Nu har vi hamnat i
en liten paradisvik. Ön är förutom bergsområdena helt uppbyggd av vulkansand.
En promenad till högsta toppen som ligger på 178 möh rekommenderas verkligen.
Lätt att ta sig upp och otroligt vacker utsikt över omkringliggande öar och
framförallt de vackra vikarna runt Graciosa.
 |
| Ankring i paradiset |
 |
| Kapten uppe på toppen |
Det är en liten ö på bara 29 kvadratkilometer och de har inget eget
vatten utan det får köras hit från närliggande ö Lanzarote. Det finns en liten
by med affär och några restauranger. Här finns inga asfalterade vägar utan bara
sand, sand och åter sand. Det ser ut som en liten bortglömd by i Mexico och man
bara väntar på att Clint Eastwood ska kliva fram runt hörnet med sin pickadoll
dragen.
Här ligger ett
flertal båtar för ankare i kristallklart turkost vatten. Många har detta som
första anhalt efter överfarten från Portugal och det känns som om vi alla tar
oss tid att stanna upp och bara njuta av den behagliga tillvaron. Vi träffar en
svensk familj med två härliga ungar (Hampus och Hilmer) på båten Indian Summer.
Seglarlivet gör det lätt att ha kontakt med andra människor från all världens
hörn. Jag tänker på hur många år man kan bo i en trappuppgång hemma i Sverige
innan man bjuder in grannarna på en fika. Här räcker det med att man ligger i
samma vik och att första mötet känns trevligt så vips så har man nya vänner.
Hampus fyllde år och vi blev inbjudna till hans strandkalas. Fina kakor hade
bakats och det serverades kaffe och saft. Det blev nog det bästa kalas Hampus
någonsin haft. Tänk att få fira på en härlig sandstrand med nyvunna vänner,
både vuxna och barn och få leka med färgglada vattenballonger. Tack Hampus för
att vi fick vara med och fira din dag!
 |
| Födelsedagsbarnet Hampus |
I viken intill sluttar röd och
guldkantade klippor ner ända till havet och här är det riktigt fin snorkling
och dykning. Vi ligger i och snorklar tills vi börjar huttra och hinner se
massor med färgglada fiskar och ett gäng dykare.
En kväll hade vi ett fasligt
svall in i viken så vi flyttade oss till viken närmare hamnen. Det var mycket
svårare att få fäste här då det var fullt av lavasten på botten men tillslut
lyckades vi och kunde sova gott utan allt för mycket gung. Morgonen därpå
knackade kustbevakningen på och sa att det var förbjudet att ankra där så vi
fick snällt tuffa tillbaka till vår ursprungliga vik. På väg från Sagres hade
vi kontakt med Parati på VHF och nu fick vi träffas på riktigt. Simon och
Nichola och deras två taxar. Lasse undrade lite kring det som Simon hade sagt
på VHF. Det hade varit en diskussion kring höga vågor och blåst och Simon hade
sagt: I have two ladies that want to have the on deck but the wether is to
ruff. Ja, ha tänkte vi, te ute på där ute i blåsten? Det Simon sa var : I have
two dogs that want to pee on deck. Ha ha, hundar som vill kissa på däck inte
brudar som vill dricka te ute på däck.
En morgon vaknar
Lasse och känner sig så lycklig att han undrar om man kan vara avundsjuk på sig
själv? Ja, jag tror faktiskt att man kan känna sig avundsjuk på sig själv när
livet känns så där overkligt härligt. Man får vara tacksam över att man har förmågan
att uppskatta livets alla skiftningar och var ödmjuk inför att det är inte alla
unt att få ha det så här.
Vi träffar John och
Key från USA i båten Bad Bunny och Carlotta och Oliver från Spanien och de
bjuds in på lite äppelkaka och kaffe. Hela sittbrunnen fylls av skratt och prat
och den här kvällen blir det även ett beach-party på stranden med seglare från
Israel, Australien, USA, Tyskland, Spanien, Frankrike, England, Sverige och
Norge. Tänk att alla dessa nationaliteter kan samsas och ha roligt tillsammans
trots ländernas olika politiska agendor och utspel. Här på en strand på
Graciosa finns bara nyfikenhet och glädje som sprider sig som en varm filt
omkring oss alla.
Lanzarote
På Lanzarote gör vi
bara ett stopp och det är i Marina Rubicon som ligger på den sydligaste udden.
Här hade Lasse minne om att det fanns någon bra matvaruaffär, men det visar sig
att det var en ganska dyr Hyper Dino-affär som låg tjugo minuter från hamnen.
Vi ankrade upp utanför hamnen men det var ganska svårt att få bra fäste då det
var mycket sten på botten. Vi hade även tänkt tanka vatten men marinan ville ha
150 kronor oavsett hur mycket vatten vi skulle tanka så vi struntade i att
fylla. Här träffar vi två härliga par från Sverige, Think Twice och Mareventus.
Maggan och Olle på Mareventus bjuder på lite macklunch och vi får en kaviartub
med oss när vi lämnar Lanzarote.
Fuerteventura
Isla de Lobos är
liten ö (4,6 kvadratkilometer) som ligger lite norr om Fuerteventura. Här är
det sten, sten och mera sten och sand, sand och mera sand. Nästan ett overkligt
månlandskap med små stenhögar uppe på land medan strandlinjen kantas av rev och
laguner.
Snorklingen är fantastisk och har man tur kan man tom få se hammarhaj.
Inga hammarhajar såg vi men massor av andra fina färgglada fiskar. Det är som
att simma i ett akvarium med fiskarna som är randiga, prickiga, djupblåa, gula,
vita, svarta, röda, lila. Det gäller bara att akta sig för de RIB-båtar som kör
som galningar till och från de vackra lagunerna. Vi besöker den lilla byn efter
alla turbåtar har lämnat ön och promenerar runt helt solo. Här bor det ett
fåtal familjer och de lever av havet och turisterna. Nere i lagunen ser vi
några män som rensar fisk och en kvinna som går ut i vattnet för att tvätta sitt
hår. Solen dalar sakta glödande ner i det turkosa havet. Vi är besökare i deras
vardagssysslor och vi känner den ro och harmoni som de utstrålar i sitt arbete.
Här finns ingen stress utan de arbetar gemensamt för familjens vällevnad och
verkar finna glädje i det.
 |
|
Vi övar med vår
man/kvinna överbord-talja. Känns skönt att få testa på riktigt och nu vet jag
att även lille apekatten kan få upp kaptenen om han skulle hamna över bord.
När vi lämnar Isla
de Lobos styr vi kosan mot Las Playitas på Feurteventura där vi ska möta vår
vän Lillis! Viken kantas av små vita hus längs bergsväggen och det ser
verkligen ut som en gammal Kanarisk fiskeby.
Vi slänger ankare mitt i viken och
tar dingen in till stranden där Lillis sitter och väntar med en öl. Det blir
ett kärt återseende av mannen som var med när jag träffade Lasse. Det är tack
vare Lillis som jag hamnade i Grebbestad på Röde Orm den där kvällen i augusti
när Lasse och jag träffades. Tänk vad ödet kan spela roll för vårt framtida
liv. Nu, två år senare är jag och Lasse ute och långsseglar och lever ett helt
annat liv än när vi träffades. Det gäller att följa känslan av kärlek och
glädje när man väl hittar den och vårda den ömt.
Vi tar oss till Gran
Tarajal som ligger i viken bredvid. Vi behöver proviantera och där finns det en
stor och fin mataffär. Först tänkte vi lägga oss i marinan men väl inne i
marinan tankar vi bara vatten och spolar av båten från all Calima-sand. Det är
såå varmt och inne i hamnen står luften stilla. Det är mycket skönare att ligga
för ankare så att vi bara kan hoppa i plurret när andan faller på (vilken den
gör rätt ofta i den här båten). Calima är ett metereologiskt fenomen som består
av partiklar i luften. Det formas av vattenånga och sand och är vanligt på
Kanarieöarna. Det är vinden som för med sig det tunna sandstoftet från öknen i
norra Afrika som slutligen hamnar här. Det är som ett fint, fint pulver som
sätter sig överallt och kan orsaka en del problem med andningen. När vi vaknade
på morgonen kändes det som om vi hade grus i ögonen och det var just det fina
Calima-stoftet som fastnat i ögonen.
Lillis och Arne
kommer på besök i båten och vi har en härlig kväll med månsken och massor av
musik. I Gran Tarajal känns det väldigt lugnt och skönt och det blir ett par
slappa dagar i solen.
 |
| Ankring i Morro Jable |
Vi motrar vidare
mot Morro Jable på ett stilla hav. Ankrar upp i viken med bra fäste och tar
dingen in till stan. Här är det lite mer liv och rörelse. Turister all over! Fyra
kilometer lång vacker sandstrand och här har man lite annorlunda planteringar
utanför husen än hemma. Kaktusar i olika former och storlekar pryder de små
inhägnaderna. I Morro Jable har man satsat på rostfritt stål. Borgmästaren
måste haft en släktning som är i branschen ha ha.
 |
| Fina sanddynor i Morro Jable |
 |
| Lime växer längs vägkanten |
 |
| Trädgårdsblommor av annat slag |
 |
| Även de som har svårt att gå kan få njuta av det härliga varma vattnet |
 |
| Fyren i Morro Jable |
 |
| I muren längs strandpromenaden bore det fullt av små ekorrar |
 |
| Gul hibiskus |
Gran Canaria
Då var det dags att
bege sig till Gran Canaria där vi får besök från Sverige. Härlig segling blir
det, men i accelerationszoonen mellan öarna piper det på rejält med 15 m/s. När
vi väl kommit runt sydliga hörnet blir det i stort sett stiltje. Vi angör
Pacito Blanco i mörkret och ankar upp i viken. Pacito Blanco är ett litet
ställe som från början bara var marina men nu har det vuxit upp några fina
bostadsområden. Det större och mer turistiga Mas Palomas ligger ett par kilometer
ifrån så om man vill ha mer liv och rörelse kan man lätt ta sig dit. Antingen
genar man över golfbanan (till stort förtret till de som jobbar där), tar
strandvägen och klättrar över ett berg eller tar en taxi för 4-5 Euro. Pacito
Blanco blev som vår hemma-ankring under en lång period där vi trivdes väldigt
bra. Vi kunde hämta vatten i marinan, det fanns bra träningsmöjligheter, en fin
restaurang på Yachtclubben och nära till Mercadonan där vi provianterade. Vi
var ett par båtar som låg för ankare under den tiden och det blev som en liten
familj. Ålänningen Simon på Oceanbird, ungrarna Peter och Vera på Irreversible
och så klart Augustine Martin OCC-portofficer blev vår nya familj under en tid.
 |
| Peter och Vera på Irreversible |
 |
| En av alla trevliga grillkvällar hemma hos Augustine OCC-portofficer |
Det var skönt att
stanna upp och hitta nya rutiner för träning. Varannan dag blev det simning och
var tredje blev det löpning i den karga terrängen. Feel-good time!
 |
| The apecat on the run! |
 |
| Kaptenen visar musklerna |
 |
| Härligt att svettas tillsammans! |
I slutet på oktober
mönstrar mina barndomsvänner Ulrika och Jörgen på. Så härlig tid att få
tillfälle att umgås dygnet runt med goda vänner. Ulrika och jag har känt
varandra i över fyrtio år och vänskapen är okomplicerad men djup. Det blir en
vecka fylld med segling till Arguinin, Porto Mogan och Pacito Blanco, biltur
runt ön och massor av skratt, god mat och gott vin! Hoppas ni kommer på besök
snart igen.
 |
| Porto Mogan |
 |
| Friends for ever! |
 |
| Roque Nublo |
 |
| På biltur i norra delen av Gran Canaria |
Augustine Martin
förtjänar ett helt eget kapitel för all hjälp och omtanke han visat oss sedan
vi kom till Gran Canaria. Han har anordnat ett flertal grill- och tapaskvällar
där han samlat de OCC-båtar som är på GC. Han har alltid ställt upp om det varit
något som vi behövt hjälp med så som fyllning av gasol, fix med reservdelar
till fiskespö och allt annat man kan tänka sig. På en av de trevliga
grillkvällarna Augustine anordnade träffade vi Reg och Nicky på Solent of Sark
som kom att bli riktigt goda vänner.
I mitten på
november kom Lasses mamma Lena på besök. Det blir en härlig vecka med segling
till Puerto Mogan, Teneriffa, Pacito Blanco, Arguineguin och Puerto Rico. Hon
är en riktig tuffing som snart 80 år ger sig ut på havet och seglar med oss.
 |
| El Puertito på Teneriffa |
 |
| Avskedsmiddag i Puerto Rico |
I slutet på
november seglar vi till Las Palmas för att ta upp båten för underhåll, men
innan vi tar upp henne ordnar jag med en överraskningsfest för Lasse som fyller
år. Han visste ingenting när det helt plötsligt kom vänner för att fira honom.
Tack Micke och Lotta, Olle och Maggan, Reg och Nicky, Anna-Malin och James för
att ni gjorde Lasses födelsedag så fin.
 |
| Apekattens hembakta tårta till kaptenen |
När vi tar upp
båten slås vi av hur trevliga och proffsiga de är. Vi har tio dagar på land som
vi fyller med lackning, bottenmålning, lagning av skada i köl och en massa
annat. Det bästa med att ha så fina vänner är att vi blev inbjudna på middag
nästan varje kväll för att de tyckte att det skulle underlätta när vi jobbade
med båten. Vi kämpade på till sju på kvällen och sedan var det middag i olika båtar
varje dag. Lyxigt värre.
När vi kom i sjön
igen var det ett sjå att få en hamnplats och Lasse visade prov på gudomligt
tålamod vilket ledde till att vi nu har en plats här i Las Palmas tills vi styr
mot Barbados. Jag tog mig ett par dagar hemma i Sverige för att se om de mina
medan Lasse kämpade på med båten. Listan på saker som ska göras tar liksom
aldrig slut.
 |
| Tillbaks i sjön kittad och klar för långsegling |
Julafton i Las
Palmas blev en varm och skön dag. Vi hade precis fått ett par cyklar och
cyklade över till Las Canteras som har en lång och fin strandpromenad. Vi
stannar vid en restaurang och tar oss lite sangria. Det är ju nästan som glögg.
Det är fullt med folk i rörelse och man badar, sjunger och äter gott. Hemma i
Sverige är det oftast jul lunch vid den här tiden. Vi cyklar hem och äter julbord
med hemlagad Janssonsfrestelse, skinka, hemgjord rödbetssallad, ägghalvor med
svart rom, lax, sill och massor med annat gott. Mätta och nöjda går vi över
till grannbryggan där det är glöggmingel med andra svenskar. Det går att fira
jul på många olika sätt.
 |
| Sangria på julafton känns helt ok |
 |
| Julbordet är klart! |
Lasses mamma Lena
hör av sig och säger att hon kommer på besök en gång till innan vi åker mot
Karibien. Vi blir så glada och snopna! Efter ett par dagar efter att hon
berättat att hon kommer på besök landade hon på Las Palmas. Denna gång blev det
en annan slags vistelse än sist. Nu var vi i full gång med alla förberedelser
inför överseglingen. Det var planering och inhandling av mat, fixa ordning de
sista trådarna som hängde löst och Lena fick vara delaktig och hjälpte till med
att sy fast kardborre på dyna i salongen.
 |
| Lunch på Pir 19 med mamma Lena, Sonja och Augustine. |
Nyår firade vi med
sedvanlig nyårsmiddag tillsammans med Lena och Nichola från Parati. Därefter
blev det linedance och fortsatt kalas på Yin N Yang.
 |
| Sea Wind önskar er alla ett gott nytt år! |
 |
| Nichola från Parati och the apecat! |
Vi har summerat vår
budget och de fösta månaderna överskreds budget ganska rejält på grund av
kostnader som släpade efter. Nu går budgeten ihop och det ska bli spännande att
se hur 2018 kommer att utvecklas. Några intressanta kostnader utslagna per
månad: diesel/bensin 1669 kr/mån, gasol 404 kr/mån, hamnavgifter 1397 kr/mån
och mat 4787 kr/mån.
I skrivande stund
sitter vi och går igenom vår to do lista och börjar känna oss reda för att ge
oss av mot Barbados. Idag viner vinden i riggen och det är vädermässigt ingen
bra dag att ge sig av men efter helgen ser det ut som om vinden har lagt sig
och vi kan starta ett nytt kapitel med en atlantöversegling med waypoint på
Barbados 2621 nm.
 |
| Nu längtar vi till att påbörja seglingen mot Barbados! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar