Med ett par dagars
segling framför oss ger vi oss av i strålande solsken, sätter fullt ställ och
slörar fram i 5-6 knop. Det finns inget som är så avstressande och skönt som
att ge sig ut på öppet hav. Lugn och lycka infinner sig inom kort. Lasse sätter
igång med sitt fiske och nu blir det napp på napp. Både barracuda och tonfisk
hamnar på kroken.
 |
Barracudan har riktigt vassa tänder |
 |
Åh en Barracuda igen...men han åker i vattnet han med |
Barracudorna slänger vi i vattnet igen då det finns risk att
de är giftiga utav att äta revfiskar med ciguatera men tonfisken blir en fin middag. Vi får
besök av en liten fågel som verkar trött. Han sitter ovanpå grillen och hänger
med under flera timmar. En liten söt rackare är det och vi undrar vad han gör
här ute till havs. Vi delar som vanligt upp vakten i fyratimmars intervaller
och det blir en lugn och skön första natt. Andra dagen minskar vinden och
genuan fladdrar lite så vi sätter upp vårt stagsegel för att få lite mer vind
in i genuan. Det funkar varenda gång! Fiskelyckan fortsätter och nu är det en
stor guldmackrill på kroken. De är så otroligt vackra i sina skimrande färger.
Vi är bägge lite trötta efter nattens vakter så det blir en lugn dag. Då vinden
är svag är det väldigt varmt så vi ligger under biminin och myser. Vi kommer in
vår vanliga passage-mood och sover, läser och äter när vi känner för det. Vi
gillar verkligen vårt lilla micro-universum. Efter fyra dagars härlig segling
angör vi Cockburn town på Gran Turk Island precis efter solen dalat under
horisonten. Dagen efter tar vi oss in till SouthBay där man klarerar in och det
är inte helt gratis att segla runt här; 50 USD för 7 dagar och vill du stanna
längre är det 300 USD. Utklareringen kostar dessutom 65 USD. Inklarerade och klara tar vi oss in till stan för en
promenad. Det känns tomt och ganska öde men invånarna vi möter är trevliga och
hälsar oss välkomna till deras ö. Vi är ju fortfarande på väg upp till Florida
så det blir inga långa stopp utan vi tar oss snabbt vidare till East Caicos. Vi
får sällskap av en flock delfiner och man blir så glad av att se deras
uppvisningar framför båten.

Den här ankringen ligger bakom ett stort rev och en
ingång med otaliga korallhuvuden. Apekatten står i fören och håller utkik medan
kapten styr mellan alla koraller. Det var väl värt besväret att ta sig i viken.
Ön är helt obebodd och det är bara vi och naturen i viken. Väl framme tar vi en
skön kväll i sittbrunnen och bara njuter av att vara på denna plats.
Utvilade
dagen efter tar vi oss en utflykt på ön. Här finns rester från bosättningar och ett gammalt sisal plantage samt underbar natur. Vi åker ut till en vik där det formligen vimlar av stingrockor
och besöker även Iguana cay där det bor en massa iguanor såklart. De ser så
coola ut där de svassar fram med sina tuppkammar, vassa klor och svängande
svansar. Vilken underbar dag!
 |
Dingen in till den obebodda sagoö |
 |
Ön är bevuxen med kortväxta palmer |
 |
Det finns ett flertal små sjöar/vattensamlingar på ön |
 |
Den vackra conchsnäckan |
 |
Vad är detta för urtidsdjur? |
 |
Som sagt var det finns såå mycket vackra snäckor så man hade kunnat plockat båten full |
 |
Rena rama vilda västern |
 |
Troligtvis en gammal värmeväxlare till en ångpanna ligger kvar |
 |
Fångar stingrockan i farten |
 |
Lilla damen tittar fram |
 |
Igunan kan konsten att se märkvärdig ut |
 |
Nu drar jag säger Iguanan som fått nog av uppmärksamheten |
 |
Vad glor du på..... |
 |
Bye bye Iguana Island |
 |
Lanternan har lossnat ur sitt fäste i toppen så en provisorisk lagning blir nödvändig innan vi ger oss av. Vattnet här är nog det klaraste vi någonsin sett. |
Dagen efter går vi upp tidigt för att passa in
högvattnet när vi ska tråckla oss ut ur viken. Det går som en dans och vi får
en riktigt härlig segling till Fort George på West Caicos. Precis innan vi ska
ankra upp blir vi uppropade av Provo Radio som vill ställa en massa frågor om
oss och båten. De har ett ”samarbete” med US Cost guard och de tar reda på allt
från nära anhörig till numret på vår epirb om det skulle hända oss något under
tiden på Turk and Caicos. När vi lämnade landet skulle vi meddela Provo radio
så att de visste att avseglat och var vår nästa destination var.
 |
Många av öarna på Turk and Caicos har varit piratnästen och här finns många skatter gömda....... |
Vi tar oss in till
Provo (Provideciales) Blue Haven Marina för att tanka diesel och fylla vatten
innan vi seglar den sista etappen till Florida. Fulltankade tar vi oss ut genom
revet för att hitta en ankringsplats och på väg ut är det ett konstigt plask
bredvid båten. När vi kommer lite längre ut ser vi en ensam delfin som följer
oss. Han låg inte i bogvattnet som de andra delfinerna har gjort utan låg dikt
an så långt akter ut han kunde. Det såg ut som om han puttade båten åt sidan
för att vi skull komma på rätt kurs och undvika reven. Delfinen följde med oss
hela vägen till ankringsplatsen och tog då ett varv runt båten och när vi
ankrat gick han ned och tittade på ankaret och följde kättingen upp som att
försäkra sig om att vi låg säkert. När han var nöjd så simmade han iväg. Vi
hade fått träffa JoJo the dolphin! Sedan 1980 har JoJo lekt i vattnen kring
Turk och Caicos. Den här delfinen har självmant valt att umgås med människor
och allt började med att en av dykinstruktörerna på Caicos alltid tog sig en
simtur efter sina kurser. JoJo följde med dykinstruktören på hans simturer och
detta höll på under flera år. JoJo kom ibland förbi när instruktören höll sina
kurser och drog i regulatorslangen för att leka.JoJo kunde även simma runt
eleverna och dra upp bottenslam så att sikten blev så dålig att man blev
tvungen att ställa in lektionerna. JoJo ville ju leka med sin kompis. JoJo har
idag blivit utnämn som nationalskatt för att folket på Caicos tycker så mycket
om honom och han leker fortfarande i dessa vatten.