Överseglingen till Island 763 nm 2017-07-01 - 07

2107-07-01 Dag 1

Nu var det äntligen dags. Vi lättar förtöjningarna och ger oss av för motor. Det är varmt och vinden är svag. Vi sätter gennaker och det är ett så vackert segel med sin stora buk och röda, vita och blå mönster. Vi glider fram i 3-4 knop tills vinden helt mojnar och vi behöver starta motorn igen. Havet ligger blankt och stilla. Jag tillreder den sista torsken genom att bara skära den i bitar och koka den i saltvatten. Serverar äggsås och potatis till. Det blev riktigt mumsigt. Det gäller att passa på att laga ”riktig” mat så länge det inte blåser och kränger. 

Vi läser högt för varandra och spelar lite kort för att fördriva tiden. Det är runt 18 grader men himlen är grå. Innan vi kommer ut på öppet hav vill Lasse fiska i Mosskestraumen (ligger mellan Moskenäsöy och Vaeröy på södra spetsen av Lofoten)  där det ska vara bra förutsättningar för storfiske. I sundet ligger flera båtar som fiskar. Strömmen är stark och det virvlar i vattnet. Ganska snart får Lasse upp en rejäl sej. Det var premiärfisken för den nya fiskerullen ”PENN Fathom 40LW”. När det är färdig fiskat kör vi ut ur sundet för motor då vinden fortfarande är svag. Rätt som det var lät det konstigt om motorn och vi kom inte framåt längre. Vad är det som hänt? Har vi tappat propellern? Vi ser ett vitt sjok i trasor bakom oss och Lasse lutar sig över relingen och konstaterar att resten sitter i propellern. Det blir lite stressigt då strömmen tar oss och vi har ingen vind att sätta segel i. Lasse säger att vi har tre alternativ. Driva med strömmen, ringa på bärgning eller hoppa i vattnet och titta om vi kan få bort det som sitter i propellern. Efter ett snabbt övervägande kränger jag på mig torrdräkten och Lasse knyter en lina runt min midja så att jag inte ska åka iväg i strömmen. Han binder fast en kniv i ett rep som jag får med mig och varnar mig för att båten häver upp och ned i dyningarna. Det gäller att inte få skrovet i huvudet och det känns lite läskigt att hoppa i det okända havet med strömmar och båten som rör sig. Ganska snart ser jag vad problemet är. En stor vit presenning sitter virad runt propellern. Den lossnar lätt och jag tar mig upp i båten igen. Lasse utlyser mig till århundradets hjältinna. Jag får en rejäl whiskey för att värma upp kropp och själ.  

Åh, vad skönt att vi kunde lösa problemet och att det inte var värre än så. Nu kunde färden mot Island fortsätta igen. Vid åtta-tiden går Lasse och lägger sig och jag tar första vakten fram till 00.00. Bara efter ett litet tag ökar vinden och jag får en fin slör så jag rullar ut genuan och sätter preventergaj på storen. Solen lyser igenom de grå molnen och vattnet är lugnt och stilla.

Det är så vackert och jag känner mig så lycklig att ögonen fylls av tårar. Jag har verkligen längtat efter detta. Att vara på öppet hav. Jag och båten leker oss fram över havet. Jag hjälper henne att få så bra fart som möjligt genom att trimma och släppa på seglen vid rätt tillfälle. Det är en mäktig känsla att ensam stå vid rodret och föra oss framåt i 6-7 knop med rätt mängd segel. Tillsammans ska vi på bästa sätt ta oss till Island jag, Lasse och Sea Wind. Jag känner ingen oro över att ge mig ut på havet. Jag känner mig trygg och känner mig fri och lycklig. 

Det känns som om det alltid varit meningen att jag skulle vara på havet. Mitt första pass på resan över avlöper bra. Vi har fin slör och halvvind och seglar i 6-7 knop. Jag fixar en macka och kaffe till Lasse när det är dags för hans vakt och ”purrar” honom. Han är trött, men tar sig upp och vi stämmer av med varandra. Vinden ökar och sjön blir krabb så Sea Wind kränger och jag har svårt att komma till ro. Jag känner mig lite illamående av krängningarna och det blir än svårare att somna. Man blir lite stressad då man vet att jag bara har mina fyra timmar och klockan tickar….Lasse revar storseglet och då blir det lite lugnare i båten. Vi tar varsitt sjösjukepiller i förebyggande syfte. Det var ett tag sedan vi sov i båten under gång och man känner att det tar en stund att vänja sig vid rörelserna igen.

2017-07-02 Dag 2

Lasse väcker mig 04.00 och jag kan se att han är trött. Själv känner jag mig fortfarande illamående och trött, men det är bara att sätta på sig sjöstället och göra sin vakt. Himlen är grå och det duggregnar. Vindarna växlar i styrka och riktning.Jag har svårt att få bra gång i båten då vi har vinden rakt i näbben. Vi använder autopiloten nu och går på 44 grader mot vinden. Autopiloten styr efter vindens riktning och när den ändrar riktning ändrar även vi kurs. När vinden vridit sig så att vi inte längre går mot målet är det dags att slå. Trött som en skunk var jag först tvungen att lossa preventergajen, som jag så duktigt hade satt dit, för att kunna föra över storseglet till andra sidan. Genuan var jag tvungen att rulla in innan jag slog, då vi har ett inre kutterstag som genuan fastnar i om man slår utan att rulla in den. Lite morgonpyssel med andra ord. Jag håller låg tyngdpunkt och har alltid livsele när jag rör mig på däck. Vi har en viktig överenskommelse och det är att den som har vakten alltid har livsele på när den andra sover. Den som har frivakt måste kunna slappna av och veta att den andre alltid sitter fast och bär flytväst. Efter lite slit och tandagnissel lyckas jag slå och vi ligger för styrbords halsar. Jag märker att Sea Wind inte gillar det. Vi får en knops motström, vinden är inte tillräckligt stark för att driva henne framåt och sjön är skumpig av dyning. Det blir trixande med segel och motor för att få fart på henne, men trots det så känner man att hon inte vill ha in vinden från styrbord idag. Gribfilen från igår stämmer bra. Vi skulle få motvind som senare skulle vrida mot nord när vi passerat lågtrycket så nu väntar vi tålmodigt på besök av nordan så vi kan gå mer rakt mot målet. 08.00 väcker jag Lasse och stupar i säng. Det är verkligen tur att vi har två sjökojer där man kan ligga tryggt även om det lutar och skumpar. Det är som en tygkant på kojen och det känns som om man ligger i en kokong. Nu kan jag meddela att det inte var några problem med att somna. Lasse fortsätter på samma sätt som mig för att få gång i båten. Hon lutar mellan 20-25 grader och det blir ganska slitsamt att röra sig både uppe i sittbrunnen och i båten. Jag vaknar till liv vid elva-tiden och nu skiner solen. Jag ser små vita molntussar dansa över en klarblå himmel. 

Illamåendet är borta och jag känner mig utvilad. Vi äter ett rejält skrovmål och kokar oss lite kaffe. Lasse äter sin mat men ser trött ut. Jag tar min städrunda och sedan lägger sig Lasse i kojen och somnar så gott. Det är vilsamt att se hans fridfulla lugna ansikte. Han ser avslappnad och nöjd ut inte längre trött och härjad efter slitigt nattvak.

Hitintills har vi bara sett en tankbåt och det var precis när vi lämnade Norge. Inga andra båtar på AIS, radar eller i sikte.  Det är bara vi, havet stormfåglar och havssulorna som delar på sjöutrymmet. Man känner sig inte så stor när man tänker på hur stort havet är och hur små vi är och alldeles ensamma här ute. Det är en unik känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Det känns spännande, utmanande och konstigt nog helt naturligt. Jag Lasse och båten och några fåglar vad mer kan man önska? En val och lite medvind kanske? Just nu håller vi kurs 320 grader och det ser verkligen ut som om vi är på väg till Grönland. Vi har bytt till babordshalsar och Sea Wind är lite lättare och gladare och tuffar på i 4-5 knop. Vi väntar fortfarande på de nordliga vindarna så vi slipper bonka oss mot vinden. Middag blir en hamburgare idag. Gott och slabbigt! Vet inte vad det är med mig, men jag är hysteriskt hungrig hela tiden. Man anstränger sig mer än man tror när man jobbar med seglen, kränger och ruckar på sovtider. Vi har bägge varit väldigt trötta idag och det har varit skönt och nödvändigt att få sova ikapp lite sömn under dagen. 20.00 och det är dags för min vakt igen. Under dagtid är vi inte lika hårda med vakter utan gör lite som vi vill. Den som behöver sova gör det, men nattvakterna gäller det att hålla ordning på. Jag känner mig lite torr i munnen av sjösjukepillret jag tog i morse. Vi håller nu kurs mot Island 250 grader och båten går bättre i sjön. 

Kvällsvakten 20.00-00.00 bjuder på sol, lite läsning, fika och ett försök att få kontakt på kortvågs radion. Jag fick ingen kontakt med killarna från OSK, men hörde en annan stackars sate som hade vatten i sin diesel och skulle byta topplocks packning. Känner mig väldigt lyckligt lottad där jag sitter i sittbrunnen och läser en bok och äter lite ”hajk-snus” (hackad choklad, russin och nötter). Väcker Lasse 00.00 och vi seglar bidevind. Han får en kopp te, macka och en yoghurt. Lasses vakt rullar på som min, bidevind 3-5 knop. När Lasse ska väcka mig funderar han på varför vi ska sitta uppe och titta på ett tomt hav. En båt sedan vi lämnade Norge och det finns inga farleder här ute. Vi har både AIS och radar-larm att sätta och skulle snabbt vara i sittbrunnen om det skulle komma något fartyg i närheten. Vi bestämmer oss för att sova vidare utan vakt som så många ensamseglare och Sten och Brita gjorde. Man kan kalla det situations anpassad segling.

2017-07-03 Dag 3

Oj, oj, oj vad skönt vi sov. Sea Wind tuffade på med revad stor och genua på egen hand. Inga andra båtar delade vårt hav. Den här morgonen fick vi ha vår sköna kaffe i sängen stund. Solen skiner från klarblå himmel och vi kan skönja några små molntussar långt borta i horisonten. Vi gör oss en rejäl ägg och bacon-frukost. Jag kör mitt vanliga städ-race och Lasse går ut och revar storen då vi lutar lite väl mycket (över 30 grader). Vi sätter oss i solen bredvid varandra och njuter av härlig segling, vackert väder och att få uppleva det här tillsammans. Det känns skönt att få en stund att bara vara och prata med varandra utan att det är överlämning inför en vakt. Stormfågeln kommer på besök och har flyguppvisning för oss. I morse fick Lasse tag i Svante på Jabina på kortvågsradion. Han låg med båten i närheten av Bergen. Det är himla roligt att prata med bekanta trots att man befinner sig ute till havs. Svante skulle kolla en gribfil åt oss då vi haft problem med att ladda ned nya filer. Lunch blev stekt korv och potatissallad. Att arbeta i köket med 20-30 graders lutning gör alla moment lite mer komplicerade. Det gäller verkligen att planera alla stegen och ha koll på i vilken ordning de ska utföras. I dag kom jag på att det var väldigt skönt att ha en kudde mellan mig och spisen när vi ligger på babords bog. Byssan lutar då nedåt och hela kroppstyngden hamnar mot räcket framför spisen och det är obekvämt och gör ont i ljumskhöjd. Nu är jag mycket nöjd med min lilla uppfinning som gör livet lite skönare. Man utvecklar verkligen förmågan att bli glad över det lilla när man långseglar ha, ha. Lasse gör ett nytt försök att få ned en gribfil och Happy days det verkar fungera. Vädret bjuder inte på några katastrofer eller överraskningar tvärtom så stämmer det förvånansvärt bra med väder filen vi tankade ned innan vi gick. Det ser ut att vara svaga förvirrade vindar och om ett par dagar ska den syda sig. Vi ligger just nu på kurs söder om Island så det skulle inte vara fel om vinden ville syda sig lite fortare.

Många har frågat oss om vi inte är rädda för att segla ut på de stora haven. En del känner sig utlämnade åt sig själva, havet och vädrets makter. Jag tänker på det nu när vi seglar ensamma på det norska havet och inga andra båtar ser vare sig med ögat, AIS eller radar. Jag finner istället någon slags ro i att vara här ute med Lasse och Sea Wind. Vi är tre delar som bildar en enhet. Vi alla behövs för att det ska fungera och kännas roligt. Här finns inget annat som stör vår existens. Livet blir enkelt att förhålla sig till. Eller är det bara för att jag har fått sova som allt ser rosenrött ut? Som sagt var så är livet enkelt här ute. Äta, bajsa, sova och segla är det vi gör. Är vi hungriga så äter vi. Kan vara lite bökigt om det är skruttväder men annars funkar det bra. Är vi toanödiga så är det toa som gäller. Lutar det så är det bra att ha en mössa på huvudet. Är man trött så sover man när tillfälle ges och seglar gör vi efter bästa förmåga. Hur är det med konflikter i en liten båt på ett stort hav då? Vi är ju inte mer än människor och kan naturligtvis bli ledsna, arga eller sura ibland. Kan så klart uppstå trots att livet är enkelt men måste lösas. Det finns inga andra alternativ. Vi är helt beroende av varandra här ute på det ensliga havet. Det går ju knappast att hoppa av båten. Vi behöver varandra för att ta oss fram och inget är ju viktigare än att vi tillsammans hjälps åt att göra vår resa till det mest fantastiska vi varit med om.

Denna kväll blir en riktig mysk-kväll. Vi poppar pop-corn och tittar på film. Vi mår bra och båten seglar fram alldeles av sig själv om än lite hit och dit då vindarna inte riktigt vill föra oss direkt till Island.  Vi hade beräknat sju dagar för överfarten men med den svaga vinden vi har rätt i näsan lär det ta längre. Det som känns så härligt är att det inte spelar någon roll om det tar en dag eller två mer än beräknat. Det tar den tid det tar. Vår enda tid att passa är ju Biscaya innan septembers utgång. Det kan vara en del häftiga höststormar senare och det vill vi undvika för det kan både vara farligt och obehagligt. Nu bara njuter vi av att hitta lunken i vårt nya liv ute på havet. Vi nattar oss och låter båten ta oss fram på egen hand förutom när det blir dags för vindskiften då går vi upp och justerar seglen vid behov. I natt blåste det 10-12 m/s nordväst så vi hade en ganska skumpig natt med 20 graders lutning.

2017-07-04 Dag 4

Vaknar av att vinden skiftat och går upp och tar hand om seglen. Vinden ändrar styrka mellan 3-10 m/s. Vi är på väg in ett lågtryck och ska efter det in i ytterligare ett lågtryck och mellan dessa lågtryck är det lite vimsiga vindar. Vid tio på förmiddagen är det radio-tajm och han får tag i Jabina och Alila. Det är verkligen roligt att få kontakt med människor man känner trots att man befinner sig på så olika breddgrader. Frukost i 25 graders lutning = en sak åt gången. Juicen serveras i sportflaska (annars hade ju pip-mugg varit ett alternativ haha ). Ja man blir uppfinningsrik för att kunna ha det så bra som möjligt. Lasse är trött och somnar en stund medan jag tar tag i mina vanliga städ rutiner. När jag är klar klär jag på mig sjöstället och går ut i sittbrunnen och tittar ut över det böljande havet. Stormfåglarna kommer förbi och hälsar på, men annars är det bara jag och vattnet som skummar runt stäven. Himlen är fylld av små ulliga moln. Luften är klar och jag ser ända bort i horisonten där havet och himlen möts. Där man inte längre kan utskilja vad som är himmel och vad som är hav. Vindarna växlar i styrka och riktning så jag tar rodret och handstyr. Jag håller henne tätt upp mot vinden och möter varje skiftning i vindens framfart. Jag är lycklig över att jag och Sea Wind jobbar så bra ihop.

Jag och Lasse käkar lite lunch tillsammans och sedan går jag och läger mig en stund och somnar gott med boken i handen. 

När jag vaknar till liv igen spelar vi frågesport om sjövett. Lasse vinner som vanligt. Han har ju 50 år av erfarenhet i ämnet så han lär nog fortsätta vinna (ett tag till i alla fall). Vinden är fortsatt svag så vi stöttar upp med motor för att få lite fart framåt. I kväll ska vinden syda sig och vi skulle inte tacka nej till lite mer förliga vindar. Vi hat hittat lunken i att vara till havs och stormtrivs. Det känns verkligen som om vi skulle kunna fortsätta att segla hur länge som helst. Vi läser, vilar, seglar, äter och umgås. Det är helt klart en fördel att vi bott i båten innan vi gav oss iväg. Vi är som små sjösniglar som har vårt hem med oss var vi än far på de sju haven. Kvällen bjuder på en fantastisk himmel med vackra färger. Ett blått hav med en långsam mjuk dyning från norr. Vi mår så bra och känner oss nöjda.

2017-07-05 Dag 5

Natten förflöt lugnt med undantag för lite koll på kurs och segeltrimning. Vi har gjort god fart 7-8 knop och dessutom på rätt kurs äntligen! Det är lite gråmulet idag. Jag kör mina vanliga städrutiner och Lasse skrattar åt mig när jag far omkring som ett litet yrväder med mössa och sjöställ på mig. Dagens vind bjuder på bidevind men till kvällen mojnar det och vi får gå för motor igen. Lasse sliter med att få ned en väderfil i tre timmar. Han blev lite hängig och trött av att sitta nere i båten vid datorn så länge, men lyckades tillslut få ner den. Jag tror han skulle behöva ett riktigt fyspass för att få lite cirkulation efter zoombie-ställningen han höll i tre timmar. Vi har ungefär 300 sjömil kvar och vi håller kurs 309 grader. Just nu lär det nog ta tre dagar till om vi inte får mer fördelaktiga vindar. I dag har vi sett lite andra fåglar än stormfåglar. Vi har sett arktisk labb och lunnefågel bland annat och vattnet är helt isblått. Det känns som om vi kommer närmare och närmare land. Jag får cravings på Jansons frestelse och lagar till en fantastisk god Jansson till middag. Natten är lugn med spegelblankt hav och vi tuffar fram för motor.

2017-07-06 Dag 6

Morgontimmen bjöd på lite vind akter ifrån så Lasse satte gennaker, men vid femtiden hade vinden mojnat igen så vi tar ned gennakern och sätter på motorn igen. I dag slår vi på stort och lyxar till det med en dusch. Det är en gråmulen dag med dis och dimma och lite duggregn. 

Vinden ökar stadigt under dagen och vi seglar först med gennaker och sedan med 2 rev i storen och genua. Det känns härligt att vi seglar slör och gör god fart. Vi hade tänkt att angöra Husavik som första hamn på norra Island, men väderprognoserna visar att det ska kuling rätt i näsan om vi väljer att gå till Husavik. Vi sätter istället kurs mot Seydisfjordar som ligger på ost-sidan. Lasse gör sin goda sej till middag och nu börjar vi närma oss Island på riktigt. Vi har idag avverkat 600 sjömil och det känns nästan overkligt att vi i morgon kommer fram till Island. Natten blir blåsig och skumpig och vi har en dyning in från styrbord. Vi mår lite kymigt och tar ett sjösjukepiller i förebyggande syfte, men vinden mojnar och det blir åter motorgång.

2017-07-07 Dag 7 angör Island Seydisfjordur

Dagen D och strålande sol och härliga vindar som förde oss mot målet. Jag bäddade rent i sängen och städade fint i båten. I dag är dagen vi kommer fram till Island. Vi seglar i 6-7 knop bidevind. När vi är cirka 25 sjömil från Islands kust får vi besök av en val som frustar och glider in under båten. 

Den tar följe med oss en stund och han är så nära att vi kan känna doften av hans andedräkt när han blåser. Det är en vik-val. Vilket välkomnande Island bjuder på! Det kommer även en stor flock med stormfåglar som hälsar oss välkomna till Island och inte nog med detta en flock delfiner hoppar runt båten.

En nöjd kapten har angjort Island

Vi är rätt säkra på att vi kommer att gilla Island och dess djurliv. Vi hade inte lyckats få tag i någon Isländsk gästflagga så Lasse hade  ritat en egen och satt in den i en plastficka. Ha ha den var riktigt snygg! Vi hissar gästflagga och flagga Q. Flagga Q visar att vi inte har någon smitta ombord samt att vi vill klarera in i landet. Lasse har meddelat kustbevakningen att vi anländer så vi får se om de möter upp oss. Vi ställer om klockorna då Island ligger -2 timmar från norsk tid. 

När vi glider in i Seydisfjordur är det fullt med lunnefåglar, alkfågel, stormfågel och sillgrissla. 

Det är stilla och vackert när vi glider in i fjorden mellan de fantastiska bergen. 

På väg in mot kajen ser vi att hamnkapten och tullaren står och väntar på oss. 150 kronor i hamnavgift vill hamnkapten ha och tullaren vill försäkra sig om att vi inte har några skjutvapen, lik eller djur ombord. Vi klarar in och tullaren berättar att vi måste klarera ut när vi lämnar landet. När alla formaliteter är klarar ger vi oss ut på stan och hittar en mysig restaurang ”El grillo” där vi äter en underbar middag.

Nu har vi klarat av att ta oss från Lofoten till Island och det gick över förväntan. En del diesel har vi bränt och det får man nog räkna med om man ska segla till och runt Island under sommarmånaderna.

Jag känner mig stärkt av resan och upplevelsen och känner att en översegling från Kanarieöarna till Karibien inte kommer att oroa mig. Tvärt om ser jag fram emot nästa gång vi ger oss ut på en längre seglats. Jag kommer att sakna det öppna havet som ger mig sådant lugn och sådan frihet. Känslan av att ha uppnått det man drömt om uppfyller hela min kropp av glädje och stolthet. För mindre än två år sedan hade jag ingen aning om hur man seglar och nu har vi seglat till Island.

Kan man vara lyckligare än så här?