Maj 2019 Florida- Georgia- North Carolina 536 nm

2019-05-03 Seglar upp längs ICW mot St. Augustine 43 nm

Vi angjorde USA igår och har nu smugit oss upp längs ICW (Intra Coastal Waterway) där vi ankrade för natten. Planen är att ta oss upp 40 nm till St. Augustine för att checka in. Hade vi följt reglementet så skulle vi ha ringt CBP (Custom and Boarder Protection) i går för att sedan ha 24 timmar på oss för att checka in hos tull- och immigrationsmyndigheter.  Det lustiga med den här proceduren är ju att de förväntar sig att alla seglare ska ha en mobiltelefon som fungerar i USA. Man får egentligen inte ens gå iland för att få internet eller fixa en telefon. Vi håller tummarna för att vi kommer upp till St. Augustine utan några problem med myndigheter. Det här blir vår första riktiga dag i ICW och det känns spännande att få se vad den har att erbjuda. Jag måste säga att jag har varit rätt så negativt inställt till att kajka omkring i en kanal, men det här blev en väldigt positiv överraskning. ICW är inte bara omgiven av vackra hus utan det är även en fantastisk naturupplevelse. Från de gamla kolonialvillorna slingrar sig kanalen ut bland sandbankar där det antingen inte växer någonting utan det bara ligger torrlagda musslor i lågvatten eller så är det frodig grönska med en blandning av mangrove, palmer och olika slags barrträd. I vattnet simmar stora flockar med delfiner och vi får även se en sjöko. Mindre fiskar hoppar upp ur vattnet när de blir jagade av de större. Stränderna kantas av blå och vit häger och det är verkligen fascinerande hur länge de kan stå stilla när de lurpassar på sitt byte. Jag skulle verkligen inte bli någon bra häger. Jag skulle tröttna på ett par minuter och skrämma bort bytet med mitt kackel. 

Herre på täppan 

Istället för bilparkering är det rader med båtar parkerade långs ICW

Blå häger

Häger häger mer häger 

Stora flockar med delfiner simmar runt båten i ICW

Under eftermiddagen avtar vinden för en stund och riktigt mörka moln tornar upp framför oss. Nu får vi uppleva ett riktigt Florida åskväder! Vinden ökar och toppar 40 knop i byarna, regnet öser ned som om någon hade öppnat dammluckorna och blixtarna lyser upp hela himlen från väst till öst. Det är ett riktigt skådespel och det är tur att ingen av oss är rädda för åskan. Jag tänker på hur min mamma våndades varje gång vi hade ett åskoväder på sommarstället där vi tillbringade hela sommarlovet som små. Huset låg på en bergsknalle så när det åskade så kunde man riktigt känna hur det rungade i berget. När åskan gick så kröp mamma in under täcket och höll för öronen. Hon var så rädd. Undrar om hon slipper åskan nu när hon inte längre finns med oss. Sitter hon ovanför den och tittar ned och kanske kan njuta av det vackra ljusspelet. Jag hoppas så innerligt att hon har det bra nu.

Vi ser vad som komma skall....

Nåja, åskväder går ju över och vi tar oss lugnt och stilla in till St. Augustine där vi ankrar upp söder om fältet med alla bojar som marinan handhar. Att ligga vid en boj kostar 
25 USD/dygn och den kostnaden spar vi gärna in på. Vi behöver dock betala 12 USD/dygn för att få tillgång till bryggan där vi kan lägga dingen. När vi ankrat så slänger vi dingen i sjön så att Lasse kan ta sig in till marinan för att ringa CBP. 

St. Augustine i sikte

St. Augustine lighthouse

Jag får en stund för mig själv på båten och fixar lite mat och tar mig ett glas vin i sittbrunnen. Jag sätter på musik och bara njuter av att få den här lilla stunden för mig själv. Det är som om tankarna får mer utrymme att flänga hit eller dit när man sitter allena. Karibien är nu ett avslutat kapitel och vi kommer nu in till den mer civiliserade världen. Jag funderar på hur det kommer att bli. Nu går det inte att flänga omkring i bikini och flipflop längre utan nu förväntas man att bli en del av ett civiliserat samhälle. Hu, ingen skön känsla just nu. Jag vill ha så lite krav och kläder som möjligt på mig. En stunds självömkan känns gött tills man inser att man just nu lever det mest avundsvärda livet ”ever”. Skärp till dig apekatten! Lasse är lite mer produktiv den här kvällen än hans böliga fru. Han checkar in med den nya roaming-appen och får då göra en video intervju. CBP-officern ser Lasse men Lasse ser ingen. Väldigt märklig känsla att titta in i mobilen och prata utan att se någon. Alla uppgifter ligger lagrade i appen som vi använde förra året då vi kom till USA. CBP-officern frågar om jag är där också. –Nej säger Lasse hon är kvar på båten för jag visste inte om hon fick gå iland. CBP-officern svarar då att Lasse fick inte heller gå iland. Men hur ska vi då kunna kontakta CBP utan internet eller fungerande USA telefon? Ja, det förtäljer inte historien. Skicka röksignaler till CBP kanske? Lasse lyckas i alla fall klarera in och nu hade vi 24 timmar på oss att besöka tull och immigrationsmyndigheterna som låg ute på St. Augustines lilla flygplats en bit från stan. Lasse får tag i sin fd. chef Lutz som lovar att köra oss dit under morgondagen så allt är frid och fröjd. När Lasse kommer tillbaks till båten så berättar han att det varit så märkligt att se alla tjusiga människor med stilade kläder, frissor och makeup. Hu, precis vad jag befarade. Jag kommer att behöva vara tjusig! –Men älskling du är ju tjusig säger den perfekta mannen.

Just nu känns det som om det inte spelar någon roll. Apekattens trassliga hår måste kammas och hon behöver ha civiliserade kläder på sig....Ni förstår hur synd det är om apekatten nu?

2019-05-04 St. Augustine Bröllopsdag 3 år som gifta

Kaffe i sängen och grattis pussar till oss bägge. För tre år sedan gifte vi oss ute på den lilla ön Grötö i Göteborgs skärgård. Vår vän Gunnar Bulikin vigde oss uppe på borgen i strålande vårsol och med familj och vänner som delade denna magiska kväll med oss. Vi hade känt varandra i åtta månader och det var nog många som trodde att det här skulle ta en ända med förskräckelse och nog bara var en fling, men här sitter vi nu tre år senare och med en kärlek som växer sig starkare för varje dag som går. Det fanns nog en del av seglarvännerna som undrade hur kunde Lasse ge sig iväg på långsegling med en tjej som aldrig hade seglat innan hon träffade Lasse och som dessutom kom från STOCKHOLM…..

Tja, segla det har jag aldrig gjort förr så det är jag nog bra på sa apekatten! Med mycket envishet, mod och tålamod från både apekatten och kaptens sida kan vi nog säga att hon faktiskt är en ganska bra seglare nu. Frisk vågat hälften vunnet kan stämma bra ibland!

Vi tar oss i land för att reka området lite innan Lutz kommer och hämtar upp oss för inklarering. Marinan tar 2 USD/tvätt och det finns fritt Wifi i marina området. Vi promenerar runt i den lilla stan och det är så himla mysigt! St. Augustine är USA.s äldsta stad och grundades av Spanjorerna 1565. Här finns massor med gamla byggnader, fort, kyrkor och andra kvarlämningar. Den spanska mossan hänger ned från träden och det ger ett lummigt och sömnigt intryck. Apekatten har skakat av sig kraven att vara civiliserad och känner sig precis som vanligt iklädd ett par piratbyxor, färgglad blus men fortfarande flipflop på fötterna. Man kan ju inte göra allt för stora uppoffringar. 

Lasse och Lutz träffas igen 

Lutz möter upp oss på en liten restaurang och vi tar en lunch tillsammans innan vi åker upp till flygplatsen för att klarera in. Vi vet ju att vi redan har ett giltigt seglingstillstånd från Puerto Rico, men hoppas in i det längsta att de inte ska ha koll på det så att vi kan försöka få ett nytt 12 månaders seglingstillstånd. Tulltjänstemannen var verkligen hur trevlig som helst och ville hjälpa oss så gott han kunde, men eftersom vi redan hade ett pågående seglingstillstånd (ja nu har man tydligen kollen trots allt) kunde han inte utfärda ett nytt. Vårt seglingstillstånd gäller till och med 19 november och då måste båten lämna USA under 15 dagar för att kunna få ett nytt tillstånd. När det gällde oss så hade vi sex månaders uppehållstillstånd och det gällde ett par dagar till, vilket omöjliggjorde ett års uppehållstillstånd. I speciella fall kan man få ett års uppehållstillstånd om man kan bevisa att man är hemmahörande i ett annat land. I vårt fall så hade vi redan 6 månaders pågående så han kunde bara utfärda 6 månaders uppehållstillstånd. Vi behöver alltså lämna landet 4 november. Vår plan att stanna i USA 12 månader kommer att behöva en liten revision. Kanske en avstickare till Bermuda? Ja, vi får se hur det blir när vi kommer så långt. Tulltjänstemannen undrade varför vi hade kommit in till honom över huvud taget då vi både hade seglings- och uppehållstillstånd. Konstigt att de inte vill veta vilka som kommit in i landet efter många månader i andra länder och varit ute på internationellt vatten.

Nu är vi i alla fall inklarerade och klara och får stanna tills 4 november. Vi tar en tur till T-mobile för att köpa Amerikanska SIM-kort. Vi kommer ju att spendera nästan ett år här så det kan vara skönt att ha möjlighet att ringa hem utan att behöva passa Wifi-ställen. 
T-mobile har ett abonnemang som tillåter fria internationella samtal. För 70 USD får vi två SIM-kort varav ett har fria samtal till Sverige och det andra är bara till för lokalsamtal. Det ingår även 10 GB datatrafik. Min gamla Iphone 5 har ett batteri som bara fungerar när det har lust så jag hör om de kan byta batteri eller om det kanske bara är ladd-kabeln som är urfunktion. Lasse säger att han tröttnat på att höra mitt pust och stön när telefonen bara lägger av så han slår på stort denna bröllopsdag och köper mig en helt ny telefon! Jag är nu stolt ägare av en Iphone 7 med väl fungerande batterier. Min lilla älskling är så snäll och omtänksam. Vilken fin bröllopspresent!

Lutz är så rar så han tar oss till en Mexikansk restaurang och bjuder storstilat på middag för dessa nyinklarerade seglare. Lasse och Lutz pratar jobb och jag frågar ut Lutz om kärlek och livets andra väsentligheter. Lutz har verkligen en spännande historia. Han kommer från fd. Östtyskland och flydde landet. Nu har han bott i USA sedan slutet av 80-talet och är pensionerad sedan ett par år tillbaks. När vi väl kommer tillbaks till båten är vi trötta men lyckliga och fortsätter bröllops firandet som sig bör. ;)

2019-05-05 St. Augustine

Provianten som vi handlade på George Town Bahamas börjar tryta så det blir vad förråden har att erbjud.  Torrvaror råder det trots allt ingen brist på så det blir  hemgjorda scones och varm choklad till frukost. Vi behöver verkligen fylla upp förråden med allt möjligt då det varit dyrt och svårt att få tag på matvaror på Bahamas. Vi träffar OCC Portofficer 
Tim Ramsey som erbjuder sig att köra oss till mataffären någon dag nästa vecka. Jag måste ju säga att dessa Port officers verkligen gör ett bra jobb och underlättar vardagen för oss seglare! OCC (Oscean Crusing Club) har en medlemssida på nätet där alla portofficers är listade och på den Amerikanska östkusten duggar de verkligen tätt. Många erbjuder till och med gratis brygg- eller bojplatser som annars skulle ha kostat hundratals kronor per dygn. Vi brukar försöka höra av oss till Port officern i den stad vi ska till för att säga hej och få lite information om staden vi besöker. Dessa möten utvecklas till att bli så mycket mer än bara ett hej och information. Vi introduceras till en ny plats och oftast erbjuds hjälp om allt från att fylla gasol, tvätthjälp, skjuts till mataffärer och middagar med nya vänner. Idag är det en tryckande värme och eftermiddagen utvecklas till ett formidabelt åskoväder som pågick i timmar. Vi sökte skydd på en restaurang som hette Mini Martini som serverade goda goda Martinis! Martini är min favorit drink och när jag bodde i Åkersberga hade jag och en väninna en klubb som vi döpte till ”Drajja Majorna”. Vi åkte runt i Stockholm med omnejd och testade Martinis och betygsatte dem. Vinnare blev Royal Viking Hotel i Stockholm som blandade en helt magisk Martini. Sämst i klassen utan tvekan blev Mandarin Garden i Åkersberga som troligtvis inte hade en aning om vad en Martini var för något ha, ha. Så den här regniga dagen blev en lyxig eftermiddag i riktig James Bond stil.

Mini Martini blev vår räddning i regnet

Åskan mullrar och regnet öser ned i St. Augustine

2019-05-06 St.Augustine

St. Augustine är en liten härlig stad med gamla byggnader och gator omgivna av lummiga träd där den spanska mossan skapar nästan ett drömlikt intryck. Det finns även en maffig fästning som är väl bevarad.  

Utanför marinan vajar den Amerikanska flaggan stolt

Inne i gamla stan är det fullt med turister och souvenirbutiker

Istället för vakthund har man en vakt-häger?

Flagler College

Vi stötte på en OCC båt som heter Kite som redan varit runt jorden. Vi bestämmer oss för att ta en lunch tillsammans så de kan berätta om sin segling. VI hamnar på ett mysigt ställe som serverar Grek/Polsk mat och inser att vi nog måste träffas igen för att få mer detaljer speciellt om New England där de är hemmastadda. Lasses telefon hade gått sönder (simkorts luckan ville inte gå igen) så vi tar en Uber till en reparatör. Vi passar på att stödhandla lite på West Marine och Windixe. När Lasse ska betala på West Marine visar det sig att man kan ansluta sig till Towboat US för 159 USD och då ingår även ett guld medlemsskap i WM. Towboat US är en försäkring som ger dig rätt till bogsering utan vidare kostnad. I och med att vi ska gå i ICW som på sina ställen är väldigt grund och har sandbankar som kan flytta på sig efter regn och vind så är det en billig summa för att komma loss om så skulle behövas. Han man ingen försäkring kostar det tusentals kronor för att få hjälp. Vi slår till på detta erbjudande och hoppas att vi aldrig kommer att behöva utnyttja försäkringen.  Vi promenerar mellan affärerna och det är närmare 
35 grader varmt ute och luften står alldeles stilla, men när du kommer in i affärer eller restauranger så blir det svinkallt. Här kör man luftkonditionering på så höga varv att åtminstone jag behöver en kofta inomhus för att inte frysa ihjäl. Väldigt märklig känsla! Trötta efter dagens aktiviteter tar vi en Uber tillbaks till båten och bara  njuter av att vara hemma.

2019-05-07 St. Augustine

Port Officer Tim Ramsey kom och hämtade upp oss för en rejäl shoppingrunda! Det är en fröjd att gå upp och ned längs de överfulla hyllorna. Här i det förlovade landet finns allt och lite till. Maten är ungefär lika dyr som hemma i Sverige och i vissa fall faktiskt dyrare. Väl hemma i båten tar et ungefär lika lång tid att få in alla matvaror som själva shoppingen. Pappersförpackningar byts mot burkar eller plastpåsar för att minska risken för fukt och ohyra. Konservburkarna märks med dess innehåll på burkens ovansida för att det ska vara lättare att se vad det är för något samt att veta vad som är däri om pappersetiketten blir blöt eller försvinner. Som sagt var en rejäl shoppingrunda tar en halv dag i anspråk.

Lightner museum

Man har bevarat den gamla ingången till staden

Piff och puff och hela dess familj bor i USA

Hemlöshet finns även i denna mysiga stad

Den äldsta bevarade skolbyggnaden i USA

2019-05-08 St.Augustine

Idag är det tvättdag. Marinan har tvättmaskiner och tumlare och ett trevligt sällskapsrum med fritt Wifi så medan tvätten rullar runt i maskinen passar jag på att lägga ett ut ett nytt blogginlägg och prata i telefon med nära och kära. Lasse tar sig an motorrumsfläkten som helt plötsligt bara har lagt av. Vi köpte en ny fläkt som Lasse nu skulle installera men när han väl sätter igång med projektet är det bara glapp i en spänningskabel och när det är fixat så är fläkten i gång igen. Den nyinköpta fläkten får bli en reservfläkt tills den behövs på riktigt. Lasses nästa projekt är att slipa och måla gashandtaget som ser allmänt tråkigt ut. Vi har även köpt en ny livboj som Lasse märker upp med Sea Wind SWE GOT och monterar i aktern. Det blir riktigt snyggt och skönt att ha en stor livboj att kasta i om någon trillar i sjön. Det känns mysigt när vi jobbar på varsitt håll och med gemensamma krafter förbättrar livet ombord.

Vi får besök av Jack och Zdenka från SY Kite som visar oss massor med fina ankringsvikar i Main.

När Jack och Zdenka lämnat oss blir kvällen inte alls lika trevlig. Vi är bägge trötta efter dagens ansträngningar och börjar bråka om resans vidare planering. För att min ”ADHD”-hjärna ska få tid att förbereda sig behöver jag struktur och ha en plan medan Lasse denna dag antagligen var för trött att överhuvudtaget diskutera eller planera. Vi är bägge både passionerade och känslosamma och när vi väl brusar upp så gapar och träter vi tills vi tröttnar och ger upp. Vi önskar bägge två att vi vore bättre än så här, men ibland är det som om relationen behöver en urladdning för att vidareutvecklas. När vi väl lugnat ned oss kan vi alltid prata om vad som hänt och då förstår vi och lär oss nya saker om varandra. Lika hemskt som det känns de få gånger vi grälar känns det likväl lika underbart när vi har det som vi brukar dvs magiskt och kärleksfullt.

2019-05-09 St. Augustine

Lasse tar en tur med Uber för att hämta sin telefon som nu är lagad och då passar jag på att promenera runt staden och fotografera den vackra omgivningen.  En stund för oss själva kan behövas ibland när man tillbringar nästan 24 timmar om dygnet 365 dagar om året tillsammans. Det behövs inte så lång stund förrän vi börjar längta efter varandra och när vi ses igen lyser vi upp och njuter att åter få vara tillsammans.  Vi lyxar till oss och tar en middag på stan. 

Varje stad måste ju ha en Sheriff

Vi träffade på en sheriff som rekommenderade Mojo´s som tydligen var grymma på barbecue. Amerikanarna snålar verkligen inte på sina portioner. Det var spå mycket mat på tallriken att man nästan blir mätt bara av att titta på maten. Resterna åkte ned i en ”doggybag” och räckte till ytterligare två middagar för oss!

2019-05-10 St. Augustine

I morgon är det dags att segla vidare s idag blir det en förberedelsedag. Jag gillar att förbereda oss och båten för vidare segling. Man kommer in i ett speciellt mood och förbereder sig både mentalt och praktiskt. Jag lagar lite mat som vi kan värma för de första dagarna och bakar som oftast en kaka av något slag. Lite sött är alltid gött att ha tillhands i båten när man är på väg. Vi tankar diesel och fyller vatten och gör vår första ”pump-out”. Här i USA får man inte tömma bajs-tanken förrän man är 3 sjömil från kusten och vi tänker ju gå i ICW (intra coastal waterway) och kommer därmed inte vara ute till havs. Det är med spänning vi tittar på den långa slangen som ska suga upp vårt bajs. Det är ett plaströr i ena änden så att man kan se när den bruna sörjan sugs upp och iväg. 

Med tom septitank, fulla diesel- och vattentankar flyttar vi oss till andra sidan av den vackra Bridge of Lions.  Vi vill slippa passa broöppning när vi går i morgon bitti. Lasses 
fd. chef Lutz Thurm och hans rara fru Krista besöker Sea Wind för en lunch i solen. Lutz och Krista bjuder lyxigt på färska jordgubbar, grädde och champagne! Sea Wind bjuder på favoriten vietnamesiska vårrullar. Solen gassar, champagnen flödar och glada skratt fyller sittbrunnen. Lutz och Krista tycker att det är både annorlunda och spännande att höra om vårt liv ute till havs och vi får höra hur deras liv är i landet USA. Ett härligt möte!

Lutz och Krista

2019-05-11 St. Augustine- Great Marsh Island 30 nm

Strax efter att vi har lämnat vår ankarplats tolkar kaptenen sjökortet lite hejsan svejsan och vi hamnar upp på en sandbank. Ja ha..back, fram, bogpropeller åt ena och andra sidan, back, fram och tillslut kom Sea Wind loss och vi kunde fortsätta vår färd. Vi seglar och motrar om vartannat när vindarna tillåter. Vi kommer ut i ett öde landskap av våtmarker. Djurlivet är helt fantastiskt. Överallt ser vi fåglar av alla de slag, stora flockar av delfiner, en stor röd sköldpadda och en rocka som hoppar upp ur vattnet. Det är så vackert att glida fram på det spegelblanka vattnet i eftermiddagssolen. 

Lite trångbodda?

Trålfisket är stort här

Vid fyratiden ankrar vi upp vid Great Marsh Island som ligger utanför Jacksonville. Det är en stor kommersiell hamn och inte den vackraste platsen på jorden direkt! Lasse känner sig dock som hemma för här han jobbat med ett projekt en gång i tiden. Under natten vaknade jag av ljud från andra skepp och gick upp för att se vad det var. Det var stora upplysta pråmar gled förbi oss som mystiska spökskepp.

2019-05-12 Great Marsh Island- Cumberland Island 28 nm

I dag är det stilla, så stilla. 

En vithövdad örn

Vattnet ligger som en spegel så det blir motorgång hela vägen upp till Cumberland Island som är ett naturreservat i södra Georgia. Ön har fantastiskt vacker natur och en flock med vilda hästar som härstammar från de Spanska conquistadorerna. När vi ankrat upp tar vi dingen in till land för att hinna med att ta en prommis på ön innan regnet kommer. Himlen är riktigt mörk och vi kan se hur det regnar och blixtrar längre bort. Vi följer en stig in i den täta skogen och ljudet från fåglar, grodor och cikador är öronbedövande. Den spanska mossan hänger ned från träden och det ser ut som om någon har gått loss och Halloween-pyntat träden. Det är drömlikt att vandra i den här sagoskogen och man översköljs av en känsla av frid. 

För ankare utanför Cumberland Island

Lummigt är bara förnamnet

Vildhästarna

Fjäril vingad

Kaptenens hus

När stigen slutar öppnar sig stora gröna ängar där de vilda hästarna står och betar. Ett litet vitt föl ligger och vilar och tittar slött upp mot sin mamma. De mörka molnen växer och fukten riktigt hänger i luften så vi skyndar oss tillbaks till båten innan det brakar loss. Vi får en skön myskväll med film medan vi hör hur regnet smattrar på rufftaket. 

2019-05-13 Cumberland Island- Umbrella Creek 24 nm

Innan vi lämnar Cumberland Island tar vi en tur till iland för att njuta av den vackra naturen. När vi ges oss av med båten är det fortfarande svaga vindar så motorn får tjänstgöra igen när vi tar oss vidare norr ut. Usch, vad jag hatar ljudet av motorn! Jag vill segla! Vi har laddat ned en app som heter Active Capten som är till stor hjälp. I appen hittar man ankarplatser och navigationsvarningar.  När man hittat en lämplig ankarplats kan man gå in och läsa andra seglares omdömen om platsen. Umbrella Creek hade väldigt varierande omdömen, allt från topp 5 till den värsta ankringsplatsen ”ever”! Hur som helst tar vi oss in i Umbrella Creek för att kolla läget. Ankaret sätter sig på första försöket och sitter som berget. Vi är enda båt i viken, men våtmarkerna omkring oss sjuder av liv. En stor flock med stora rosa fåglar flyger förbi oss (Roseate Sponbill). De ser nästan overkliga ut med sina långa halsar och ljusrosa breda vingar. Både blå och vit häger står i utkanten av vassen och väntar på något att äta. Vi får en rejäl regnskur över oss och passar på att fylla på vattentanken. När regnet dragit förbi bjuds vi på en färgsprakande kvällshimmel. Life is good!

Härlig kväll i Umbrella Creek

2019-05-14 Umbrella Creek- Dag Hammock 44 nm

Vi går ut i Jeckyl sound och fortsätter upp i Jeckyl Creek och Mackay river. Det är inga andra båtar bara låglänta våtmarker omkring oss. I lågvatten får stackars Sea Wind slamkrypa i dyn en stund och det känns mer som dikeskörning än någonting annat. Delar av ICW håller på att muddras och vi möter mudderverket strax efter vår dikeskörning. 

Välbehövlig muddring pågår i ICW i Georgia

Här ute i våtmarkerna frodas de bestialiska bromsarna (horseflies) och jag utkämpar ett krig för att utrota dem, men trots massmord dyker det bara upp fler. 

Vi tar oss upp i Rockedundy river förbi Doboy Island (är det inte härliga namn?). Överallt ser vi delfiner som kommer upp ur det brunfärgade vattnet, fiskar och fåglar fåglar fåglar. Vi tar ett nattstopp strax innan Sapelo sound vid en ankringsplats som utlovades vara ”bugfree”. Bra hållbotten och inga mer blodtörstiga bromsar och en god natts sömn.

2019-05-15 Dog Hammock- Herb River Thunderbolt 52 nm

Nu är det sista sträckan innan Savannah. Vi lämnar Dog Hammock vid åttatiden och får två knops medström när vi passerar Sapelo Sound. I dag är det lite kyligare i luften och för första gången på länge åker fleecetröja på. Dagens mest spännande passage var den beryktade Hells Gate. 

Första bojen i Hells gate

Här är det både grunt och trångt så det gäller att passa tidvattnet. En motorbåt strax framför oss var så rara och meddelande vilket djup de hade när de passerade genom Hells Gate. Jo då, det skulle fungera även för Sea Winds 1,8 meters djupgående. Vi hade en liten bump i början på passagen, men sedan gled vi igenom så fint. Det finns inga ankringsplatser inne i Savannah utan bara dyra marinor, så vi valde att ankra upp i 
Herb river i Thunderbolt en bit utanför Savannah. Herb River är en smal, lång och krokig vattenväg med våtmark på ena sidan och fina villor på andra sidan. Det är lugnt och stilla och bra hållbotten. Här blir en bra plats att ligga på medan vi gör Savannah.

Ankring i Herb River 

2019-05-16 Herb River; Thunderbolt

Vaknar upp i den stilla floden. Den blå hägern står stilla i vattenbrynet. 

En delfin glider sakta förbi. Jag går upp på fördäck och gör lite morgonjumpa medan Lasse tar en förmiddag med lite administrativt arbete. Vi har beställt en rostfri ankarkättning från Tyskland och det är inte helt lätt att ordna med frakt, tull och leverans när man är på flytande fot. Det är tur att kaptenen är enveten och har kontakter som kan vara behjälpliga. På eftermiddagen tar vi en tur med dingen in till Thunderbolt marina för att undersöka hur vi kan ta oss till Savannah och om vi kan lägga dingen i marinan. Hamnkaptenen är supertrevlig och vi får kartor och information. Dingen kan vi lägga vid en flyt-ponton för en kostnad av 10 USD/dag. För att ta sig in till Savannah kan man kan antingen ta en Uber eller buss så nu har vi en plan för morgondagen. Den lilla staden Thunderbolt är verkligen gullig med sina fina hus och rara människor med en skön sydstats dialekt. –Hi yáll! How yáll doin? -Have a good one! Ha, ha man kommer osökt att tänka på Forrest Gump och hans vän Bubba när man hör invånarna prata. Härliga hälsningsfraser från Thunderbolt.

Passionsblomma

De lokala räkfiskarna

Utanför brandstation vaktar den här killen

Trålfisket är stort här och de hivar upp tonvis med räkor. Vi tar en lunch på Tubby´s och jag säger bara frityrsmet! Vi hade smaken av frityrsmet i munnen flera dagar efter den här lunchen.

Färggrann expedit på macken där vi köpte mjölk och ägg

Making friends again! I Herb river mötte vi Ron och Debbie på MV Carpe Diem. 

2019-05-17 Savannah

Uber är ju verkligen en smart uppfinning både för användare och de som kör. Det är ett alternativ till den vanliga taxin. Du ser vad det kostar och behöver inte hålla på att tjafsa om priset eller få en överraskning när du väl är framme. Du betalar med ditt registrerade kontokort så allt är klart innan de kommer och hämtar upp dig. Den bil som är närmast och vill ha körningen tar den och du kan se i appen var någonstans den är och vilken väg den kör. För oss seglare är det väldigt behändigt måste jag säga. Det är inte alltid det finns bra bussförbindelser och ibland är det nästan samma pris som att åka buss. Om man dessutom ska handla mycket är det rätt skönt att få skjuts fram till båten och slippa släpa matkassar och annat. Vi tar med andra ord en Uber in till Savannah. 

The waving girl. Florence Martus vinkade välkommen till in- och adjö till utgående skepp.

De urtypiska Amerikanska skolbussarna

Savannah ligger i delstaten Georgia och omnämns som USA:s vackraste stad för sina vackra parker och välskötta antika hus. Staden grundades 1733 av James Oglethorp som anlade staden i ett rutnät med små  torg som skulle hålla eventuella inkräktare borta. Stadsplanen är fortfarande intakt än idag och de små torgen är i dag vackra parker eller fyllda med restauranger, statyer och fontäner. 

Minnesmärke för Chatham county´s fallna soldater i andra världskriget

Några arbetare tar sig en paus i värmen

De tappra krigarna från Haiti som kämpade med den amerikanske generalen Benjamin Lincoln 1779

Magnolian blommar och doftar underbart

Vi möts av idel trevliga människor och södern är känd för "the southern hospitality"

River street går längsmed  Savannah river och är fylld med massor av småbutiker, pubar och restauranger. En av våra favoritbutiker blev godisfabriken där det formligen dignar av färggrant, sockrigt godis. De har till och med en fudgemaskin där godis tillverkas, paketeras och sedermera ramlar ned i en behållare inne i butiken. Smakprov är gratis så klart! Lasse blir till eld och lågor då hans morfar Ivar byggde en liknande maskin till de små barnbarnen. Den kallades ärtfabriken och konstruktionen var väldigt lik fudgemaskinen men morfar Ivars maskin levererade ärtor. Härliga barndomsminnen! 

Här landar godiset när det är färdigt

I Savannah finns massor med olika turer man kan ta för att se staden, på land eller på floden. Vi kikade på vad det skulle kosta att åka en tur, men 250 kr/pp kändes väl dyrt för vår långseglarbudget. Vi fick en karta över den guidade turen och så tog vi apostlar hästarna istället och gick runt Savannah. Bättre för både plånbok och kroppen. Vi seglare får ta alla tillfällen i akt att röra på oss. Savannah är lummigt av alla buskar och träd och det är tur det för termometern närmar sig 30 grader i skuggan. När magen började knorra hittade vi en rolig liten sylta som hette Betty Bomber. Här har man inrett i andra världskrigs stil och personalen är tidsenligt klädda. Vi avnjuter den godaste hamburgaren vi någonsin ätit! 

En av personalen på Betty Bomber

Världens godaste hamburgare

Väggarna är klädda med gamla WWII posters

Efter en heldag i Savannah känner vi oss ganska nöjda och tar en Uber tillbaks till marinan.

Typisk hjulångare på Savannah river 

Savannah river i solnedgången 

Kusin till Piff och Puff måntro?

Nöjd och glad apekatt

2019-05-18 Herb River; Thunderbolt

En fix och trix dag. Åker och handlar. Planerar vidare färd norr ut.

2019-05-19 Herb River; Thunderbolt- Wexford plantation Hilton Head 14 nm

Med vind i seglen tar vi oss norr ut mot Wexford på Hilton Head Island. Vi har blivit inbjudna till den privata marinan av OCC portofficer Harvey Geiger. För att ta sig in i marinan måste man gå igenom en sluss och när vi anländer till Wexford är det väldigt lågt lågvatten (spring tide), så Lasse ropar upp hamnkapten och frågar om vi verkligen kan komma in till slussen. –Jo då det är bara att komma in säger hamnkaptenen. Vi glider sakta fram i den smala och grunda kanalen och bara 50 meter från slussen sugs Sea Wind fast i leran. Ja ha, då var det slut på det lilla roliga för den här gången. Det var bara att backa tillbaks och gå ut och ankra och vänta tills tidvattnet vänt. När vattnet är tillräckligt högt för att bära Sea Wind genom kanalen går vi in och slussar in till den fina marinan. När slussportarna öppnar sig glider vi in i en sagovärld. Husen ser ut som mindre slott, gräsmattorna ser ut att vara klippta med nagelsax, stora tennisbanor inhägnade i grönt stängsel, golfbanor och en pool. Här bjuder hamnkapten på kaffe vid åttatiden på morgonen. 

Sea Wind på väg in mot slussen

Ett litet sommarhus?

Nöjd kapten som äntligen kommit in till Wexford

Ett dopp i poolen så klart!

Här bor Pam och Harvey  sedan mer än tjugo år tillbaks. De kom inseglande med sin båt under sin långsegling för att besöka några vänner som bodde här. De tyckte så mycket om Wexford att de beslöt sig för att stanna här och bygga ett hus. Harvey är arkitekt och har själv designat deras vackra hus. Harvey hälsar oss välkomna och erbjuder oss att använda alla faciliteter som finns på området. Varför inte börja med ett dopp i poolen innan jag hämtar upp er för middag hos Geigers! Vi slänger på oss badkläderna och hoppar i den lilla poolen och bara njuter av denna lyx! Duscharna är lika fina som på ett spa med tvål och schampo i behållare och nya fina handdukar ligger vikta på en hylla. Är detta lyxigt eller jätte lyxigt? Bilarna här i området är samtliga i miljonklassen och Harvey är inget undantag med sin Cadillac och Jaguar. Det känns så där overkligt som om vi är med i Truman show. 
Innan Harvey kommer och hämtar oss för middag har Lasse ett förmaningstal till apekatten. –Nu förstår du är vi bland fint folk och kan man inte prata hur som helst om vad som helst. –Ja ha säger apekatten. Nu måste man sköta sig? Undrar hur det ska gå tänker apekatten som för det mesta babblar på utan filter. Ha, ha, ha snacka om en kille utan filter! Harvey är en helt makalös kille på 77 år. Han har gjort allt och lite till. Säljer bostäder, föreläser om sex i bilar på Yale universitet, spelar krocket på internationell nivå m-.m.…..Han är en riktig tusenkonstnär med tonvis av energi och har gjort sig en förmögenhet på sina infall och idéer. Apekatten känner sig genast bekväm med någon som precis som henne INGA FILTER! Harveys fru Pam är otroligt rar och tålmodig och hon fick oss att känna oss som hemma. Här kan man vara sig själv trots den påkostade omgivningen. Vi skrattade gott åt Lasses förmaningstal när vi kom tillbaks till båten och gör det än idag.

Hemma hos Pam och Harvey

2019-05-20 Wexford; Hilton Head Island

Ännu en dag i paradiset. Vi startar dagen med ett dopp i poolen och gratis kaffe hos hamnkapten. Vi blir inbjudna till ett seminarium som handlar om demenssjukdom och eftersom Lasse har erfarit sjukdomen på nära håll deltar han i seminariet. Lasses pappa fick pannlobsdemens strax efter pension och det blev tio år som de anhöriga fick kämpa med denna sjukdom.  Harvey undrar om vi har någon tvätt som vi i vill tvätta så jag tackar för erbjudandet och hämtar tvätten. Här kommer Harvey och hämtar upp mig i sin öppna Jaguar sportbil. Jag kan ju inte annat än att säga att det är roligare att åka och tvätta i en Jaguar!

En Jagular sa Puh...

Harvey och Pam tar oss med på en liten biltur och visar upp deras fina stad och bjuder flott på lunch. 

Pam och Lasse på den härliga stranden på Hilton head

Vi är lite nyfikna på hur Harvey har lyckats bli som farbror Joachim Von Anka och när vi frågar honom säger han: -Jag hatar att spendera pengar! Det är inte höga inkomster som gör dig rik utan låga omkostnader. Kvällen avslutas i det Geigerska palatset med middag och trevlig samvaro. Vi har fått nya vänner och hoppas att träffa Pam och Harvey igen. De har ett sommarhus i Maine så vi får se om vi träffas där nästa gång.

Amerikansk rödhake

Lagom kyffe för två?

Lugnt och stilla i lilla Wexford plantation

Nyvunna vännerna Harvey och Pam

2019-05-21 Wexford- Beaufort 28 nm

Omtumlade och glada lämnar vi vår tillfälliga drömtillvaro och går in i vårt alldeles vanliga underbara långseglarliv. En alligator simmar bredvid båten strax innan vi slussar ut. Det är svaga vindar så det blir en lugn motorseglats upp till Beaufort. Vänner till Pam och Harvey, Allan och Kathy, är OCC portofficers i Beaufort och vi får låna en boj i Factory Creek över natten.  Kathy och Allan bjuder in oss till deras fina hem och när termometern stiger till 33 grader i skuggan är det väldigt skönt att komma in i deras svala hus. Vi pratar och pratar och här bjuds det på smarrig middag. När solen dalar och ger oss den mest fantastiska solnedgång tar vi dingen hem till båten. Apekatten somnar som vanligt som en stock (eller unplugged Avatar) medans stackars Lasse försöker hantera hettan i båten. Det är helt vindstilla och 35 grader nere i båten. Kapten lider den tropiska nattens mara som så många gånger förr när värmen blivit för mycket. Svetten rinner, det finns ingenstans att ta vägen, det är som att vara inlåst i en bastu. Kroppen är varm som härdsmälta i ett kärnkraftverk. Lasse har hittat ett sätt att överleva maran genom att lägga sig på durken som är lite svalare än madrassen i sängen, lägga en kall ölburk under nacken och lägga en handduk på bröstet som han häller kylskåpskallt vatten på. Vikingen längtar till den nordiska kylan men kaptenen överlever trots allt även denna heta natt.

2019-05-22 Beaufort

Varje stat har sin egen slogan på nummerplåten

Vi tar en dag och upptäcker Beaufort. Staden har en gratis dingedock där vi lägger vår lilla TT SY Sea Wind. Beaufort South Carolina grundades 1711 efter ett flertal försök av kolonisering av européer. Under inbördeskriget blev Beaufort en av de första städerna i den djupa södern som ockuperades av nord statarna. Till skillnad mot många andra städer lämnades Beaufort tämligen oförstört och många av de ursprungliga byggnaderna finns kvar än idag. Här började man tidigt med utbildning för slavar och lika villkor för samtliga medborgare. Från Beaufort kommer en av de allra första svarta politikerna, Robert Smalls (den första svarta politikerns som valdes in i kongressen). Det är en liten och lummig stad med många vackra byggnader att titta på. 

Bron i bakgrunden är den som Forrest Gump sprang på i filmen

I det här huset spelades den gamla klassikern The Cill in

Den spanska mossan skapar verkligen en skön atmosfär

Oj Piff och Puffs morfar

Utanför en del kyrkor finns det ett litet bibliotek där man kan få sig en gratisbok

Här kör polisen med "Batmobiler"

På eftermiddagen får jag hjälp av Kathy att laga några av våra svenska flaggor som blivit nötta av sol, vind och vatten.

2019-05-23 Beaufort- Church Creek 44 nm

Ingen vind i dag heller. Nu längtar vi ut till havs. Är väldigt trött på att höra ljudet från motorn.

2019-05-24 Church Creek- Charleston 21 nm  

Många av husen är långsmala med gaveln ut mot vägen vilket gör att det blir lite annorlunda rymd i de små affärerna

Äntligen får "Glasse" det han längtat efter 

Apekatten svalkar sig i fontänen och leker med de andra barnen

En förmiddagssegling upp till Charleston. Bron innan Charleston har bara broöppning en gång i timmen, så det blev till att ankra upp och vänta 45 min innan de behagade att öppna för oss. Det sägs vara en massa skräp på botten i den stora floden utanför Charleston. Vi vågar inte riskera att vårt nya ankare skulle fastna så vi ankrade lite längre ut utan problem. Det är över trettio grader varmt och det är början på Memorial weekend. Memorial day firas den 27 maj och helgen används för att fira alla fallna hjältar i de krig som USA deltagit i. Mycket fokus på WWII naturligtvis då USA var med och räddade världen från tyranni. Trots den sorgsna bakgrunden så firar man sina hjältar och sitt land på ett mycket uppsluppet vis. Charleston är uppkallat efter den Engelske kungen Charles den II och grundades 1670. Regionen växte snabbt till sig som koloni och blev rik på export av tobak, ris och indigo. Utanför Charleston hamn avlossades dessutom de första skotten i det amerikanska inbördeskriget.  Vi vandrade runt i ett varmt och vackert Charleston och tar en middag på Falls landing. Det är fullt med folk och det känns som semestertider. Alla är glada och uppsluppna och vi med! Vi äter och dricker gott och bara busar och har det roligt. Dagar som denna får hjärta och själ att dansa can can! 

Med handen på hjärtat sjunger dirigenten och alla andra nationalsången

Cellons vackra hals 

Efter middagen bjuds det på en gratis konsert vid US Custom house där Charleston symfoniorkester spelar. Naturligtvis börjar konserten med att sjunga nationalsången. I USA skojar man inte med patriotismen. Alla sjunger med och håller höger hand på hjärtat och ser så där riktigt högtidliga ut.  Konserten hålls ute så här sitter man på medtagna stolar eller på trappan och har med sig lite picknick. Det var en fantastisk konsert och med den klassiska musiken sjungande i kroppen vandrar vi tillbaks i den tropiska natten.

2019-05-25 Charleston

Ytterligare en härlig dag i Charleston. 

The Spoleto Festival pågår under memorial weekend och här på Marion Square bjuds på sång, dans, marknad och massor med mat. Hettan är påtaglig och det är till och med en dansgrupp som ändrar hela sitt uppträdande för att det blir för varmt att genomföra den dans de tänkt.

Sinnlig dans

Äkta dansglädje

Tuffa brudar

Modern dans

Många dansstilar är representerade denna dag

Såpbubblor fyller hela parken 

Ganska färgstark dam?

2019-05-26- 05-28 Charleston- Beaufort North Carolina 219 nm

Äntligen är det dags att lämna ICW och bege oss ut till havs! Det är fortfarande 33 grader varmt, men ute till havs fläktar det gott av den sydvästliga vinden. Vi kör med fullt ställ och spirar ut genuan och sätter på preventer på storen. Vi får en härlig slör på 4-6 knop. Genast infinner sig lugnet och vi inrättar oss i våra vanliga rutiner. Fiskelinan åker ut och vips så får vi två fiskar efter varandra. 

Spansk makrill

Det är första gången vi får spansk makrill så det blir spännande att se hur dessa rackare smakar. Vi seglar, läser och bara njuter av den sköna tillvaro som inträder ute till havs. Nattens vakter avlöper lugnt och vi möts av en underbar soluppgång. Nästkommande dag drar vi upp en stor Mahi Mahi och nu är kylen proppfull med färsk fisk. Det är sådana här tillfällen man önskar att man hade en frys! Efter midnatt närmar vi oss inloppet i Beaufort NC med full genua ute och kapten håller kolla på alla sjömärken som markerar inloppet, men helt plötsligt är det en massa orangea bojar som lyser mitt i inloppet och ett stort mudderverk ligger mitt i vägen. Lasse ropar till mig att ta in genuan så han kan se bättre i mörkret. Lasse tänker att han ska ta mudderverket på Sea Winds babordssida och går ut närmare de röda inkörs bojarna, men där ligger ett helt pärlband av bojar och vi kommer inte längre. Vi är fångade ... Då ropar mudderverket att vi ska gå om henne på andra sidan. –Just det! Det borde jag veta säger kapten. Vi fick ju lära oss att man ska gå på den sida mudderverket har sina gröna lanternor, men det var ju ett tag sedan navigationskursen! Allt avlöpte trots allt väl och nu har vi båda koll på att man alltid ska gå på den sida som de gröna lanternorna är placerade på ett mudderverk. Oj, vad spännande det här blev mitt i natten! Väl inne i ankringsviken droppar vi ankare. Tack vare att vi har däckbelysningen på ser Lasse en stor rostig boj som vi nästan håller på att åka in i. Det är verkligen inte lätt att se vad man har omkring sig när det är becksvart ute. Tillslut lyckas vi ankra och somnar som stockar.

2019-05-28- 05-30 Beaufort North Carolina

När vi vaknat tar vi och seglar in till en lugnare ankringsplats i Taylors Creek. Här i Beaufort (som uttalas Bowfort) finns OCC portofficer Dianne Tetreault och vi bjuder in henne och ett par Kanadensare som just träffat till Sea Wind på sundowners. Vi har beställt nya OCC-vimplar så Dianne tar med dem till oss och en liten välkomstgåva. Dianne är översvallande vänlig och rolig och vi känner oss återigen väldigt välkomna till denna plats. Vi har en härlig kväll med massor av skratt, popcorn och vin. 

Dagen därpå kommer Mads och Lotta på Looma IV inseglande. Det är lustigt att vissa båtar lyckas man alltid missa trots att man seglat på samma ställen vid ungefär samma tidpunkt. Looma IV träffade vi första gången på Kanarieöarna innan vi seglade över atlanten. Sedan dess har det blivit ett par korta möten där vi i stort sett bara hunnit säga hej till varandra. Nu äntligen, ett och ett halvt år senare, får vi nöjet att lära känna Mads och Lotta på riktigt. Beaufort har ett underbart fint maritimt museum som dessutom är gratis. Man bjuds på en film om den beryktade piraten Blackbeard.  Marinarkeologer tror sig ha funnit vraket av Blackbeards skepp ,Qeen Anne´s revenge, utanför Beaufort. Här finns utställningar om allt som har med sjöfart och havet att göra och de har ett mysigt skeppsbibliotek där man kan läsa maritim litteratur. Här skulle vi kunna spendera många dagar. Kanske det här är ett ställe som vi skulle kunna övervintra på? Vi håller ögonen öppna för en lämplig plats att spendera vintersäsongen och det skulle vara mysigt att stanna upp på ett och samma ställe en längre tid för att lära känna människorna och staden lite mer på djupet. 

Modell av Qeen Anne´s revenge

På Black Beard´s skepp fanns till och med Svenska kanoner

Tänk att sitta här och läsa en kall vinterkväll

Vilda hästar betar i strandkanten

Två vackra Ibis

En dingetur i Taylors Creek 

Vår sista dag i Beaufort blir fullspäckad då vår underbara portofficer Dianne tar med mig och Lotta för lite seriös shopping. Här finns verkligen allt!  Vi åker till Liedl och till Walmart och riktigt frossar i det varierande utbudet. 

På kvällen är vi alla inbjudna till ett knytkalas på Morhead Beaufort Yacht club och det är verkligen spännande att möta alla lokala seglare och nya trevliga kontakter knyts och som sagt var det här är ett ställe som vi vill åka tillbaka till.

Från vänster: Mads, Lotta, Dianne, Susanne och Lasse

2019-05-31 Beaufort- Oriental 26 nm

Oriental ska tydligen vara en metropol för gamla avdankade långseglare så vi sätter segel och drar iväg. Riktigt skön  segling till en början med västlig vind 15 knop, men efter ett par timmar hopar sig molnen och vinden dör ut och vi tar ned våra segel och går för motor. Lugnet före stormen? Jajamensan! Strax innan vi är framme i Oriental ser vi regnet komma emot oss som en grå vägg. Det kommer så mycket regn att det är stört omöjligt att se något överhuvudtaget. Vinden tangerar 40 knop i byarna och just nu känns det skönt att vi inte har några segel uppe. 

Kapten håller ställningarna under ovädrets framfart

Vi bestämmer oss för att vänta ut ovädret innan vi går in i den trånga lilla hamnen i Oriental. När vi ligger och väntar på att ovädret ska dra förbi ser vi en annan segelbåt längre bort i diset. Den rör sig på ett konstigt sätt och seglen fladdrar. Tänk om det är någon som har ramlat i sjön? Vi tar oss över till segelbåten, men där sitter en man och gör tummen upp. Mycket märkligt att låta bom och segel fladdra och fara helt okontrollerat. Vi får ont i själen när vi tänker på vilka skador som kan uppstå på både båt och segel av den omilda hanteringen. Nåväl ovädret drar förbi och vi tar oss in i Oriental och ankrar upp utanför den lilla hamnen. Här finns gratis bryggplatser, men alla är upptagna så vi hittar en bra plats för vår ankring och får en lugn och skön kväll i båten.