2019-07-01 Stamford
Connecticut New England
New England är en
geografisk och kulturellt avgränsad region i USA. Det är delstaterna i nord
östra USA, Connecticut, Maine, Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island och
Vermont som tillsammans bildar New England. Namnet New England härstammar från
den tidiga Europeiska koloniseringen. Kapten John Smith beskrev området i en
broschyr år 1616 som New England och namnet blev officiellt fyra år senare av
kung Jakob I av England. Förutom den kanadensiska provinsen Nova Scotia, ”Nya
Skottland”, är New England den enda nordamerikanska regionen som ärvt sitt namn
från de brittiska öarnas kungariken. Under 1800-talet ledde New England övriga
landet i avskaffandet av dödsstraff för brott som stöld och inbrott och
regionen förblev under 1900-talet ledande i politiskt tänkande speciellt
rörande frågor rörande medborgerliga rättigheter som homosexuella äktenskap och
partnerskap. Vermont var den första staten som tillär giftermål mellan par av
samma kön. I New England ligger några av USA:s äldsta och mest kända
universitet så som bland annat Harvard- och Yale universitet. Tv-serien Family
Guy ironiserar över östra New Englands kultur och huvudpersonen Peter Griffin
med sin högljudda och aggressiva attityd kopplas gärna ihop ned den typiske
arbetarklassens Bostonbo.
Idag är kapten lite
trött i mössan efter gårdagens partaj hos Tak och Midji, men vi tar en promenad
in till downtown Stamford. Det är en fin liten stad med många restauranger och
ett JÄTTE stort köpcenter. När vi kommer hem grillar vi hemgjorda hamburgare
och bara tar det lugnt. Allt känns så harmonisk.
2019-07-02 Stamford
Yuji är åter efter
sin segling till Bermuda och det är så roligt att ses igen! Sist vi sågs var på
en lunch i Miami maj 2018 och innan dess ett kort möte på en restaurang i
Baiona Spanien september 2017. Tänk hur dessa korta möten kan bli början på en
lång vänskap. Jag tar en löprunda och utforskar nya delar av Stamford. På andra
sidan hamnen springer jag på en fin park med löpspår. Det är grönt och lummigt
och det känns skönt att springa på grus istället för asfalt. Rätt som det är ser jag några lurviga små djur
i kanten av spåret. Vad är detta? Det ser ut som en blandning mellan bäver och
igelkott, men efter lite efterforskande så får jag reda på att det var en
woodchuck eller även kallad groundhog (på svenska skogsmurmeldjur). Tänk vad
mycket man får se när man är ute och motionerar. Dagen går i jobbarandans tecken
och Lasse tvättar av Sea Winds skrov med WC-rent och startar nästan ett
tredjevärldskrig när han lägger ut ett inlägg på facebook där han beskriver hur
väl WC-rent fungerar för att få bort de brun/gula fläckarna från tanninerna som
finns i vattnet i ICW. Medlet han använder är syrabaserat vilket får de
brun/gula fläckarna att försvinna, men när syran sköljs av och hamnar i vattnet
neutraliseras den men på facebook har en del väldigt starka åsikter om vilken
miljöpåverkan medlet skulle ha. Vissa personer går till och med till
personangrepp och skriver att Lasse är ”fuckt up” och ”ashole”. Man får väl ha vilka åsikter man vill, men
jag tycker att man skulle kunna leverera dom på ett trevligare sätt. Man kommer
så mycket längre med lite hövlighet och respekt. Hur som helst blir skrovet av
med den brun/gula färgen och Lasse hinner lägga på ett lager vax på ena sidan
innan solen kommer runt och formligen steker honom levande.
Jag gör en
biffstroganoff till middag som smakar gudomligt av lök, dijonsenap, grädde,
citron och grädde!
2019-07-03 Stamford
Idag är dagen K för
vår nya kätting har äntligen landat på vår brygga! Det har varit en process som
pågått i ett år, men nu är den här. Det tyska företaget Kettenwelder tillverkar
en speciellt hållfast rostfri kätting i Cromox, kvalitet 318 LN elektropolerad.
Den är inte direkt gratis, men nu hoppas vi att vi inte behöver köpa några fler
kättingar under den här långseglingen!
 |
| Äntligen har nya kättingen kommit |
 |
| Vi mäter och sätter på stripes för var femte meter |
 |
| Borta är all gammal rost och den nya tjusiga kättingen har kommit hem |
80 meter ny rostfri
kätting anländer med bud och när vi öppnar kartongen ligger den som en liten
glänsande skatt däri. Vi tar och sträcker ut kättingen och den ser verkligen
sjukt lång ut! Innan vi lägger ned i kättingboxen passar vi på att märka upp
den var femte meter med buntband så vi kan se hur mycket kätting vi skickar ut
eller har kvar att ta upp. Gamla
kättingen tar vi ut och det är inte mycket kvar av den som går att spara. Den
del vi använt mest är så rostig att när vi ska ta upp den blir det en stor hög
av rost som lossnat. När den nya kättingen är på plats ser det så fint ut! Ingen
mer rost på däcket utan bara en ren och glittrande kedja som ser ut som mer som
ett smycke! Happy Days! Nu längtar vi efter att få komma ut och testa vår nya
kätting på riktigt!
2019-07-04 Stamford
I dag firar USA sin
självständighetsdag vilken är deras nationaldag. Dagen firas till minne av då
13 brittiska kolonier i Nordamerika den 4 juli 1776 förklarade sig
självständiga från Storbritannien. I självständighetsförklaringens inledning
står att alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter. Bland
dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka.
Självständighetsförklaringen lästes upp för allmänheten för första gången den 8
juli 1776 utanför Independence Hall i Philadelphia, Pennylvania.
Självständighetsförklaringen har kommit att stå som symbol, för de principer
som det amerikanska samhället ska bygga på. Vi ska fira denna dag tillsammans
med Yuji och hans rara fru Yumi och några av deras vänner.
 |
| Sea Wind flaggar till topps den 4 juli |
 |
| Medan kapten tar hand om skrovet smörjer apekatten masten med parrafinolja |
Vi ska ta Yujis båt
till en stad några sjömil längre bort och se på de fyrverkerier som går av
stapeln på nationaldagen, men först är det lite jobb innan vi får lyxa oss
igen. Lasse vaxar klart skrovet och Sea Wind riktigt glittrar i solen. Jag tar
mig an masten och klättrar upp till toppen för att olja in den med en slags
paraffinolja som får den att se ut som ny och som både rengör och konserverar
aluminiumet. Rejält svettiga efter att ha arbetat i den gassande solen blir det
en dusch innan vi sammanstrålar med hela gänget i Yuji´s båt. Yuji har planerat för denna fest och verkligen
ansträngt sig för att allt ska bli toppen. Vi tar Yuji´s båt ut några sjömil
öster ut för att vara på plats när fyrverkerierna smäller av. I USA skojar man
inte bort sina fyrverkerier ska ni veta.
 |
| Många nationaliteter representerade denna 4 juli Japan, England, USA, Belgien och Sverige |
Vi bjuds på kall Japansk nudelsoppa, grillspett, grillad hummer och
mycket annat gott! Vi på båten kommer från Japan, England, Belgien, Sverige och
USA så det är verkligen en härlig blandning av människor. När fyrverkerierna
sätter igång kan man inte annat än att gapa av förundran.
I över en halvtimme
skjuts raketer upp i den molnfri himlen och jag kan inte låta bli att undra hur
mycket pengar som nu går upp i rök.
Visst är det fint med raketer, men jag kan ändå inte låta bli att känna att det
är ett slöseri med pengar och dessutom finns det en miljöaspekt på allt skräp
som lämnas kvar i havet efter ett sånt här event.
2019-07-05 Stamford
Värmen håller i sig
och vi tar en promenad till West Marine. Vår bogrulle till ankarkättingen har
slitits ut så vi behöver ha en ny så att det går att låsa fast ankaret utan att
behöva bryta ryggen av sig. Vi hittar gummirullar som egentligen är till för
släpkärror, men kapten är fiffig och kapar till den så att den passar perfekt.
Det blir dessutom två bitar över som vi kan använda för att stabilisera ankaret
när det ligger på bogrullen så att ankaret inte rör sig när det är hög sjö. För
14 USD får vi en perfekt lösning på vårt problem med bogrullen och dessutom
sitter ankaret som gjutet i sin hållare nu!
2019-07-06 Stamford
Idag ska vi få
bjuda Yuji och Yumi på middag. Det känna så härligt att få möjlighet att
återgälda lite av den generositet och hjälpsamhet som de öst över oss. Vår
båtgranne Steve erbjöd sig att ta oss till affären så jag passar på att handla
innan våra gäster kommer. Steve kör mig till affären och hämtar upp mig en
timme senare. Tänk vad många snälla människor det finns här i världen! Väl
hemma i båten igen kommer ett åskoväder och regnet formligen öser ned. Det är
ett perfekt tillfälle att förbereda alla mat som ska bjudas på. (Saga´s)
vietnamesiska vårrullar med jordnötssås till förrätt, helgrillad örtmarinerad
fläskfilé med (Thomas och Anna-Karins) trattkantarellsås och potatisgratäng och som en liten dessert
hembakt (Madeleines) filkaka med vispgrädde! Ni kan tro att det blev gott! Yumi
och Yuji njöt för fulla muggar och vi fick en jätte trevlig stund tillsammans.
Hoppas att vi får se dem igen när vi tar oss ned söder ut i höst, men nu är det
dags att förbereda sig för att gå norr ut!
 |
| Våra fina Japanska vänner Yumi och Yuji och så lilla apekatten |
2019-07-07
Stamford- Mount Misery ancohrage 31 nm
Vi stressar inte
iväg utan har vår vanliga morgon rutin med kaffe i sängen, läsa högt ur en bok
och sedan äta frukost i sittbrunnen. Vi fyller upp tanken med vatten och gör
oss av med våra sopor och sedan är vi fit-to-go! Åh, vad det är underbart att
vara ute på sjön igen! Long Island sound bjuder inte på så mycket vind, men vi
kör fullt ställ och seglar bidevind 3-4 knop. Det går inte fort men det gör
inget för vi bara njuter! Vid sex-tiden hittar vi en ankringsvik på Long Island
som heter Mount Misery ancorage. Det ligger två andra båtar uppankrade bredvid
oss. Det är en del färjetrafik men svallet är inte så farligt och vi ligger bra
i sjön. Det är en vacker plats med långa sanddyner och lummig grönska på bergen
runt om. För första gången ser jag vår nya kätting rassla ut i vattnet och den
riktigt forsar ut som en vackert glänsande silverkedja. Ankaret sätter sig på
en gång och vi får en skön kväll på svaj.
2019-07-08 Mount
Misery Anchorage- Truman Beach Long Island 41 nm
Idag tar vi frukost
på vägen för det blir motorgång i den svaga vinden. Ägg det ska alltid vara ägg till frukost och
sedan lite hemgjord yoghurt med frukt och en smörgås. Vi får en kraftig
motström från klockan 12-17 så farten varierar från 3-4 knop.
Sedan vi kom till
USA har vi stött på massor av party-ballonger ute till havs. Nu fick det bara
vara nog så vi plockar upp tre ballonger som ligger och flyter på havsytan. Det
är så trist att se hur dessa ballonger förstör havsmiljön för havet och luftens
alla djur. Folk tycker nog att det bara är skoj att se dem flyga iväg men vad
de inte anar är att många av dem hamnar här ute och fyller havet med små
platspartiklar som påverkar djuren och tillslut kan hamna i våra egna kroppar.
Håll i era ballonger!!!!!
Vid fem-tiden går
vi in till Truman Beach Anchorage som ligger öppen mot sundet, men nu är det så
lite vind så det blir inget svall eller annat obehag. Äntligen hittar vi en
ankrings vik där det bara är vi! Vackert inramad av sanddynor och några fina
villor släpper vi ned ankaret och det sätter sig lika fint som igår. Vi får en
fantastisk kväll med en underbar solnedgång och grillat kött med en härlig feta
ost sallad till. Life is good!
2019-07-09 Truman
Beach – Block Island 25 nm Rhode Island
För att undvika
motströmmen i dag går vi strax efter klockan sex när tidvattnet är på väg ut
från Long Island sound. I dag är det annat ljud i skällan! Vi får 3-5 knop
skjuts i baken istället för att jobba emot den. Det är en underbar stilla morgon
och solen skiner från klarblå himmel. Det är lite kyligt i luften. Precis som
hemma i Sverige en tidig sommardag vid havet. Måsarna seglar med oss och deras
läten får oss att drömma oss tillbaks till Sverige. Block Island är en liten ö
21 km söder om Rhode Islands kust. Här bor bara 1000 personer, men sommartid är
det en välbesökt ö på grund av den vackra naturen. 40 % av ön är naturreservat
med fina vandringsleder. Det ska verkligen bli skönt med lite naturupplevelser
efter våra storstadsäventyr! När vi är framme på Block Island ankrar vi upp i
The great pond och ankaret sätter sig direkt. Här är vi inte ensamma utan det
är fullt med semestrande amerikanare. Under Block Island regatta i slutet på
juni är det tydligen över 2000 i den lilla viken och båtar om 200 raftar
tillsammans. Låter helt galet! Alldeles
bakom oss ligger Pat och Davis med SY Blue Moon som vi träffade på i Dismal
swamp. Det blir ett kärt återseende med några kalla öl i Sea Winds sittbrunn.
Som man säger: -You allways meet twice!
2019-07-10 Block
Island
Härlig sommarmorgon
med måsarnas hesa skriande. Det är runt 20 grader i vattnet och morgonluften är
lite kylig, men i solen blir det strax varmt.
Nu ska i ta oss i land och det finns en gratis dinge-dock inne vid en av
marinorna där vi lägger till. ”GLasse” hinner inte längre än ett par hundra
meter då han ser ett glasstånd. ”GLasse” är en riktig Glassoman, men har under
vår tid i Karibien inte riktigt fått utlopp för sin passion av förståeliga skäl
(finns inte glass överallt och om det finns är det väldigt dyrt).
Med glass i
magen och glädje i sinnet tar vi oss en promenad för att leta rätta på
turistinformationen. Det är alltid en bra start att besöka för att få lite tips
och kartor så man vet vad det finns för utbud och aktiviteter. Vilka roliga gratis-evenemang
finns etc.? Vi lyckas gå fel och hamnar
i ”the old harbour” istället, men det gör inget för det är en riktigt fin liten
by med mycket russel. De flesta husen är
byggda av cederträ och har shingel både på väggar och tak. Husen som är gråa av
det grånande trät ger en skön kontrast mot alla färggranna blommor som omger
dem.
Naturen är så lik vår hemma i Sverige att man nästan skulle kunna mista
sig att vara där. Här blommar kaprifol, klöver, björnbär, prästkrage, fibbla
och rölleka och många fler blommor som vi även kan se i Skandinavien.
 |
Det finns även många nya blommor som vi inte har sett hemma i Sverige,
Common Milkweed- sidenört |
 |
| Visst blir man sugen på flädersaft |
 |
| Snart kommer björnbären att mogna |
 |
| Maskrosen har ett underbart namn på engelska; Dandylion |
Om jag
stänger ögonen och bara luktar känns det som om jag förflyttas till barndomens
sommarställe i Lagboda Bergshamra. Det känns som hemma., men ändå inte. Vi
hänger oss åt en stunds nostalgi och känner oss allmänt lyckliga. Nere i The
old harbour är det fullt av semesterfirare och det finns en fin sandstrand och
beach-barer så helt plötsligt känns det
som om vi är tillbaka i Karibien. Musiken väller ut från stora högtalare, det
beställs paraplydrinkar och mat som intas under parasollerna. Vi får ett meddelande från svenska båten
Think Twice att de är på väg in och vi bestämmer att träffas för en drink innan
vi ger oss iväg på en gratiskonsert på stranden. Vi såg det här bandet, Otis
and the Hurricanes, när vi var i Stamford och de berättade att de skulle spela
på Block Island den 10 juli så nu när vi lyckats matcha dem skulle vi
naturligtvis njuta av deras musik ytterligare en gång. När vi kommer till Think
Twice har Björn och Nella även bjudit in båtarna Glittra och Looma IV, så det
en riktig Swedish OCC- gathering! Tänk hur lustigt det är att helt plötsligt så
är vi fyra svenska båtar på samma plats på en liten ö på den amerikanska
ostkusten och ibland ser man inte en enda svensk på månader. Efter trevlig samvaro
på Think Twice drar vi iväg till konserten och det blir en underbar kväll med
skön musik och dans tills den gyllene solen sakta går ned bakom sanddynorna.
2019-07-11 Block
Island
Idag ska utforska
den fina naturen på Block Island så vi tar våra cyklar iland och cyklar till en
av alla de utmärkta vandringslederna. På
ön finns flera färskvattendammar där det växer vackra näckrosor.
Det är så
grönt och lummigt överallt och det doftar starkt av alla möjliga sorts blommor.
 |
| En stunds vila efter en cykeltur är aldrig fel |
Vi ställer cyklarna vid vägen och går in mellan höga rosenbuskar på en välansad
gräs gång. Det är böljande gröna kullar och allt från löv- till barrskog, men mest av allt öppna landskap med
vackert högt gräs och buskar. Vi tar oss ned till Black Rock Beach som vetter
ut mot de vindgeneratorer som står stolta ute i havet för att samla energi till
invånarna på Block Island. Vi stannar en stund och njuter av ljudet från havet
som får de mjuka stenarna att rassla när vågorna bryter in över stranden. Det
är så stilla och vackert och själen får vila en stund här och nu.
Vi traskar tillbaka
till våra cyklar och väldigt nöjda tar vi oss tillbaks till båten och apekatten
gör en lasagne till middag som vi avnjuter i sittbrunnen. Livet känns så
harmoniskt och underbart och vi är båda så tacksamma för att vi får ha det så
här.
 |
| Innan Black Rock Beach ligger en sten som varenda dag målas om av barn och vuxna |
2019-07-12 Block
Island- Newport Sailing Capital of the World21 nm
I natt var det ett
riktigt busväder med regn och åska, men nu har det lugnat sig och det som är
kvar är dis och dimma. Det blåser västliga vindar 10 knop så det ser ut som om
det blir en härlig segling till Newport. När vi lämnat ankringsviken slår
dimman emot oss. Det är inte mycket till sikt här ute. Jag slår på radarn och
tänker att det blir ju bra med lite övning på radarnavigering. Jag har lyckats
läsa igenom instruktionsboken för radarn, men nu är det dags att applicera
teori på praktik. Det går mycket bättre
denna gång än när vi skulle ta oss över Hudson river (instruktionsboken
genomläst och inte lika mycket radar-mål här). Något som verkade märkligt dock
var att jag kunde se båtar som
radar-mål, men inte som AIS-mål. Väldigt få båtar syntes som AIS-mål och
de försvann mellan varven. Lasse klurade på vad det kunde bero på och kom på
att det här problemet uppstått tidigare. Vår radar sitter placerad bredvid
AIS-antennen och det som tydligen händer är att när radarn är på stör den ut
AIS-antennen. När det är dålig sikt vill man ju verkligen kunna se både radar-
och AIS-målen. När vi närmade oss Newport såg vi bara 5 AIS-mål men när Lasse
slog av radarn kunde vi se mellan 50-100 AIS-mål. Skönt att veta vad problemet bestod av för nu
kan vi göra någonting åt det. Vi får köpa en ny antenn och placera den i
masten, så att AIS inte störs ut av radarn.
Newport är känt för
att vara New Englands största semesterort, sin anrika seglingshistoria,
historiska herrgårdar och för att vara den första stad som höll U.S Open i både
tennis och golf. Amerikanarna vann seglingens America´s cup 1857 och förlorade den inte förrän 1983 till Australien.
Australien hade då kommit upp med en ny slags köl (vingköl) vilket gjorde att
de kammade hem vinsten efter Amerikanarna vunnit 24 gånger i rad.
Det finns ett
ankringsområde i Newport där man tillåts ankra 14 dagar i taget sedan måste man
lämna ankringen för fyra dagar innan man kan påbörja en ny 14 dagars period.
Hamnkapten mötte upp oss och försåg oss med kartor och information om Marine
Center där det finns duschar, tvättmaskiner, bokbytar-hylla,
gemensamhetsutrymmen och mycket mer. Väldigt välkomnande bemötande måste jag
säga! Vi slänger dingen i sjön och tar oss in till stan för en kvällspromenad
och passar på att lyssna på lite musik.
2019-07-13 Newport
Idag är det en
regatta i Newport. Morgonen börjar med en parad av 12:or. Vi hejjar på våra
skandinaviska grannar Norge, Finland och Danmark (tyvärr ingen svensk båt med).
 |
| Norge har en tjusig tjej med ombord |
Det finns en lokal
tidning där det finns information om alla möjliga sorters aktiviteter, så
utifrån det bestämmer vi oss för att ta cyklarna och promenera längs ”The cliff
walk”. Det är en av de mest besökta attraktionerna här i Newport och vi kan se
att den är välbesökt. Lokalbefolkningen är ute och springer eller promenerar
och massor av turister strosar längs vägen. Det är en cirka 6 km lång promenad
med lite varierande svårighetsgrad längs kustlinjen. Promenaden är kantad med
vilda blommor, ståtliga stenhus, kinahus, stenar så som 300 miljoner år gammal
sten från ”The Coal Age”, rosa granit och kvarts. Det kändes som om det var länge sedan vi
hoppade från klippa till klippa och det här skulle lika gärna kunna vara i
Bohuslän.
 |
| Kärlek i allt du gör och alla du har nära, det är livet! |
 |
| The forty steps |
 |
| Kappseglingen pågår för fullt medan vi promenerar |
 |
| En lite lätt grånad surfare rider på vågen |
 |
| Är vi i Asien nu? |
 |
| Väldigt mycket Bohuslän över denna plats |
 |
| Vackra tistlar lyser upp promenadstigen |
Efter vår härliga promenad
blir det en cykeltur till West Marine. Här ska köpas ny antenn, så AIS:en kan
få jobba ostört när vi kör radarn. Antenn, kabel och splittar köps in för
morgonens projekt. När vi kommer tillbaks till båten ligger Blue Moon
uppankrade bredvid oss. Vi möts igen, och igen och igen ha ha.
2019-07-14 Newport
 |
| Tur att vi har en bra och säker klättersele |
Lugn och stilla
morgon tackar vi för när Lasse ska upp i masten för att montera den nya
antennen. När man väl är där uppe i masttoppen tar det en stund innan kroppen
hinner vänja sig vid att den ska slappna av och jobba med bägge händerna. Lasse
har klätterselen på och knyter en tamp runt sig själv och masten så att han
sitter fast ordentligt. Vi hjälps åt att dra ut den gamla radio-kabeln som nu
ska bytas ut mot en VHF-kabel. Det är alltid lite trixigt att få ut gamla
kablar ur masten och i nya kablar, men det går om man hjälps åt. När nya
antennen är på plats testar Lasse AIS:en men det är någonting som är fel.
Antennen fungerar inte som den ska. Pust! Nu är det nog dags att ta en paus.
Newport bjuder på gratiskonsert så vi tar dingen och ”raftar” upp med Pat och
David från Blue Moon och ett par av deras kompisar. Solen skiner, musiken
flödar och apekatten hoppar i plurret. Vi avslutar kvällen med att inviga Pat och
David i kortspelet Chicagos heliga sfär och apekatten kammar hem segern och
somnar nöjd och glad.
2019-07-15 Newport
För apekatten blir
morgonjumpa på däck för att driva ur latmasken ur kroppen medan Lasse tar sig
an AIS-antennen som fortfarande inte fungerar som den ska. Är det kortslutning
i den ända som är nere i båten eller i den som sitter uppe i masttoppen. Ska
det jäklas så ska det, så det är väl klart att det är den kontakten som sitter
uppe i masttoppen. Lasse packar ned verktyg och ger sig upp i masttoppen. Det
här är första gången som han ska löda en kontakt där uppe. Jag begriper inte
hur han gör, men han lyckas löda ihop kontakten och nu fungerar antennen som
den ska! Well done kapten! I morgon ska vi vidare så vi tar en tur till affären
för att proviantera lite (med betoning på lite för här var det dyrt som attan).
När en limpa kostar 7 USD blir det till att baka själv! När AIS-problemet
äntligen är ur vägen ska det bli roligt att komma vidare och vi sätter sikte på
den yttersta ön i Elisabeth Islands, Cuttyhunk.
2019-07-16 Newport-
Cuttyhunk 20 nm
Åh vad vi längtar
efter att få segla och segling blir det äntligen. Vi tar oss ut i Buzzard Bay
och vi seglar med fullt ställ. Vi har mellan 8-10 knops sydlig vind och gör 3-4
knops fart. Det går inte fort men i seglar och det är så här det ska vara! Vi
har tidvattnet med oss så lite extra fart i baken får vi. Namnet Cuttyhunk
kommer från Mohegan Indianernas ord ”poquetan´noc” vilket betyder land som
öppnas upp eller bryts upp. Ön ser uppifrån ut som en lammkotlett för den har
en stor skyddad vik i ena änden. När vi kommer fram till Cuttyhunk har vi
spring tide och högtryck och den lilla kanalen in i den skyddade viken ska vara
muddrad till 6,5 fot. Det känns dumt att chansa med en halv fot tillgodo under
kölen så vi bestämmer oss för att ankra utanför. Det är en blandning av lera
och snäckskal på botten så ankaret sätter sig på en gång. Här ligger vi tryggt.
Vi får en vacker solnedgång och skön
kväll och somnar så gott.
2019-07-17 Cuttyhunk-
Marthas Vineyard, Edgartown 30 nm
Himlen ser mörk ut
men vi tar oss i land för en promenad. Vill man ligga vid boj här kostar det 45
USD/natt så det känns skönt att ligga gratis på sin krok. De vill även ha 5 USD
för att ta hand om en soppåse så det får vänta tills vi kommer till Marthas
Vineyard. Det lilla samhället är verkligen gulligt med sina omålade
shingel-hus.
 |
| Hortensiorna trivs bra ute på dessa öar |
 |
| Orange daglilja |
 |
| Alla dessa rosenbuskar rosenbuskar.. |
 |
| Sea Wind för ankare i viken |
Det är grönt och frodigt och det doftar gott av alla blommor som
kantar de små vägarna. Vi går ut på stranden och förfasas än en gång över allt
skräp som flyter i land och speciellt dessa party-ballonger som även på denna
lilla ö har spolats iland.
 |
| Ett gäng skarvar som färgat klippan vit med sitt träck |
Här flyger tärnor, strandpipare, änder, skarvar och
massor med andra sjöfåglar och vi hoppas att de inte trasslar in sig i plasten
som ligger och skräpar. Rätt som det är brakar en rejäl regnskur loss och vi
traskar tillbaks till dingen. Folk åker förbi oss med sina golfbilar, men ingen
stannar och frågar om vi vill ha skjuts trots att regnet öser ned. Hade vi
varit i South eller North Carolina hade de genast stannat och frågat om de
skulle hjälpa till. Vi gillar ”The Southern hospitality”! Väl i båten blåser
det upp och vi får vindbyar över 40 knop så nu testas den nya kättingen. Den
sträcks ut så fint och håller Sea Wind på plats som sig bör. När regnskuren har
mattats av bestämmer vi oss för att segla vidare till Marthas Vineyard. Nu får
vi 20-30 knop västlig vind så det blir en härlig halvvindssegling och vi gör
6-7 knop så länge vi har tidvattnet med oss. Vi får äntligen en firre på kroken
igen! Vi har ingen aning om vad det är för en rackare, men den ska få tjänstgöra
som middag i kväll! När vi närmar oss Edgartown på Martha´s Vineyards nordöstra
sida ser det väldigt disigt ut och ju närmare land vi kommer desto mer tätnar
dimman. Det är knappt att vi ser en båt längd framför oss, men vi hittar en
plats att ankra upp på och sätter fart med att tillaga fisken. Jag lägger den i
ugnsfolie med lime, ingefära, lök, mejram, smör och en skvätt vitt vin och
Lasse slänger den på grillen. Oavsett
vad det var för en firre så smakade den väldigt gott. Edgartown är staden ”Amity”
där filmen Hajen spelades in så vi avslutar kvällen med att titta på den. Ha, ha, ha den är inte lika läskig nu som när
man tittade på den när man var liten.
2019-07-18
Edgartown, Martha´s Vineyard, Massachusetts
I dag är det en
riktig regndag. Hela dagen öser regnet ned, så jag passar på att fylla
vattentanken och tvätta. Det känns alltid lika skönt att använda regnvattnet
till tvätten och få slabba med vattnet så mycket man vill. Apekatter gillar
vatten! Tvätten lär ju inte torka idag, men den får hänga på mantåget tills den
gör det. Lasse försöker komma på vad det är för knas med AIS:en som inte
riktigt vill fungera till 100 % utan att man kopplat in sladden till datorn på
plottern. Tar man loss den sladden så försvinner en hel del AIS-mål, men det
räcker till och med om datorn är i stad-by läge för att det ska fungera. Det
verkar som om plottern behöver den extra strömmen för att visa alla mål den får
upp. Hela dagen klurar Lasse på vad som kan vara fel. Skickar en fråga till
Raymarine support-forum, testar olika troliga felkällor men problemet kvarstår.
2019-07-19
Edgartown
Regnet har dragit
bort och när vi vaknar lyser en ljusblå himmel ovan vår öppna skylight. Idag
ska det bli en utflykt på ön, men först är det de vanliga morgonrutinerna som
gäller; kaffe i sängen och högläsning ur ett kapitel i den bok som vi läser för
tillfället. Just nu läser vi A short history of nearly everything (svensk
titel: En kortfattad historik över nästan allting)av Bill Bryson. Boken är en
populärvetenskaplig bok om naturvetenskap, jordens historia och människans
uppkomst och för alla oss som inte orkade eller hade förmåga att ta till sig
dessa stora och komplicerade frågor under skoltiden är det här ett både roligt
och lättsamt sätt att ta till sig vår och jordens historia. Trots att den är
skriven på ett lättsamt och underhållande sätt tappar man nästan fotfästet när
man läser om det stora, universums uppkomst eller dyker djupt in i det lilla,
atomer, elektroner, protoner och neutroner. Man kan inte annat än förundras
över att alla de förutsättningar som behövs för vår utveckling och liv faktiskt
existerar just på denna planet. Nog om detta, nu tar vi lite morgonjumpa och
ett morgondopp och tar dingen och cyklarna in till stan. Vi har ingen direkt
plan för dagen utan bara cyklar omkring på de fina cykelvägarna som många andra
här i Edgartown. Vi tittar på den söta lilla fyren som Edgartown fick ärva från
Ipswich utanför Boston.
 |
| Här är färjan som chief Brody i Hajen åkte med när han försökte övertala borgmästaren att stänga ned stränderna |
 |
| Härliga stränder mitt inne i Edgartown |
Vi cyklar norr ut mot Oaks Bluff och kommer ut på en
lång sandremsa med massor med andra cyklister. På ena sidan cykelvägen breder
träskmark och dammar ut sig och på andra sidan ligger Joseph Sylvia State beach
med kilometer av fin ljus sand och den är fullpackad med människor som badar
och solar. Längs vägen står hundratals bilar parkerade och folka har med sig
kylväskor och parasoller för att spendera en hel dag på stranden. Här finns
också den berömda bron som ”Hajen” simmar igenom in till dammen där Chief
Brody´s son och hans lekkamrater lattjar med sin nya båt. Det är väldigt poppis
att hoppa från bron och sedan köpa sig en tröja där det står att man överlevde
hoppet och inte blev uppäten av en haj.
 |
| Törs du hoppa? |
 |
| Fina cykelvägar som går runt hela ön |
Vi fortsätter mot Oaks Bluff som ligger
cirka 8 km från Edgartown. När vi är framme tar vi en lunch på Giordano´s
restaurant som har anor från 1930-talet. Vi delar på en pizza som var
fullkomligt gudomlig och fyller på med vatten inför hemfärden. Den lilla staden
är full med små gulliga butiker av alla de sorter och vi cyklar förbi området
med 318 stycken ”pepparkakshus” som är kvar sedan 1860-talet då metodistkyrkan
byggde dessa för sina medlemmar.
Tidigare hade man slagit upp tält för sina besökande medlemmar. Husen
ser ut som små leksakshus med fina snickerier och många olika färger.
 |
| "Gingerbread House" |
 |
| Gingerbreadhouse |
Det är
som att gå omkring i en leksaksvärld. Husen är samlade runt tabernaklet där metodisterna
hade sina sommarmöten och idag är det inte bara Metodisterna som sköter om
stället utan även Martha´s Vineyard Camp Meeting Association. Vi trampar vidare
och tar en vätskepaus på ett av Martha´s egna bryggerier Bad Martha innan vi
trötta och nöjda tar oss ut till båten igen.
2019-07-20
Edgartown
En lugnt och skön
morgon och sedan en promenad i stan. Det är runt 30 rader varmt idag, så det
hade nog varit bättre att ligga på stranden än att traska omkring inne i stan. Vi
hittar en mysig restaurang vid vattnet och tar en lunch med musslor. Det är
verkligen högtid för alla semesterfirare och stället är packat med människor
som vill äta och dricka. Bartendern i baren på övervåningen där vi sitter är
helt fascinerande. Han blandar drinkar med ena handen och häller upp öl med den
andra. Den här killen vet vad han gör! Han har jobbat här i nio år så han kan
barmenyn och vet var allt finns. Han kommer in i ett flow och berättar att han
tänker tio steg framåt. Han är som en maskin där han på några sekunder slänger
ihop drink efter drink. Trots att jag själv har jobbat på krogen en gång för
länge sedan har jag aldrig sett något liknande, han är bartender number one! Vi
cyklar upp till mataffären Stop & shop och köper ett par fläskkotletter som
hamnar på grillen när vi kommer hem.
2019-07-20
Edgartown, Martha´s Vineyard- Nantucket 30 nm
Innan vi lämnar
Martha´s Vineyard förbereder vi plottern med tre waypoints för att undvika
grundområdena mellan Martha´s och
Nantucket. Vi sätter fullt ställ och seglar ut på Nantucket sound. Vi har
västlig vind 5-9 m/s och det blir både slör, läns och halvvind i en solig och
skön dag. Sea Wind gör bra fart (6-7
knop) och vi har strömmen med oss så de trettio sjömilen går fort. På vägen får
vi upp två stycken bluefish (Svenska: blåfisk en aborrlik fisk). Redan vid
tvåtiden är vi framme i Nantucket Harbour och ankrar upp i den stora
ankringsviken. Det är gott om plats och ankaret sätter sig snabbt i leran. Det
är väldigt strömt på ankarplatsen och när vinden tutar i snurrar Sea Wind åt
alla håll. Ibland ligger hon tvärs vinden och ibland med vinden bakifrån, men
när vinden lugnar sig blir det också stilla i Sea wind. Blåfisken blir panerad
med Fish Fri (en slags panering med kryddor som vi fått av Lasses fd.Chef Lutz)
och till det gör jag en god citronsås och potatismos. Vi öppnar en flaska vin
som vi fått av Yuji (som han köpte i Bayona där vi träffades för två år sedan)
och bara njuter av maten och tanken på alla goda vänner som bidrar både till
att förgylla middagen och våra liv!
2019-07-21
Nantucket ”Whaling Capital of the World”
There once was a
man from Nantucket…. Så startar många ”lite lätt” ekivoka limerickar i USA.
Namnet Nantucket
kommer från urinnevånarna av stammen Wampanoag som kallade ön Nanticut eller
Nantocket som betyder ön långt ute till havs. Engelsmännen landade här 1602 och
under 1700-talet blommade Nantucket upp och blev den ledande ön inom
val-industrin. Författaren Herman Melville blev inspirerad av fartyget Essex
(från Nantucket) tragiska öde då de blev rammade av en val och skrev den berömda
romanen Moby Dick! Skepp från hela världen kom hit för att köpa och sälja
valolja och Nantuckets ekonomi blomstrade tills en stor brand härjade ön 1846.
Vid samma tid slammade hamnen igen och New Bedford på andra sidan Nantucket
sound tog över val-industrin tills det inte längre fanns någon efterfrågan på
val-olja. Nantucket har sedan dess
blommat ut till en omtyckt semesterort och vill du köpa ett hus på den här ön
gäller det att ha mycket pengar. Det är även ett populärt mål för super Yachter
och för lilla Sea Wind. Vi tar dingen in till stan och det är en full
dinge-dock vi lägger till vid. Vi börjar med val-museet och det var verkligen
inte ett riskfritt och lätt arbete att vara ute och fånga valar så det är tur
för både människor och valar att man slutat utrota de vackra djuren.
 |
| I kittlar som dessa kokade man valfettet till olja |
 |
| En val flöt i land här och man har bevarat skelettet |
 |
| Signalflaggorna för de många valskeppen |
 |
| Gamla vackra lanternor och lyktor |
Nantuckets
gator har kullersten från de gamla skeppens ballast och det finns massor av små
chica butiker och restauranger. Det är grönt och lummigt och vägarna kantas av
stora träd.
Vi slinker in i bokhandeln Mitchell´s Book Corner och här skulle vi
kunna stanna i en evighet! Bokhandeln är i två våningar och på övervåningen
finns det läshörna och det är hemtrevligt inrett som i ett hem med fåtöljer att
sitta i. Det doftar något speciellt av gamla böcker som får mig att vilja
stanna upp och öppna dem. Kliva in i den hemliga värld som gömmer sig bakom
bokryggarna och fångas av författarens förföriska ord. Låta hjärta och själ
öppna sig för nya tankar och idéer eller helt enkelt bara koppla av en stund i
en annan värld. Vi fastnar i sektionen med klassiker och det känns helt
självklart att köpa Herman Melville´s Moby Dick så klart. Lasse lyckas hitta
Joshua Slocum´s bok där han, 1895, som första man seglade runt jorden på
egenhand. Det här blir spännande böcker att högläsa under vår morgonrutin.
Vi
fortsätter upp för de kullerstensbelagda gatorna och beger oss till det gamla
häktet. Ett grått hus med fyra celler och rejäla järnbeslagna dörrar och
fönstergaller. Här fick man sitta tills man fått sin dom och sedan skjutsade
man fången in till fastlandet och fängelset. Under val-rushen var det vanligt
att fångarna satt häktade för olika slags penningbrott då det var mycket pengar
i omlopp. En fånge valde att avtjäna sitt straff i häktet för han hade sin
familj på ön och spenderade 5 år i en av dessa små spartanska celler.
 |
| Inne i fängelset |
Vi avslutar vår
promenad med att köpa hemgjord glass på The Juice bar och gillar ni glass så är
detta verkligen väl värt ett besök trots lång kö in i butiken.
2019-07-23- 29 Nantucket
Vi är ju på väg
norr ut men just nu så är det antingen inga vindar eller nordliga så vi blir
kvar några extra dagar tills vinden vänder till sydvästligt.
 |
| Apekatten som målarkludd |
Under dessa dagar
passar vi på att göra underhållsarbete som vi under en lång tid skjutit på
framtiden. Rattpidestalen får sig lite ny färg, kontakterna till
masttoppslanternorna får sig en omgång, Lasse gör nya bokstöd till våra stora
böcker som annars har en tendens att ramla ned på durken när vi kränger. Vi får
även tid att utnyttja de fina cykelvägarna på ön.
 |
| Vi cyklar till stranden i Madaket |
 |
| Vi hittar svenskättlingar på Nantucket! |
2019-07-29- 30
(04.50) Nantucket – Gloucester 84 nm
Så äntligen har
vinden vänt till vår favör! Vinden är sydvästlig 11 knop och vi sätter fullt
ställ och drar ut till havs. Det är alltid lika skönt att komma ut på havet
efter en tid av ankarröta. Man känner sig fri och kroppen kommer till ro. Alla
sinnen aktiveras, ljudet av vattnet som porlar längs skrovet och fåglarna som
skriar till, doften av havet sugs in i mina näsborrar och släpper lös alla
hormoner som får mig att känna mig ännu lyckligare, jag känner vinden som
smeker min kropp och mina ögon tar in den klarblå himlen med liror som seglar
och dyker ned till vågtopparna, havets grönblå vågor med den lilla randen av
vitt skum ovanpå, min älskade man och vår båt som fullgör bilden av mitt eget
lilla paradis.
Vi har helt enkelt en underbar segling ända till cirka en
sjömil innan vi är framme i Gloucester då vinden dör ut och vi får starta
motorn. Här uppe får man verkligen se upp för alla bojar som fiskarna har till
sina hummertinor och fiskenät. Man får åka slalom mellan vimplarna och nattetid
gäller det att ha någon på fördäck med ficklampa som kan dirigera styrman
mellan bojarna. När vi kommer in vid halvfem tiden på morgonen är fiskebåtarna
på väg ut. Det går ut som på ett pärlband mellan den stora vågbrytaren i
hamnen. Det är inte speciellt mycket plast att ankra på men vi hittar en plats
och ankaret sätter sig fint i leran. Vi avnjuter en ankardramm i sittbrunnen
medan solen sakta stiger och färgar himlen alldeles rosa.
2019-07-30-31
Gloucester
Nu har vi lämnat
den ”flotta” delen av New England och kommit in i den delen där det handlar om
hårt arbete (i mångt och mycket fiske så klart), närhet och respekt till havet.
Det är säkert många av er som har sett filmen The perfect storm med George
Clooney som baseras på en sann händelse med svärdfiskare just från Gloucester.
Det är en dramatisk och tragisk historia, men visar också på ett fint sätt hur
människorna i samhället ställer upp för varandra när det är svåra tider. I
filmen samlas man på puben The Craws nest och stället finns faktiskt i
verkligheten och är precis som om man har tänkt sig. Här samlas
lokalbefolkningen och tar sig en öl och pratar med varandra. Många är stammisar
och före detta fiskare och här finns det många rövarhistorier att hämta. Många
av de som sitter på baren ser också ut som riktigt gamla tuffa fiskare med
fingrar och armar som saknas och stora tatueringar. De är dock väldigt rara
allihop och får en att känna sig välkommen in i gemenskapen. Vi träffar på en
kille som heter Tank som senare ger oss skjuts till affären innan vi lämnar
Gloucester! Härligt med nya vänner! När man kommer in i baren för först gången
så får man två stora album med fotografier från filminspelningen av The perfect
storm. På väggarna sitter bilder på både orginalbesättningen på båten Andrea
Gail och på skådespelarna.
 |
| Här möter vi Miss Cora en av alla sköna orginal i Gloucester |
 |
| Vår vän Tank på The Craws Nest |
Allt handlar om havet och fisket här i Gloucester.
Längs kajerna ligger både stora och små fiskebåtar och de lossar sin last som
förs till de stora fryshusen. Vi pratade med en av kaptenerna på en av de stora
båtarna som fiskar ”baitfish” (fisk som används till bete för att t.ex. fånga
hummer) och han berättar att de jobbar i fyra månader innan de hunnit fått upp
sin kvot av fisk och sedan är de lediga rester av året. Hans besättning tjänar
nästan en miljon kronor under dessa fyra månader!
 |
| Gloucester fiskare |
 |
| Trutarna väntar på att något gott ska landa på kajen |
 |
| Här lassar man betesfisk som bla. används till hummerfisket |
 |
| På denna båt har man tom radarreflektorer på flötena |
Det finns två fina monument
för längs strandpromenaden där man hedrar alla de män som havet tagit och de
kvinnor och barn som så hårt fått kämpa när deras män dött.
 |
| Monument över de män som mist sina liv ute till havs. Varje år och man är representerat |
 |
| Namnen på de verkliga fiskarna som försvann i The perfect storm |
 |
| Brandmännen står vid vägkanten för att samla in donationer för välgörenhet i en stövel |
 |
| Det gamla apotekshuset |
 |
| St.Mary´s kyrka (där begravningen för Andrea Gail´s besättning tog rum) |
Nästan alla butiker och restauranger har namn
som är kopplade till havet på något sätt och som sjöfarare känner man sig som
hemma här. Vi träffar på Karla och Hans från Holland som spenderat ett helt år
uppe i Kanada. De fick låna ett hus och övervintrade på en liten ö som heter
Brier Island, kan tänka mig vilken härlig upplevelse! Gloucester är en stad som
vi helt enkelt blev kära i. Den söta lilla staden med alla dessa härliga
människor bjuder på mersmak. Hit vill vi tillbaka!
 |
| En Dory |
 |
| 10 pound Island |
