2019-04-30- 05-03 Bahamas till USA, St.Augustine 403 nm samt Två år av segling

2019-04-30

Ja ha, då är det dags att lämna Bahamas för ge oss ut i golfströmmen för att komma till det förlovade landet USA. I dag är det två år sedan vi kastade förtöjningarna i Lilla Bommen i Göteborg för att ge oss ut på vår långsegling. Frågor som har ni inte tröttnat? Längtar ni inte hem? Ramlar över oss från vänner och bekant med jämna mellanrum. Tröttnat på att segla runt på jorden? Trött på att träffa massor med spännande människor? Trött på att se nya spännande platser? Trött på att tillbringa nästan 24 timmar om dygnet tillsammans på en 37 fotare? Trött på att vara beroende av vindar och väder? Det konstiga är att efter två års segling känns det som om vi bara just börjar vår resa. Det är som om vi bara skrapat lite på ytan trots att vi nu har seglat över 15 000 sjömil och besökt cirka 25 olika länder. Livet delas in i olika sekvenser beroende av vädersystemen och vad vi har för önskemål om att utforska. Livet blir projekt baserat och tillsammans fattar vi beslut om våra nästkommande säsonger. Den stora planen rullar tre år fram i tiden och den mer kortsiktiga planen en månad i taget. Friheten att få besluta om vad vi vill segla och hur länge vi vill vara där är total. Jag tror inte att jag någon gång i livet har upplevt en sådan känsla av frihet. Vi bestämmer också hur pass sociala vi vill vara. Ibland är det jätte roligt att umgås och lära känna nya människor, men vi behöver också tid för oss själva och tar oss också den tiden genom att välja ankringsplatser som andra seglare kanske inte fördrar. Vi behöver vara bara vi ibland och få vila och njuta att vara tillsammans. Det är nog vid dessa tillfällen som vi inser hur mycket vi älskar varandra och att det inte behövs någon mer än just bara vi två för att ha det bra. Det är en underbar känsla! Att ständig vara i rörelse då? Blir vi aldrig trötta på att upptäcka nya platser? Här gäller det också att hitta en takt som ger mer än den tar. Om vi ständigt är i rörelse och aldrig stannar upp blir man ganska urlakad och dränerad. Man ger inte sig själv tid för reflektion och eftertanke och man får aldrig någon riktig känsla för hur det verkligen är att leva på de ställen vi besöker. Genom att stanna upp några dagar eller veckor landar man både mentalt och fysiskt och man lär känna människorna som bor där. Vi får också tid för att utveckla rutiner för motion vilket kan vara svårt när man hela tiden är på väg. Man kan ju tycka att det vore hur lätt som helst att få tid till motion när man är seglare på heltid, men det krävs verkligen rutin och disciplin för att få någon som helst regelbundenhet i träningen. Längtar vi inte hem? Båten är ju vårt hem, men det är väl klart att vi alltid längtar efter våra barn, släkt och vännerna som inte är med oss. Som tur är så har vi haft glädjen att ha en del av våra barn på besök under dessa två år och det är alltid lika underbart att få rå om dem i vårt hem och låta dem bli en del av vårt äventyr. Vårt hem är alltid öppet för dem vi älskar och vi längtar tills nästa gång de kommer på besök!

Hur är det då att leva tillsammans på en sådan liten yta nästan 24 timmar om dygnet 365 dagar om året? För oss som bara har varit tillsammans i 3 år och 8 månader är den här resan i sig en resa i att lära känna varandra. Vi utsätts för prövningar som är utanför den normala livsstilen vi tidigare haft och utanför de normala rollerna vi tidigare haft i både yrkes- och privatliv. Lasse som har seglat sedan han var sex år har ju erfarenheter och vana medan jag, som är nyseglare sedan jag träffade Lasse, befinner mig i en helt ny miljö och i en roll där jag till en början var novis. Utifrån de här förhållandena ska vi tillsammans hitta ett sätt att leva och segla tillsammans på ett sätt som fungerar tillfredsställande för oss båda. För det mesta så njuter vi av att samarbeta och lösa klurigheter tillsammans men, vi har haft och har fortfarande en del duster då kommunikationen försvåras av stress eller PMS för den delen (herregud hur länge ska man dras med denna kvinnliga åkomma? Antagligen tills nästa fantastiska hormonella höjdpunkt dyker upp även kallad klimakteriet). Efter varje krock så lär vi oss något nytt om varandra och hittar nya rutiner och sätt att hantera de situationer som orsakar missförstånd och irritation. Man får ge sig själv lite slack mellan varven för att det är inte så konstigt att vi krockar ibland när det bara finns en person som ska fylla alla de behov som man har. Vi är makar och vänner men ska också fylla alla de andra delarna som man normalt har i sitt liv familj, vänner och jobb. När det känns alltför tomt får man helt enkelt ringa sina nära och kära och babbla en stund. Internet underlättar verkligen möjligheten att hålla kontakt med familj och vänner. Vad har då varit våra absoluta  höjdpunkter under dessa två år? Att Lasse tog dykcertifikat och att jag nu har en dykkompis ombord! Lofoten, Island, Irland, Kuba,  Jamaika, Bonaire och att segla över atlanten säger vi typ i kanon. Här kommer några utvalda foton från några av våra favoritstunder. 

Resan har precis börjat och vi ligger på de släta Bohusklipporna på Hållö maj 2017

Norska kusten tog oss med storm och vi tycker än idag att det är en av de vackraste platserna på jorden Hästen Juni 2017

Nöjdare kan man inte bli. Segling är livet!

Far och dotter Emma Lofoten Juni 2018

Om Norge var vackert var Island magiskt Husavik Juli 2017

Vem älskar inte de söta "puffins"? Island Juli 2017

Livet på Kuba fångat i en ögonblicksbild Juni 2018

Vattenfallen reach falls blev en oförglömlig upplevelse Jamaica Juli 2018

Havet i alla dess former förundrar och förtjusar oss

Fosters cove på Jamaica bjöd på äkta Adam och Eva feeling Juli 2018

Susannes dotter Saga och hennes bästis Therese besökte oss på Aruba Augusti 2018

Toppen på det högsta berget på Curacao bjöd på underbar utsikt Augusti 2018

Klein Curacao September 2018

Saint Pierre Januari 2019

En av alla Karibiska skönheter Januari 2019

Besök av Lasses döttrar Emma och Kajsa Januari 2019

Min dykare Lasse fixar ordning sin utrustning Eustatia Januari 2019

 

Äntligen får mormor leka med barnbarnet Mio som är på besök Sint Marteen Februari 2019 

Mammas ungar Matilda och Saga på besök Sint Marteen Februari 2019

Fascinerande besök på Montserrat här ser man vulkanen Sulfriere Mars 2019

Kan man komma närmare paradiset än så här? Brittish Virgin Islands Anegada Mars 2019

Snorkling vid the Bath BVI Mars 2019

Vi badar med 6000 meters djup under oss på väg mot Bahamas Mars 2019

Lyckan är fullständig. Vi får leka med en vild delfin George Town Bahamas April 2019 

Om detta bara är början kan man undra hur resten kommer att se ut......

Nu till seglingen från Bahamas till ”Amerikatt”

Dygn 1

Efter en lugn natt och en mysig frukost med amerikanska pannkakor lämnar vi Kempers Bay vid 10 tiden. Vi får bra skjuts i den ostliga vinden som piper i upp till 40 knop i byarna. Storseglet är revat och vi länsar fram i 6-8 knop. Det här känns bra! I den här farten kommer vi att vara framme innan vi vet ordet av! Det är ju som sagt var vår tvåårs seglingsdag idag och vi tar fram en konservburk och firar med Salsbury Steak. Ha ha vi skrattar när vi tänker på hur flott vi firade vår ett årsdag tillsammans med Bosse och Helene på restaurang Bennihanna i Florida. Ja, men det här duger gott för de som seglar i Sea Wind! Seglingen är ett firande i sig! När vi kommer ut i Providence channel blir det lite skumpigare och vi tar ytterligare ett rev i storen inför natten. Det känns tryggt att reva så att vi inte behöver springa upp på däck mitt i natten. Vi har alltid säkerhetsselen på oss och är kopplade till båten när den andre sover. Det gör så att den som ska vila känner sig lugn och faktiskt kan njuta av sin frivakt. Min första nattvakt blir rejält spännande. Providence Chanel påverkas av den starka golfströmmen utanför. Golfströmmen gör en avstickare in i Providence Chanel och här kan den starka strömmen ändra riktning och styrka på ett kick. Det gäller verkligen att ha koll på vad som händer. Vi får fyra knops medström och med 25 knops ostlig vind gör Sea Wind 11 knop över grund! Här går det undan! Det är både roligt, spännande och lite pirrigt. Autopiloten får lite svårt att hålla rätt kurs med den starka strömmen som sätter Sea Wind åt än det ena än det andra hållet så när jag hamnar mitt i raden av tank- och fraktbåtar kommer de to close for comfort. Jag har koll på dem, men de ändrar inte sin kurs utan går rakt emot mig. Jag ropar upp den första fraktbåten och ber den ge mig lite mer utrymme då jag har svårt att hålla kursen.  De tre båtarna girar snällt och ger mig utrymme att komma förbi dem. Puh! Vi gör fartrekord med Sea Wind och dygns distansen är 164 nm!

Dygn 2 och lite till

Solen skiner, vinden håller ostligt 25 knop och golfströmmen ger oss turbofart även denna dag. Efter min frivakt 06.00-09-00 tar vi frukost i sittbrunnen. Vi brukar alltid vara lite trötta och startar med en liten kopp kaffe och bara sitter där och njuter av att möta dagen tillsammans efter våra enskilda vakter.  Morgonsolen glittrar i den blåa atlanten, fåglar seglar i takt med oss och Sea Wind följer vågornas rörelser. Vinden rufsar mitt blonda trassliga hår och Lasse tittar så där extra kärleksfullt på mig. Han är nog den knäppaste mannen i världen för han blir liksom extra kär i mig när jag är rufsig. Tur är nog det för man är ganska ofta rufsig i det här seglarlivet.

Väl ute i golfströmmen utanför USA säger kapten att han är säker på att det finns massor med fisk här. Han slänger i draget efter båten och vips så har han napp! Vi ser på en gång att et är en Mahi Mahi. Fisken kämpar och sliter, hoppar högt upp i luften, men kapten ger sig inte och fisken slutar sitt liv i sittbrunnen på Sea Wind. Under dagen mojnar vinden och vår ankomst till St. Augustine, som var vår ursprungliga plan för angöring i USA, beräknas till att bli nattetid. Vi tittar på sjökorten för St. Augustines inlopp och vi kan inte tyda hur djupt det är och det är ett inlopp utan belysta sjömärken eller fyrar så nu behöver vi hitta ett bättre alternativ. Lasse ropar upp kustbevakningen och frågar om de har något förslag på en säker angöringshamn. De tar det säkra före det osäkra och dirigerar oss till Jackssonville som är en stor kommersiell hamn. Det blir en omväg för oss då vi ska till St. Augustine och träffa Lasses fd. chef Lutz så vi kikar på egna alternativ och beslutar oss för att gå in via Deytona Beach. För att sedan ta oss vidare via intra coastal waterway till St.Augustine. De senaste dagarnas kuling har lagt sig ,men kvar är en rejäl dyning som möter ett utgående tidvatten i inloppet vid Daytona Beach.  Vi surfar på tre meter höga vågor in mot Daytona och bara 10-20 meter ifrån oss glider surfarna fram på samma vågor. Någon ropar på oss på WHF:en You are in the dangerzoon! Jag håller nästan andan medan Lasse parerar Sea Wind i vågorna, men han är en tuff och bra kapten och när vi kommer in bakom vågbrytarna lägger sig lugnet och vi är framme i USA! Vi puttrar fram på intra coastal waterway och hittar en ankringsplats och nu firar vi med färsk sushimi på egenfångad Mahi Mahi och lite kallt vitt vin. Nu har vi lämnat Karibien och nu börjar ett nytt kapitel för Sea Wind.  ”Amerikatt” here we come!