Juni 2019 North Carolina- Virginia- New York- Connecticut 455 nm

North Carolina

Det var i NC på kusten vid Kitty Hawk bröderna Wright lyfte med sitt plan!

2019-06-01 Oriental The Sailing Capital of North Carolina

Vill man hitta ett ställe där det är lugnt och fridfullt när man väl har blivit så gammal att man inte längre orkar med att flänga omkring på världshaven är Oriental ett mycket omtyckt ställe att stanna upp på. Här bor omkring 1000 personer och medelåldern är 61,9 år och det är många som redan har varit ute på världshaven! Här ligger villorna med lite lagom avstånd ifrån varandra och pensionärerna går ständigt och pysslar om sina fina hus och trädgårdar. Kommer du hit som seglare blir du lika väl mottagen som om du hade varit deras närmaste släktingar! Alla hälsar på dig och promenerar du i stan stannar folk i sina bilar och frågar om du vill ha skjuts någonstans. Efter ett par dagar i Oriental känns det som om du alltid bott här och känner alla.  Det är lördag i Oriental, men det är inte mycket som händer här. En bit ifrån marinan ligger Inland Waterway Provision Co som är en marinshop som har allt från mat, vin, reservdelar och båttillbehör. När vi kom in i butiken hade de till och med mat och öl-provning denna dag. De har även cyklar som du kan låna utan kostnad om du är seglare, vilket vi gjorde vid flera tillfällen under vår tid i Oriental. 

Okej, man känner sig lite "muppig" på trehjuling men apekatter är ganska "muppiga"

Utanför butiken repade ett band som spelade riktig härlig bluegrassmusik. 

Det kommer mycket ljud ut den här mandolinen

Lasse hade upptäckt att vi hade ett litet hål i avgas-kröken så vi letade efter något ställe som skulle kunna hjälpa oss med att svetsa igen det hålet. Vi får tips om att det fanns en duktig svetsare på Sail Craft, ”Dan the Man”! Vi får vägbeskrivning, men lyckas ändå virra bort oss i den lilla stan. Här fungerar inte våra telefoner. Oriental är tydligen känt för sin otroligt dåliga mobiltäckning, så Google-maps är inte att tänka på. Vi möter en herre med en hund som ser ut som en vit varg och frågar om han vet vägen till Sail Craft. -Jo då, men det är ju en bit så jag kan köra er dig! 

Så mycket vänlighet här i Oriental!

Vi hoppar in i hans bil och åker iväg till Sail Craft som tyvärr ganska precis hade stängt och öppnar åter igen på måndag. Vid marinan där Sail Craft ligger kommer folk och pratar med oss och visar ”Dan the Man´s” jobb som han gjort på en båt. Mycket imponerande arbete så det här blir nog bra! Lotta och Mads på Looma IV har också ankrat upp i Oriental, så vi bestämmer oss att träffas och ta en öl på Yacht klubben. Här känner verkligen alla varandra. Till och med borgmästaren är med och festar loss i den lilla baren. Det är en hjärtlig och härlig stämning bland gästerna och de som arbetar här och vi får en riktigt härlig partykväll.

2019-06-02 Oriental

Vi tar oss i kragen och ger oss ut på en löparrunda trots att vi är lite slitna efter gårdagens partaj-bravader. Oriental håller på att vakna och folk hälsar så glatt på oss när de är ute på sina morgonpromenader. Hela staden är så otroligt välskött och vi kan inte se ett endaste litet skräp på marken. Här hjälps alla åt att hålla sitt område rent och snyggt. Jag undrar hur det är att vara lite stökig i den här staden? Får man hjälp eller blir man det svarta fåret? Det är härligt att röra på sig och löparturen ger oss massor med energi. Det finns ett lokalt bryggeri, New Village Brewery, som har en söndagsbrunch som vi avnjöt tillsammans med Lotta och Mads.

Mimosaträden står i full blom

Det ser nästan ut som vår hägg och doftar undebart

Draken är Orientals maskot så den finns i alla former runt om i staden

2019-06-03 Oriental

Dags att ta sig till Sail Craft för att kolla med svetsaren om han har möjlighet att laga vår avgaskrök. Jo, då han fixar det tills på tisdag. Vi har lite fix och trix i båten idag och bestämmer oss för att gå in och lägga oss vid en av de gratisplatser som finns inne vid marinan. Man får ligga gratis i 48 timmar, men sedan måste man lämna bryggan. Det är väldigt grunt så det är precis att vi kan ligga där. Det är ganska skönt att ligga så att man inte behöver ta dingen in till land när man har mycket att pyssla med.

I svetsskarven har det börjat läcka

2019-06-04 Oriental

Vi börjar morgonen med en liten löptur och tar sedan lånecyklar upp till mataffären Piggely Wiggely. Visst är det ett gulligt namn?! 

Jag lyckas få tag i en cykel med tre hjul och korg och känner mig liiite muppig, men vad gör väl det? Susanne goes fem år igen! Vi hämtar upp det svetsade avgasröret och glada i hågen cyklar vi till båten för att montera fast det igen. Läcker fortfarande…Lasse cyklar tillbaks och får det svetsat ytterligare en gång.  Läcker fortfarande…..Lotta och Mads kommer förbi och säger hej. De lämnade Oriental i morse, men fick problem med sin motor och blev bogserade in till en marina. Problemet var troligtvis smutsig diesel från Kuba. Kan tro att Lotta och Mads var väldigt nöjda att de också hade försäkring för bogsering!

2019-06-05 Oriental

I dag är en riktigt hemsk PMS-dag! Varför ska det vara så eländigt att vara kvinna vissa gånger? Är PMS straffet för att vara kvinna? Det är så konstigt att Lasse som vanligtvis är den mest tålmodiga och kärleksfulle mannen förvandlas till en väldigt oförstående och kantig man just under min PMS? Vad beror detta på? Kan det vara att jag är mer känslig och har ett PMS-filter i mina öron eller förvandlas han, och alla andra för den delen också, helt enkelt bara till små monster som bara vill jäklas med mig? Dagar som denna känns livet riktigt trist. Jag vill bara gråta och tycker allmänt synd om mig själv. Ingen förstår mig, ingen tycker om mig och alla är bara dumma. Jag fräser och gråter om vartannat, men vill egentligen bara bli kramad. Lasse brukar säga att det inte är så lätt att krama en igelkott som har alla taggar ute så han drar sig undan istället. Vilket så klart gör mig ännu mer ledsen och arg. Det är inte lätt att leva med PMS eller att leva med ett PMS-monster. I efterhand förstår jag ju att den eländiga känslan beror på PMS, men det går inte att förstår det mitt uppe i den känslostorm som tar över kroppen vid dessa tillfällen. Man får ju glädja sig åt att det finns ett slut på menstruation och PMS och se fram emot nästa kvinnliga höjdpunkt KLIMAKTERIET. Vissa blir inte alls berörda av klimakteriet och andra har det väldigt jobbigt. Min mormor märkte knappt av klimakteriet, medan min mamma förvandlades till en riktig klimakteriehäxa periodvis. Mamma berättade om när hon var ute och gick och såg någon på andra sidan gatan som hon irriterade sig på.  Det kunde vara någon stackare som hon bara inte gillade uppsynen på och hon kunde bli så arg. Hon tänkte för sig själv att den där personen borde ju bara gå upp i rök för att han/hon är så ful. Ha, ha som tur var går ju faktiskt klimakteriet också över så småningom och lilla mor blev sitt vanliga underbara jag igen. Jag får väl bara hoppas att jag får samma känsla av klimakteriet som mormor, men vem vet? Den som överlever PMS:en får se… Skämt åsido är det inte roligt för någon att genomlida denna hormonella bergochdalbana.

Fina trålare ligger inne i Oriental innan de går ut till havs igen

En tvättäkta trålfiskare från Oriental

2019-06-06 Oriental

Lasse cyklar för femte gången och hämtar den svetsade avgaskröken medan jag cyklar till Piggely Wiggely och köper lite färska jordgubbar. Det är ju vår nationaldag idag! Jippi! Nu är avgaskröken tät igen och motorn går som klocka. Vi lämnar bryggan och lägger oss för ankare och det är skönt att komma ut till stillheten och den härliga brisen igen. PMS-monstret har lugnat ned sig och vi får en trevlig kväll ute vid vår ankring.

2019-06-07 Oriental- Pungo River 41 nm

Äntligen på väg igen och nu med en tät avgaskrök. Det är alltid lika skönt när man fått ordning på saker som inte fungerar. Det är i och för sig alltid något som behöver åtgärdas och det går ju inte att hetsa upp sig över det, men som sagt var det är en skön känsla när en av alla miljarder punkter är åtgärdade.  Vi får västnordvästlig vind 3 meter per sekund så det blev inte mycket segling idag. Tur att motorn är ”fit for fight” igen. Vi får regn hela eftermiddagen och tar natthamn i Pungo River, point anchor. Det är en lugn och stilla kväll som vi avslutar med filmkväll och apekatten somnade som vanligt stax efter filmen hade börjat och vaknade inte förrän morgonen efter. Apekatter är extremt dåliga på att kolla på film. Apekatter gillar att ha en "nattisfilm" att somna till. Det är så avslappnande att slötitta på ett litet mysmord och sedan bara somna in (till kaptens stora förtret). Kapten tycker att filmen är viktig och att den förtjänar ett vaket tillstånd, medan apekatten tror att filmer är gjorda så att man ska kunna somna skönt. Vissa saker i livet uppfattar vi väldigt olika, men älskar varandra ändå (eller kanske just därför att vi är olika).

2019-06-08 Pungo River- Cypress Point 37 nm

Vi tar oss så sakteliga norr ut mot Dismal Swamp som är en smal kanal som går igenom både nordöstra North Carolina och sydöstra Virginia. Själva våtmarken är 4000 kvadrat kilometer. Kanalen byggdes under åren 1793-1805 av slavar och användes för att frakta timmer och andra varor mellan staterna. Kanalen är den nu äldsta artificiella vattenvägen i USA.  Nyligen har man muddrat kanalen vilket gör det möjligt för oss med våra 1,8 meters djupgående att gå igenom den. Vi motrar sakta upp för Aligator river och det är verkligen öde våtmarker som omger oss. Trädens långa grenar sträcker sig ut över 

Aligator river och djurlivet är fascinerande. Vi ser rådjur, örnar och massor med andra fåglar. 

Vi glider fram i öde våtmarker

Många nyanser av grönt längs Aligator river

Bambi på besök

Den vithövdade havsörnen ser respektingivande ut

Någon form av gam

Apekatten håller utkik

På eftermiddagen ökar vinden och vi får rak motvind och vi ankrar upp innan Albemarle Sound vid Cypress point. Vi har bra fäste och vinden lägger sig så det blir en skön kväll. Lasse tänder grillen och slänger på en bit fläskfilé och jag gör en god sallad. Mums vilken lyxmiddag!

2019-06-09 Cypress Point -Elisabeth City 34 nm

När vi vaknar på morgonen är hela sittbrunnen full av små myggor. Det går knappt att andas utan att de flyger in i munnen på dig! Fy, vad äckligt! Vi gör oss snabbt ordning för att lätta ankare och jag går fram på fördäck för att få upp ankaret. Hej och hå, nu sitter vi bom-fast i något! På många ställen, och så även här, ligger det gamla trädstammar på botten och trots att vi är en bra bit från land har vi fastnat i en stock. När jag låter ankarvinschen jobba bubblar det från botten men kätting åker ut och inte in som sig bör. Vi försöker angripa stocken genom att ta upp ankaret från olika håll, men det fungerar fortfarande inte. Lasse tar nu till ett annat trick. Han sätter snubberlinan på kättingen och fäster den i den ena knapen och sedan får Sea Wind jobba med kättingen själv. Han gasar och backar och kör runt ett helt varv och vips så kommer vi loss utan några skavanker! Bra jobbat Kapten! Lasse är världens bästa fixare ska ni veta. Han kan nog fixa allt som kan hända på en båt (utom apekattens PMS). Idag har vi äntligen lite segel ute så motorn får vila sig.  Elisabeth City är sista staden innan vi ger oss in i The Dismal Swamp och de har gratis bryggplatser mitt i stan. Jag känner mig lite ringrostig när vi ska lägga till med fören mot kajen och spring och aktertampar på pollare samt förtamp i land. Det är inte så ofta som vi ligger vid kaj så man glömmer nästan av hur man gör. Efter lite trassel och lasso kast med tamparna ligger vi tillslut tryggt i Elisabeth City. Lasse känner för att bjuda sin lilla fru på söndagsmiddag på stan så vi tar en sväng för att leta efter någon mysig restaurang. Elisabeth City en söndagseftermiddag är helt dött! Allt är stängt och vi ser bara några vilsna själar som vandrar omkring med sina hundar. Nere i hamnen finns dock en kines-/skaldjurs-/restaurang/pub allt i ett och vi får oss en söndagsmiddag i alla fall.

2019-06-10 Elisabeth City

Staden kallas även ”The Harbour of Hospitality” för deras vänlighet mot besökande sjöfarare. Fred och Joe tog smeknamnet ”The Harbour of Hopistality” till en ny nivå när de bildade ”The rose buddies”. De kom med rosor till nyanlända båtar och anordnande vin och ost kvällar. Tyvärr verkar traditionen ha gått i graven då vi varken såg till några rosor eller vinpartyn.

48 timmars gratis bryggplats mitt i stan

Jag startar morgonen med en löptur, medan Lasse jobbar med lite administrativa saker så som transporten av kättingen. Det är så där precis lagom varmt ute och jag tar mig in mellan de lummiga gatorna. Jag hittar den rätta takten och bara flyter fram. Staden håller på att vakna och jag möter flera andra kvinnor som är ute på sin morgonmotion. Husen som jag springer förbi har ingenting av Orientals perfektionism utan här är allt lite mer ruffigt. Vissa hus ser ut som riktiga skräckfilmshus med sönderslagna rutor och mögel på panelen med ovårdade trädgårdar. 

The Norman Bates house?

Patriotismen är inget man skojar bort i USA

Det finns många fina hus här i Elisabeth City också

En Snottiloo som pryder trädgården

Det här var väl fiffiga sval-bon?

När jag kommer tillbaks till båten blir det Lasses goda Amerikanska pannkakor till frukost! Vilken härlig morgon. Efter frukost tar vi en prommis i stan och hamnar i ett riktigt åskväder. Det regnar och regnar och blixtrar och åskar så kvällen blir en sån där myskväll i båten. Lasse jobbar med bilder och jag skriver lite blogg och sen blir det nattis.

2019-06-11 Elisabeth City- Dismal Swamp Information Center 21 nm

Vi lämnar Elisabeth City tidigt på morgonen och det är riktigt kallt i luften. Det blir både tjocktröja och vindjacka på. För att komma in i Dismal Swamp går du genom en sluss. 

Sist vi slussade var i Caledonia Canal i Skottland

De gamla takterna sitter fortfarande i 

Då var det äntligen dags att bege sig in i Dismal Swamp och det är verkligen magiskt att glida fram på den stilla kanalen.  Här är vattnet lika brunt som choklad av tanniner från multnande löv. På närliggande stockar sitter små och stora sköldpaddor och solar sig. 

På vissa ställen är vattnet alldeles grönt

Och på andra ställen helt brunt

Ser ut som våra gräsänder hemma i Sverige

Längs kanalen blommar vildrosor i gult, vitt och rosa

Hej kompis vad ska vi hitta på nu?

Det gäller inte bara att ha koll framåt utan även uppåt! Trädens grenar hänger ut över kanalen och masten kan lätt fastna om den är för hög eller om man inte har koll uppåt. Vår mast är 15,5 meter hög, men vi klarade oss utan att fastna i lövverket. Trots att man nyligen har muddrat kanalen har en del stockar glidit ned i rännan och när vi kommer glidande hoppar Sea Wind till för att komma över dem. Det hade inte varit lätt med en båt som är mer djupgående än Sea Wind kan jag säga! 

Tiger swallowtail butterfly trivs i mimosaträdens blommor

En fiskgjuse är på väg att lyfta

På väg in till Disamal swamp info.center 

Värst var alla bromsar som formligen hade mördarattacker under hela vägen. Lasse klarade sig hyfsat, men mitt blod måste de älska för jag hade bett över hela mig. I mitten av kanalen ligger ett informationscenter och en fin nationalpark. Här kan man lägga sig vid deras brygga över natten utan kostnad.  Vi träffar Pat och David på båten Blue Moon och får en jätte trevlig kväll tillsammans.

2019-06-12 Dismal Swamp IC- Deep Creek 14 nm

Jag fick någon allergisk reaktion av alla bromsbetten och sov illa. Det värkte och kliade hela natten. Jag provade med zylokainsalva, badda med sprit, tog värktabletter men inget fungerade. När Pat kom förbi på morgonen visade det sig att hon hade upplevt exakt samma sak. Ingen av herrarna hade några men efter bett utan detta visade sig vara en kvinnlig åkomma.  Jag får tråkiga nyheter hemifrån. Pappa har blivit sjuk och ligger på sjukhus. Det här är nog en av de värsta sakerna med att vara ute på långresa. Att vara långt borta från dom man älskar när de blir sjuka. Man fylls med sorg och ledsamhet och samtidigt en sorts frustration. Det finns ju inget jag kan göra för att pappa ska frisk och han är på rätt ställe för att få professionell hjälp, men det skulle ändå kännas skönt att kunna få hålla om honom och säga att allt kommer att bli bra.  Morgonen startar med en promenad i den vackra nationalparken. 

Paw Paw-frukt som smakar som banan

Björnbären håller på att mogna

Det finns många fina leder att promenera runt på

Inne i skogen finns resterna av ett hembränneri

Red-spotted purple admiral butterfly

Mängder av trollsländor i nationalparken

Great blue skinner dragonfly

Den lille ungen försöker hänga med sin mamma

Vi tar oss vidare till nästa sluss, men stannar för natten innan vi går igenom den. Här i Deep Creek ligger ett litet samhälle och det finns en mataffär alldeles bredvid bryggan. Vi passar på att handla lite mat. Pat och David på Blue Moon bjuder in till middag och det blir ännu en trevlig kväll med våra nya vänner.

Virginia

2019-06-13 Deep Creek- Norfolk 9 nm

Då var det dags att ta sig in i en riktig storstad. Här bor Greta Gustavsson och Gary som är OCC-portofficers och de erbjuder gratis hamnplats utanför deras lägenhet. Greta Gustavsson klingar väldigt svenskt och det visar sig att Greta har skandinaviska rötter.

Glider in i Norfolk

Världens största marin bas

Här ligger fyra OCC-båtar och blir ompysslade av Greta och Gary

När vi glider in i Norfolk  kan man se amerikanska militärskepp överallt i et stora hamnområdet. Naval station Norfolk ligger här och den tillhör den amerikanska flottan. Det här är värdens störta flottbas och är hemmahamn för 75 fartyg och 134 flygplan. När vi glider in i den stora hamnen ser vi massor av militärfartyg som både är klara att ge sig ut och vissa som är under renovering. När vi anländer till Greta och Gary´s brygga står de där och tar emot våra linor. Det är tre andra OCC-båtar som ligger vid bryggan och en av männen som tar emot vår tamp ser väldigt bekant ut. Det är Rick från båten Believe som vi sist såg i Las Palmas innan atlant överseglingen. Som vi sagt så många gånger förr långseglarkretsen är inte så stor som man tror och rätt som det är träffas man igen. Det bjuds på nybakt Foccacia på Sea Wind med Greta och Gary och Rick och hans rara fru Julie. Det är spännande att höra hur Believe har haft det sedan sist och härligt att få lära känna Greta och Gary.  Nu när PMS:en är borta har Lasse förvandlats till den gosigaste mannen i världen och vi få ett riktigt skådespel under kvällen då det blixtar och dundrar. Vackert!

2019-06-14 Norfolk

När vi vaknar upp är det för första gången på väldigt länge under 20 grader inne i båten. Nordanvinden kyler och det känns riktigt kallt ute. Burr! IKEA hade precis öppnat en ny butik i Norfolk och Greta och Gary hade aldrig varit på ett IKEA. De skulle ta en tur dit och vi får hänga med. Det passar ju helt perfekt då det snart är midsommar! IKEA har ju lite utvalda matprodukter, bland annat sill!!!! Här ska det handlas sill till midsommar. Att kliva in i en IKEA-butik oavsett var i världen är verkligen som att komma hem. Produkterna har Svenska namn och butikerna är alla uppbyggda på samma sätt. Vi fyller vagnen med servetter, värmeljus, ny stekpanna, grillvante, lingonsylt, hjortronsylt, Dajm och sill sill sill! Det är ju inte helt gratis, men det får det vara värt när det är midsommar. 

Home sweet home

Midsommar är räddad!

Greta har koll på var man kan köpa UHT-mjölk. Jag har hitintills bara hittat färsk mjölk och den verkar inte fungera som bas för min hemgjorda yoghurt. På Dollar tree hittar vi äntligen UHT-mjölk och jag fyller korgen med 20 liter för 1 USD/st. Ni kanske undrar varför jag fortfarande gör egen yoghurt när vi befinner oss i landet som har allt? 1 liter yoghurt kan kosta upp emot 6-9 USD i affären så det blir bra mycket billigare att göra sin egen. När vi är tillbaks i båten undrar Greta om vi har någon tvätt som behöver tvättas och hon tar helt enkelt med sig all tvätt och tvättar och viker den åt oss. Dessa OCC portofficers är verkligen helt fantastiska! På eftermiddagen tar vi oss en promenad i stan och besöker USS Wisconsin som är ett fd. krigsskepp som var med i WWII, Koreakriget och Gulfkriget och hon är USA:s sista krigsskepp som avlossat sina vapen i strid. Nu är hon ett museum och ett historiskt landmärke i Norfolk. Man får både utforska däcket med alla sina kanoner och missiler och inne i båten där alla tusentals sjömän arbetat. Det är som en egen liten värld där inne med affär, post, sjuka, kapell och mycket annat.

Fina parker i Norfolk

USS Wisconsin

Kanon-kul...

Ankarvinschen är liite större än vår...

Hm, kättingen ser ganska solid ut

Även på stora skepp finns små fina detaljer av sjömanskap

Första gången jag ser en nagelbänk

Här ska alla signalflaggor sitta

På skeppet fanns massor med ventiler i olika färger. Lila= jet-bränsle

Utbildningssalar 

Markan

Popkornmaskin  så klart!

Här satt manskapet och åt

Man kanske inte ser den vanligaste litteraturen i USS Wisconsin

Det gäller att ha välputsade kängor 

Lön ska ut och pengar ska in från markan 

Hualigen om det börjar brinna i båten!

I anslutning till båten finns ett museeum och här får Lasse leka 

Så här glad blir man då :) 

2019-06-15 Norfolk

I dag blir en dag av hemmafix. Lasse fixar både den trasiga belysningen och den uppkomna luftbubblan i vår kompass. Det var riktigt trixigt att spruta in lampolja i ett litet hål i botten på kompassen och försöka få ut den luft som troligtvis uppstått då ett membran i botten gått sönder. 

 Jag tar mig an Sea Winds gula skrov och får henne lite vitare med hjälpa av citronsaft och toalettrengöring. På kvällen tar vi oss en tur på stan och går ned till Waterfront där det bjuds på livemusik.

2019-06-16 Norfolk

I morgon är det dags att segla vidare, men innan dess vill vi se lite mer av Norfolk. Vi promenerar i de historiska kvarteren, med dess vackra gamla hus och hamnar på Chrysler museum of Art. Det är ett otroligt stort och vackert museum med alla slags konstformer. Det är dessutom gratis inträde vilket gillas av oss seglare. 

Oriental hade sin drake som maskot och Norfolk har sin sjöjungfru

Det är söndag och vi hamnar på gudstjänst och farsdagsfika

Hembakade farsdagskakor

Norfolks maskot sjöjungfrun kommer i många skepnader

Dramatisk skulptur av fackelbärare utanför Chrysler museum

1800-talskonst och hur sorgligt kan det bli?

Tjock-Tv konst

Tiffany studio Sesscapeglass 1920-talet

Nancy Callan blåst glas

När vi kommer hem till båten igen förbereder vi oss och båten för morgondagens avsegling. Jag förbereder lite pastasås och bakar en chokladkaka och på kvällen blir det hej då party på Sea Wind med Greta och Gary och vår vän Alex som vi träffade på Bonaire.

Från vänster: Gary, Susanne, Greta och Alex

2019-06-17- 19 Norfolk- New York 267 nm

Dags att ge sig av, men vad nu? AIS:en har gett upp. Helt plötsligt har den bara gått i pension utan att meddela oss. Ja ha, vad ska vi göra nu? Ska vi stanna i Norfolk och få den lagad eller ska vi ge oss av utan AIS? Vi ringer en reparatör och han skrattar när han hör att vi har en Raymarine 500 som har fungerat ända tills nu. Det är Raymarines fösta modell och har tydligen varit besudlad med barnsjukdomar. Reparatören säger att det inte är någon som vill ta i den med tång! Då verkar det ju som om det är dags att uppgradera sig. Det finns nya AIS:er som sänder ut signaler syns bättre och på längre avstånd så det kanske är en god och säker investering. Vi får köpa en ny när vi kommer till Stamford eller New York helt enkelt.

Det är 30 sjömil innan vi kommer ut till havs och vi har svaga vindar och tuffar på för motor. Väl ute till havs kommer vinden och vi kan äntligen segla. Första natten blir lugn och månen är blodröd och full som en alika. Dag två ökar vinden och vi har en skön läns. Nu blir det både högläsning, fotvård och jumpa på Sea Wind. Apekatter är bra på att hitta på saker när det blir långsamt. Nattvakterna löper på i tretimmars intervaller och

vid åttatiden går Lasse och lägger sig och jag tar min första vakt. Jag känner mig så lycklig där vi seglar fram med fullt ställ i den sydvästliga vinden. Jag funderar på om jag ska sätta mig och läsa en stund och hämtar upp en pannlampa. Nä hä, det skulle jag tydligen inte göra! Vi hamnar i ett formidabelt åskväder och vinden ökar till 40 knop i byarna. Regnet formligen öser ned och jag försöker att rulla in genuan i den starka vinden. Sea Wind kränger rejält och jag känner att jag kanske behöver lite hjälp. Jag ropar på kapten och säger att jag behöver hjälp. Yrvaket kommer han upp ur kojen och undrar vad jag vill ha hjälp med. Jag tar mig en funderare och kommer fram till att jag rent praktiskt klarar av situationen, men jag vill ha honom där om det skulle förvärras. – Lite moraliskt stöd säger jag och Lasse stannar kvar nere i båten medan jag vinschar in genuan.

Sjöställ, säkerhetslina på men fortfarande barfota...

Regnovädret minskar och kapten kan återgå till kojen och sin frivakt tills det är hans tur att ta vakten. Lasse får en lugn och händelselös vakt, men när han väcker mig igen säger han: -Älskling jag tror det är lite dimma ute. Lite dimma? Det är total tjocka och i mörkret ser jag absolut ingenting. AIS hade ju varit fint att ha, men trots allt tur att vi har en fungerande radar. Jag är inte så van att läsa av radarn så det känns lite pirrigt när det kommer upp några mål på skärmen. Är det en regnskur? En annan båt? En boj? En fågel? Jag känner att det är hög tid att läsa in sig på manualen för radarn och de böcker vi har om radar. Det var länge sedan vi gled fram i dimma och det här är något man behöver öva sig på för att bli duktig att tyda radarsignalerna på skärmen. 

Morgonljuset kommer sakta fram, men dimman ligger fortfarande tät som en kupol över båten. Jag hör bojar som klingar i dimman och det är tyst och spöklikt. Det känns som om vi är de enda människorna i världen ute på detta öde hav. På radarskärmen ser jag ju att vi tyvärr inte är ensamma ute på havet. Det är ett flertal mindre båtar och när jag kommer närmare kan jag se att det är små sportfiskebåtar som är ute och prövar lyckan.  Allt går väl trots allt och vi fortsätter i dimman fram till inloppet av New Yorks hamn. Här kan vi snacka om trafik på radarskärmen! Vi tar oss i alla fall säkert in till New York och seglar förbi Frihetsgudinnan. Det är ganska mäktigt att komma inseglande med sin egen båt i den mytomspunna staden! 

New Yorks skyline dold i dimman

Nya Americas-cup båtar tränar för World cup

Älskar dessa bojar som har klockor som klämtar i dimman

Vad ska man säga? Frihetsgudinnan så klart!

Trötta men nöjda seglare!

Bakom Frihetsgudinnan ankrar vi upp ganska trötta efter att ha varit på helspänn hela natten och dagen. Vi firar med en whiskey att vi tagit oss till NY för eget segel och har en skön kväll i lugn och ro. Vi somnar med ljudet från båtar som tutar mjukt i dimman.

2019-06-20 New York- Stamford Connecticut 32 nm

Vi vaknar vid åtta-tiden och hoppas att dimman ska ha lättat så att vi kan se alla imponerande skyskrapor, men det ser värre ut än någonsin. Ska vi verkligen ge oss ut i den här dimman? Varför ska vi upp till Stamford då? Ja den här historien är ju helt fantastisk och så typisk den här seglarvärlden. När vi var i Portugal så mötte vi en kille som heter Yuji. Han hade genomfört en pilgrimsvandring. Han hade hört oss prata med några tjejer om vår segling och kom förbi vårt bord och berättade att han också var seglare och var intresserad av vår segling och att han själv önskade att segla lite längre än han tidigare gjort.  Vi bytte kort med varandra och sedan den dagen har vi varit facebook-vänner. När vi kom till Florida förra året hörde Yuji av sig till oss och undrade om han kunde komma ned till Florida och bjuda på lunch med sina två vänner som skulle hjälpa honom att segla hem hans båt från vinter platsen i Florida till Connecticut.  Vi hade en trevlig lunch tillsammans och pratade om vad som var viktigt här i livet; frihet och vänskap. När vi nu var på väg upp för USA:s ostkust var det ju självklart att vi skulle besök vår nya vän Yuji när vi passerade Connecticut. Lasse har ju hållit på med att få hit den beställda rostfria kättingen och Yuji har hjälpt till med kontakter och adress till marinan där Yuji har sin båt. Nu föll det sig så turligt att Yuji skulle segla till Bermuda i slutet på juni och han erbjuder sin plats i marinan till oss. Vi kan leva lite lyxigt marina-liv och ha närhet till tåg in till New York medan han seglar fram och tillbaks till Bermuda. Förhoppningsvis tajmar vi in leveransen av kättingen på samma gång.  Tack snälla Yuji för din vänlighet och hjälpsamhet! Åter till dimman i New Yorks hamn! Lasse ser väldigt skeptisk ut, men vi tar oss sakta ut från ankringsplatsen. Vi möter en motorbåt som säger att man inte kan se ett dugg där ute.  

Radarbilden i NY inlopp

Radarbilden i New Yorks inlopp är helt hysterisk. Jag kan inte för mitt liv se vad som är vad. Vi byter plats så Lasse får vara radarexpert medan jag styr båten mellan alla stora färjor och andra båtar. Det går trots allt bra och vi fortsätter upp i East river. Vi har tajmat tidvattnet bra så vi får rejäl skjuts i baken när vi tar oss fram på East river. 

Broklyn Bridge

Styrman Apekatten har koll i dimman med hjälp av kapten på radarn

Vi seglar under den berömda Broklyn Bridge som man sett på film så många gånger. Synd att vi inte kan se Empire State Building och de andra riktigt höga skyskraporna. Vi tar oss igenom ”Hells Gate” och i det trånga sundet får vi hela fem knops medström och det känns som att styra Sea Wind på ett halt bananskal. 

Mer än 5 knops medström genom Hells Gate

Stepping stones fyr i Long Island sound

Ute i Long Island Sound känns det som om dimman lättar tillfälligt, men när vi ska ta oss in i lilla Stamford marina skickar jag ned Lasse till radarn igen. Nu ser jag ingenting. Sakta går vi mot inloppet och jag hör en av bojarna klämta i dimman, det låter så vackert och lite sorgligt.  På radarn ser vi de stora vågbrytarna och de tillsammans med bojarna visar oss vägen in. Inne i marinan klarnar det upp lite och vi hittar Yuji´s plats och lägger till. Äntligen framme! Puh! Jag känner mig helt slut efter anspänningen av att segla 32 sjömil i dimma. Vi tar en promenad för att leta upp marinbutiken Landfall för att kika om de har någon AIS till salu. Raymarine 700 är beställningsvara och killen i butiken ger oss ett bra pris på knappt 9000 kr. Det är inte gratis att var långseglare, men en AIS är en värdefull säkerhets detalj som vi inte vill vara utan. Vi tar en lång promenad till matvarubutiken Fairway som har ett väldigt varierat utbud. Man kan se på produkterna att det bor människor från all världens hörn här kosher, indiskt, vegan, asiatiskt…You name it! Vi mer eller mindre släpar oss hem och kraschar i soffan.

2019-06-21 Stamford Midsommarafton

Midsommarafton blir inte riktigt som hemma i Sverige när man är utomlands, men man får göra det bästa av det man har. Förra midsommar firade vi i Kuba med egen inlagd Mahi Mahi, men i år blir det sill sill sill från IKEA! Vi har även lite Bäska droppar och OP kvar i båten så det kommer att bli sååå bra. 

Midsommar på Sea Wind

Vi tar en lugn morgon och en promenad i området och hamnar på en Pub bredvid marinan och tar en Guiness.  Sedan är det dags för den obligatoriska midsommar lunchen så klart! Njutning på hög nivå! En av våra

båt-grannar i marinan tittar förbi så vi bjuder in honom på en öl och lite sill. Öl och Sill säger han och ser väldigt skeptisk ut. Jim som han heter tycker att det är förvånansvärt gott och vi blir lite senare inbjudna på lite kortspel och en drink. Båten heter Sweet Caroline efter Jims fru. Jim och Caroline är inga långseglare, men njuter av dagsturer i Long Island Sound.

2019-06-22 Stamford

Startar dagen med en liten löptur. Det är ett bra sätt att utforska nya miljöer och speciellt skönt att göra det på morgon då staden håller på att vakna och möter dagen. Jag springer längs stora fina villor och tar mig upp på en platå. Undrar hur jag hittar hem nu? Då ser jag de stora våningshusen som ligger på andra sidan om vår båt och hittar hem igen. Idag är stora skrubbardagen! Vi la om vårt teakdäck innan vi lämnade Sverige och nu behöver det skrubbas ordentligt för att sen penslas med mögelmedlet Boracol. Det här blir ett heldagsprojekt kan jag säga er. Jag skrubbar med en blandning av vatten, diskmedel och lite klorex. Däcket blir som nytt! Det är en väldigt nöjd apekatt som avslutat sitt projekt. 

Teakdäcket blir som nytt!

Marinan vi ligger i har två restauranger i närheten och vi hör hur de spelar musik, så vi går helt enkelt bort till Crab and Shell och bjuds på riktigt skön Louisianarock med lite zydeco influenser. Vi dansar tills musiken slutar och går hem till båten nöjda och glada.

2019-06-23 Stamford

Tidigare i veckan fick ett mejl från Yujis vänner Hervé och Liz som var intresserade av vår segling och ville bjuda oss på middag så vi tackade ja så klart. Spännande med en blind-date! Hervé skulle komma och hämta upp oss vid sextiden, men innan dess hade vi lite pyssel som skulle klaras av. Lasse tar en promenad till West Marine för att köpa en ny reserv-dieseldunk, pulpit-rör till förstärkning av solpaneler och massor med andra saker som kapten kan inte kan vara utan. Finns en båt-butik så uppstår också behovet att handla. Hervé kommer som utlovat vid sextiden och hämtar oss i sin röda Alfa Romeo. Han har precis kommit hem från en affärsresa i Stockholm så det lider ingen brist på samtalsämnen i bilen. Liz och Hervé bor cirka en halvtimmes bilfärd från marinan. Deras hus ligger mitt ute i skogen med en bäck som porlar precis bredvid uteplatsen.  De har en pool som smakfullt är inramad med sten och en jacuzzi så klart. Det är en vacker och rofylld plats. Vi möter även ett annat par här som organiserar en seglingstripp till Stockholms skärgård för deras Yacht Club. Planen är att de ska hyra båtar och segla runt i cirkus en vecka.  Kvällen blir full av skratt, mat, och dryck. Tusen tack Hervé och Liz för er gästfrihet!

Hemma hos Hervé och LiZ

2019-06-24 Stamford

En fix och trix dag på båten. I morgon drar vi in till New York!

2019-06-25 New York ”The Big Apple”

New York citys flagga

Nu var det dags att göra New York på riktigt! Vi har bokat två hotellnätter så vi slipper flänga på tåget fram och tillbaka till Connecticut varenda dag. Dagen startar med regn och dis och jag fruktar att det ska bli som när vi seglade in i New York, grått, dålig sikt och fuktigt. Jag behövde dock inte vara orolig för molnen lättade och vi kunde gå de tjugo minuterna till tåget. Vi bokade biljetter online och för oss två tur och retur in till NY (New York) kostade det 430 kronor.  Det är en behaglig resa och tåget stannar bara på ett ställe, det ökända Harlem.  Framme vid Grand Central Station går vi in för att uppleva denna mytomspunna station. Hela NY är som att vandra omkring i en film med alla välkända ställen som man sett så många gånger på TV. Grand Central Station är verkligen en vacker byggnad och det formligen kokar av aktivitet och är fullt med människor som är på väg någonstans. 500 000 människor passerar genom stationen varje dag! Det blir en speciell atmosfär på knytpunkter där resande kommer och går, möts och skiljs. 

Grand Central Station NY

Människor kommer och går

Flotta kristallkronor förgyller stationen

När det är trång om plats får man jobba på höjden

Vi promenerar till vårt hotell Comfort In som ligger på 44:e gatan och man får nästan nackspärr av att titta upp på alla de enormt höga husen. Blandningen av gamla vackra hus och de nya moderna skyskraporna gör New York till en skön mix av gammalt och nytt. Här bor människor från alla världens hörn och alla klädstilar är representerade på New Yorks gator. Det lilla hotellet är rent och fint och personalen är trevliga. Vi har till och med badkar och hårfön på rummet! För en seglare är det lyx med stort L! Vi lämpar av våra väskor och tar oss ut på Manhattan för att utforska staden, men börjar med en lunch på en liten Irländsk pub Donehuges. Gott men ganska dyrt. Lasse som varit i NY ett flertal gånger blir min personliga guide och han tycker att vi måste gå på en musikal på Broadway när vi är i NY. På times square kan man köpa rabatterade sista minuten biljetter så vi traskar dit för att se vad de har att erbjuda. Vi slår till på musikalen Beetlejuice och får två biljetter på fjärde raden för cirka 1200 kronor. Nu har vi ett par timmar att slå ihjäl innan det är dags att gå på show på Broadway! 

Times square

Här kan du hitta rabatterade biljetter till shower

Time square är Ny mest kända korsning och har fått sitt namn efter NY Times torn. (Den kända tidningen New York Times fd. högkvarter) Jag har aldrig sett så många människor samlade på en plats! Det myllrar av människor som i en myrstack. Var man än tittar så flödar det fram horder av folk som ska antingen åt ena eller andra hållet, andra sitter på bänkar och bara upplever times square. 

De har väldigt små brandbilar i NY

Gas kommer upp från den undre världen

Man ser många poliser närvarande på gatorna och även många sopsäckar som hämtas nattetid

Skyskraporna blinkar av all reklam som ständigt pumpas ut på de enorma skärmarna och ljudet från folk och trafik är öronbedövande. För en liten ADHD-apekattshjärna (som tillbringar sin mesta tid på havet eller i små städer) är det nästan skrämmande med all energi och närhet till den överväldigande folkmassan. Jag förstår att folk i en sådan här stor stad på något sätt behöver skydda sin egen personlig sfär och skapar tunnelseende för att mäkta med att ta in alla intryck. Jag håller full koll på Lasse som går framför mig och hänger honom i hasorna som en liten unge. Solen skiner och termometern stiger, så vi tar oss till Central Park som är ett stort grönområde där boende och turister kan få en fristad från den annars så ljudliga och hektiska storstaden. I parken finns flera lekparker för barn, konst och en liten dam som man kan ta sig ut i med små roddbåtar. Jag tror inte att jag skulle överleva i en storstad utan att få möjlighet till tystnad och natur. I Central Park har de en del områden där man ska vara tyst och man får inte spela musik eller väsnas. 

Vilken kontrast till den hetsiga staden

Segelbåtar om än små i NY

Lite olika färdmedel på samma plats..

Människor behöver få vila sina öron och sin själ mellan varven. Lasse har alltid haft en idé om att bo i NY i ett år för att lära känna alla stadsdelar och uppleva storstadens puls, men jag skulle aldrig klara av att leva i en stad som aldrig sover. Jag skulle nog hellre bosätta mig i en liten by på New Foundland och ha närhet till naturen. Det är jätte härligt att turista i vackra stora städer, men att bo där kräver något helt annat. Det är verkligen en vacker park och vi får en skön promenad. Dags att ta ett bad och sätta på sig lite tjusigt för att gå på Broadway! Vi köper en flaska skumpa som vi firar med på hotellrummet. Jag tar mig ett bad och använder hårfönen! Det var väääldigt länge sedan jag hade en hårfön i handen! Vilken känsla att låta den varma luften blåsa runt i mitt mjuka linullshår! I´m in heaven! 

Vi ska gå på show på Broadway! Visst låter det flott? Och flott är det! Teatern är vackert inredd och det är nästan fullsatt. Vi har bra platser och showen kan börja. Att uppleva musik och dans live är underbart. Det som händer på scen händer bara precis nu och aldrig mer. Skådespelarna är så proffsiga att jag känner tårarna rinna ned för mina kinder. Det är rörande och jag känner mig så tacksam över att få vara här och njuta av musik och dans. I pausen går vi upp till teaterbaren och ska köpa oss ett glas vin. Bartendern frågar om vi ska ha ett litet, mellan eller stort och Lasse slår på stort! Bartendern tar en ”typ termosmugg” med Beetlejuice motiv på och häller den breddfull och säger sedan: Ja ha det blir 90 dollar! Va??? Vi håller på att ramla omkull av häpnad. Jag säger att det var väldigt dyrt, men hon hänvisar till att det var ju nästan en hel flaska vin. Vi har då aldrig beställt in en flaska vin för 90 USD och så var mitt hummerrekord slaget. Jag ”råkade” beställa en hummer på Guadeloupe för 70 Euro (trodde hela rätten kostade 9.9 Euro men det var 9.90 Euro/100 gram). Vad ska man säga? Beställ aldrig ett stort glas vin i teaterbaren för det kan nästan bli dyrare än biljetterna till showen! När showen är slut vandrar vi förbi Times square och det är om möjligt ännu mer människor i rörelse nu är tidigare under dagen. Vi stannar och tar en matbit på samma mysiga Irländska pub som vi hade lunch på och är väldigt, väldigt nöjda efter en intensiv dag  i New York.

2019-06-26 New York

Frukost på hotellet med nygräddade våfflor och massor med annat smarrigt! Det är dags att förnya Lasses körkort och när man inte är hemmavid måste man ta sig till en svensk ambassad eller konsulat för att hämta ansökningsblanketter som man fyller i och skickar till transportstyrelsen. Man skriver då till vilken adress man vill ha körkortet skickat. Vi som är seglare får använda oss av ett konsulat och hämta upp körkortet där. Se först till att boka en tid med konsulatet annars kommer du inte in. När man är på seglande fot är det inte så lätt att veta var man kommer att vara när körkortet väl är klart. Vi ska ju norr ut så det lär väl bli konsulatet i Boston. När man hämtar upp körkortet betalar med 50 USD i avgift till konsulatet. I stort sett samma procedur gäller (pass dyrare kostnad än körkort 145 USD) om du behöver förnya ditt pass, men då är det bara ambassaden i Washington och generalkonsulatet i New York som gäller. Ambassaden i Washington har även en mobil pass-station och man kan se på deras hemsida vart i USA de åker (www.swedenabroad.se). Svenska Konsulatet i New York ligger på Daghammarskjölds plaza 1 och personalen var väldigt trevliga och hjälpsamma. 

Lasse på Svenska konsulatet

Konstverk av Jaume Plensa, Behind the walls

Vi tar sedan tunnelbanan ner till World Trade Center. Jag tror att nästan varenda människa minns exakt vad de gjorde den 11:e september 2001, så det kändes ganska självklart att åka till platsen för det fasansfulla terroristdådet. USA har nu byggt ett nytt torn ”one world trade center” (OWTC) eller även kallad Freedom tower som symboliserar en enad värld och är byggd av samme arkitekt som ritat the Burj Khalifa i Dubai. OWTC är 541 meter högt och du kan se det var du än tittar när du rör dig på Manhattan. 

Freedom tower

För att komma upp i observatoriet där du har en 360 graders vy över hela New York tar du en hiss som under resan upp gör en tidsresa som visar New Yorks utveckling flera hundra år tillbaka i tiden. Insidan på hissen är som en filmduk. Uppe i observatoriet har du den mest fantastiska vy du kan tänka dig. 

East River 

Manhattan skylight med Empire State building i mitten

Nere på marken har man skapat ett minnesmärke där de två tornen tidigare stod och alla namn på dem som omkommit under attacken finns inristade i den svarta betongen. På några ställen har man satt en ros i ett av namnen. Det känslosammaste den här dagen var 9/11 memorial museum som ligger på samma plats som de bägge tornen stått. Här kan du finna svar på många av de frågor du har kring händelsen och de människor som upplevt händelsen och även mycket information kring det terror-nätverk som genomförde attacken. Vi lyssnade på autentiska telefonmeddelanden som sänts från de kapade planen och det här var starkt och rörande om något. 

En av alla de brandbilar som förstördes när tornen rasade

Som gammal kriminalvårds inspektör kan man inte låta bli att intressera sig för andra länders kriminalvård!

Efter ett känslosamt besök gick vi till China Town för lite mat. China Town är ett område på nedre Manhattan där cirka 150 000 kineser bor. Det är verkligen som att förflytta sig till Kina. Det pratas kinesiska överallt och gatorna är fulla av fisk- och fruktmarknader. 

Kocken får också lite mat

Här får vi inte fota av någon märklig anledning

Vi går även in i Little Italy där det i början av 1900-talet bodde ca 10 000 italienska immigranter men nu är det mestadels de Italienska restaurangerna som upprätthåller den Italienska imagen. Vi tog ett glas Prosecco i solen och vår servitör såg verkligen italiensk ut, men det visade sig att han kom från Argentina. Vi promenerar hem mot hotellet med fötter fulla av  blåsor , så jag stannar och impuls-köper ett par flip flop för att rädda fötterna från de trånga ballerinaskorna. 

Överallt finns det larmanordningar

Lasses kusin barn Joel bor tillfälligt i New York, så vi har bokat en date med den lille gossen (32 år). Lasse hade inte träffat Joel på 10 år och nu får vi en trevlig stund tillsammans i New York. Joel har doktorerat i ämnet internationella konflikter och har nu fått ett uppdrag i New York. Vilken duktig kille! När Joel går vidare till sin egen middags-date stapplar vi hem till hotellet och jag somnar innan jag har lagt huvudet på kudden!

Lasse och Joel träffas i New York

2019-06-27 New York

Vaknar utvilade, men fortfarande lite ömma i fötterna. Vi packar våra väskor och checkar ut från hotellet. Vi tar tunnelbanan ner till Wall Street som fått sitt namn efter den mur som höll fiender och krigande indianer borta från Manhattan. Idag är det hjärtat i stadens finansiella distrikt. Vi har väl alla sett någon film som handlar om vad som kan hända när det är mycket pengar på spel. 

Wall street

Vi går även ner till Battery-park som är ett skönt och lugnt grönområde. 

Falungong 

Vattenlek i Battery Park

På vägen tillbaks till tunnelbanan stannar vi vid den berömda bronstjuren i närhet av tullhuset. 

Efter börskraschen 1987 gjorde konstnären denna stora skulptur i all hemlighet och placerade den utanför New York stock-exchange. Konstnären hade kommit till USA fattig och var så tacksam över hur väl han blivit mottagen att han ville ge någonting tillbaks då många misströstade efter börs krisen. Tjuren blev således en symbol för framtiden och styrkan i att kämpa i motgång utan att ge upp. Vår sista upplevelse av New York är New York Public Library. 

NY Public Library

Utställning om kamp om LGBTQ´s rättigheter

Vacker inredning i biblioteket

Fina bilder på samkönade relationer 

Lasse blir student på nytt!

Förutom att det är en otroligt vacker byggnad har de även en utställning om LGBTQ´s (lesbian, gay, bisexual, transgender and queer) kamp om lika rättigheter. I år är det 50 år sedan den första gången som de homosexuella gjorde uppror och motstånd mot de orättvisor som polis och samhället i övrigt utsatte de homosexuella för. I USA på den tiden var det olagligt att vara homosexuell. På baren Stonewall startade ett uppror som blev början på en ny era inom LGBTQ-rörelsen. En mycket intressant och rörande utställning med fina bilder och nyhetsklipp från den tiden.

Trafiken i NY

Vi har haft tre helt fantastiska dagar i New York och Lasse har guidat och levererat faktarutor om allt och lite till. Tack älskling för att du är så tålmodig med din lilla tramsiga apekatt! Nu tar vi oss tillbaks till båten! Home sweet home!

2019-06-28 Stamford

I dag är vi riktiga tröttmössor efter alla upplevelser i New York och det känns väldigt skönt att få vara hemma i vår lilla Sea Wind igen. I dag är det väldigt varmt! Lasse promenixar iväg och hämtar den nya AIS:en (Raymarine 700) och tar sig an att installera den. Hu vad många kablar! Här gäller det att vara tålmodig och metodisk annars går det åt skogen. Tur att kapten både är tålmodig och metodisk! Kvällen avslutas med lite pokerspel i grann-båten Sweet Caroline.

2019-06-29 Stamford

Startar morgonen med en löptur och tar mig sedan an lackning av relingen. Solen tar styggt på lacken och det är ett ständigt underhåll för att hålla Sea Wind fin. Lasse fortsätter med att ”leka” med sina kablar i garderoben och han lyckas installera AIS:en så nu kan vi åter se andra båtar och andra båtar kan se oss.

Raymarine 700 installerad!

2019-06-30 Stamford

Mer underhållsarbete på Sea Wind! Lasse byter olja och oljefilter på motorn, medan jag skriver blogg. 

Gammalt och nytt filter 300 mh senare

Vår vän Yuji har en vän som har en båt bredvid honom och de bjöd in oss på sen brunch och erbjöd sig att åka till affären med oss. Så det blev stor-shopping på Fairway och sedan en helkväll tillsammans med Japanska Tak och hans fru. Väldigt spännande att höra om hur det är att växa upp och leva i Japan.

Lyxig brunch hos Tak och Midji