Segling från Key West till Marina Hemmingway Kuba, 110 nm
2108-06-01
Vi vaknar lugna, utvilade och lyckliga efter en natt med djup obruten sömn. Idag är det dags att ge sig av mot Kuba, men alltid är det något som pockar på uppmärksamhet när man ska iväg. Länspumpen går igång ett flertal gånger under morgonen och det är saltvattenslangen på toaletten som läcker. Det är backventilen som vi satte in innan vi gav oss ut på vår atlantsegling som nu läcker ohämmat. Det är verkligen tur att Lasse gjort de flesta installationerna i båten på egen hand. Han kan lätt identifiera och lösa problemet. Det är bra att ha en fixare ombord när man är ute och långseglar. Idag lyser solen på oss från en klarblå himmel och efter mankemanget med den läckande slangen blir det frukost i sittbrunnen. Lasse kastar de sista soporna, kollar oljan i motorn och tar upp dingen på däck medan jag gör klart skepp nere i båten. Väl färdiga att ta upp ankaret och ta oss an golfströmmen som sätter nordost genom Florida strait med två till tre knop upptäcker jag att det är någonting som fastnat i ankarkättingen eller ankaret. Ankarspelet får jobba tungt när jag försöker dra upp ankaret från botten. Efter en stund så ser jag en stor stålplåt som fastnat i ankarkättingen. Det ser ut som en halv motorbåt som jag fått på kroken. Jag säger till kapten att han får nog ta och komma fram till mig i fören för detta vet jag inte hur jag ska få loss ur kättingen. Återigen väldigt bra med en kapten som är erfaren och varit med om både det ena och det andra i sina dagar ute till havs. Kapten tar en tamp och fäster den ena delen i pållaren och med den andra gör han ett sling som han lägger runt den stora metallbiten. På så sätt så tar tampen vikten från kättingen och plåten kan lossas. Tänk vad man kan få på kroken utan att använda bete ha ha ha! När vi äntligen fått upp både kätting och ankare sätter vi segel. Vi har svaga sydostliga vindar och får stötta med motor för att få lite fart. Vi har lagt en rutt som först går åt sydväst och sedan sydost för att få en bra vinkel i förhållande till golfströmmen. Rutten blir lite längre 120 nm, än de 90 nm som det är att gå direkt men det här blir mycket bekvämare än att skumpa omkring med motström och skumpig sjö. Vi har köpt en pilotbok om Kuba och den ger förslag på hur man ska hantera golfströmmen i Floridastrait för att det ska gå så smidigt som möjligt. De första 50 nm går fint och vi har medström, plattvatten och en fantastisk solnedgång. Vi får en guldfärgad tonfisk på kroken som blir till fina benfria fileér. Mums vad gott det ska bli med färsk fisk igen! Vinden friskar i och vi kan stänga av motorn och segla ett par timmar, men sedan minskar farten till 2 knop och vi har 1,2 knop motström. Sea Wind känns som om hon går fram i trögflytande sirap. Jag startar motorn igen och får upp farten till 3-4 knop. I Florida strait är det mycket trafik och vi möter många fartyg som är på väg antingen väst eller öst. Här gäller det att hålla sig vaken! De stora tankfartygen ändrar sin kurs till Sea Winds fördel. När natten kommer sitter vi tillsammans i sittbrunnen och jag omfamnas av min älskades trygga armar. Vi tittar på den gnistrande stjärnhimlen och den glittrande marelden. Jag undrar jag om det kan bli mer romantiskt? Min nattvakt startar vid 01.00 och det blir en ”bizzy” nattvakt med alla fartyg som kommer än från det ena hållet och än från det andra hållet, men jag njuter av den stilla natten. Jag tar en banan och kokar mig en kopp te, håller ordning på trafiken och njuter av stjärnhimlen. Det är något alldeles speciellt med att ensam ha sin vakt ute till havs. Jag blir lugn och harmonisk och känner mig väldigt lycklig över att ha både kunskapen och förmågan att njuta av detta.
2018-06-02 Angör Marina Hemmingway Kuba
04.00 purrar jag Lasse och han tar över och jag somnar som en stock. Vid 07.00 är det dags igen och nu är solen uppe och vi seglar fint i 4-5 knop. Lasse somnar genast. Jag känner mig nyvaken och lite trött och fixar en kopp te åt mig. Sitter ute i sittbrunnen och läser en stund. Nu har trafiken försvunnit och det blir en lugn vakt. Redan efter två timmar är det dags att anropa Kuba och jag purrar Lasse igen. Vi anropar guardafrontera (kustbevakningen) men det är Marina Hemmingway som svarar. De vill att vi ska höra av oss igen när vi har tre nm kvar till kusten. Jag kör mitt vanliga städrace. Båten ska vara i fint skick när vi angör Kuba. Vi äter frukost och klär på oss kläder så att vi ser lite anständiga ut när vi ska möta de Kubanska myndigheterna. Vi blir anvisade till kustbevakningens brygga och här vi kan vi prata om gränskontroll! Vi får besök av sju olika personer som har olika uppgifter. Först kommer en läkare ombord för att ta tempen och undersöka om vi verkar friska. Hon tittar även ned i båten för att se om det är rent eller smutsigt. Hon undrar om vår sophantering, bajstanken och möjligheter till att hålla vår hygien. Därefter undrar hon om vi har några lugnande mediciner. Jo, vi har ju ett ganska omfattande skeppsapotek med både morfin och kodein. Jag plockar ut allt vi har och hon skriver upp varenda tablett. Hon samlar alla narkotikaklassade mediciner i en påse och ber sedan kustbevakningen att försegla den med tejp. Läkaren är nöjd med både oss och ordningen ombord så nu vill hon att vi ska ta ned den gula Q-flaggan. Ordning och reda må jag säga! Tullinspektören kommer ombord och kollar våra pass och skriver mer papper och klarerar in oss och båten. Hundförare och en narkotikahund vill göra en genomsökning av båten. Hundföraren är mycket artig och tar av sig sina skor innan han kliver ombord och vill att jag ska vara med nere i båten under själva sökningen. Ingen narkotika ombord så hundföraren är nöjd och den lilla cockerspanieln viftar glatt på svansen. Hundföraren säger att vi har en mycket vacker båt och lämnar skeppet till gränspolisen som är en ung man i grön uniform. Hans jobb består i att kontrollera båtens innehåll så att vi inte har med oss vapen, flyktingar eller något annat otillåtet. Även han tar av sig skorna och ber mig vara med vid inspektionen. Den unge mannen verkar mest intresserad av fotografierna av våra vackra döttrar och vår vackra båt, men han går pliktskyldigt ett varv och ser nöjd ut.
Innan vi får lämna området får vi enskilt gå in i gränspolisens kontor som ser ut som ett läskigt förhörsrum från forna Sovjettiden. Ett betongrum med stora kalla lysrörsarmaturer ett skrivbord och en enda stol. Den uniformerade unga mannen följer med som bevakning medan tulltjänstekvinnan ställer frågor och fotograferar mig. De måste ju veta att samma människor som kommit in till Kuba är de samma som sedan lämnar Kuba. Vi får sedan ta oss till vår hamnplats och då kommer hamnkaptenen som vill ha sina papper ifyllda. Han erbjuder sina tjänster i form av att agera ”svartväxlare”. Han vill gärna att vi ska växla US dollar till Kubanska valutan CUC. När vi säger att vi kan tänka oss att växla lite dollar vill han att vi ska ner i salongen så ingen kan se hans skumma transaktioner. Vi ville bara växla etthundra tjugo dollar som vi hade i kontanter ombord, men det var inte intressant. Han ville ha 500 och 1000 dollarsedlar. Vi tackade för erbjudandet, men avstod från denna något skumma växling. Ytterligare två herrar med pärmar stod på kajen och väntade på att få komma ombord när hamnkaptenen lämnade oss. Det var veterinären och jordbruksmyndigheten. De hade väl hört att det fanns en apekatt ombord haha. De undrade om vi hade några djur, plantor eller kött ombord och mer papper fylldes i. Tjänstemännen var väldigt tydliga med att deras tjänster inte kostade något, men när allt var klart undrade de om vi inte ville ge dem något. Ha, ha gubbarna fick varsin kall öl och nu äntligen var vi incheckade på Kuba.
Kubas valuta CUC är ungefär likställd en USD. Dessa kostnader behövde vi betala för att kunna segla på Kuba: incheckning av båt 55 CUC, turistvisum 2X75 CUC och hamnavgift 25 CUC/dag. På norra sidan av Kuba får du bara gå iland vid internationella marinor och du behöver ett tillstånd för varje hamn du besöker.
Vi pustar ut efter ett par timmars pappersskrivande och steker den färskfångade tonfisken med äpple, vitlök, gul lök och serverar med ris och en kall lime sås. Vi går en liten prommis och tar oss till ett närliggande hotell som är behjälpliga med att växla USD till CUC (utan några skumraskaffärer). Vi besöker yachtklubben och tar en rejält stark mojito. Hemma i båten igen träffar vi Viktor från Canada ursprungligen från Ryssland och Sheila från Filippinerna. De har seglat från USA och planerar att sakteliga ta sig mot Filipinerna där deras gemensamma barn bor. Sheila är nybörjare på att segla och kommer att vara med i tre månader för att sedan åka hem till Filipinerna igen. Vi bjuder in dem till båten och har en trevlig kväll och delar med oss av våra erfarenheter.
2018-06-03 Marina Hemingway Havanna
I dag är det hot, hot, hot! Dagen börjar med huvudvärk och en sedvanlig städrunda. Det är troligtvis den tryckande värmen och lite för lite sömn som påverkar skallen eller så är det mensdags och med det risk för migrän. Vi tar en taxi in till gamla Havanna. Taxichauffören George kör en gammal Ford från 1949 i orginalskick och det känns helt overkligt att åka i den gamla men välbevarade bilen. När vi stannar vid en bankomat slangar George bensin in i tanken från sin reservdunk.
 |
| Noggrant torkar George av de droppar av bensin som hamnar på lacken |
Han släpper av oss i gathörnet nära baren La Bodegita Del Medio där Hemingway hängde när det begav sig. Vi tar en mojito och lyssnar på musiken som spelas av ett gäng farbröder. Lasse har föreställt sig Kuba som ”pantamera” reklamen och det stämmer verkligen. Människor dansar och sjunger och musiken är av den gamla typiska kubanska sorten och allt ser ut som att vara hämtat ur en film. På gatan står gamla amerikanska bilar i all världens färger. Det känns verkligen som om vi är utomlands för första gången. Allt är annorlunda här, politik, ekonomi, språk, kultur och hela omgivningen känns overklig.
 |
| Hemmingway,s place |
 |
| Pantamera pantamera ... |
Vi får en underbar dag i Havanna och möter trevliga och glada, men också fattiga människor.
 |
| Så här ser polisbilarna ut på Kuba |
 |
| Överallt står och körs gamla välbevarade amerikanare |
 |
| Vackra gatlampor förgyller vägkanten |
 |
| På Kuba röker man cigarr oavsett om man är man eller kvinna |
 |
| Mitt i turiststråket kommer en man med dagens fångst. Här blandas det vanliga Kuba med turismens kommers |
 |
| Apekatten fotograferar utanför Capitolium |
Väl hemma i båten igen återser vi Wavevlength som vi träffade på väg söderut längs Floridas kust och här kommer en härlig historia om kontokortet som hittade hem. Det låter helt galet med det är en sann historia. Historien starar på restaurang Seaside i Florida Marathon där Lasse bjuder sin söta fru på söndagsmiddag. Vi äter gott och lyssnar på en trubadur. Under kvällen gör vi bekantskap med Dave och Carolyn som också är seglare och har sin båt i viken. Vi bjuder in dom för en kaffe på Sea wind och det hela utvecklas till en sen kväll med whiskey och många skratt. Dagen efter lämnar vi Marathon och beger oss ner till Key West och när Lasse ska använda sitt kontokort nästa gång nere i Key West inser han att det är borta. Han ringer till Seaside för att höra om kortet finns kvar på restaurangen och jovisst det ligger i baren och väntar på honom. Hur ska vi nu få tag i kortet? Lasse ringer Dave och frågar om han kan vara snäll och hämta kortet på restaurangen så får vi försöka att hitta en lösning för att få ned kortet till Key West. Vi kommer då på att Collin och Dawn på Wavelength också skulle segla till Kuba och de låg fortfarande kvar i Marathon. Lasse ringer Dave som tar sin dinge över till Wavelength och frågar om de skulle vilja ta med Lasses kontokort till Kuba? Sagt och gjort så fick det bli! Lasses kontokort fick segla med Wavelength till Kuba och idag lämnades det över till sin rättmätige ägare. Det här är verkligen en historia som visar hur långseglare tar hand om varandra. Man vet att en dag kan man själv behöva hjälp och undertiden gör seglaren allt som står i sin makt för att hjälpa andra seglare. Collin och Dawn som precis angjort Kuba är trötta och hungriga så de bjuds in på grillad tonfisk på middag som tack för hjälpen med kortet. De liksom vi somnar mycket nöjda efter en trevlig kväll. Wavelength kommer senare att fortsätta till Belize och Guatemala.
2018-06-04
Huvudvärken från igår har inte gett med sig. Börjar dagen med att proppa i mig migränmedicin och sedan tvätta. Det är så härligt att ha tillgång till sötvatten. Hela båten får en ny beklädnad av ren tvätt som hänger för att torka i den varma kubanska vinden. Vi fixar till en pasta till lunch innan vi tar fram de hopfällbara cyklarna och ger oss iväg på en cykeltur. Vi har verkligen haft nytta av våra cyklar som vi fick gratis i Las Palmas. Man får se mer av det ”vanliga” livet när man tar sig fram på cykel och man kommer så mycket längre med cykel gentemot promenader. I dag kom vi inte så långt. Jag var trött och törstig så vi stannar på Yachtklubben och tar ett par mojito. Jag försöker glömma bort huvudvärken för jag vill ju ha det trevligt och mysigt trots dum-huvudet. Jag är nog sämst i världen på att vara sjuk eller att ha ont. Jag försöker till och med lura mig själv att det nog inte är så farligt. En musiker kommer till Yachtklubben och spelar gitarr och sjunger. Vi känner oss så lyckliga. Vi tar ett par mojitos till och beställer in en kubansk sandwich. Vi sitter och pratar om barn och tidigare relationer. Jag tycker att diskussionen är intressant och givande medan Lasse inte tycker att det är speciellt upplyftande med diskussionen. Fel tillfälle under fel omständigheter. Han vill bara känna sig lycklig och njuta av att allt känns så bra och jag fortsätter att gräva mig djupare in under skinnet och lyssnar inte till Lasses önskan. Kvällen som började så bra fick en tråkig avslutning och man kan väl säga att Mojitos och migränmedicin inte verkar vara en bra kombination. Jag måste nog inse att jag måste ta det lugnt när kroppen säger ifrån och vara ärlig om mitt mående både mot mig själv och Lasse för att ge oss rätt förutsättningar för bra dagar.
2018-06-05 ;arina Hemmingway Havanna
Tack och lov så har vi förmågan att prata igenom våra missförstånd och konflikter och väl i fas med varandra igen blir vi än mer tacksamma över den kärlek vi känner till varandra. Vi gör ett nytt försök med cykelturen och ger oss ut i trafiken. Vi försöker förstå vad vägskyltarna innebär men tolkar dem tvärtom och cyklar där det är cykling förbjuden visar det sig sen. Lustigt nog ser trafikpoliserna lika glada ut ändå när vi kommer susande med våra cyklar på de förbjudna vägarna. Nu får vi se ett helt annat Havanna. Vi cyklar in i de fattiga kvarteren och här ser vi de fula grå hyreshusen som ser ut som gamla bunkrar i Östtyskland. Det ser ut som rivningshus, men folk står i fönstren och barn leker utanför. Det här är de fattigas Havanna. På en liten bakgata står en bil parkerad och i den sitter en äldre man och en ung vacker flicka. Prostitutionen kom åter till Havanna när dollar återigen blev laglig valuta på Kuba.
Kvällen avslutas med lite kortspel och sedan en film.
2018-06-06 Marina Hemmingway Havanna
Bakom oss ligger en katamaran med Marina från Amerika men ursprungligen från Brasilien och hennes dotter Nina. De skulle ta en dagstur med taxi in till Havanna och undrar om vi ville följa med. Vi vill gärna se mer av Havanna och hoppade in i taxin tillsammans med chauffören Alberto, Nina och Marina.
 |
| Ett härligt gäng på utflykt! |
Vi stannar vid Hotell National som är en fantastisk byggnad med ett närliggande fort och spännande tunnlar. I parken utanför Hotell National finns även en intressant utställning om missilkrisen 1962.
 |
| Under marken finns det långa hemliga gångar och skyttegravar. Här gäller det att inte ha klaustrofobi när man smyger omkring |
 |
| Apekatten i sin nya hatt |
Inne i Havanna tar vi det lugnt och bara insuper atmosfären.
 |
| Vardag i Havanna |
Att gå på toaletten på Kuba kan vara ett riktigt äventyr. Utanför toaletten står en liten tant som är typ 100 år och jag tänker att hon är före mig i kön, men icke då. Hon står och rullar upp en liten bit toalettpapper som hon ger mig. Hm, det är tydligen toaletttanten jag mött. Tro inte att du kan spola efter dig, det gör toaletttanten. Utanför toaletten står det ett litet fat på ett bord med en liten handvirkad duk. Här ska man tydligen lägga en liten slant till toaletttanten. Jag har hitintills inte sett några toagubbar så det verkar vara en kvinnlig syssla. Män jobbar med slägga och hammare inte toalettpapper….
 |
| Som sagt var...... |
Jag sitter på trottoaren och ser en liten flicka med sin mamma. Mamman ser fattig ut och hon är gravid. Mamman undrar om vi har en liten slant och vi ger henne en liten peng. Lite senare ger jag flickan ett äpple som jag hade med mig som matsäck och det ser ut som om har fått den finaste skatten av mig. Jag har nog aldrig sett någon njuta så mycket av ett äpple.
Vi passerar en fabrik där kvinnor sitter och syr på deras Singer symaskiner som har många årtionden på nacken. Här syr de fina klänningar som är till salu i butiken bredvid. Vi går in och jag hittar en härlig vit handsydd bomullsklänning för 25 CUC.
Vi tar oss till Hemingway pub igen och nu är det dags att pricka av ett måste på listan. Att röka en cigarr när man är på Kuba känns som en del i att lära sig deras kultur. Vi köper en cigarr ”Romeo och Julia” som vi delar på och jag ska säga er att det är inte lätt att få fyr på en cigarr. Lasse har bättre teknik på att röka cigarren för jag drar halsbloss nu och då och får riktiga hostattacker. Det blev en härlig och avslappnad dag med glada Marina och Nina.
 |
| Kapten Castro med sin cigarr |
Hemma i båten läggs den sista biten av tonfisken på grillen och sedan får vi besök av Tyska Monica och Jurgen som ligger med sin båt här för att vänta på rätt väder för att ta sig norr ut till USA. Jurgen var med om en olycka för ett par år sedan då han stod på en stege och skulle vaxa båten. Han ramlade ned och skadade benet så illa så att benet tillslut inte gick att rädda utan blev amputerat. De har tillbringat mycket tid nere på Curacao och ger oss lite tips till vår vidare färd söder ut medan vi ger dem lite tips inför ankomsten till USA.
2018-06-07 Marina Hemmingway Havanna
Det är hot, hot, hot! Lasse lider verkligen av värmen. Han svettas och pustar och ibland är det som om han inte vet var han ska ta vägen. Idag har vi en mysig hemmadag med hemma pyssel. Lasse plockar isär saltvattenpumpen som, sedan Lake Sylvia Fort Lauderdale har luktat pyton. Det blev troligen av stillastående vatten då vi inte använde saltvatten inne i Lake Sylvia. Vattnet såg och luktade inte fräscht så det blev sötvatten för hela slanten. Jag fortsätter tvätta och fyller tanken med vatten. Jag tar även en tur till den lilla butiken i marinan för att köpa öl och ägg. Utbudet i butikerna är väldigt sparsamt. Majonnäs, olja och rom är det som det i stort sett alltid finns i övrigt är det väldigt tomt.
Kvällens stora event var middag och show på Buena Vista Socialclub. Här har man samlat alla gamla godingar från 50-talet och äldst på scen var en farbror som var 83 år gammal. Tänk att få vara så full av liv och energi vid den åldern! Det är dans och musik kvällen lång och vi får till och med dansa med de duktiga dansarna och musikerna uppe på scen. Jag hade min nya handsydda klänning på mig och kände mig såå fin.
 |
| Primadonna med stort P |
 |
| 83 år och still going strong! |
 |
| Apekattens nya handsydda kubanska kläning |
 |
| Amore.... |
Efter showen avslutar vi kvällen på Marinabaren. Där möter vi en skön lirare, Josh ensamseglare från Kansas USA.
2018-06-08 Marina Hemmingway Havanna
Jag går upp vid åtta snåret. Lasse ligger fortfarande och sover i salongen då han försökte ladda ner en gribfil i natt och lyckades somna framför datorn. Kaffe i sängen som vanligt och dags för en ny högläsningsbok, Arktis Antarktis skriven av Rolf Bjelke och Debora Shapiro. Lasse drar iväg och växlar lite pengar till den lokala valutan CUP, för när vi lämnar turiststråken finns det risk för att enda valutan som är gångbar är CUP. På 1 CUC går det 24 CUP så det blir en rejäl bunt sedlar i plånboken. Jag sysselsätter mig med lite sömnad medan Lasse åker in till stan för att växla pengar. Jag lagar draperiet, Lasses badshorts, ett lakan som gått sönder i sömmen och städar dessutom syskrinet!! Hur neurotisk får man bli? Det blir hemlagad pizza till middag och sedan tar vi oss iväg för att leta rätt på lite internet. Det är inte bara att logga in på Wifi här på Kuba utan du behöver köpa en engångskod som ger dig tillgång till internet en timme. Sedan gäller det att hitta en spot som du kan få uppkoppling. Vi beger oss till hotellet som ligger en kvarts gångväg från båten. Ett stort och flott hotell ”Den gamle och havet” heter hotellet och utanför entrén finns ett konstverk med den gamle som sitter i sin båt och drar upp en Blue Marlin. Hotellet är välskött och det finns bar och restaurang. Personalen står och välkomnar oss i sina fina uniformer, men här finns inga gäster. Vi är de enda gästerna på plats och personalen hälsar oss välkomna och säger att vi kan nyttja deras internet om vi bara köper en drink i baren. Vi beställer varsin drink och bartendern tar detta uppdrag på fullaste allvar. Han lägger ned hela sin själ i de två drinkarna han serverar de enda gästerna på detta stora hotell. Internet uppkopplingen fungerar perfekt och hastigheten är hög. Vi hinner lägga ut ett facebookinlägg, kolla väder och dessutom prata en stund med familjen hemma i Sverige. Det här är vår sista dag i Havanna. I morgon drar vi vidare västerut för att upptäcka nya delar av Kuba. Havanna bjuder på en fantastisk solnedgång vår sista kväll och det blåser en skön bris som blåser bort myggen. Jag är så glad att jag sydde klart myggnäten innan vi kom till Kuba. Tyget till myggnäten är en gardin som vi faktiskt hittade på IKEA i Miami. När solen gått ned och luften står stilla så fylls kvällsluften av små myggdjävlar. Vi hade inte överlevt med stängda luckor i trettio graders värme och utan myggnäten hade vi blivit uppätna av de små blodtörstande vampyrerna.
2018-06-09 Marina Hemingway- Bahia Honda, 38 nm
Dags att segla vidare men först lite proviantering med det lilla som marinbutiken har att erbjuda Cola, bubbelvatten, toapapper och frusna kycklinglår. Vi fyller tankarna med både vatten och diesel för nu kommer det att dröja innan det finns möjlighet att fylla på. Vi checkar ut både hos hamnkapten och tullen. Här drar man minsann inte iväg hur som helst. Du måste få ett tillstånd att gå in till de hamnar du vill besöka och det får du via guardafrontera. De kliver till och med ombord på båten för att undersöka så att vi inte har några fripassagerare. Allt är godkänt och vi får ett tillstånd att segla vidare på Kuba, men vi får inte gå iland om vi inte checkar in hos en guardafrontera station. Det sägs att Kubas norra kust är mer restriktiv än den södra. Undrar om det beror på att norra kusten vetter mot USA? Lasse känner sig lite hängig och har feber så han får ett par Alvedon innan vi ger oss av. Han säger att han fått en släng av malaria. Jo, mygg finns det allt men det kan ju faktiskt bara vara en liten infektion. I morse högläste vi Arktis Antarktis igen och blir påminda om hur viktigt det är med en öppen och respektfull kommunikation. I det slags liv vi lever blir det extra viktigt då våra känslor är en av de viktigaste ingredienserna för vår säkerhet. Jag har själv en tendens att, både för mig själv och kapten, dölja om jag inte känner mig kry. Jag tycker helt enkelt att det är så fruktansvärt tråkigt att låta sjukdom eller trötthet begränsa mig och det jag vill göra. Dess värre kan det resultera i att jag kör mig själv i botten och kraschar eller blir ett surkart. För att vi bägge ska få förståelse för varandras känslor och reaktioner måste vi erkänna när vi inte känner oss på topp. Det är helt enkelt en säkerhetsaspekt. Vi behöver vila och sova när tillfälle ges för att vara alerta när det hettar till. Vi behöver ligga steget före och ta ansvar för att våra själar och kroppar mår bra. Statistik visar tydligt att den största faktorn för att vi ska göra misstag är den mänskliga faktorn. Vi presterar inte lika bra och våra omdömen solkas när vi är trötta , sjuka, kalla eller rädda. Vi får bara inse att vikten av att ta hand om oss själva och varandra är så mycket större och ger så mycket allvarligare konsekvenser om vi inte gör det i det långseglarliv vi lever. Tillsammans som ett team seglar vi fram på jorden alla hav och vi blir under vår resa bättre och bättre på att förstå komplexiteten i det liv vi valt. Det är inte längre en semesterresa utan det här är vad vi gör och kommer att fortsätta att göra under överskådlig framtid, det här är vår valda livsstil!
Vi sätter segel och seglar fram längs Kubas norra kust i 4-5 knop. Det blåser 15 knop nordost och vi seglar för bara genua. Under eftermiddagen hopar sig stora svarta regnmoln över land. Vi ser hur blixtarna lyser upp det svarta molnlandskapet. Ett av molnen formar sig som en tromb och kommer närmare och närmare marken. Vi har tur att ovädret håller sig över land. Vi får bara lite duggregn ute till havs och en vind som sakta avtar så vi får gå för motor de sista timmarna. Vid sjutiden på kvällen närmar vi oss inloppet till Bahia Honda. En sönderrostad docka, halvsjunkna skepp och stora kranar ”förgyller” inloppet. Vi går in i en ränna som håller tre meters djup, men runt oss är det grunda sandbankar. Jag står i fören och håller utkik så att vi inte hamnar på en av sandbankarna. Sjökorten stämmer inte alltid då vind och vågor förskjuter sandbankarna åt olika håll. Vi glider sakta in i en väl skyddad vik. Den är omgiven av mangrovesnår och runt snåret är det en träkonstruktion som ser ut som ett staket. Det är musselodlingar. Kvällsljuset skimrar i rosa mot molnen och vi får ett himmelskt skådespel med regnbågar, ljusfenomen och långt där borta skymtar vi höga berg och det är så vackert. En liten fiskebåt kommer tuffande och hälsar glatt på oss. De undrar nog vad en svensk liten segelbåt gör här inne i deras lilla vik. Vi ser fler fiskare men de ror sina små båtar för hand. Motorer och bensin är inte alla förunnat, men vi delar alla samma fantastiska kvällsskådespel. Det känns som om vi har kommit till djungeln och det plaskar i vattnet och fåglarna sjunger sina kvällsserenader. Sedan kommer DE……..MYGG!!! Hualigen! När solen gått ned äntrar de små blodsugande vampyrerna scenen och de är ute efter BLOOOOOD! Vi stänger igen med våra myggnät och middagen får intas nere i den varma båten.
Vi somnar till hajen-filmen efter en hel dag till havs. Under natten börjar det blåsa rejält och jag vaknar till av att det börjar regna. Luckorna behöver stängas utifrån. Jag ger mig ut i vampyrland och offrar mig för en torr båt. Det var helt sjukt! Miljarders myggor attackerar min stackars nakna lekamen under de få sekunder jag var ute. Kli, kli, kli ..Det blir helt omöjligt att somna om där jag ligger och svettas och kliar mig halvt tokig. Tillslut ger jag upp och går och smörjer betten med Zylokainsalva. Happy days! Utmattad somnar jag när salvan börjat verka.
2018-06-10 Bahia Honda – Cayo Levisa, 30 nm
Vaknar vid halv nio och får kaffe i sängen. Lasse högläser ett kapitel i Arktis Antarktis och nu har de kommit ända upp till packisen. Vackra bilder visar isbergens storhet i jämförelse med båten Northen Light. Jag undrar om vi kommer så långt norr ut så vi får se isberg under vår resa. Det är både en kittlande och skrämmande tanke att få segla mellan stora blåskimrande isberg. Tänk att stå ute och hålla utkik efter de sakta glidande isbergen i de kalla farvattnen. Det är en riktig prövning och utmaning. Jag tänker på hur min mage ibland knyter sig när jag står framme i fören för att hålla utkik för grundområden i varma vattnen. Jag tittar på den krusande vattenytan och anstränger mig till fullo för att ha uppsikt på vattnet vi har framför oss. Jag tar mitt uppdrag på fullaste allvar och förstår att det kan bli ödestigna konsekvenser om jag inte är fokuserad och noggrann. Det känns som ett stort ansvar och ibland knyter sig magen för att det är svårt att urskilja botten på grund av vind, grumligt vatten, sol eller mörker. Jag gör mitt bästa men ibland är det svårt att avgöra vad skiftningarna i vattnet betyder, fara eller bara dålig sikt? Jämfört med utkik på Kuba är utkik efter isberg på Antarktis en helt annan dimension av utmaning och uppdrag. Är vi kapabla att genomföra en så pass avancerad segling i okända vatten? I dag har vi bara lite kunskap om Arktisk och isar men det är långt kvar till en eventuell segling till Arktiska vatten så det finns tid att inhämta kunskap. Oavsett hur mycket fakta man samlar på sig kommer det att vara en stor utmaning för oss. Vår seglingsstrategi är att ta en bit i taget och det har varit en lyckad strategi för oss och speciellt för mig som är en ganska ny och tidigare oerfaren seglare. Hade jag vetat när jag träffade Lasse för två och ett halvt år sedan att jag skulle tillryggalägga 15000 nm på ett par år. Segla i latituder allt från 68 grader 28’ nord, 12 grader 36’nord, 84 grader 58’ väst. Segla över atlanten, segla till Norge, Färöarna, Island, Shetland, Skottland, Irland, Spanien, Portugal, Karibiska öarna, USA och Kuba ja det hade nog känts helt overkligt men nu har vi gjort denna resa tillsammans. Med ett steg i taget växer kunskap, självförtroende och vår förmåga att arbeta som ett team. Idag känns det som om allt är möjligt bara vi tar ett steg i taget och förbereder oss väl inför varje nytt steg framåt.
Vi lättar ankare och sätter segel. Det är lätta ostliga vindars så vi får en fin läns. Vi bommar vant ut genuan och sätter storen på plats på motsatt sida med preventer, så kallad ”wing on wing”. Vi glider fram på lugnt vatten i 3-5 knop. Vi passerar Cayo Levisa på babordssida för det går inte att ta sig direkt in. Det är stora grundområden och rev som vi måste passera innan vi trixar oss fram i grunt och jätte grunt vatten. Apekatten får håla utkik och pirret i magen gör sig till känna. Till en början är vattnet så klart att vi ser botten när det är 30 meter djupt, men ju närmare mangroven vi kommer desto mörkare och grumligare blir vattnet. Ekolodet visar 1,7 meter vid ett tillfälle och vi sticker 1,8 meter så Lasse slår av på farten ändrar kurs. Sjökorten stämmer inte så där jätte bra utan vi måste ha koll på ekolod och visuell sikt för att avgöra djupet. Allt går bra och vi kommer fram till kvällens ankringsvik. Vi är enda segelbåt för ankare, men några fiske- och dykbåtar ligger förtöjda vid den lilla rangliga bryggan. Cayo Levisa är ett turistmål för både inhemska och internationella turister, en liten paradis ö. På norra sidan av ön ligger det milslånga vita sandstränder med palmer och små bungalows.
Ett elverk stör den annars så fridfulla idyllen. Vi droppar ankare vid halv sjutiden och bestämmer oss för att stanna i båten i kväll och ta en lyxig dag på resorten i morgon. Vi hinner i stort sett bara få ned ankaret så kommer en regnskur av guds nåde. Det blåser upp rejält och det blixtrar och åskar på en och samma gång. Det är ju en himla tur att vi inte är åskrädda för här smällde det rejält. När mörkret faller kommer de blodsugande vampyrerna fram och vi är återigen väldigt glada över våra myggnät.
2018-06-11 Cayo Levisa
I natt har jag verkligen sovit som en liten prinsessa, medan Lasse höll på att krevera av värmeslag. Han blev tillslut tvungen att hälla kylskåpskallt vatten på sig för att överhettningsskyddet inte skulle lösa ut! Våra kroppar hanterar kyla och värme på helt olika sätt. Lasse älskar den bitande kylan och kan gå i t-shirt när jag fryser halvt ihjäl trots tre lager med kläder. Det gör ont i min kropp och själ och det verkar inte spela någon roll hur många lager jag trär på mig. Det har i och för sig blivit lite bättre sedan vi i två års tid seglat i kalla vatten. Jag verkar mer anpassad till det varma fuktiga klimatet och kan njuta av värmen medan Lasse lider alla helvetes kval medan svetten rinner på honom.
 |
| Ankring utanför Cayo Levisa |
 |
| Guardafroneras tillfälliga kontor |
Vi tar dingen in i land och checkar in hos guardafrontera. Han är mycket noggrann och ställer frågor om hur många VHF, telefoner och dingar vi har ombord. Som alltid är tjänstemannen mycket artig och trevlig och vi har inte sett till någon som kräver oss på mutor eller liknande. När allt är klart blir det en dag vid havet och de vita stränderna. Vi snorklar men det fanns inte så mycket att se, mest sköldpaddsgräs, några sjöstjärnor och lite småfisk.
Vi promenerar ut till en av öns uddar och här ute är det bara vi. Nakna kastar vi oss i det kristallklara vattnet och bara njuter av det 29 gradiga vattnet.
Molnen tätnar och mörknar så efter en lunch tar vi oss tillbaks till båten och det här var ett oväder som heter duga! Det var störtregn, blixt och dunder på samma gång i så höga decibel att jag fick hålla för öronen för att inte bli helt döv. Apekatten samlar regnvatten i hinkar och känner sig som sina vanliga fem år. Apekatter tycker att det är roligt att leka med vatten. Lasse lägger sig och sover ett par timmar. Vi roar oss på olika sätt.
2018-06-12 Cayo Levisa – Alonso De Rojas, 45 nm
Vi checkar ut och drar upp ankaret vid 09.30. Det är 2-3 m/s nordostlig vind så vi hissar bara storen som stöd och tuffar fram för motor. Jag gör lite jumpa, kokar en kycklinggryta i tryckkokaren(älskar min tryckkokare) och gör fotvård på Lasse. Apekatter är djur med mycket energi! Lasse har tidigare inte varit på ”god fot” (ha ha) med sina fötter men nu har apekatten tagit hand om de små fossingarna så att de är rosa och mjuka som små barnfötter och han är nu på ”god fot” med sina fötter (ha ha ). Bergskedjorna på fastlandet går i olika schatteringar och former och skapar en vacker linje mellan havet och himlen. Vi anländer till Puntas Alonso de Rojas innan solen har gått ned och det är en helt magisk vik. Det är så vackert med den omgivande mangroven i kvällsljuset och luften är fylld av vacker fågelsång. Vi sitter i sittbrunnen och avslutar denna dag med ett glas god rom och delar på en kubansk cigarr. Allt är lugnt och stilla.
2018-06-13 Punta Alonso de Rojas- Cayo de Buenavista, 21 nm
I dag får apekatten vara kapten för en dag och ta fullt ansvar för att ta oss säkert från punkt A till punkt B.
 |
| Apekatten Kapten för en dag |
Det känns lite nervöst och jag tittar igenom sjökortet och konstaterar att vi kan ta vägen innanför revet. Det gäller bara att ha koll på var vi är och se upp för eventuella grundområden. Det är svaga vindar så vi får stötta med motor. Under gång så inser jag att det enda sjökort vi har för denna sträcka är på Ipaden så om den skulle ge upp står vi mitt ibland grundområden och koraller utan en aning om hur vi ska ta oss därifrån. Jag börjar göra en färdplan med waypoints så att vi har en backupp om tekniken skulle falera. Rätt som det är möter vi tre fiskare i en liten roddbåt. Långt ifrån land står de i båten och håller upp stora humrar. De undrar om vi vill köpa några. Halva båten är full av humrar och det var länge sedan vi hade färsk hummer ombord. Vi köper fem humrar och fiskarna får både pengar och en bit rep.
Apekattens dag som kapten gick bra och det var roligt, men fy vad trött man blir av att axla rollen som kapten. När vi slängt i ankaret kommer en av alla eftermiddagsoväder och det blir regn, blixtrar och åska. Vi passar på att koka våra humrar och köttet blir super smarrigt.
När ovädret har lagt sig öser vi ur allt vatten i dingen och tar en tur in i mangrovekanalerna. Det känns som om vi är i amazonas djungler ute på en farlig expedition. Vi är helt ensamma och vi stänger av utombordaren och ror tyst fram längs kanalerna. Vi njuter av fåglarnas mystiska sång och tittar på mangrovens vackra rötter som har smyckats med stora klasar av musslor. Vilket äventyr!
 |
| Janssons markiser in the djungle |
2018-06-14 Cayo de Buenavista – Los Morros, Punta de San Antonio, 34 nm
Vi lättar ankare vid 09.30 och det är lugnt och stilla som de flesta mornar. Fullt ställ och stöttning med motor igen. Förmiddagarna är oftast väldigt lugna och eftermiddagen full av vind, åska och regn och när natten kommer är det som oftast lugnt. Jag tar en dusch på fördäck när vi kommer ut till havs (för vattnet i mangrove-vikarna luktar illa och är brunt). Jag bakar lite bröd och Lasse lagar skotråttan på storskotet. Helt plötsligt hade en skruv och mutter bara lossnat. Ingen fara på taket. Nya muttrar och skruvar kommer på plats och skotråttan är som ny. Fördelen med att det är en stilla segling är ju att man kan fixa och dona lite i båten utan allt för mycket mankemang. Det känns skönt att passa på att använda tiden till fix och trix. Vi får upp två stora barracudor men de åker tillbaka i vattnet igen. Innan vi kommer fram till Los Morros hamnar vi i lite busväder och det blir vind i näsan och krabb sjö, men när vi angör hamnen har vinden lagt sig. Guardafrontera och hamnkapten som ropade upp oss på några sjömilsavstånd under insegling står och väntar på oss på kajen medan vi ankrar. I dag blir det kokt hummer och nybakt bröd till middag. Det blev hur smaskigt som helst! Jag känner mig trött efter flera dagars seglande, men vi tar ändå en tur iland. Marinan har fyra platser varav en är upptagen av den lokala fiskebåten. Det finns en liten restaurang där Kubanska ”BonBon” har hand om ruljangsen. Hon är chef, kocka, servitris och bartender i ett. Hon jobbar åtta dagar i sträck för att sedan vara ledig i sex dagar. De platser som vi seglare får besöka verkar vara helt artificiella. Inga kubaner bor här och det finns inga lokala matvarubutiker. I längden blir det ganska frustrerande måste jag säga. Jag kan inte förstå varför kubanerna är så rädda att visa upp sitt land. En resort kan man ju se var som helst. Det vi vill se och lära känna är det kubanska folket och dess kultur. Det blir även svårt för oss självförsörjande seglare när vi bara anvisas små marina butiker med ketchup, majonnäs, olja, sardiner och rom. Dieten blir ganska enformig om man inte lyckas få upp lite färsk fisk. I marinan möter vi fyra amerikanska båtar som väntar på bättre väder för att ta sig till México. Det är en tropisk storm nere i Guatemala som vi inte vet hur den kommer att utveckla sig. Väl tillbaks i båten sätter jag på mig pyjamas och är färdig för nattis, men då både känner och hör vi hur båten slår i botten när vi pitchar i den grova sjön. Vi visste att viken var grund men när väl lågvatten, starka vindar och skumpig sjö träder in så blev det för lite vatten under kölen. Nu blåser det rejält och mörkret har lagt sig. Jag tar en jacka över jamisen och går upp på fördäck för att ta upp ankaret. Vi tar oss ut till lite djupare vatten och jag släpper ned ankaret igen. Jag hör hur kättingen rasslar över stenarna på botten och när Lasse lägger i backen för att kontrollera att ankaret sitter ordentligt märker jag att kättingen är stum. Vi har antingen fastnat med ankare eller kätting i någonting på botten. Jag är trött och vill helst av allt bara gå och lägga mig och jag känner hur stressen kommer dundrande. Lasse undrar om jag inte blev nöjd med ankringen och jag säger då att vi sitter fast i något så jag är inte nöjd! Då får vi ankra om igen då! Jag springer ned i båten för att hämta en ficklampa så jag kan se vad jag håller på med. När jag är på väg ned undrar Lasse om jag har på mig något under jamisen. Nä, naturbarn tycker om att gå nakna. Han tycker tydligen att jag bör ha på mig något då båten är upplyst av däckbelysningen och jamisen åker upp till midjan i den starka vinden. Herre Gud! Börja prata om trosor när jag upplever att vi har en stressfull och akut situation….Jag drar på mig ett par trosor i ren ilska och ger mig ut på däck för att ankra om igen. Vinden viner och båten häver kraftigt upp och ned i vågorna. Jag försöker få upp ankaret men vi sitter fast som berget! Jag får släppa efter med mer kätting för att inte båten eller kättingen ska skadas. Jag vill inte det här! En stormvarning, grunt vatten och nu ett ankare eller en kätting som sitter fast i gud vet vad! Jag är trött, orolig och uppriven och tycker inte alls att kapten tar det lika allvarligt som mig. (troligen för att han kan läsa situationen bättre med sin erfarenhet och inte är trött som en skunk). Jag sätter ankarlarmet och går och lägger mig för att vara utsövd och redo om jag skulle behöva agera mitt i natten. Det här blev ingen bra natt för lilla kinkiga apekatten!
2018-06-15 Los Morros
Vi börjar morgonen att prata igenom gårdagens tjafs. Som ett litet naturbarn har jag ibland väldigt lite förståelse att man som vuxen inte kan springa runt med rumpan bar. Jag tycker att kläder känns hämmande och det finns inget skönare än att springa omkring som ett litet rumpetroll. Ok, jag borde fatta bättre och ha mer förståelse för att det finns andra människor som har en mer restriktiv syn på nakenhet, men rumpetroll som är fem år tänker inte på det för de är bara uppe i nuet. Jag lovar att jag ska försöka bli lite mer ”vuxen”. I dag är det ett riktigt ruskväder. Det blir en lugn och skön dag. Jag bakar bröd och vi får vattentanken fylld med regnvatten. Efter en rejäl avsköljning sätter vi pluggar i avrinningshålen på däcket och öppnar locket till vattentanken. På ett kick så fyller vi tanken med gott regnvatten. Vi spelar kort, kollar på film och läser medan regnet fortsätter att ösa ned. Den här kvällen somnar både kapten och apekatten gott och sover skönt hela natten.
2018-06-18 Los Morros
Regnet har lagt sig och det blåser en frisk bris in genom skylighten. Jag fixar en skinkomelett till frukost och sedan blir det en fixa på båtendag. Lasse smörjer vinschen till storfallet som den senaste tiden har blivit trög. Han lagar även lucklåset till matförvaringen i byssan. Det var den lilla spiralfjädern som hade gått sönder och nu tillverkar han en ny av en fjäder som satt i en kontakt i reservfotknappen till ankarspelet. Det gäller att vara klurig och veta vad man har ombord när man ska fixa saker på båten, speciellt på Kuba där de stora reservdelsbutikerna lyser med sin frånvaro. Jag sätter en ny sats med yoghurt och lyxar till med att lämna in tvätten för tvätt. Marinan har en liten shop så jag tar mig en liten kik däri. Ja, ha vad spännande tvål, salt, majonnäs, olja och Rom så klart… Hur tänker de att vi självförsörjande seglare ska kunna proviantera? Köper en burk majonnäs i alla fall för det kan ju skoja till det mesta i matväg. Vi tar oss en promenad ut i naturreservatet Guanahacabibes. Vandrar längs en väg med dignande grönska.
Det är fuktigt och varmt och här inne står luften stilla. Det är djungelliknande skog på bägge sidor av vägen och vi hör ljuden från alla fåglar och andra djur som rör sig inne i skogen. Det sägs att det finnas anakondor här, men vi ser bara en liten svart och blå orm.
Vilda grisar springer omkring lite här och var och termiterna har byggt stora bon i ett flertal träd längs vägen.
Vi får även sällskap av en geting som verkar gilla Lasse. I slutet på vägen ligger en resort med en alldeles fantastisk sandstrand, men den liksom många andra resorter är helt tom på turister.
Personalen finns på plats ändå och skrotar omkring på markerna, lagar mat eller kollar på tv. Vi tar en öl vid ett litet plastbord som enda besökare på denna tillflyktsort vid vägens ände.
Det är en timmes promenad och svettiga kommer vi tillbaka till båten för ett härligt knytkalas på SeaWind med de fyra amerikanska båtarna som också ligger här och väntar på fördelaktiga vindar. Lasse gör en god pasta/hummersallad och jag bakar bröd. Gästerna tog med sig Buffaranos (en wrap med kyckling och starka såsen), gott vin och ananas. Det blev en riktigt mysig kväll med våra nya amerikanska vänner som skulle lämna Kuba i morgon och sätta segel mot Mexico. De var alla ganska nya i långseglarvärlden och de var glada att vara ombord på en båt som seglat åtskilliga 1000 sjömil och frågorna haglade kring båt och utrustning.
2018-06-17 Los Morros
Morgonen startade med Lasses berömda amerikanska pannkakor! Det är alltid en bra start på dagen när smaklökar och magen premieras med frasigt gräddade pannkakor med honung eller sylt. I hamnen ligger en fiskebåt där det bor ett gäng killar. De verkar inte fiska så värst mycket och den lilla fisk de får upp äter de upp. Nu hade de fått upp en triggerfisk och undrade om vi ville köpa den. Jo, färskvaror är efterlängtade så jag hoppar in i båten och gör upp affären. Triggerfisken blir pankopanerad och stekt och en god saffrans aioli blir tillbehöret. Härligt att få äta färsk fisk igen! Nu är det dags för de amerikanska båtarna att segla iväg. Ensamseglaren Harley som inte har någon motor ombord kämpar med sitt ankare som verkar sitta fast i botten. Den här botten med alla stenar är inte det mest önskvärda man kan tänka sig för en bra ankring. Tillslut tar Lasse dingen bort till Harley och hoppar ner i ”krokodilvattnet” för att se vad problemet är. Ankaret har fastnat och Lasse lossar det åt Harley så att han kan segla iväg. Den sista båten som ska ge sig av seglas av skepparen Kevin. Han hissar sina segel och sätter igång motorn men kommer inte ur fläcken! Han står på grund! Lasse ror ut i dingen igen för att handleda Kevin. Med den lokala fiskebåten och Lasses handledning kommer Kevin slutligen loss och kan segla iväg han med. Seglare som hjälper andra seglare, det är en cirkel som fortsätter i alla oändlighet.
Det blir väldigt lugnt och stilla när de andra båtarna har seglat iväg och vi njuter av den lugna stilla kvällen.
2018-06-18 Los Morros- Maria Gorda, 30 nm
Vi checkar ut, tankar diesel och vatten innan vi ger oss av. Nu ska vi runda den västra udden för att ta oss till den södra sidan av Kuba. Vi får två knops medström, men har vinden rätt i näsan så vi får en rätt skumpig sjö runt udden. Det här är vår mest västra punkt hitintills denna resa och kommer nog att vara så ett bra tag till, väst 84 grader 58 minuter. Efter udden lugnar sig sjön, men vi har fortfarande vinden rätt i näsan så det blir segling med storen med lite stöttning av motorn. På vägen fick vi en stor guldmakrill på kroken, men den rackarn snärtade av ståltafsen lyckades slita sig. Vi angör Maria Gorda vid 17-tiden och är vattnet kristallklart och vi ser botten på 25 meters djup. Vi glider omkring för att hitta en bra plats att ankra på, men blir då helt plötsligt anropade av guardafrontera. Här får vi minsann inte ankra (trots ankarsymbol i sjökortet och två guideböcker som säger att det är en bra plats för ankring). Det skulle vara lättare att ta sig i land och mindre krångligt med myndigheter på södra Kuba, men här får vi lägga oss vid en boj och snällt vänta med att gå iland tills i morgon bitti. Tjänstemannen ville nog gå hem och äta middag kan jag tro. Ja, ja vi får en skön kväll i båten och passar på att snorkla i det fina vattnet.
 |
| Ligger vid boj i Maria Gorda |
2018-06-19 Maria Gorda- nattsegling till Cayo san Filipe, 50 nm
Apekatten vaknar utvilad och glad och fixar kaffe åt den sömniga kaptenen som fortfarande ligger i soffan i salongen. Kaffe i sängen och en ny bok för högläsning. Det går fortfarande i de kalla vattnens tecken, Ariel IV beger sig ut på nordliga äventyr mor Svalbard. Morgondoppet håller 28,6 grader så det blir bara varmare och varmare i vattnet. Cyklopet åker på och det vimlar av fina fiskar. Kan man börja en dag bättre än så här? Lite frukost med den hemgjorda yoghurten blir alltid lika uppskattad och nu finns det även lite hemgjord musli som det lilla extra på toppen. Vi tar dingen i land för att checka in. När vi kliver in i guardafrontera kontoret står en stor tjock-tv och skränar i det fyra kvadratmeter ”stora” rummet. Jag lämnar Lasse och tjänstemannen för tre personer i den lilla skrubben var en för mycket. Den unge tjänstemannen är mycket noggrann och han har en handskriven lista från kustbevakningsakademien som han metodiskt går igenom med Lasse; har ni några vänner på Kuba? Hur långt från kusten kommer ni att segla? Efter en halvtimmes förhör på en skön mix av spanska och engelska är den unge tjänstemannen klar. Vi skulle lämna Maria Gorda samma dag och kunde man då checka in och ut på samma gång? Nix! Vi får snällt vänta några timmar. Vi tar en promenad på den vita öde stranden och tar ett nakenbad i det kristallklara vattnet.
 |
| Hemma(gjort) gym |
 |
| Hackspettar som bygger bon i palmerna |
 |
| Kubansk byggnadsarbetare |
 |
| Den öde delen av stranden |
Maria Gorda är en resort och här bor inga kubaner utan bara turister. Många kommer hit för den fina dykningen och snorklingen. Jag hittar tamponger i ett litet apotek. 65 skr för ett paket med 16 tamponger!!! Det är dyrt att vara kvinna på Kuba ska jag säga er, om ni inte nöjer er med bindor av blöjstorlek. En läkare plockar ut det eftertraktade paketet ur ett litet glasskåp och sedan ska det skrivas kvitton och jag måste skriva under med mitt eget namn och båtens namn. Pappersexercisen är helt fascinerande! Alla dessa papper skickas sedan till ministeriet för ekonomi så att staten vet vem som har köpt vad. Kan ni tänka er hur det arkivet ser ut? Det måste finnas miljarders kvitton i de Kubanska arkiven. Vi checkar ut och får betala runt 40 skr för att vi legat vid bojen. Anledningen till att det inte tillåts att ankra är att området nu är ett marint naturreservat. Vi tar oss ut till båten för att få något i magen innan vi nattseglar till Cayo san Filipe och plötsligt hör vi den unge tjänstemannen ropa hysteriskt på VHF – Capitain capitain motor velar… Herre gud vad vill han nu? Han pratar spanska i snabb takt och det verkar som vår nästa hamn inte är godkänd för internationella båtar. Var vill han att vi ska åka då? Kommunikationen är helt omöjlig att förstå i VHF som sprakar och en tjänsteman som sprutar ut 10 spanska ord i sekunden. Vi ger upp och bara seglar vidare.
När jag skulle ankra igår upptäckte jag ankaret såg skevt ut. Vi kan konstatera att vår omankring i Los Morros lyckades vrida ankaret. Nu behöver vi ett nytt. Det är verkligen tur att vi har två extra ankare med oss. Vi får ett lysande fiske på vägen mot Cayo san Filipe 2 tonfiskar, 2 barracudor (som åker i sjön igen) och två napp som tog med sig dragen ned i djupet. Min vakt startar 21.00. Vi har bestämt att ha tre timmars vakter då sträckan bara är 50 nm. Vi går för maskin då det inte finns en tillstymmelse till vind. Det är något visst med att ha sina egna vakter. Intrycken blir så mycket starkare i den mörka stilla natten. Marelden glittrar runt båten och den halva månen lyser ned på mig bakom ett trolskt dis. Himlen är molnigt disig förutom ett område precis ovanför Sea Wind. Molntäcket har spruckit upp där och fram träder en stjärnbeströdd himmel magisk som i en dröm. Det är så vackert och himlen finns där bara för mig, just nu. Ensam i sittbrunnen med en gloria av stjärnor seglar jag fram på ett stilla hav. Jag ser inga andra båtar eller lysen från land. Den här kustremsan på Kuba är obebodd och öde. Vid elvatiden ser jag plötsligt ett ljus i horisonten och det är fyren på Cabo Frances som avger en flash 10. Ett landmärke som visar att jag är på rätt väg. Jag förbereder en smörgås och en kopp varm choklad till Lasse innan jag väcker honom ur sin skönhetssömn för att ta den rysliga nattvakten mellan 00-03. Det är då kroppen är som mest inställd på att få sova, men Lasse gillar att ta ”hundvakten” och låter ofta mig bestämma intervall och uppdelning i vaktschemat. Jag är bara glad att han vill ta ”hundvakten” och går mer än gärna och lägger mig och sover dessa timmar. Våra roller ombord växer fram vartefter vi utsätts för nya prövningar och vi testar oss fram vilket sätt som passar oss bäst bägge bäst.
2018-06-20 Nattsegling till Cayo san Filipe
Som sagt var, Apekatter är dom bästa sovarna. Jag somnade som en stock på min frivakt. Vid ett tillfälle vaknade jag och kunde inte minnas var vi låg uppankrade. Jag undrade varför vi rörde oss så konstigt. Varför går motorn? Helt förvirrad tills jag kom på att vi är ute och nattseglar, puh! Då somnar jag om igen och vaknar inte förrän kapten purrar mig 03.00. Vi har nu tre timmar kvar till ETA, så vi bestämmer oss för att dela på den sista vakten fram till 06.00. Jag tar mig en kopp te och går ut och sätter mig i sittbrunnen. Mångatan som lös upp vägen för oss tidigare under natten är nu borta. Vi befinner oss i den tidiga morgontimman mellan månen och solens bana. Det är kolsvart runt omkring mig men när jag lyfter blicken mot himlen framträder nu vintergatans ”milky way” med alla sina miljarders stjärnor och planeter. När månen lös upp himlen gick det bara att se de allra starkaste stjärnorna eller planeterna, men nu kan jag urskilja det myller av stjärnor och planeter som finns i vår vackra vintergata. Jag ser allt från det lilla till de långt borta i universums magiska oändlighet. Här nere sitter lilla jag som en del av oändligheten för ett litet tag och kan inte annat än att hänföras över mänsklighetens litenhet i universums oändlighet i tid och rum.
Vi anländer Cayo san Filipe samtidigt som solen går upp. Vi ankrar på tre meters djup och tar frukost i den rodnande starten på dagen. Vilket paradis vi har kommit till! Vattnet är kristallklart och nästan 30 grader varmt, vita sandstränder, palmer, mangrove, två rev en bit ifrån båten och bara vi här. Vi går och lägger oss en stund och sover några extra timmar innan vi fortsätter med den här dagen. Expedition rev-snorkling står på dagens agenda, men först lite lunch. Jag gör en härlig gryta på triggerfisk, trattkantareller (från Thomas och Anna-karin), grädde, dijonsenap och serverar med ris. Mums! Lasse packar dingen med snorklar, fenor, cyklop och kamera så drar vi iväg mot revet. Lasse tycker att det ser tråkigt ut från ytan, men när vi hoppar i är det som en skog av olika sorters koraller och massor med olika sorters färgglada fiskar. Det var länge sedan vi hade en sån fin snorkling och det här revet har vi alldeles för oss själva! Vilken lyx!
 |
| Lasse är den bästa undervattensfotografen |
 |
| Koraller i alla de former och färger |
När vår hud helt skrynklat ihop tar vi dingen bort till en liten stuga. Bor det någon här? Jo, då två parkskötare kommer ut och hälsar på oss. Det är ett naturreservat och de bor där tio dagar i sträck innan de får ledigt och åka hem. Runt den lilla stugan är det fullt med stora iguaner, broms och mygg. Herre Gud! De hemska myggen hängde som klasar på våra kroppar. Parkskötarna hade hattar och heltäckande overaller för att skydda sig mot moskitosarna medan vi blev ett läckert skrovmål. Parkskötarna bjuder oss på varsin kokosnöt som de plockar ned från den närmsta palmen.
 |
| Dont mess with me |
De bjuder in oss till deras veranda men det går inte att sitta där för alla mygg. Vi springer ned mot vattnet och slänger oss i och intar våra goda kokosnötter sittande i vattnet. Parkskötarna skrattar och gör oss sällskap till stranden. Samtalet dör ut ganska snabbt då ingen av de två herrarna talar engelska och vår spanska tyvärr är ganska begränsad. Vi lämnar ön och tar en lättnads suck när vi är tillbaks i båten där vinden blåser bort alla myggen.
Storfallet har varit trögt den senaste tiden och Lasse har smort vinschen, bytt översta travaren och då det fortfarande var trögt klättrade han upp i masten för att smörja trissorna. Nu kan jag äntligen hissa segel igen utan problem. Vi grillar den nyfångade tonfisken till middag och den blir så där alldeles perfekt grillad nästan lite rå i kärnan. Ännu en härlig dag i vårt långseglarliv! Vi firar att apekatten har blivit mormor för fjärde gången. Vilken skatt! Fyra döttrar och nu också fyra små prinsar till barnbarn. Det blir firande med en Kubansk cigarr för lille Franks ankomst. Välkommen till livet du lille prins!
2018-06-21 Lämnar Cayo san Filipe och seglar mot Cayo Largo 137 nm
Klockan ringer vid sju och det blir kaffe och högläsning i kojen som vanligt, sedan lättar vi ankare och beger oss mot Cayo Largo som ligger 153 nm bort. De första 50 nm blir med vinden rätt i näsan med storen uppe som stöd och motorgång. Det är över 30 grader nere i båten och vinden som nu är svag svalkar inte ett dugg. Vi tar frukost på vägen och sedan kör jag mitt vanliga städrace. I dag är det fullt med energi så apekatten bakar både mjukpepparkaka och frallor. Jag tar mig i kragen och gör mitt gympapass trots värmen i båten. Hu vad segt det var! Jag måste skärpa till mig så att inte musklerna helt förtvinar av allt stillasittande i båten. Sjöblöt av svett tar jag mig en saltvattensdusch på fördäck. Nu känns allt på topp! Lasse får en barracuda på kroken men den lämnar vi åter till havet. Lite senare får han en stor guldmakrill på kroken. Det är en riktig kämpe som sliter och drar och hoppar för att komma loss från kroken. När Lasse nästan fått den fram till båten ser vi att den har sällskap en en lika stor guldmakrill. Tydligen lever de i par och nu lämnar den ena parten ensam i det stora havet! Usch, vi får riktigt dåligt samvete när vi halar upp den stora vackra fisken. Trots det något dåliga samvetet blir jag ändå glad över att få en fisk som jag kan steka och lägga in i Benkes sill lag. Det är ju ändå midsommar i morgon och att hitta en burk sill på Kuba är nog bara att glömma. Kajsa kavat fixar sin egen inlagda fisk. Inlagd guldmakrill är nog inte många som får på midsommar, ha, ha. Vi får se hur det smakar i morgon!
Vår bimini köpte vi från Sjölanders textil och vi har verkligen varit nöjda med den. Den ser fortfarande fin och fräsch ut bortsett från en liten detalj. De remmar som man spänner upp biminin med har helt vittrat sönder av solen. Remmarna gick av som om de hade varit tillverkade av papper. Lasse tar sig an att tillverka nya remmar av kraftig ankarlina. Resultatet blir super! Det ser proffsigt ut och ankarlinan känns hållfast och rejäl. Kapten är en hejjare med nål och tråd. Den här seglardagen går fort och vid halv åtta på kvällen lägger jag mig och vilar en stund inför kommande nattvakt. Vi testade ju en ny variant med tre istället för fyra timmars intervaller och var bägge väldigt nöjda med det. Vakten blir inte så lång men att sova tre eller fyra timmar verkar inte spela någon större roll. Det här blir nog ett vinnande koncept i Sea Wind. Strax innan vi passerar den sydvästra udden på ön Juventud får vi besök av delfiner. Det är en stor flock med ganska små mörka delfiner. De stilar till sig och ger oss en riktig vattenshow när det hoppar och krumbuktar sig. När det är dags för min 21.00-00.00 vakt så har vi fallit av och nu kan vi äntligen segla. Över land ser jag stora åskmoln som blixtrar över den mörka himlen. Det är vackert att se på, men jag är glad att vi är långt ifrån ovädret.
2018-06-22 Cayo Largo och midsommarafton
Vi ankrar upp i en fantastisk vik innan själva marinan. Vi är omgivna av vita sandrevlar och grönt vatten. Vattnet har nu passerat 30 grader. Marinorna brukar ta en avgift även om du ankrar som ska täcka kostnad för hantering av sopor och nyttjandet av andra faciliteter om det finns några sådana. Det är ju midsommar och vi hoppas kunna proviantera lite på Cayo Largo. Matförråden i båten har minskat avsevärt efter ett par veckor på Kuba. Vi hittar en liten marinabutik där vi hör och häpna faktiskt hittar ägg. I övrigt är det samma utbud som i de andra små butikerna sardiner på burk, majonnäs, öl och rom så klart…Tur att jag lagt in guldmakrillen i Benkes sill lag så det blir lite känsla av midsommar och till den blir det både Beska droppar och OP Andersson. Det blir chokladmousse till dessert och denna midsommarafton blir nog helt oförglömlig i en stilla vik på södra sidan av Kuba.
 |
| Inlagd guldmakrill med svensk nubbe! |
 |
| Grilla på midsommar såå klart! |
2018-06-23 Segling till Cienfuego
Vi nattseglar till Cienfuego som är Kubas tredje största stad. Vi angör Cienfugo vid fyra tiden på eftermiddagen och möts av den värsta regnskur vi någonsin beskådat. Båten snurrar runt 360 grader på sitt ankare. Det går inte att se bryggorna som ligger 50 meter från båten på grund av allt regn och vågorna plattas helt ut av det hårda regnet. Det blir en stilla kväll i båten.
2018-06-24 Cienfuego
Nu ska det bli spännande att gå iland. Vi har inte besökt någon riktig stad sedan Havanna. Vi tar cyklarna och beger oss in till staden. Det är söndag i dag så vi smiter in i en av kyrkorna när vi hör fin körsång. Tyvärr blir det ingen mer sång utan bara predikan på spanska av en pastor som mest ser ut som en politiker i sin kostym och slips. Cienfuego är vackert på ett charmigt sätt med sina åldrande hus i kolonialstil.
 |
| Husen kommer i många stilar.. |
Här är det fullt av rörelse och människor pratar, äter och handlar. Det här är en stad för det kubanska folket och inte bara en kuliss för turister. Här lever, arbetar och bor det ”riktiga” kubanska folket. Priserna är lägre än i turiststaden Havanna och i de anvisade marinaområdena. Vi passar på att lyxa till oss och äter middag på stan. Middag för två med dryck landade på ca 150 skr.
2108-06-25 Cienfuego
Nu förbereder vi oss för att segla över till Jamaica. Dags att proviantera och bunkra inför avfärd.
 |
| För första gången lyckas vi hitta grönsaker och frukt! Här betalar vi odlaren med monetas nationales |
Här skulle vi kunna stanna länge, men vi måste vidare då vi har en date med min dotter lille Jago och hennes bästis Terror 21/7 på Aruba. Som långseglare med en tid att passa tycker man alltid att tiden går mycket fortare än man tänkt sig. Det känns som om vi precis har kommit till Kuba och med tanke på hur svårt det är att komma kultur och människor nära skulle man behöva mycket mer tid att förstå hur systemet fungerar i ett kommunistiskt samhälle.
Vi träffade på ett par unga kubaner som pratade bra engelska och när jag frågade varför det var så svårt att få tag i frukt och grönt så berättar de: Om du vill ha en gård så får du den gratis av staten. Det du sedan odlar är avkastning till hela folket och staten sätter priserna på frukt och grönt och för att alla ska ha råd att köpa sätter de väldigt låga priser. Det här innebär att odlaren själv inte ens får betalt för de kostnader som det kostar att producera produkten. Odlaren har då inget incitament att producera mer än det han måste eller själv behöver. Det här har skapat en svart marknad där odlare väljer att sälja sina varor utanför den officiella marknaden i undangömda små gatustånd där de kan sätta sina egna priser. Tanken med att alla ska dela på allt är fin men tar inte hänsyn till människans egna drivkraft och egoistiska förhållningssätt till livet. Det som inte på något sätt gynnar mig antingen själsligt, kroppsligt eller ekonomiskt låter jag helt enkelt bli att göra.
När vi är färdigprovinaterade lättar vi ankare och ger oss av mot reven som kallas drottningens trädgårdar som ska vara det tredje vackraste revet i världen.
2018-06-26 Seglar mot Cayo Alcatracito Jardines de la Reina 93 nm
Vid tolvtiden på dagen går vi in för ankring innanför reven. Guideboken beskriver att här kan båtar med fyra meters djupgående ankra. Vi går in försiktigt och långsamt men står på grund ett par gånger i det grunda vattnet. Tillslut hittar vi en plats med tillräckligt djup för ankring. Det blåser 10-12 meter/sek så någon snorkling blir det inte idag. Det blir lugn och ro i båten och vi passar på att sova lite extra inför kommande etapp till Jamaica. Ankringsplatsen är obeskrivligt vacker och enslig. Små låga öar med lång vita sandstränder och det skummande revet i bakgrunden. Här är det ”vilda Kuba” och här är det inte många seglare som sätter ned sina ankare.
2108-06-27 Jardines de la Reina. Vi lämnar Kuba och seglar mot Jamaica
När vi vaknar har vinden lagt sig och förväntansfulla hoppar vi i dingen för att få snorkla på revet. Vi har även det här revet för oss själva och när vi hoppar ned i vattnet och kommer under vattenytan är det som om en ny värld öppnar sig. Flera kilometer av rev ligger öppna för oss. Vattnet här är kristallklart och när du hoppar i med ditt cyklop känns det som om du simmar i en pool full av koraller och färgglada fiskar. Det är en fantastisk artrikedom och vi snorklar tills våra fingrar ser ut som små russin. Här behöver man inte frysa för det är över 30 grader i vattnet.
 |
| Det vilda Kuba Drottningens trädgårdar rev så långt ögat når |
 |
| Dessa blå koraller är första gången vi ser |
 |
| Gigant braincorall |
 |
| Hur underbart som helst! |
I det vilda Kuba är man helt utlämnad till sig själv och det är väl det som lockar oss att besöka dessa områden. Att få uppleva områden som sällan eller aldrig haft direkt påverkan av människor ger en känsla av att få vara på besök i den ursprungliga naturen. Drottningens trädgårdar är fulla av skatter. Vi lämnar Kuba fulla av glädje, upplevelser och intryck ifrån ett land som har ett politiskt system som påminner om det forna östeuropa, men med ett folk som härstammar mestadels från Afrika med allt som det innebär i kultur, musikalitet och traditioner dvs. en färgstark mix av allt.
