November 2019 USA; Rhode Island, Bermuda, Sint Martin 1596 nm

November månad blev verkligen kontrasternas månad. Vi har legat för ankare och väntat på vår nya bom och haft sådant ruskväder att vi inte ens har haft möjlighet att ta oss iland vissa dagar och å andra sidan seglat 1500 sjömil. Vi har haft riktigt vinterväder uppe i Newport med 10 grader i vattnet och väl nere i Karibien 30 graders värme både i luften och vattnet. Det är skiftningarna i både miljö och aktiviteter som är så fascinerande med seglarlivet. Ingen dag är den andra lik!

New Bedford

Här tar vi oss en promenad i det kalla klara höstvädret för att hitta mästerskräddare. Jag (Susanne) har ett par jeans som behöver en ny dragkedja och sömnad är inte en av mina mer utvecklade sidor. New Bedford känns slitet och ruffigt och på gatorna ser vi missbrukare och hemlösa driva omkring. Ett flertal butiker är stängda och ser ut som rivningskåkar. Det känns bitvis väldigt ödsligt. Mästerskräddare har fullt upp men lovar att han ska försöka ordna dragkedjan om han får tid. –Kom åter om lördag säger mäster skräddare.

Lördagen kommer och den här morgonen är det friska 10 grader i båten, brr! Då är det väldigt gött att ha en kamin ombord som på ett par minuter värmer upp salongen. Jag drar på mig mina nya löpskor och tar en joggingtur till mäster skräddare. –Är mina jeans klara Mäster skräddare? –Nä… -Vad bidde då? Ingenting sa Mäster skräddare. Well, well bättre lycka på annan ort. Vi seglar vidare till Newport som bara ligger 28 nm sydväst om New Bedford. Vinden är klar och kall, himlen är blå och solen skiner men värmer oss inte. Det blir bidevindssegling i den västliga vinden och vi är glada över våra varma ull-underställ och vindtäta sjöställ. Nu är det mössa, vantar och ull-sockor som gäller!

De typiska fiskebåtarna i New England

Inloppet skyddas av de stora vågbrytarna och det kan stängas igen med massiva ståldörrar

Newport i väntans tider 3-19 November

Vår nya bom kommer att levereras i Newport så nu är vi på plats och kan bara vänta på att den ska dyka upp så att vi kan segla söder över. Vårt uppehållstillstånd går ut den 3 november så vi kontaktar CBP (Custom and Border Protection) och förklarar vår situation. Vi blir tilldelad en case-officer som ringer upp oss och det blir inga problem alls med att få en förlängning av uppehållstillståndet. Vi ber om ett par veckors förlängning, men handläggaren tycker att det är bättre att vi tar lite och ger oss förlängning till julafton! Vi hoppas så klart att vi redan ska lämnat USA när julen kommer, men det var väldigt frikostigt att ge oss lite svängrum. Vi ankrar upp i Newport och det är inte många andra båtar i vattnet nu. Man känner verkligen av att vi är långt norr ut och sent på säsongen. Inne i stan finns en sjömanskyrka Seamans Church Institute som har öppet dagligen där man kan ta en fika, läsa böcker i det fina biblioteket, tvätta, duscha och internetta. Personalen är extremt trevliga och hjälpsamma! 

Vi tänkte passa på att förnya en del av vår säkerhetsutrustning när vi låg och väntade på vår bom och sjömanskyrkan låter oss använda deras adress för leverans! Det här kan annars vara rätt klurigt när man är ute och långseglar. En annan sak som också kan ställa till det när man försöker beställa saker på nätet är att företagen inte tar svenska kontokort (fakturerings- och leveransadress är olika) och ett sätt att komma förbi det är att använda PayPal. Vi beställde en ny livflotte då var gamla var 12 år och skulle lämnas in på service. Här i USA kostar en service runt 1200 USD och med tanke på livflottens ålder kan kostnaderna bli ännu högre beroende på vad man hittar för fel som behöver åtgärdas. Den gamla livflotten var dessutom anpassad för kustsegling och idag ägnar vi oss åt en annan typ av segling med långa oceanpassager och har därför behov av en annan typ av livflotte. Valet föll på Viking Resque Pro som är själv-vändande och anpassad för vår typ av segling. Epirben skulle ha nya batterier, men här i USA fanns det ingen möjlighet att byta dem så det blev en ny Epirb med inbyggd GPS. När vi var i Newport i somras träffade vi Janice och David som har både båt och lägenhet här. De kom och hämtade upp oss med deras bil och det blev en heldag med proviantering, fyllning av gasol och inköp av ny mobiltelefon till Lasse. Man slutar aldrig glädjas åt alla dessa vänliga och hjälpsamma människor som dyker upp på vår färd. 

Lasse med Janice och David efter en lyckad shoppingdag

Newport i november är både vackert och eländigt. Det är några dagar med vackert och klart väder och sedan kommer några dagar av storm och eländesväder och så håller det på. Det gäller att passa på att ta sig iland när det inte blåser 30-40 knop nordanvind för då blir det att tända kaminen och hålla sig inne i båten. Jag fick njuta av fina joggingturer, de bra dagarna, längs the cliff walk med havet på ena sida och alla underbart vackra träd klädda med höstlöv i fantastiskt sprakande färger.

En glad apekatt efter joggingtur (i seamans church)

Farsdag firar vi med tanke på våra egna pappor och alla andra kärleksfulla pappor ute i den vida världen. Lasse får en riktigt smarrig farsdagsmiddag med trattkantarellsoppa, kött och potatisgratäng och som grädde på moset en läcker chokladtårta allt tillrett i vårt lilla kök på Sea Wind.

Alltid ska det vara något som går sönder. Listan på saker som behöver åtgärdas tar aldrig slut. Slitaget på allt i båten är så mycket mer omfattande när man bor och seglar med båten året om så saker går sönder eller bara packar ihop av utmattning eller hög ålder. Nu packade kylen ihop och hur skulle vi få tag i de reservdelar vi behövde? Ibland har man bara otrolig tur! Reservdelarna gick att beställa i USA och det visade sig att företaget låg i New Bedford (ca 30 min med bil) och vår vän Janice tar sin bil och plockar upp reservdelarna. Inom loppet av ett par timmar efter kylen hade gått söner hade vi reservdelarna i vår hand!

Så äntligen kommer den nya Seldén bommen! Det är ett nervöst ögonblick när bommen sätts på plats. Kommer den att passa? Lasse ser tveksam ut och säger till riggaren att den är för kort! Jag börjar nästan gråta! Jag ser framför mig hur vi måste beställa en ny bom och vänta här i månader…. Lasse mäter och undersöker och pustar sedan ut. Den passar!

Vår nya bom på plats. Kapten tackar Wally för gott arbete!

Förberedelser inför passagen till Bermuda/St. Martin

Vi har nu gjort en del längre passager och börjar få in snitsen att preparera oss själva och båten för en längre seglats. Det är både en mental och praktisk förberedelse och den skapar en känsla av att ha kontroll och en beredskap att möta allt som kan hända ute till havs. En passage från Newport till Bermuda i mitten på november kan bli en riktig utmaning och på Imrays sjökort står det i texten att det är svårt att få ett pålitligt väderfönster då vädret skiftar snabbt denna tid på året, att du kommer att stöta på kuling vindar, få någon form av utrustningshaveri och vara beredd på att din besättning kommer att kliva av i Bermuda på grund av att seglatsen varit bedrövlig! Ok, vi förstår att vi kan förvänta oss en tuff seglats över till Bermuda och att förberedelserna är viktigare än vanligt.

Apekatten fixar ordning grab-bagarna

Motorcheck

Riggcheck

Packa Grabbagarna

Montera nya Epirben

Montera nya livflotten

Sjöstuva (allt som sitter löst ska packas undan)

Denna gång skruvar vi tom fast de lösa skivorna på durken. Vid en eventuell kapsejsning skulle allt som ligger under dessa durkar fara runt i båten som livsfarliga projektiler.

Proviantera Big Time (På Bermuda är det dyrt att handla så båten fylls upp med allt vi kan behöva för en månad)

Förbereda några måltider

Baka bröd och någon smarrig kaka

Bunkra diesel

Lägga ut en rutt på plottern med waypoints

Kontrollera vädret

Innan vår avfärd behövde vi fylla vatten och diesel och det var inte det lättaste den här tiden på året. Marinorna stängde och tog upp sina flytpontoner och vattnet stängdes av för risk att det skulle frysa. Vi lyckades tillslut hitta en marina som sålde diesel och vatten i fiskehamnen. Nu är det dags att ta sig söder ut! Både vi och Sea Wind känner oss mer än redo att ta oss an 830 nm atlantsegling.

Segling från Newport till Bermuda 19-23 November 2019 830 nm

Dygn 1 133 nm

Vi lämnar Newport och det är lugnt och stilla. Det hänger lite duggregn i luften som är 5 grader och det är 10 grader i vattnet. När vi kommer ut till havs friskar vinden i och vi seglar för fulla ställ! Äntligen är vi på väg. Det har varit så mycket väntan och frustration denna höst. Först med en förlorad dinge och sedan med en trasig bom, men nu glider vi fram på ett kallt men vackert hav! Vi försöker alltid hitta ett väderfönster som ger oss en bra start. En lugn början ger oss möjlighet att anpassa oss både fysiskt och psykiskt. När man väl är ute till havs kan man nästan ta vilket väder som helst. Då handlar det mer om att anpassa seglingen efter vind och vågor. Under natten minskar vinden och skiftar från syd till nordvästligt och vi går för motor ett par timmar. Vi kör vårt vanliga vaktschema under natten 21-00 Susanne, 00-03 Lars, 03-06 Susanne, 06-09 Lars. Dagtid har vi inget satt vaktschema utan kör mer flytande. Den som behöver sova gör det mellan måltiderna. När kvällen kommer avtar vinden och vi går för motor och när jag kommer upp för att ta min första vakt får jag en känsla av att det är något i vattnet bredvid båten. Jag tänder min ficklampa och bara någon meter ifrån oss seglar vi förbi en stor boj! Det fick mig att vakna till och hålla mig alert under min vakt. Natten är stjärnklar och vi har ett fluorescerande ljus i kölvattnet som lyser upp det mörka vattnet. Det är vackert när Sea Wind glider fram av ett hav av glitter och jag bara sitter där i sittbrunnen och tänker på hur lycklig jag är som får vara här ute och uppleva havsmörkrets hemligheter. När morgonen kommer ökar den nordostliga vinden och vi gippar för att få en bättre kurs mot målet.

Dygn 2 170 nm

Vattentemperaturen har nu stigit till 17 grader och vinden fortsätter att öka. Nordan pressar på och i vissa byar är det 60 knop! Vi revar till sista revet på storen och har revat genuan och formligen forsar fram i en slör. 

Vågorna byggs upp och det är som att åka berg och dal bana när vi surfar nedför. Sea Wind gör hastighetsrekord med den starka vinden och 5 knop golfström som är med oss och maxar på 14 knop! Trots att det blåser stadig kuling och vi tar in en del sjöar i sittbrunnen så är det lugnt och skönt nere i båten. Vi är Sea Wind små ungar i hennes trygga mage och här nere kan inget hända oss. Man blir lite trött av ljuden från vinden och vi känner spänningarna i Sea Wind, men trots detta sover vi gott i våra trygga sjökojer när vi har frivakt.

Dygn 3 137 nm

Den nordliga vinden håller i sig och vi seglar fram i 6-7 knop. Vattnet är nu riktigt badbart med sina 21 grader så vi passar på att ta en dusch i sittbrunnen. Vi har nu kommit in i våra vanliga rutiner och det känns som om vi skulle kunna segla hur länge som helst, men vi vet att vi behöver vara framme innan söndag kväll då ett riktigt busväder med sydvästliga vindar och grov sjö kommer att dra förbi Bermuda så nu det är bara att stå på.

Lasse framme på fördäck och revar storen

Dygn 4 155 nm

Storfiskaren

Nu är det shortsväder och Gill-stället och åker in i garderoben. Lasse upptäcker att den rostfria plåt som håller ihop skottaljan till storskotet har gått av på ena sidan! När pillar på plåten går även andra sidan av och skottaljan håller nu inte ihop. Vilken himla tur att han upptäckte det nu för tänk om den hade gått sönder i 60 knops slör, då hade kanske både bom och vant gått åt fanders. Ja, man ska ju ha lite tur också. 

Nöjd apekatt ute till havs

Vinden mojnar strax innan vi kommer fram till Bermuda så det blir en lugn angöring i mörkret in till Convict Bay där vi klarerar in för 35 USD. Lika härligt som det är att vara ute till havs, lika skönt är det när vi ankrat upp och med bravur klarat vår passage. Ljuden från land låter karibiska och vi sätter oss en stund i sittbrunnen med lite färsk egenfångad Mahi Mahi. Vi är framme och är nöjda med hur vi hanterat vindar, vågor och Sea Wind.

Bermuda 24- 27 November

Mitt ute i atlanten ligger denna lilla pärla. Här ska vi stanna ett par dagar och njuta av sol och värme innan vi fortsätter ner till St. Martin. Ankarviken har turkost vatten och i land vajar palmerna i en frisk kuling. Vi är lite trötta efter de tuffa dagarna till havs och första dagen blir en riktig slappar-dag med middag och internettande i land. Vi kollar väder och inser att det inte kommer att bli någon lång vistelse här då hårda vindar från fel håll är på ingång om en vecka. Under seglingen ned till Bermuda märkte vi att det vår kortvågsradio inte fungerade som den skulle så apekatten får hoppa ned i akterstuven och felsöka med handledning av kaptenen. Många utav kontakterna var helt sönderkorrugerade så det blev att byta en efter en och testa om det fungerade. 

En apekatt får precis plats i akterstuven

Äntligen .....

Efter ett par dagar nere stuven åtgärdar vi äntligen problemet och det blir ett välförtjänt bad i kristallklart vatten innan förberedelse till seglingen över till Sint Martin.

Bermuda- Sint Martin 27 november- 4 december 901 nm

Vi lämnar Bermuda i klart och stilla väder och första dagen blir motorgång. Natten är stjärnklar och båten glider fram i ett fluorescerande sken i ett annat mörkt hav. Natten är vår och vi njuter av lugn och stillhet. Vid fyratiden på morgonen kommer en sydväst vind 14 knop så vi stänger av motorn och seglar bidevind i 5 knop.  Under dagen ökar vinden och vi har mellan 20-30 knop sydvästvind i seglen.

Kapten uppe på däck i kallingarna

Riktig go-segling 

Sea Wind kränger 25-30 grader så vi faller av för att seglingen ska bli lite mer bekväm. Vi får en stor Mahi Mahi på kroken. Fisken vill inte upp i båten utan hoppar och sliter för att komma loss så som Mahi Mahi brukar göra och lyckas komma loss. Vi seglar nu med bottenrevad stor och en liten trasa ute på genuan. Den här natten blir tuff med mycket vind (max 50 knop) och regn så när morgonen kommer är vi bägge trötta och eländiga. Lasse får en envis huvudvärk och passar på att vila under dagen för att hämta krafter. Den 30 november är det kaptens födelsedag och som om Neptun vetat om det lugnar sig både vind och hav och Lasse får en Mahi Mahi på kroken som kommer hela vägen upp i sittbrunnen! Jippi, lite Sushimi på Lasses födelsedag är inte illa. 

Kaptens födelsedag 58 år denna dag

Vi får en underbar dag i strålande sol 10-17 knop nordostan. Havet lyser i den alldeles speciella djupblå atlantfärgen och nu är havet hela 28 grader varmt! Dagarna fortsätter i stilla mak och vi får ett par dagars härlig segling ända fram till Marigot Bay som vi angör en stilla natt 01.30. Nöjda och glada över att ännu en översegling gått bra sitter vi tillsammans i sittbrunnen och njuter av den karibiska natten.

Framme i Marigot Bay Sint Marten 

Oktober 2019 USA; Maine och Massachusetts 310 nm

Nu blir det allt längre mellan de sköna sensommardagarna och allt tätare mellan höststormarna och lågtrycken. Regn och hårda vindar som håller i sig ett par dagar gör att man måste passa på att segla när vindstyrka och vindriktning tillåter. Vi är nu på väg söder ut för att få en bra vinkel att passera den nordgående golfströmmen och rådande vindriktningar för säsongen för att ta oss ned till Bermuda och/eller de karibiska öarna. New Englands kust kantas nu av de vackra höstlöven som skiftar i grönt, gult, orange och varmt rött. När solen skiner ser det ut som hela kusten står i brand. Här är vackert och precis så fantastiskt som vi önskat oss. Lasse hade en dröm om att få möta hösten i New England och den är nu uppfylld med råge! Det är inte många andra seglare ute så långt norr/öster ut så här sent på säsongen så många av de vackra vikarna kan man få för sig själv precis som gillar.

Castine

Vi lämnar Southwest harbor på Mt.Desert Island. Det känns lite kymigt i magen då det var just på den här sträckan vi förlorade vår dinge. Den dingen som vi nu har fått ligger tryggt fastspänd på däck och den lånade motorn sitter också väl fastsatt i akterspegeln. Vi lär inte upprepa vårt misstag, men det är ändå en konstig känsla att korsa den väg som lett till så mycket tandagnissel och besvär. Vinden är sydlig 4-10 knop. Det är lugnt och stilla och vi när vi genar över Blue Hill Bay seglar vi fint. 

Vi lämnar Mt.Desert bakom oss

Ljudet från klockbojarna känns välkomnande och tryggt

Eggamoggin Reach

Träden skiftar så höst-vackert

Vi går igenom Casco passage ut i Eggamoggin reach som är en ganska smal passage kantad av vacker natur. Vi ser inga andra seglare här utan bara några färjor och så några tappra hummerfiskare så klart. Hummerfiskarna tar sig alltid tid att vinka så glatt till oss där vi kommer seglande. Inloppet till Castine har en kraftig tidvattenström och en botten som stupar tvärt, så här vill man inte ligga för ankare. Under natten ska det komma rejält med vind så vi väljer att gå in i Smiths Cove som är en mycket väl skyddad vik med bra hållbotten och vi sover gott då Deltat (ankaret) håller oss på plats. Vi vill inte ta vår ny/gamla dinge in till Castine då det fortfarande blåser över 20 knop så vi tar Sea Wind in till stadskajen. Det är ju inte direkt någon båt-rusch här vid den här årstiden så det kommer ingen hamnkapten och säger till oss att flytta på oss utan vi ligger bekvämt vid den stora flytande pontonbryggan. Castine är en av New Englands äldsta städer och har varit en viktig knytpunkt för handeln på fastlandet. Här har mången slag hållits för att försöka försvara sin position och mark. Castine är en av "The national Register of Historical places" och när du promenerar runt i staden finns det över 100 skyltar som berättar om Castines historia och många av de gamla 17- och 1800-talshusen finns fortfarande kvar att beskåda. Castine är också säte för sjöbefälsskolan och deras skolfartyg ligger inne till beskådan. Då vi skulle gå vidare dagen efter lägger vi oss i en vik bakom Nautilus rock så avståndet till vår destination Vinalhaven blir lite närmare. Vi får bra fäste och har en skön kväll.

Tjusiga trädgårdar i Castine

Fina gamla hus i Castine

Hortensiorna trivs bra här i Maine

Än sitter löven kvar på träden

Nere vid hamnen har man tagit upp en del av sina hummerburar(säsongen börjar ta slut)

Höstens sista blommor?

En liten kyrka i Castine

Alltid New England Aster

Fort George i Castine

Golfklubben står i brand så nu får brandmännen skynda sig 

Men några måste ju hålla koll på brandbilen också

Vinalhaven

Vi vaknar upp till en kylig morgon och nordan får oss att sätta på mössa och vantar. Hösten är verkligen här och det känns som hemma-segling när nordan biter i kinderna. Den 15-20 knops nordliga vinden är dock helt perfekt för att ta oss söder ut, så vi spirar ut vår genua med spirbommen och gör god fart. 

Husen ligger inbäddade i grönskan när vi lämnar Castine

My Happy Capten

Finväder, medvind och utspirad genua..hur bra kan det bli?

När vi ska göra de sista sjömilen genom en vacker skärgård vänder vinden och med den rätt i näsan tar vi och motrar in i Vinalhaven. 

Väl inne i Carvers harbor ser vi oss lite förtvivlat omkring. Här ligger runt 70 hummerbåtar på boj och lika många dingar som väntar på sin stora båt och besättning. Hela viken är full av bojar och båtar och på de ställen där det inte ligger bojar är det alldeles för grunt för att ankra. Vi glider omkring ett tag och scoutar efter en plats att ankra, men det ser mörkt ut. En man i en båt i närheten av oss ropar och säger att det finns en låneboj. Hallelulja! Vi hittar den och äntligen blir rast och vila. När vi tar en liten ankardramm kommer en hummerfiskare förbi och undrar om vi vill ha några humrar? Så klart man tackar ju inte nej till Mains goda guld! Nu blir det hummerkok igen….

Att Vinalhaven är skaldjurens mecka kan vi verkligen skriva under på.

Inte mycket plats för ett ankare här

En liten shop med allt en hummerfiskare kan önska sig

Det gäller att ha koll på tidvattnet så att man inte hamnar på torra land vid lågvatten

Samma slags bockar som hemma i Svedala

Pumporna är en viktig symbol för höstens skördetid 

Rockland

Efter lite proviantering och turistande tar vi oss över västra Penobscot Bay till Rockland. Nordan viner i riggen med 15-25 knop och det blir en blöt men snabb överfärd. Vi ankrar upp på vårt ”vanliga” ställe och här blir det inköp av lite saker till dingen (flytvästar, öskar, kedja och lås m.m.) och jag får tvättat och vi är fix och färdiga inför vår passage till Bermuda. Vi rider ut ett par dagar av regnoväder och njuter igen av vår nyinstallerade kamin!

Glocester

Dimman rullar in när vi lämnar Rockland

Till Gloucester är det en dygnsetapp, men vi bestämmer oss för att ta ett nattstopp i den lilla viken Hen Cove alldeles nära Portland. Vi glider in i den lilla viken vid halv sjutiden på kvällen och det är stilla och solnedgången är djup-rosa. Vi vet att det är ett lågtryck på väg och att det ska bli stormvindar så kanske det här är lugnet före stormen? 

Lugnet före stormen? Hen Cove

Vi går upp vid sextiden på morgonen för att komma fram till Gloucester innan mörkret och stormen. Nordostan trycker på med 25-35 knop och vi har spirat genuan och har två rev i storen. Här ute till havs är det massor med havsfåglar, både stormfågel och havssula seglar runt båten. Himlen är mörk och borta i horisonten ser vi vita vattenkaskader kontrastera sig mot de mörka molnen. Vi ser inte valarna men deras sprut skvallrar om att de finns där. Det är en härlig segling, men vinden trycker på och i byarna tangerar den 40 knop. Rätt som det är hör vi ett brak. Det är genuans spir-bom som slitit loss fästet i mastskenan. Den far omkring på fördäck som ett trubbigt svärd, men kapten är modig och ger sig i kast med att tämja den vildsinta besten.  Spir-bommen sätts på plats av kapten och vi kan se att det rostfria fästet är av, men inget annat verkade vara trasigt. Puh, det blir alltid lite anspänning när oförväntade saker händer, men skönt när man tillsammans fixar biffen! Ja, en olycka kommer ju sällan ensam som man brukar säga. Hur kan det komma sig?   Vad är det som gör att olyckor kommer i någon form av kluster? Ska vi prövas? Först var det dingen sedan spirbommen och vad kommer härnäst? Här sitter vi i sittbrunnen och har det ganska mysigt och rätt var det är så ser jag att bommen till storen ser ut som om den fått en armbåge. –Masten är av skriker jag! Nej, nej…bommen menar jag! Sea Wind har fått en armbåge! Hu, vad göra nu? Lasse styr båten upp i vind och jag tar mig fram till masten för att ta ned storseglet. När seglet är nere fäster vi tillsammans bommen, i båtens centrum, så att den inte skadar oss eller något annat i båten.  Brottet är precis i anslutning till kock-fästet. 

Vår trasiga bom

Phu, som sagt var, lite anspänning blir det när det händer oförutsedda saker…Lite mat i magen och sedan är det bara att kämpa på. Vi är inte framme i Gluocester än. Vinden har nu för med sig lite sjö och vågorna växer. Mörkret omsluter oss och vinden viner. Nu börjar i alla fall apekatten bli lite trött! När vi surfar in i de höga vågorna utanför den stora vågbrytaren utanför hamnen vet vi att vi snart är framme. Inne i hamnen lägger sig vågorna och vi ankrar upp vid halvniotiden på kvällen. Det är skönt att efter en sån här dag komma till en hamn man tidigare varit och vet hur det ser ut. Mycket trötta, men ändå nöjda över att allt gick så bra trots allt blir det nattis och vila i Sea Wind. Här i Gloucester blir det ett par dagar i båten på grund av oväder med regn och nordostliga vindar upp emot 40 knop. Lasse tar kontakt med riggare och försäkringsbolag och nu får vi revidera våra framtidsplaner. Vi har uppehållstillstånd till den 4 november och seglingstillstånd till den 19 november och vi lär inte ha fått en ny bom innan dess. Hampus på riggarna i Göteborg är behjälplig med råd och tips och en riggar-kontakt här i USA. Trots allt elände har vi det allt mysigt inne i lilla Sea Wind. Vi läser, spelar kort, njuter av vår kamin, bakar och äter gott. Oväder kan vara ett bra tillfälle att få stanna upp och bara vara! När stormen bedarrat tittar vi ut och ser en tysk båt Tanamara som låg ankrad bredvid oss. Hade vi inte träffat den här båten tidigare? Ett utav alla våra båtkort som vi fått från båtar vi mött var just Tanamara´s och då kom jag på att vi möttes för två år sedan på en OCC-middag på Bequia. Ha, ha världen är bra liten! Vi tar en tur i land och besöker vårt favorittillhåll The Crow´s nest och där möter Tanamera upp. Lite biljard och några öl blir en skön omväxling till tvåsamheten under stormen. Lasse får tag i en riggare som kan hjälpa oss med en ny Seldén bom. Vår gamla bom strippas på alla lösa bra och ha delar. Vi kontaktar vår vän Tank som återigen kör oss till affären så att vi kan proviantera stapelvaror inför vår segling till Bermuda/Karibien (när det nu blir av). Tack Tank! Det är så härligt att ha vänner i var och varannan hamn.

Pumpor och skördedockor hör hösten till 

Vi fyller upp konservförrådet och skriver på locken vad som är i

Apekatten trolllar bort all mat i våra stuvar

 OCC-båten Pleione ligger också i Gloucester och bjuder in till en sundowner . Första gången jag hörde deras namn var när vi var ute och letade efter vår dinge i Southwest harbor och de erbjöd sin hjälp, men nu möts vi på riktigt.

Team Sea Wind är höstkära

American Lady Butterfly

Härliga små vikar i Gloucester

Gloucester från Stage Fort Park

Boston

Nästa anhalt är Boston för att hämta Lasses nya körkort på det Svenska konsulatet och i närheten av Boston håller riggaren Wally till. Utan storsegel seglar vi för bara genuan ned till Boston en solig och klar dag. Seglarlivet är bra gött! 
Många säger att det är stökigt att ankra upp i Boston pga. alla färjor och stora båtar som ska in i hamnen. Vi ankrade upp i närheten av färjeterminalen och hade det riktigt lugnt och skönt i de nio dagar vi låg där. Det finns en hel del skit på botten så man måste vara noggrann när man ankrar.

De flesta har väl hört om Boston Tea party och det var från början en protest mot skatten på te som britterna behöll efter att ha upphävt en del andra skatter i USA. 1773 låg tre brittiska fartyg lastade med te för ankare i Boston hamn. Sent om natten kom en grupp om 50 uppretade Bostonbor utklädda till mohawkindianer och bordade de brittiska fartygen och slängde te-lasten överbord. Engelsmännen stängde Bostons hamn i 16 år och stiftade nya lagar för att förhindra liknande uppror, men dessa lagar ledde sedermera till protester som blev början till den amerikanska revolutionen.

Boston skyline

En öl på baren Cheers är ett måste (ni har väl sett tv-serien från 80-90-talet?)

Boston är en riktig storstad med fina gamla byggnader blandade med modern arkitektur. Här kan man hitta nästan allt! Shoppinggator, mat, stora köpcentrum, kultur, musik och allt annat. Lycklig blev apekatten som hittade både bikini, simbaddräkt och underkläder! För att komma in till centrala Boston behöver vi ta dingen över hamninloppet in till en public-dock. Andra natten på vår ankarplats ser vi hur barometern sjunker oroväckande snabbt och stannar på 976 mb vilket indikerar på storm. Det blir inte så mycket sömn under den här natten då det slamrar och slår i riggen utav den starka vinden. Solpanelen i aktern fångar upp vinden och slamrar och tjuter och vi känner hur vinden drar Sea Wind akterut och kättingen spänns till max. Sea Wind draggar inte en tum trots vindar upp till 51,6 knop. Vi tar en kopp te den tidiga morgonen och vinden minskar till 30 knop och nu känns det helt plötsligt vilsamt. Den värsta pärsen är över. 

976 mb är det lägsta lufttryck vi upplevt under vår resa

Vindmätaren visar stormstyrka 

Sundet över till Boston ser lite stökigt ut

Lasse tar sig över till det Svenska konsulatet i dingen och allt gick väl.  Lasse fick sitt nya körkort, nya båtkort och den nyservade AIS:en. Det är bra att ha en lite svensk mark när man är ute på seglande fot. I East Boston där vi låg med båten finns det fina promenad- och löpstråk så apekatten fick äntligen pröva sina nya joggingskor! Lasse installerade den nya AIS:en och Sea Wind kan åter se andra båtar med AIS och är åter synlig för annan sjöfart. Vi fick ett meddelande på messenger från Päivi och Ott som följt oss på facebook. De var nu på semester i Boston och undrade om vi ville hänga med på lite sightseeing? Vi tackade naturligtvis ja och det blev heldag/kväll med biltur, shopping, restaurang och sist men inte minst samkväm hemma i den av Ott och Päivi lånade lägenheten. Trots att vi aldrig tidigare träffats känns det som om vi alltid har känt varandra och det blev inga pinsamma tystnader utan bara massa skratt och seglingsprat (så klart). Tack Päivi och Ott för er värme och hjälpsamhet! 

Det anrika universitetet Harvard imponerar

Lite Harry Potter känsla här

Egen polisstyrka såå klart

Fönsterputs i Beacon Hill

MIT (Massachussets Istitute of Technology) har lite mer modernistisk stil 

Lasse och Ott diskuterar livets stora frågor framför MIT

Lunch på fina "vitaduken"restaurangen med Ott och Päivi

Härliga gränder i Beacon Hill Boston

Fågelliv i Beacon Hill Boston

Trots att Boston är en storstad är det mycket seglingsintresse och grönområden

Inte långt ifrån den sjudande storstaden ligger en man och njuter av naturen

Lasse och jag tar en sista dag i stan och lyxar till det med ett besök på restaurangen Top of the Hub! Världsklass på både utsikt och drymartinis!

Utsikten från Top of the Hub

Drajja-Majjan i Boston

Riggaren Wally kommer på besök på Sea Wind och mäter bommen så han kan skicka måtten till Seldén. Två till tre veckor kan det ta innan vi får bommen. Jag frågar om det är okej att vi seglar söder ut så länge så att vi slipper häcka i Boston under den tiden. Japp! Wally tycker att det går så bra så nu sätter vi kurs mot Newport. 

Cape Cod

Förra gången vi passerade Cape Cod hade vi så underbar segling att vi bara fortsatte upp till Gloucester istället för att stanna i Provincetown. Nu har vi lika skön segling men med kurs rakt mot Cape Cod Provincetown. 

I Bostons utlopp ligger en fin liten skärgård

Solen glittrar och Sea Wind seglar för bara genua

Kapten med Boston skyline i bakgrunden

Apekatten klädd för höstsegling

Vi närmar oss Cape Cod

Nordan 12 knop för oss söder ut i Cape Cod bay i en skön slör. Cape Cod är en enda lång sandrevel med milslånga sandstränder. Hit vallfärdar tusentals turister sommartid för den vackra naturen, den tillåtande atmosfären (HBTQ-rörelsen är stark här), kulturen och det vackra pilgrimsmonumentet. 1620 landsatte skeppet Mayflower 102 emigranter som kallade sig själva för pilgrimer (engelska puritaner) just här på Cape Cod´s vilda stränder. Det är en söt liten stad och trots att det snart är november besöker mängder av turister Provincetown. Här kan man HIV-testa sig och det delas ut kondomer för säker sex och på gatorna spatserar hon, han och hen i de mest fantastiska utstyrslar med rosa plymer och höga klackar.  Det är inte bara turister som vallfärdar hit utan vithajar också! Det finns en stor sälkoloni här på Cape Cod och det lockar till sig vithajar. Så fort man kliver iland blir man påmind om att vara ”Shark Smart”och informationsskyltarna visar när vithajen är som mest aktiv här….i oktober….. Vi kan ju ibland skratta åt folk som är lite rädda för att bada i havet eller sjöar hemma, men här är det ett reellt hot för de som väljer att kliva i vattnet. Här kommer några Shark Safety Tips (för dig som trots allt väljer att kliva i hajrika vatten): 

Var medveten om att hajar jagar sälar på grunt vatten

Bada nära stranden så att livräddare kan nå dig om du blir attackerad

Simma, paddla, kayaka eller surfa i grupp. Isolera dig inte

Undvik områden där sälar är närvarande

Undvik grumligt eller vatten med dålig sikt

Begränsa plaskandet

Uppmärksamma signal och flaggvarningar på stranden 

Följ livräddares instruktioner

Pilgrimsmonumentet från vår ankarplats

Det blir nog inget bad idag....

Det är stilla och vackert denna dag i Provincetown 

Sea wind för ankare och gay-flaggan vajar iland

Han håller på att bli vuxen (precis som apekatten)

En promenad ut på den långa piren tar oss ut till lågvattnets våtmarker

Den blå hägern tar till flykten när vi kommer klampande ut på piren

Till och med våtmarken bär höstens färger

Slagskämpe? 

Milslånga sandstränder på Cape Cod

I gränslandet mellan låg- och slackvatten

Kapten utforskar stranden 

Hundratals svalor ute på sanddynorna

Buskar och snår och hav så långt ögat når

New Bedford/ Fairhaven

Mer ruskväder på väg så det är bara att passa på att segla medan tid är. Vi lämnar Cape Cod tidigt på morgonen tillsammans med nordanvinden som ger oss en halvvindssegling  över Cape Cod Bay till Cape Cod kanal. Kanalen byggdes 1914 för att underlätta för sjöfarten som tidigare behövde segla runt den beryktade Cape Cod. För att ta dig igenom kanalen behöver du ha koll på tidvattnet som tidvis är upp till 6 knop. I vårt fall skulle tidvattnet vända vid 08.00 och vara fördelaktigt till fram till klockan 14.00. Vi hade dessutom turen att ha en nordlig vind vilket gör det lättare att ta sig ut i Buzzardsbay som ligger på andra sidan kanalen. Vid en sydlig vind som möter den 6 knops starka strömmen ute i Buzzardsbay blir det minst sagt rulligt och obekvämt. Vår genomfart med strömmen och nordlig vind var snabb (Sea Wind gjorde 10 knop på sina ställen) och angenäm. 

In i Cape Cod Canal med vind och ström med oss

Man får inte fiska från båten när man går igenom kanalen med det är fullt med folk som fiskar från stränderna

New Bedford / Fairhaven

New Bedford / Fairhaven har en väl skyddad hamn med långa stenpirar på var sida om hamninloppet. Här är det bara tillåtet att ankra på den västra sidan och vi hittar snabbt en plats att ankra upp på. Fairhaven är staden där Joashua Slocum (världens första ensam-jordenruntseglare) byggde sin båt Spray. 

Massor med trålare här i hamnen

Fairhaven college

Nya lågtryck på väg in så det blir ytterligare en innedag i båten med läsning, bakning och mysa vid kaminen. Regnet öser ned och det smattrar så där mysigt på rufftaket, kättingen sträcks ut i vindbyarna men ankaret sitter som det ska och det luktar gott från det nybakta. Livet är bra gött ändå! Nu var det mer än två år sedan jag var och klippte mig hos en frisör och håret i nacken är det ingen lätt match att klara av på egenhand. Det är inget vidare lätt att klippa sig själv i spegeln heller då allt blir spegelvänt. Jag bokar in en tid hos Salong Hariline och det här är ren och skär lyx! Jag ryser av välbehag av få håret tvättat, kammat, klippt och fönat! Snälla föna lite mer!!!! Frisören Jodie skrattar och fönar på lite till. Åh, så skönt det känns att ansa bort lite trasselsudd från huvudet. Lite lättare, lite gladare och med mindre hår känner jag mig redo att fortsätta vårt fantastiska seglingsäventyr!