St.Vincent och Grenandinerna 2018-02-07 - 02-21

Bequia

Vi får en skön segling i slör och vi seglar snabbt de nästan 90 sjömilen till Bequia. Vi fångar en Baracuda på vägen och han ser riktigt elak ut med sitt enorma underbett och vassa tänder. Här ligger Blue Velvet of Sark och väntar på oss och vi får kontakt på radion precis innan vi seglar in i Admiralty bay. Vi gippar i den friska vinden, vi har två rev i storen och girar in mot viken och allt har gått enligt plan, men när vi ska bärga storseglet sitter det fast. Vi får ankra med storen uppe och när vi ligger still tar Lasse klätterselen och går upp i masten för att se vad problemet är. Det blåser 10-12 m/s och seglet fladdrar. Det visar sig att den översta travaren har kommit i beknip i skenan i masten då vi gippade. Den är halvvägs ute ur skenan. Med lite kraft lyckas Lasse få in den igen och storen kommer äntligen ner och vi kan göra lite frukost efter vår nattsegling. Vi känner oss oväntat pigga trots endast ett par timmars sömn.  Blue Velvet bjuder in på kaffe och det blir ett kärt återseende av våra nyvunna vänner Nicky och Reg Barker.  Lasse tar dingen in och klarerar in och det kostar cirka 210 kr. Kvällen avslutas med middag på Blue Velvet av Sark. 

Bequia är en uppskattad ö för många seglare. I viken ligger det ett hundratal båtar och många av dem OCC-medlemmar. Bequia har ett flertal företag som ordnar en utomordentlig service gällande tvätt, vatten, is, gasol och marinservice. Här kan man bara göra ett anrop på kanal 68 så kommer deras båtar ut till din Yacht och levererar det du vill ha. Vi nyttjade Mirandas tvättservice och fick rena sängkläder och fyllde vår tank med färskvatten. Tvätten kostade 150 kr för två stora IKEA-kassar och vattnet 1 kr/liter.  Vi fyllde även våra två tomma 5 kg gasolflaskor för 130 EC-dollar vilket är cirka 390 skr. Då det är många båtar här blir det en väldigt social tillvaro med sundowners, middagar och allmänt samkväm.  Hur trevligt och roligt det än är att umgås kan det ibland bli lite mycket av det goda (iaf för seglare som gillar ensliga vikar på Island).  Folket på Bequia är trevliga och tillmötesgående och visst finns det några boatboys som vill hjälpa till med din dinge, men de kräver inget i gengäld men är så klart väldigt glada över en EC-dollar i handen efter väl genomfört uppdrag. 

Boatboys lediga från skolan tjänar en slant och får åka med i dingen en stund

På radion så går de ut med informationsmeddelanden om att ta väl hand om turister så de är väl medvetna om att vi är en viktig inkomstkälla som de vill värna om.

Inne i byn känns det som om man kommit rakt in i filmen Pirats of the Caribien. 

Underbar strand i Admirality Bay

Kapten på utflykt

Långa vita sandstränder, palmer och fullt av liv och rörelse. Att handla på grönsaksmarknaden är en riktig upplevelse och här gäller det att vara rättvis genom att handla lite hos var och en. Hemma skulle man vara effektiv och handla alla grönsaker på samma ställe, men här är själva grejen att dela upp sina gracer och prata en stund med varje försäljare.  Mr. President och de andra försäljarna verkar lojala med varandra och blir inte sura när man går vidare till nästa för att köpa frukt eller grönt. Priserna här på Bequia är lika höga som på Barbados. Vissa produkter är mycket dyrare än hemma så som tex långtidsmjölk 21 kr/L och yoghurt 60 kr/L. Det är en faslig tur att vi kan göra egen yoghurt.

Vattnet är fortfarande 28 grader och det är härlig snorkling i viken. Vi ser massor med fiskar i alla de former och färger. Vi ligger och glider fram över ett undervattenslandskap och njuter av att få vara en del av den undre världen för en stund.

Port Elizabeth i bakgrunden

Min fina kapten!

Bougainvilla finns här i många färger 

Brödfrukten äts när man har grillat eller torrstekt den. Den har kallats fattigmans mat då slavarna åt den när inget annat erbjöds. Nu har den blivit populär igen och många plockar den och grillar den på eldstaden på stranden. 

Den här killen hängde i baren där vi fick receptet på den bästa rompunchen

På Bequia har man även tagit ansvar för fortplantningen av sköldpaddor. De föder upp sköldpaddor och när de blivit så pass stora att deras chanser för överlevnad ökat avsevärt släpper de ut dem i havet.

Port Elizabeth

Svärmor är närvarande överallt....åtminstone hennes tunga

På promenad på ön på väg mot The turtles sanctuary och man kan ju se att det regnar mycket här så grönt det är!

På vägen hittar vi massor med fina vikar 

I det varma fuktiga klimatet kommer det en och annan regnskur

Här blev det både lunch och bad

Så här små är de efter kläckning men matas med tonfisk och då...

Blir de sååå stora...

Hawkbill turtles

Vi har en egen utkik i Admirality Bay

Mr. Utkik 

Union Island

Efter en hektisk vecka på Bequia med mycket intryck och många möten med nya människor seglade vi söder ut till union Island Chatham bay.  Här fångas vi av lugnet och stillheten som vi inte haft på länge.  Det känns som en lugn vik i ett somrigt Sverige. Vi känner pulsen gå ned och inser hur mycket vi längtat efter den stillhet som vi inte haft sedan Island. Det är ett tiotal båtar i den vackra viken och här finns bara ett par skjul på stranden som fungerar som restauranger/barer. Vattnet är kristallklart och här får man dela sin snorkling med massor av sköldpaddor. 

Chathambay Union Island

Här ligger Sea Wind uppankrad och lugnet har kommit åter

En häger spatserar vid en liten vattenpuss

Sköldpaddor i sin naturliga miljö är svårfångade på bild

Bouganvillan lyser upp

Kapten i ensamt majestät

Apekatten och kapten goes Robinson Crusoe

Några lokala försäljare kommer ut till båten för att höra om man vill köpa fisk eller har behov av något annat. Vi köper två fina red snappers som vi tillreder och grillar och det blir även inköpt en hummer (languster då de inte har klor).  Allt blir till belåtenhet och Lasse är nu förste hummerkokare.

Uppe på kullen får tjurarna stå och tjura

De små tjurarna behöver inte vara fjättrade ännu......

Djuren har rätt ok utsikt och man kan nästan ana vilket håll det blåser åt mestadels

Ingen mat för småtjurar...

Ute på udden ser vi en flock med pelikaner när vi snorklar och tar sedan dingen ut för att utforska dem närmare. De är verkligen majestätiska där de stolt står på klipporna eller när de breder ut sina stora vingar för att flyga iväg.

Pappa Pelikan 

Mamma Pelikan

De tre musketörerna

Vill inte bli fotograferade mera

Vet inte namnet på denna fågel men det ser verkligen ut som om han har en luva på sig, kanske munktrut?

Nu är det dags att fortsätta norr ut då vi ska vara uppe i Miami hos vännerna Bosse och Helene i slutet på april. De flyttade till Miami efter fyra år av långsegling och har n u bott och arbetat där i många år. Nu har de bestämt sig för att flytta tillbaka till Sverige och vi vill hälsa på dem innan de lämnar Miami. Ja, tänk man vet aldrig hur och var en långsegling slutar.  Vi har själva inget slutdatum eller slutdestination för vår segling så vad som helst kan hända på vägen. Det är spännande med en oskriven framtid som kan formas på vilket sätt som helst och det är bara vi som sätter våra egna gränser.