Första veckan

Vilken skön start vi haft på vår långsegling! Högtryck, varmt och vackert väder och fina vikar och hamnar där vi vilat, fixat med båten och njutit av att upptäcka våren på västkusten!

2017-05-03

Vi startade med att ta oss upp, efter att ha tankat vatten och diesel i Mollösund,  till Ellös för att få hjälp med att fästa skruvar i skotskenorna som inte vill fästa. Vi kontaktade Thomas Jonasson som la vårat nya teakdäck och han mötte upp oss i hamnen i Ellös. Thomas har en nystartad firma och tar hjälp av sin son och sin pappa. Vi har stort förtroende för Thomas som yrkesman och han har en ödmjuk och positiv inställning till sina kunder, familjen och livet. Dessutom fixar han det mesta! Lasse hade länge försökt få tag på rostfria skavskenor för att teaken inte ska bli förstörd av diverse linor och tampar och ställer bara en fråga till Thomas om han vet någon som skulle kunna fixa det och inom en halvtimme kommer Thomas åter med nytillverkade skenor. Efter lite mankemang med att hitta en längre borr löser han även fäste till skruven som fäster skotskenan i relingslisten! Happy Days! Vi vinkar adjö till Thomas på Ellös och tar oss vidare ut till Sillbyssan och havet är helt stilla och kvällssolen får den bohuslänska graniten att lysa varmt rosa. Vi börjar sakta landa i vår nya tillvaro och känner tacksamhet och glädje över att få ha det så här bra!

Thomas drar i längre skruv i skotskenorna för genuan

 2017-05-04

Vaknar av det viner och slår i masten, vinden ligger mellan 15-18 m/sek.  Kryper närmare Lasse och det känns tryggt att han finns där. Vi har våra morgonrutiner som är så mysiga och som är en del av att hålla vår relation nära och levande. Den som vaknar först går upp och sätter på en kanna kaffe och smyger sedan in i kojen och säger: -Nu är det lite kaffe älskling!” Vi dricker vårt kaffe och ligger och där och pratar om allt möjligt och ibland så läser vi ett kapitel ur någon bok (just nu är det ”Den omöjliga isresan” Ariel IV). Det känns så lätt att prata om vårt liv, vår kärlek som allt grundar sig på, vår framtid och lite ditt och datt! Det är allvar och skratt under samma kaffestund och det är här vi lägger grunden för resten av dagen och idag är ingen vanlig dag för det är vår bröllopsdag! För ett år sedan gifte vi oss ute på Grötö. Gunnar Bulikin vigde oss och det var en magisk dag i solsken och massor med vänner och familj var med och firade oss. Efter en god frukost är det dags att försöka ta sig ut ur Sillbyssan. Innan vi gör loss tar vi och pratar igenom hur vi ska göra för att det ska bli bäst. Vi har blivit mycket mer kommunikativa med varandra och det känns skönt att vi har samma bild av vad som kommer att ske och om det är något som jag inte riktigt förstår så finns det utrymme och tid för att klargöra det oklara. Vinden är stark och kommer in akterifrån. Vi lossar alla tampar utom aktertampen innan vi helt frigör oss från berget som vi legat långsides med. Det är trångt i Sillbyssan och Lasse använder sin erfarenhet och kunskap för att vända båten utan att den ska stöta i land. Väl ute till havs fortsätter vinden att pipa i från nord ost mellan 10-15 m/sek. 

Långsides i Sillbyssan

Vattnet ligger som en spegel

Våren kommer upp ur berget

Vi tar oss till Lysekil där vi ska hämta ut skeppsapoteket, men det bidde inget skeppsapotek det bidde en ny vattentät kamera istället. Apoteket i Lysekil hänvisade oss till kundtjänst som fick vara behjälpliga för en beställning av medicinerna som levereras till Strömstad. Vi tog oss vidare mot Smögen och vinden mojnade och vi fick en underbar segling. Väl framme firade vi vår bröllopsdag med fin champagne som vi fick på avseglingsfesten av Roffe och Pia Sundewall. Tack Pia och Roffe, den satt perfekt denna dag tillsammans med lite färska räkor. Vi tog en prommis ut på de magiska klipporna och bara njöt av den vackra kvällen. Middag intogs på Göstas restaurang (en av de två öppna restaurangerna i Smögen). Det är verkligen en ynnest att få segla på västkusten innan sommarsäsongen har börjat. Ofta är vi helt ensamma i vikar, hamnar och på havet samtidigt som vi delar naturen med alla fåglar, fiskar och andra djur. Man blir ett med naturen på ett sätt jag aldrig någonsin upplevt tidigare. Lugn och harmoni fyller kropp och själ.

Långsides och nästan ensamma vid Smögenbryggan

2017-05-05

Vaknar i stilla hamn i Smögen och puttrar ut till Hållö där vi tar frukost i sittbrunnen. Vi har ankrat i ”marmorbassängen”. Havet ligger stilla och de bohuslänska klipporna omger oss. Vi tar oss i land med dingen och ger oss ut på expedition på Hållö. Det är både spännande och fridfullt att vandra omkring på de nya platserna vi besöker. Hållös klippor och fyr är otroligt vackra. Vi går förbi ett vandrarhem som drivs av Utpost Hållö och Lasse smiter in på toaletten. Då kommer en man som frågar mig om han fått främmande. Jo, sa jag och berättade att vi låg i marmorbassängen med vår segelbåt. Han presenterade sig och sa att det var Kulan för vänner och Jan för ovänner. Jag bestämde mig snabbt för att Kulan var det jag skulle kalla honom. Han ”iade” så gott på riktig bohuslänska och var nyfiken på vilka vi var. Jag berättade vår historia och våra planer och han blev ännu mer nyfiken. Kulan bjöd in oss på kaffe och vi hade en trevlig stund med gofika hos Kulan och hans två vänner.

För ankar i Marmorbasängen

Hållö fyr

Isens arbete i graniten

Kannada gäss

"Kulan" vid Utpost Hållö

"Slätta" på Hållö

Då vinden skulle ligga på rätt in i vår vik så bestämde vi oss för att gå vidare och tuffade genom Sotenkanalen till Hunnebostrand. 

Häckande trutar i Sotenkanalen

Lasse sätter igång med en massa to-do-projekt byta generator rem, satte en temperatursensor på batterierna från regulatorn till den nya generatorn, gjorde rent i kölsvinet och under motorn… Tänkte att det är bäst att hålla sig ur vägen när kapten röjer i båten så jag tog en tur i byn. Fotograferade lite och njöt av det vackra vädret i bara t-shirt!

Ginst

Äppleblommor

Bergskonst till minne av stenhuggarna i Bohuslän

När jag gick på bryggan satt det två män och en kvinna på en bänk i skuggan och den ena mannen sa till mig: -Vad är det som kommer här? Du ser så lycklig ut! Jag skrattade och sa att det stämde jag är ju såå lycklig! Berättade vår historia och våra framtidsplaner och de blev helt fascinerade. Det är så härligt att få dela vår glädje med andra!  Jag har märkt under denna vecka att det är många som känner sig kvävda av sitt vardagsliv som vill något mer men som sitter fast. När man befinner sig på lite distans från vardagsstressen får man sig verkligen en funderare om vad livet ska bestå av. Det är ju naturligtvis olika för alla. De allra flesta har någon tanke eller dröm de vill förverkliga som är viktig för just dom och det är min absoluta övertygelse att fler skulle må bra av att just följa sina drömmar oavsett om den är liten eller stor. Det är bara vi själva som sätter gränser för vad som är möjligt! Prova att ta ett litet steg mot din dröm och se vad som händer. 

Hunnebostrand bjöd på en solnedgång som lika väl skulle kunna vara i Karibien. Himlen visade alla kärlekens färger.

2017-05-06

Lasse slutför sina projekt med installation av motorfläkt medan jag tar mig till en matvarubutik. Precis innan vi ska gå kommer trion som jag träffade igår ut på bryggan. De hälsar glatt på Lasse och berättar att de tänkt på oss sedan mötet igår. Deras dotter arbetar som journalist på SVT och de tyckte att vår historia var så fantastisk att vi skulle kontakta henne. De kom ned i båten och den äldre herren undrade om inte Lasse ville byta ut mig. Han erbjöd Lasse ett hus i Hunnebostrand, men Lasse ville inte segla utan mig. Det blev ett härligt möte med tre glada personer från Hunnebostrand. Det var i stort sett ingen vind så vi går vidare för motor till en vik mellan Dannemark och Ulön. Vi tjafsar om det heter grynna eller som de säger på västkusten böe. Ha, ha vilket ord BÖE kan väl inget heta! Lasse är på G och fortsätter sina projekt nu är det panel för bland annat motorrumsfläkt och sätta upp två bra mugghållare bredvid ratten.

Viken mellan Dannemark och Ulön

Rester efter stenhuggartider

En samling ilandflutna skodon

"Konst"

Vi njuter av kvällens stillhet

Tyvärr kan det ju se ut så här också :-(

Susanne på fotosafari

Vitsippa

Ormbunkar som kommer upp ur resterna från förra året

Gullviva

2017-05-07

Väderöarna nästa! Vi sätter segel och ger oss av! Vinden är minst sagt växlande från alla möjliga håll och från 0-5 m/sek. Lasse tycker vi ska starta motorn, men jag insisterar på att få segla. Även om det inte blåser så mycket så är det bra träning för mig att öva sig på hur seglen ska trimmas och skotas och för övrigt HATAR jag ljudet från motorn. Vinden ökar och det blir fin fin segling till slut. Väl ute på Väderöarna kommer det första regnet på vår segling och det doftar så gott från regnet som träffar de varma klipporna. Mysigt att krypa in i båten och höra regnet smattra på taket. Innan vi stack från Lilla Bommen blev det lite panik med alla saker som låg huller om buller så de slängdes ned i diverse stuvutrymmen och att iordningställa detta är väl ett perfekt projekt en regnig dag. Ha, ha fem timmar och en påse Ahlgrens bilar senare är samtliga stuvar genomgångna och ordning och reda i båten!

Hamnen och lotsutkiken på Storön

En tärna håller vakt i hamnen

Vackra maskrosor

Trift eller "strandgossar"

Blåsippa

Triften hittar varje spricka i berget

2017-05-08

Vi låg väl förtöjda i hamnen på Väderöarna och det var tur för vinden ökade med vindbyar upp till 20 m/sek. Under förmiddagen minskade vinden till 10-15 m/sek och beslutade att vi skulle segla till Grebbestad. Återigen går vi igenom hur mycket segel vi ska hissa och tittar på sjökortet vilken väg vi ska ta. Väl förberedda ger vi oss ut på det skummande havet med ett rev i storen och ett och ett halvt rev i genuan. Efter att ha stuvat om en del tunga reservdelar känns båten väl avvägd och i balans. Hon skär igenom vattnet som en smidig delfin och vi går tätt upp mot den nordliga vinden som stadigt ligger på 10 m/sek. Lasse känner sig nöjd med hur vi utrustat henne och det känns tryggt att kaptenen är nöjd och glad.

I Grebbestad träffades vi 5e augusti 2015 och det var där jag sa till Lasse att det är mig du ska segla jorden runt med och vi har känt att vi måste återvända och sluta den magiska cirkeln när nu väl är på väg ut i världen knappt två år sedan. Det kändes speciellt att stå utanför Röde Orm och titta in på baren där våra ögon möttes och vi sa hej för första gången. Tänk, undrar hur våra liv hade sett ut idag om vi inte hade träffats den kvällen i augusti…..

2017-05-09

Strömstad och skeppsapotek stod näst på to-do så vi drar i väg tidigt och tar frukost på vägen. Vi ser en flock tumlare och man blir så lycklig av att se dem. Brödet är slut i båten så jag tar och bakar lite matiga muffins till mig och kapten! Framme i Strömstad laddar vi upp med gasol så nu har vi tre fulla fem kilos flaskor. Skeppsapoteket hade inte kommit än så vi får avvakta tills i morgon. Vi passade på att proviantera på väg tillbaka båten. När vi tänder grillen och förbereder middagen inser vi på att det nog är sista middagen i Sverige på väldigt länge.