid en restaurang och tar oss lite sangria. Det är ju nästan som glögg. Det är fullt med folk i rörelse och man badar, sjunger och äter gott. Hemma i Sverige är det oftast jul lunch vid den här tiden. Vi cyklar hem och äter julbord med hemlagad Janssonsfrestelse, skinka, hemgjord rödbetssallad, ägghalvor med svart rom, lax, sill och massor med annat gott. Mätta och nöjda går vi över till grannbryggan där det är glöggmingel med andra svenskar. Det går att fira jul på många olika sätt.

Sangria på julafton känns helt ok

Julbordet är klart!

Lasses mamma Lena hör av sig och säger att hon kommer på besök en gång till innan vi åker mot Karibien. Vi blir så glada och snopna! Efter ett par dagar efter att hon berättat att hon kommer på besök landade hon på Las Palmas. Denna gång blev det en annan slags vistelse än sist. Nu var vi i full gång med alla förberedelser inför överseglingen. Det var planering och inhandling av mat, fixa ordning de sista trådarna som hängde löst och Lena fick vara delaktig och hjälpte till med att sy fast kardborre på dyna i salongen.

Lunch på Pir 19 med mamma Lena, Sonja och Augustine.

Nyår firade vi med sedvanlig nyårsmiddag tillsammans med Lena och Nichola från Parati. Därefter blev det linedance och fortsatt kalas på Yin N Yang.

Sea Wind önskar er alla ett gott nytt år!

Nichola från Parati och the apecat!

Vi har summerat vår budget och de fösta månaderna överskreds budget ganska rejält på grund av kostnader som släpade efter. Nu går budgeten ihop och det ska bli spännande att se hur 2018 kommer att utvecklas. Några intressanta kostnader utslagna per månad: diesel/bensin 1669 kr/mån, gasol 404 kr/mån, hamnavgifter 1397 kr/mån och mat 4787 kr/mån.

I skrivande stund sitter vi och går igenom vår to do lista och börjar känna oss reda för att ge oss av mot Barbados. Idag viner vinden i riggen och det är vädermässigt ingen bra dag att ge sig av men efter helgen ser det ut som om vinden har lagt sig och vi kan starta ett nytt kapitel med en atlantöversegling med waypoint på Barbados 2621 nm. 

Nu längtar vi till att påbörja seglingen mot Barbados!