Del 3 
Norra Patagonien – Chile
Från Caleta Boca chica till Puerto Montt 425 nm
27 november 2022- 28 januari 2023

Volcán Corcovado med sina 1760 meter över havsytan förgyller seglingen norr ut

 

Ön Chiloe och dess skärgård

 

Vi lämnar vår fina lilla ankringsvik i strålande solsken och en sydvästlig bris fyller våra segel när vi stävar ut mot Golfo de Corcovado. Vi har runt 40 sjömil framför oss innan vi når den stora ön Chiloe där vi ska stanna och utforska både ön och dess lättåtkomliga skärgård. Andernas snötäckta berg med toppar på över tre tusen meters höjd skimrar vackert i det starka solljuset. Den här kustlinjen måste nog vara en av de absolut vackraste i hela världen! 

Efter en fantastisk seglingsdag går vi in mot södra delen av Chiloe till en liten stad som heter Quellón. Solen lyser fortfarande högt på himlen och på den långa sandstranden vid udden ser vi massor med solparasoller i regnbågens alla färger. Man kan säga att vi blev lite förvånade över att, från att ha seglat i flytoveraller, till att mötas av en strand med badande barn som mest påminner om ett charterresmål i Karibien. Om vi tyckte att vi gick in i en ny klimatzon när vi passerade Golfo de Penas var det inget mot när vi angjorde Chiloe! Här är det fullt med folk och fiskebåtar överallt. Södra Patagoniens ensliga vikar känns plötsligt långt borta. 

Badstranden i Quellon

En gaucho tränar sin häst på stranden

Vi ankrar upp vid en lång sandstrand och nästa morgon ser vi två gauchos, sydamerikas variant på cowboys, som tränar sina vackra hästar.  De rider rakryggade med fötterna hängande långt ned på hästens mage och för hästarna både i sidled och bakåt. Vilken uppvisning!  

Vi tar jollen för en kort tur in till stan och lyckas säkra jollen till en flytbrygga. Tidvattnet här är cirka 6 - 8 meter så du behöver verkligen veta vad du gör när du lämnar jollen, annars kan du bli överraskad när du kommer tillbaka. 

Vi utforskar staden ett tag för att hitta de olika stormarknaderna, järnaffärer och andra viktiga vattenhål för seglare. Slutligen hamnar vi i en liten bar för en öl. Efter att ölet har serverats kommer servitrisen med en liten kopp soppa eller gryta. Det visar sig att baren inte får servera alkohol utan mat och när vi tittar oss omkring ser vi att samtliga gäster sitter med en kopp soppa framför sig. Ingen av gästerna äter något av soppan och vi slår vad om att samma soppa går in och ut ur köket under hela dagen. Tja, så länge ölen är riklig och kall är alla glada. 

En kopp soppa ska det vara till ölen annars hamnar barägaren i trubbel med myndigheterna

Borta är de karga bergen och de gröna frodiga kullarna tar över

Invånarna på Chiloe kallar sig själva för Chilotes och anser sig vara en egen sorts människor och inte några vanliga Chilenare. Chiloe är en av de största öarna i sydamerika, men har trots detta varit väldigt isolerat. Det finns fortfarande ingen bro hit och färjesystemet har bara funnits i femtio år, så öborna har utvecklat sitt sätt att fiska, göra redskap och uttrycka sin kultur. -Te gusta Chilotes? Tycker du om Chilotes? Frågade några herrar mig i baren. Jag trodde de naturligtvis sa Chilenos, men då blev jag snabbt rättad. -Chilotes! 

Vi fyller på med färska förnödenheter från alla härliga grönsaksstånd och efter ett par dagar i Quellón fortsätter vi till Estero Pailad för att fira kaptenens födelsedag (en estero är en fjordliknande vik men inte nödvändigtvis djup). Vi får fin segling längs kusten som kantas av gröna kullar, sandstränder och här är vattnet helt turkost. När vi glider in i viken möts vi av svarthalsade svanar som bär sina små duniga ungar på ryggen. 

 Vi tillbringar några dagar i vackra Estero Pailad och njuter verkligen av denna nya miljö och landskap. Vi kommer från den karga kusten i södra Patagonien, men här i Chiloe-området är lansdskapet mer som på Irlands sydkust eller England. Gröna böljande kullar överallt med en blandning av skogar och öppna landskap för betande nötkreatur eller får. Djurlivet här är rikt med många olika fåglar och medan vi går längs de slingrande grusvägarna längs stranden i Estero Pailad stöter vi på ett djur vi aldrig sett förut. Vi lyckas ta några bilder och tillbaka i båten och våra böcker lär vi oss att det är en sydlig Puduhjort. Det är den minsta hjorten i världen och en utrotningshotad art. Vi känner oss så lyckliga att få se ett så ovanligt djur. En fin födelsedagspresent till Lasse. 

En ångbåtsand paddlar fram över vattenytan

Sea Wind för ankare i Estero Pailad

Svarthalsad svan med sina ungar på ryggen

Hipp hipp hurra för kaptenen som fyller år idag!

Sydlig puduhjort

Utsikt över landskapet i Estero Pailad

Massor med silverdoppingar glider omkring i viken

Kyrkan i den lilla viken

En rödnäbbade mås tar sig ett bad och visst ser hon ut som en riktig primadonna!?

Vi seglar runt bland öarna i Golfo de Ancud och det sjuder av djurliv, valar, delfiner, sjölejon, pingviner och massor med fåglar. Det blir inte en tråkig stund utan vi har fullt upp med att titta oss omkring innan vi ankrar upp i en skyddad vik på ön Quehui. 

Fiskebåtarna har olika färger för de olika regionerna så man lätt kan identifiera om någon fiskar utanför sin tillåtna radie.

Magellanpingvinerna är små, men söta.

Tvätta sig på magen också..

Perupelikaner hänger i stora grupper här uppe i Chiloeområdet.

Perupelikan

Lite jurassikpark känsla...

Nä nu drar vi vidare

Sjölejon är trötta djur

Sjölejon är söta djur

Sjölejon är sällskapliga djur

När vi tar dingen in till bryggan möts vi av en väldigt glad man som vinkar och hälsar oss välkomna. Han heter Ignacio och bor på ön i ett litet trähus. Vi förstår inte riktigt vad han säger då vår spanska inte är helt tipp topp och Ignacio talar lite otydligt. Han drar med oss till sin syster som bor granne med honom och hon förklarar att Ignacio inte riktigt är som andra. Han har ett funktionshinder som gör att han är mer som ett barn än som den vuxna man som hans kropp verkar vara. Familjen tar hand om Ignacio och han får hjälpa till i den lilla affären i hamnen. Systern berättar att han älskar båtar och att han alltid tar tillfället i akt att bjuda in seglare när de har vägarna förbi hans ö. Vi följer naturligtvis med Ignacio in till hans lilla hus och dricker ett glas vin med honom och hans syster. Han hade en gästbok där besökande seglare skrev hälsningar och den gick många år tillbaka. Vi hade så trevligt med Ignacio och hans syster så tyvärr glömde vi att skriva i hans gästbok. 

Sea Wind för ankar i Quehui

Hemma hos Ignacio

På de flesta små öar fanns det små butiker där man kunde köpa lite basvaror

Utsikt över Quehui och Chiloes skärgård

Grisen har fått ett hus gjort utav en gammal boj

Röd änglatrumpet

Fotbollsmatch på Quehui och den fotbollsplanen såg ut som en skidbacke hahaha

Spända tittar åskådarna på matchen

Landskapet är otroligt bördigt och här odlas den fantastiskt goda potatisen

Beigehalsad Ibis 

 

Två ångbåtsänder längs stranden

Grönskande Chiloe

Vackra fjordar och varma källor

Efter att ha kryssat runt bland öarna i Golfo de Ancud mellan Chiloe och fastlandet satte vi äntligen kurs mot fastlandet och Estero Comau. Det blev en ganska stökig segling med vågor från alla håll och vindar mellan 15-18 m/s.

Estero Comau

Lokala fiskaren Claudio visar hur man rensar sjöborre

Estero Comau är en djup (400 - 500 m) fjord som går i nord till sydlig riktning och den är känd för sina varma källor. När vi anländer till mynningen av Estero bestämmer vi oss för att ankra i Puerto Bonito. Det är en liten fiskehamn där lokala fiskare har några mycket rudimentära hus eller skjul. Några på flytande plattformar. Innan det blir mörkt hör vi någon knacka på skrovet. Det är en fiskare som heter Claudio och hans hund Farolito. Han ber vänligt om vi kan ladda hans mobiltelefon så att han kan kontakta sin fru och sina barn. Det finns ingen elektricitet tillgänglig på ön. Självklart kan vi det och vi bjuder in honom ombord. Han tar med sig en hink med musslor, sjöborrar och fisk som kompensation för några amperetimmar för att ladda sin telefon. Han lär oss hur man öppnar och tar ut de ätbara delarna av sjöborrarna och vi njuter sedan av en lyxig och mycket välsmakande middag tillsammans i den varma och mysiga interiören i Sea Wind.

En av de rudimentära husen i Puerto Bonito

Båten som Claudio jobbar på 

Följande dag fortsätter vi ner till Caleta Porcelana vid spetsen av Estero Comau. Här finns de mest kända varma källorna och en lokal familj har gjort en väg till källorna och byggt ett antal naturliga pooler där du kan njuta av varma bad. Varje pool har olika temperatur, från mycket varmt till varmt. Värmen kommer från vulkanisk aktivitet djupt ner. Hela den chilenska kusten är fortfarande geologisk aktiv och utbrott och efterföljande tsunamier är ett ständigt hot. Efter att suttit i det varma badet tills öronen är helt varma och röda finns det en liten stig i den prunkande skogen som går till en brusande kall bäck. Vattnet kommer från en närliggande glaciär och det är minst sagt uppfriskande efter det varma badet. 

Visste inte att det fanns vita sälar?

På väg in i en av bifloderna för att titta på vattenfall

Min stiliga kapten i sin nya flytväst

En glad och nöjd apekatt

Så skönt i det varma vattnet

Helt allena ute i skogen och det känns helt magiskt att sitta där i det varma vattnet 

Det här är en riktig viking!

Jul i Castro och finbesök från Amerika

Julen närmar sig nu med stormsteg och vår plan är att tillbringa den i Castro, den regionala huvudstaden Chiloe. Det är en ganska stor och modern stad men med många gamla och intressanta arkitektoniska särdrag som den massiva träkyrkan i centrum och husen på styltor längs vattnet. Till Castro kommer också vår kära vän Brita från Washington DC. Hon är på en av sina många äventyrliga resor och det slumpade sig så att hon skulle vara i Castro samtidigt som oss. Senast vi träffades var i DC våren 2020 och pandemin hade precis börjat. Vi tillbringade ett par veckor tillsammans i DC och hon satte verkligen guldkant på det besöket trots pandemin. 

Vi seglar in till Castro

Den vackra kyrkan i Castro

Färska grönsaker i massor överallt

Husen på styltor kallas Palafitos och är en unik arkitektur som finns här i Castro

På ett lokalt hak tar vi en lokal öl 

När vi lämnade dingen låg den i vattnet men nu är det lågvatten.....

Pincoya är en ande som bor i vattnet och personifierar mångfalden och tillväxten i havet

Vår vän Brita på besök. Fr vänster: servitrisen, Susanne, Brita och Lasse

I Sea Wind får masten tjäna som julgran

Lokal potatis som smakar ungefär som mandelpotatis 

Susanne med årets jultallrik

Puerto Montt, vi förbereder oss för att segla ut i Stilla havet

Sea Wind åker upp på land i marina Reloncavi

Lasse gör underhåll på våra vinschar

Vi får oväntat besök av Susannes kollegor, Miguel och Anastasia, från Sverige

Susanne polerar propellern

Nymålad botten med hjälp av två lokala killar

Vi lyckades hitta ett ställe som kunde galva om vårt ankare

I en van på parkeringen stod de här gulliga tandläkarna som tog hand om våra tänder både proffsigt och prisvärt

På marknaderna fanns ett överflöd av färska grönsaker

Har aldrig sett så stora vitlökar som dessa

Susanne stuvar undan all mat

Efter julen i Castro och den korta, men söta återföreningen med Brita var vi tvungna att sätta kurs mot vår slutdestination i Chile, staden Puerto Montt. Detta är så långt norrut du kan komma i den chilenska skärgården. Härifrån norrut blir kusten en mycket oförlåtande remsa av stenar och berg med mycket få hamnar eller platser för skydd. För oss är det dags att fylla på våra förråd av mat och göra Sea Wind redo för södra Stilla havet. 

Vi anlände till Chile den 15 november 2021 och lämnar den 28 januari 2023. Det har varit en helt fantastisk resa, inklusive vår åtta veckors avstickare till Antarktis, och vi saknar redan detta fantastiska och majestätiska land och dess underbara och vänliga människor. Chile kommer alltid att finnas i våra hjärtan!