2017-09-02 La Coruna
Vi vaknar vid
13-tiden och ser en klarblå himmel lysa genom sky-lighten. När vi kliver upp i
vår kuvös slår värmen emot oss. Värmen verkar vara här för att stanna. Jag
fixar lite frukost medan Lasse checkar in på hamnkontoret. Det är så skönt att
bara få njuta av värme och sol. Efter frukosten spolar jag av Sea Wind så hon blir
ren och fin och fri från allt salt. Det är så härligt att få göra henne fin och
samtidigt kunna njuta av värmen. Solen känns så stark så det riktigt känns hur
alla D-vitaminer riktigt pressas in i kroppen och en euforisk lycka fyller
varenda cell i lilla soltörstande apekattens kropp.
 |
| Marinan i La Coruna |
 |
| Här dyker man tydligen med hajar..hajjar ni |
Vi tar en tur bland de
andra båtarna på bryggan och träffar ett annat svenskt par som också bor i en
Fantasti, Amber och Lukas. Ett ungt par där hon kommer från Amerika och han
från Sverige. De liksom vi reser runt på jorden ibland med båt och ibland på
annat sätt. Vi bestämmer oss för att äta lite middag tillsammans och de visar
oss en liten restaurang med god och billig tapas. Vi delar med oss av våra
respektive livshistorier och det är nästan läskigt hur lika de är. Kvällen är
ljum, sällskapet trevligt och maten god och billig. Vi betalade cirka 130
kronor per par för tapas och sangria. Lite skillnad på prisbilden här och på
Island kan man väl lugnt säga.
 |
| Våra trevliga båtgrannar Amber och Lukas som också seglar en Fantasi (modell större) |
 |
| Kapten och apekatten är nöjda att vara framme i värmen |
 |
| Det vackra torget i La Coruna |
2017-09-03 La Coruna
Mysmorgon med sedvanliga
kaffet och babblet i kojen och sedan en rejäl ägg och grötfrukost. I dag blev
det förpiken som fick sig en rejäl omgång och alla madrasser och sängkläder
åkte ut för vädring. Lukas kom förbi och hade lite frågor kring deras värmare
som inte fungerade så Lasse med sin expertkunskap går över och hjälper till att
felsöka. Tydligen var det en propp i bränsleslangarna som orsakade felet. La
Coruna är en samlingspunkt för många seglare som ska vidare. Oavsett om det är
söder eller norr så blir det en naturlig samlingspunkt där man provianterar och
bunkrar eller angör som första hamn. Vi hör röster med alla möjliga olika språk
i båtarna omkring oss och det är en känsla av entusiasm och äventyr som omger
hela hamnen. Vi är här och vårt äventyr har bara börjat.
Vi tänkte bege oss ut
på stan för att handla lite mat men det blev en pubrunda istället. Det var så
mysigt att promenera i de små gränderna, lyssna på spanjorerna och bara känna
in atmosfären.
 |
| I den större marinan ligger fullt med söta fiskebåtar |
 |
| Gränderna blev än vackrare när regndropparna glänste på gatorna |
 |
| Såpbubblekonstnär är tydligen också ett sätt att håva in sitt levebröd |
 |
| Mellan de gamla fina husen finns rum för nya? |
 |
| Äntligen sandstrand Happy apekatt |
 |
| Tvätten hänger man på tork längs husväggarna |
 |
| Många små mysiga butiker |
 |
| Spanjorerna snålar inte när det gäller att smycka sina kyrkor |
 |
| Vacker kaktusblomma |
Vi bestämde oss för lite tapas på gårdagens restaurang istället.
När vi kom till La Coruna
blev vi kontaktade av Catarina från båten Kapalai. Hon hade följt oss på
facebook och såg att vi nu var framme. Vi gick förbi Kapalai för att säga hej
och blev inbjudna på lite vin. Vi fick även träffa Hugo och Cayenne som är
Catharina och Lasses (han var i Sverige tillfälligt) barn. Härliga och söta
ungar och en riktigt trevlig kväll i Kapalai. När vi skulle ta oss hem till båten
hade det börjat spöregna vi sprang som galningar i regnet och kom hem som små
blöta katter. Väl hemma så börjar vi diskutera budget och ekonomi. Jag har haft
det så svårt att acceptera att vi ska leva på Lasses pensionspengar. Jag är så
van vid att alltid klara mig själv och inte att ligga någon annan till last.
Lasse däremot tycker att jag inte ska ta glädjen ifrån honom som han känner
över att han faktiskt kan bidra till att vi kan ge oss av utan att behöva ha
ett slutdatum eller känna att tillvaron blir ekonomiskt ansträngande. Vilken
kvinna uppskattar inte att få leva på sin man och segla runt på jorden. Jo
tydligen självständiga obstinata apekatter. Ja, ja jag får väl lära mig att
leva med detta ok och tänka på att det gör kaptenen glad.
2107-09-04 La Coruna
Mysmorgon med att
Lasse fixar”vi tager vad vi haver”omelett. Vi gör ett nytt försök att komma
iväg och handla mat. Nu hittar vi affären och Hallelulja vilket utbud! Färska
frukter och grönsaker, fisk- och köttdisk som dignar av läckerheter.
Som
vanligt lyckas vi shoppa till den absoluta maxgränsen av vad vi orkar bära och
får slita som små djur för att få hem allt gottis. Vi har fortfarande inget att
dra våra matkassar i då våra kärror nu ligger på skroten. Innan vi packar in
alla matvaror tar jag bort alla onödiga förpackningar vilket minskar mängden
sopor i båten men även minskar risken för skadedjur. Det blir lunch a la Spain
med goda ostar, solmogna tomater, sallad, oliver, färskt bröd, vattenmelon,
parmaskinka och en god flaska rött vin. Vinden är varm och vi bara slappnar av
och njuter av alla goda smaker.
Lasse ville besöka
båthandlaren som tydligen skulle vara toppen här i La Coruna. Vi traskar iväg
och det är en vacker stad med många fina byggnader. Vi stannar och tar en öl
medan vi väntar på att den dagliga siestan ska ta slut. Butikerna är ofta
stängda mellan 14.00-17.00 och staden är helt öde förutom några små cafeterier
och restauranger. Vi passerar ett tidningsstånd. En liten hytt där det står en
gammal man och säljer inget annat än tidningar. Känns som om det var väldigt
länge sedan något liknande förekom i Sverige. Vi tar en fika och Lasse
beställer in en helt enorm bit morotskaka. Spanjorerna är duktiga på sina
bakverk som säljs överallt med ett fantastiskt utbud av sötsaker i olika
skepnader.
När vi väl hittar
marinbutiken visar den sig likna en lanthandel där allt köps över disk.
Expediten talar inte ett ord engelska så här gäller det att vara påhittig.
Lasse behövde en hasp till toalettdörren då den gått sönder. Han tar penna och
papper och ritar vad det är han söker. Expediten tittar i sin produktkatalog
och letar rätt på lådan med haspar och Lasse får själv välja vilken storlek
han vill ha.
Lasse inhandlar några
fiskedrag i en annan butik på väg tillbaks till båten för nu ska här fångas
tonfisk och bonito!
Kvällen avslutas med
lite kortspel och apekatten vinner de två första omgångarna och blir lite kaxig
och utmanar kapten med att säga att the vinner takes it all om nästa omgång.
Skulle nog inte varit så kaxig för nu torskade jag hela spelet och Lasse tog
hem hela vinsten bu hu. Det blir pasta och pesto till middag och vi testar det
inköpta tetrapacksvinet som apekatten köpt för den ansenliga summan motsvarande
6 kronor och 50 öre. Hm, det smakar som alkoholhaltig hallonsaft inte bäst i
test kanske. Månen lyser över oss och vi känner oss så lyckliga och tacksamma
över att få vara här och vara tillsammans.
2017-09-05 La Coruna- Camarinas 48 nm
Vi sätter klockan på
åtta för nu ska vi segla vidare. Att ligga i marina är inte gratis och kan ta
en stor del av din budget. I La Coruna betalar vi 300 kronor per natt och det
blir snabbt mycket pengar som rinner iväg. Lasse blåser upp dingen och vi
förbereder båten för avfärd. Detta är första gången denna resa som vi drar iväg
utan sjöställ. I bara tunika och t-shirt seglar vi iväg utan att frysa det
minsta. Vi har vinden rakt framifrån 2-3 m/s så det blir motorgång. Havet
ligger blankt som en spegel och Lasse preppar fiskespöt med det nya draget och
slänger ut det efter båten. Jag förbereder lunchen som blir en härlig
kycklinggryta med kokosmjölk och sötpotatis som kokas i tryckkokkaren under
färd. Endast 10 minuter på gasolspisen och visp en kyckling som är så mör att
den faller isär när man stoppar den i munnen. Vi får en regnskur och
temperaturen sjunker och fleecetröjorna åker på. Vi får besök av en flock
delfiner som följer oss en bit längs de dramatiska klipporna vid Cabo Vilde.
Plötsligt vänder vinden och ökar till 8 m/s efter regnet och vi får en härlig
slör och inget är så härligt som när motorn stängs av och seglen fylls av
vinden och för oss framåt.
När vi närmar oss Camarinas slår doften av barrträd
emot oss. Man blir observant på lukter från land när man varit till havs en
längre tid.
Vi slänger i ankaret
och det fastnar på en gång och kättingen sträcks upp precis som den ska utan
att glida på sten eller berghällar.
Ankardram i
sittbrunnen och sedan blir det tapasmiddag; ost med valnötter och honung,
salami, chorizo, parmaskinka, tomat och mozarella sallad med krispig rödlök.
Enkelt och gott. Under kvällen ökar vinden och vi sätter ankarlarmet för att
känna oss extra trygga. Kvällen avslutas med en Johan Falk film och sedan blir
det nattis.
2017-09-06 Camarinias
 |
| Uppankrade i Camarinas |
Vaknar abrupt av
att ankarlarmet tjuter men det är bara GPSén som fått tuppjuck. Det är lite
kyligt på morgonen, men trots det så blir det frukost i sittbrunnen. Vi tar
dingen intill byn. Det är en liten mysig by med trånga små gränder, ruiner, nya
och gamla hus. Här spatserar tuppar och hönor bland persiko- och citronträd och
grisarna bökar under olivträden.
 |
| Kvinnorna lagar fiskenäten tillsammans |
 |
| Massor med fisk kommer männen in med |
 |
| Citronerna mognar i den varma solen |
 |
 |
| Tidvattnet lämnar en del båtar på land |
Vi stannar vid en liten taverna och tar en öl
och en kaffe men när vi kommer närmare hamnen ser vi inte Sea Wind där hon ska
vara. Var är hon? Vi ankrade ju precis där ute? Pulsen ökar och adrenalinet
pumpar igenom kroppen. Är det någon som har stulit vår båt? Har hon draggat och
försvunnit för att aldrig mer komma igen? Vi springer ned till hamnen och
tittar desperat efter henne. Vinden har friskat i och ligger på stadiga 12-13
m/s men det ska ju inte vara något problem för vårat ankare. Där! Vi ser henne
ligga långsides mot betongkajen inne i hamnen. Hon måste ha draggat. Lasse tar dingen och kör som en galning till
henne medan jag springer längs kajkanten för att möta upp Lasse vid Sea Wind.
En spansk kille har tagit bilen ut till båten på kajen och hjälper oss. Lasse
hoppar på båten och kör bort henne från kajen och får upp ankaret. Jag springer
till bryggorna för att ta emot så att vi kan lägga till vid kaj och bedöma vad
som hänt och om vi fått några skador. När vi väl lyckats lägga till och Sea
Wind ligger tryggt vid flytbrygga pustar vi ut. Blodsmaken i munnen börjar ge
med sig och sakta men säkert kommer vi bägge till sans. Vad var det som hänt?
Jo att vi draggat var ju ganska uppenbart. Vi måste ha fastnat i en sten eller
klipphäll med ankaret, ankaret var även fullt med sjögräs och drog inte
tillräckligt hård back för att upptäcka det. Vi hade även kunnat ana hur botten
sett ut om vi fäst mer vikt vid hur strandlinjen såg ut. Jag som oftast slänger
i ankaret har inte erfarenheten som gör att man hör hur ankare och kätting
beter sig eller låter när det inte sitter som det ska. Ju mer vi ankrar desto
mer erfarenhet får jag och kan lära mig skillnaderna på en bra respektive dålig
ankring och att dra fast ankaret med full back blir vår melodi hädan efter. För
tredje gången har vi en galen tur och det enda skador Sea Wind fått är knöliga
fenderkorgar.
Vi går ned på stan
och tar lunch för att lugna våra nerver. Lasse tar friterad bläckfisk och jag
äter grillade små paprikor. Vi bestämmer oss för att stanna i marinan en natt
och göra ett nytt försök med ankring i morgon. I dag blir det siesta även för
oss.
Vi handlar fina
kotletter till middag och hittar ett nytt favoritvin Los Molinos. Resten av
dagen blev lugn och skön.
2017-09-07 Camarinios- Sardiniero 24 nm
Vi vaknar vid halv
nio och tar frukost och en dusch. Lasse piper iväg och köper några till flaskor
av det goda vinet och jag fyller tanken med vatten innan vi ger oss av. Vi har
nordostliga vindar mellan 5-13 m/s som ger oss en härlig slör.
Kusten ligger i
ett ljust dis och Lasse slänger ut fiskedraget igen. Ingen fisk på kroken sedan
vi kom till Spanien, men nu attans blev det stornapp. Vi hör hur rullen viner
och Lasse försöker ta in fisken men linan och spöt går av och draget försvinner
med fisken.
Viken i Sardiniero
är helt bedårande. Det ser ut som en del av paradiset med sitt kristallklara
vatten, den gula finkorniga stranden och den lilla söta byn.
Vi slänger ned
ankaret och här är det fin sandbotten och nu kan man riktigt känna hur ankaret
gräver ned sig och kättingen har lite svikt och inte så stum som vid vår
katastrofankring. Full back i maskin och ankaret sitter tryggt nedgrävt i den
fina sanden. Vi tar lite ost och vin innan vi slänger dingen i sjön och tar oss
in i den lila byn. Här är det vindlande små gränder och några små stenhus som
vi undrar var det kan vara. Vi frågar en liten farbror vad det är och han
berättar att det är hus som man torkar sin frukt och grönsaker i.
Vi får en
lugn och skön kväll med stilla hav och vacker solnedgång. I båten gör vi en
spansk omelett till middag.
2017-09-08 Sardiniero- Muros 17 nm
Vi sömntutar oss
till halv tio och har mysmorgon med ägg och baconfrukost innan vi tar oss
vidare mot Muros. När jag ska dra upp ankarkättingen så trasslar den sig och
fastar i vinschen. Ja alltid ska det vara nått. Lasse får plocka isär
ankarvinschen och lossar kättingen och slår på säkringen som gått. Nytt försök
att få upp ankaret och till en början går det hur fint som helst men när det
bara är en liten bit kvar så går vinschen av sig själv och upp kommer ankaret
med en väldig fart. Tur att jag inte hade några lemmar i vägen. Vi slänger i ett
extra ankare och Lasse plockar isär knapparna som reglerar ankarvinschen. Det
var en liten fjäder inuti brytaren som hade glidit ur sitt läge och skapade
kortslutning. Lasse torkar ur och lägger
lite vaselin på kontakterna och sätter sedan ihop det och nu fungerar det som
det ska. Efter allt meck kan vi nu äntligen sätta segel och glider sakta fram i
slör 5 m/s. Jag lägger mig naken på fördäck och bara njuter. Vi funderar lite
på hur vi ska planera vistelsen på Kanarieöarna så att det passar oss och de
som vill komma och hälsa på. Vilka öar är bra utgångspunkter för besök ? Vi
ankrar i Muros och tar dingen in till byn och äter middag.
2017-09-09 Muros
I dag blev en
fixardag och jag jobbar med bloggen hela dagen medan Lasse är ute och letar
fiskespö. Vi har en del regnskurar till och från under dagen men det är varmt
och skönt och vi blir bjudna på en underbar regnbåge. Vi grillar kotletter och aubergine och steker potatis till middag.
I dag blir det
riktigt spännande när Lasse klättrar upp i masttoppen för att sätta fast
förstagsprofilen som gått isär. Han blir tvungen att borra upp nytt hål för att
kunna fästa skruven.
 |
| Genuan åker ned så att Lasse kan sätta ihop förstagsprofilen som åkt isär |
 |
| Klättersele för säkerheten uppe i masten |
 |
| Det är väldigt skönt med steg i masten när man väl behöver ta sig upp |
Där uppe hänger och dinglar han med borren i högsta hugg.
Väl uppe ser han att det är fler skruvar som lossat och han behöver komma
längre ned på förstagsprofilen. Han svingar sig i lina och sele och hänger i en
konstig vinkel då han försöker fästa det som lossnat. Hu vad läskigt det såg ut! Efter den
skräckartade flygturen tog vi oss in till stan för att handla. Det blir en
härlig promenad genom stadens trånga gränder och fina gamla kyrkor. Vi tar en
öl i väntar på att den dagliga siestan ska ta slut och matbutiken Gadis öppna.
Det visade sig tyvärr vara så att affären är stängd på söndagar så att det blir
till att handla i morgon bitti innan vi går. Vi tar tapas till mellis och sedan
jobbar Lasse med bloggen och jag lagar en kidneybönscurry till middag och en
god chokladkaka till dessert.
 |
| Solen går ned i Muros |
2017-09-11 Muros- Isla Salvora 31 nm
Vi tar lite kaffe och
ger oss iväg till affären för att proviantera innan vi sticker. Vi shoppar loss
och fyller dingen med mat för vår fortsatta färd. Vi stannar till vid en
kanadensisk båt Blue Hour och säger hej. De hade seglat en hel del på New
Foundland och hade massor med bra tips. Vi hoppas att träffa på dom igen så att
vi kan ta del av deras erfarenheter. Vi ger oss av men det är svag vind och det
blir motor hela vägen. Vi tar oss till Isla Salvora som är en del av
naturreservatet Isla de Atlantico och här behöver man tillstånd för att ankra
upp men vi slänger i ankaret och hoppas på det bästa.
Det är fantastiskt
vackert med röd ”bohusgranit” och en lång sandstrand. Vi tar en tapas
lunch/middag innan vi tar dingen in till land. Här bor det tusen och tusentals
kaniner. Ön är helt öde förutom de snabbfotade kaninerna. Vi besöker en öde by
och det känns helt magiskt att vandra omkring bland de vackra byggnaderna och
den fina naturen. Kvällen avslutas med att möta den sagolika solnedgången i
väster.
 |
| I den lilla öde byn finns fortfarande vackra blommor kvar som troligen planterats för länge länge sedan |
 |
| Ett offerlamm? Nä en apekatt! |
 |
| Sea Wind ensam båt i denna vackra vik |
2017-09-12 Isla Salvora- Isla Cies 15 nm
Sov oroligt under
natten då kättingen skrapade mot berghällar och jag fick för mig att vi
draggade igen. Lasse sov däremot som en stock.
Ingen direkt vind
idag heller. Vi tuffar på till Isla Cies där vi ankrar på fin sandbotten.
Blir
en god grillmiddag innan vi tar oss i land med dingen. Även denna ö är en del
av naturreservatet Isla de Atlantico men här är det fullt av besökande
turister. Vi är ett par båtar som ligger för ankare och iland är det fullt av
campare. När vi kommer iland slår doften av de stora eukalyptusträden emot oss
och det är grönt och sagolikt som en John Bauer skog.
 |
| Gravar från forna tider utgrävda och återställda |
På västra sidan av Isla
Cies möter atlantvågorna de vassa klipporna och solen går sakta ned i en
kavalkad av färger.
 |
| Här har man samlat skräp och gjort fina konstverk av det |
Efter vår tur i land tar vi oss tillbaks till båten för en
Gin och tonic och sedan blir det nattis för lilla trötta apekatten som sovit
som en skunk natten innan.
2017-09-13 Isla Cies- Baiona 8nm
Idag är det molnigt
men väldigt varmt när vi lämnar denna vackra ö. Vi får kryssa mellan ett tiotal
små fiskebåtar. Undrar vad det är dom fiskar efter? Det är dykare som hoppar i
och simmar omkring men vi ser aldrig vad det är för fångst. I dag är det en
riktigt härlig sommardag. Solen skiner och luften är varm. När vi är framme i
Baiona så är det dags för tvagning och klippning. Lasse trimmas och blir såå
tjusig. Vi tar dingen in till stan och Lasse letar efter ett nytt fiskespö men
det verkar vara svårt att hitta något tillräckligt tåligt för djuphavsfiske. Vi
tar en paella på stan och möter Mr. Sugi Yugimoto. Han hörde att vi var ute på
långsegling när vi pratade med två engelska kvinnor och kom fram till oss. Han
berättar att han är seglare och hemmahörande i New York. Nu var han i Spanien
för att genomföra El camino (en pilgrimsfärd på 80 mil som 80000 människor
genomför årligen). Han blir ytterligare
en härlig långseglarkontakt ute i världen. Hoppas att vi ses när vi kommer till
Amerika.
Galicien är känd
för sina vackra Rias (liknande fjordar) och många seglare kan tillbringa flera
år att utforska dessa vackra områden. Vi som under fem månaders tid fått
uppleva den storslagna natur som Norge och Island bjuder på kände att vi var mätta
på storvulna naturupplevelser. Vi kunde nog inte riktigt se storheten och
tjusningen som många andra vittnar om utan var mer inriktade på att njuta av
värmen. Vattnet i Galicien håller inte mer än 14-16 grader så det blev inte
mycket bada heller vilket vi längtat så efter. Denna del av Spanien har mycket
trevliga byar med fina gränder och många gamla byggnader. Befolkningen är
mycket gästvänliga men pratar sällan något annat språk än Spanska. Det blir
svårare att kommunicera och komma folk in på livet när man inte delar ett
språk. Mat och dryck håller god kvalitet till rimliga priser och vatten
kvaliteten är god. Vi uppskattade även att det fanns fina ankringsvikar så att
vi inte var tvingade att ligga i marina. Efter mindre än två veckor fortsätter
vi vår resa mot Portugals kust för att närma oss överfarten mot Kanarieöarna
där vänner möter upp i mitten av oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar