2017-05-17 Kirkehavn till Egersund. Vi firar17e
maj, Norges nationaldag
Dimman ligger tät på väg ut från Kirkehavn
Tvätten är klar,
hamnavgiften på 150 kr/natt betald och så lämnar vi Kirkehavn för motor då
vinden är svag och kommer rakt framifrån. Jag tjatar till mig att segla de
sista sjömilen in till Egersund då vi får vinden med oss och vi glider sakta
ljudlöst fram till Egersund där vi ska fira Norges nationaldag. Det är ganska
många båtar i hamnen som antagligen också ska fira nationaldagen här. När vi
lagt till blir det sill och nubbe i sittbrunnen. Det känns lite som midsommar
med alla finklädda människor och musiken som flödar från stan och sill och
nubbe på bordet. Vi flaggar över topp för att fira med våra norska vänner! Det
är många som bär de traditionella folkdräkterna i dag. De är vackert sydda med
broderier av blommor. Den vanligaste verkar vara svart men vi ser även
folkdräkter som är blåa och gröna, alla lika vackra. Flickorna har håret
uppsatt i inbakade flätor och de män som inte bär folkdräkt har fina kostymer
med antingen slips eller fluga till. Vi känner oss lite sjaviga i våra sjöställ
och ylle-underställ, men efter lunchen råder vi bot på detta och jag tar på min
fina giftas-klänning och den skotska tartan (som jag fick av Lasse på vår
segling förra sommaren i Skottland). I håret sätter jag en liten rosett med
Norska flaggans färger på.
Vi tar oss ut på stan och det är så mycket folk
överallt. Hur många invånare finns det i Egersund? Alla väntar på paraden och
där kommer den visst! Polisbilen banar väg och efter den kommer polismästaren
stolt spatserande sedan kommer borgmästaren som ler och nickar till sina
invånare.
Paraden fylls med alla diverse föreningar som är aktiva i Egersund ;
musik-, sport-, tai. och diverse andra föreningar. Gatorna fylls av människor
som vill visa att de firar denna dag. Vi förundras över hur lång paraden är och
hur många människor som engagerat sig i att delta, men också att vara där som
publik.
I väntan på paraden...
...som kommer med pompa och ståt...
...och alla är med
Vår egen nationaldag känns ganska blek i jämförelse med norrmännens
firande. Med alla dessa människor i folkdräkt känns det som om man är i en
annan tidsålder. Det blir härliga kulturkrockar när man tittar in i en pizzeria
där alla gäster bär folkdräkt ha ha. Vi tar en öl på en pub och det var en hel
del firare som fått sig ett eller två glas för mycket, även om klockan bara var
fem på eftermiddagen, men alla var goa och glada. Vi gläds åt norrmännens
entusiasm över att fira sin dag, men idag är vi bara nyfikna åskådare. Kvällen
bjuder på regn och vi jobbar lite med bloggen och tar lite ost och kex. Avsluta
kvällen med en film….Hm, ja en stund i alla fall. Lasse har ett stort
filmintresse och i början av vår relation valde han filmer som han sett och
uppskattat för att vi nu skulle dela denna upplevelse av filmen. Problemet med
apekatter och film är att filmer har en tendens till att söva ned apekatter
till medvetslöshet. Ibland tar det fem minuter, ibland en timme och ibland mitt
i den spännande upplösningen innan jag faller ned i koma. Jag brukar kalla det
för ”nattis-tv” och njuter av att bara somna in framför tevens ljud i Lasses
varma knä. Lasse uppskattar dock inte apekatters sovande igenom filmerna, så i
början blev han frustrerad och besviken, men nu har han vant sig och börjar
också lära sig till vilka filmer jag oftast håller mig vaken. Konstigt nog
verkar det vara krigsfilmer?! Jag som trodde att jag bara gillade filmer med
mys-mord.
2017-05-18 Egersund
I dag var det ”laga
iPad-mission”. Vi hittade en reparatör i Egersund där vi lämnade in den för
riktning och byte av glas. Den skulle bli klar i morgon så vi får stanna en dag
till i Egersund. Det får bli ytterligare en pysseldag. Lasse påbörjar projekt
”utdragbar hylla för navigationsdator”. För att datorn ska ha en bra plats vid
navigationsbordet utan att ta upp plats på själva bordet fixar Lasse en hylla
som han fäster i underkant av instrumentpanelen. Han sågar till själva hyllan
och skruvar fast expanderskenor, men hyllan skulle sticka ut lite om han inte
kom på någon smart lösning. Han tänkte och tänkte och vips så hade han en
lösning! Han sågar ut en bit för hyllan ur täckpanelen mot bordläggningen under
instrumentpanelen. Ett, tu, tre så är utdragshyllan i linje med resten av
instrumentpanelen.
Hylla för navigations PC med sjökort över hela världen
Tittut...magic !
Han är bra klurig min lilla ”rainman”. Det är ingen idé att
störa honom med prat eller pussar för han är så fokuserad när han håller på och
grejar så att han varken hör eller ser. Att låta honom vara när han är i detta
mood var en av de råd hans mamma Lena gav mig när jag frågade om det var något
speciellt jag borde tänka på. I mitt vigsellöfte så lovade jag också att låta
honom vara när han är i sitt ”rainman-mood” och detta kostar ibland på när man
(ibland) tror att man är universums mittpunkt ha ha. Lasse är otroligt noggrann
och envis och ger sig inte förrän han är nöjd och det blir verkligen bra när
hans projekt är slutförda! Medan ”rainman” jobbar med sitt projekt lagar jag en
Jansons frestelse. Jag brukar se till att det fylls på med energi annars har
han en tendens till att hålla på tills han stupar. Lunchen blir en härlig mix
av svenskt och norskt, Bullens pilsnerkorv och lumper. Lumper är som en liten
pannkaka bakat på vetemjöl, potatis och vatten och man har det till korven
istället för vårt vanliga korvbröd. För mig har pölser och lumper en speciell
betydelse då min norska vän Paul hade luciafest när jag och min vän Lena
besökte honom för första gången i Oslo. Det var ett stort kalas med pölse och
lumper och till detta champagne! Kontrasterna av enkelt och lyx gjorde det
väldigt speciellt. Efter detta besök har det blivit många turer mellan Norge
och Sverige. Goda vänner kan dyka upp precis var som helst och man ska ta vara
på dem på bästa sätt så håller de lääänge! Under eftermiddagen kikar solen fram
så vi tar en tur upp för backarna i Egersund. Det är många vackra villor och
allt känns otroligt iordningsställt och strukturerat. Inte ett grässtrå ligger
fel (för de har asfalterat sina tomter ha ha ). Uppe på berget får vi en fin
utsikt över Egersund och ser hur två vattendrag flyter genom staden. Kvällens
middag blir Janssons frestelse och jag tänker på min mammas Jansson som är den
bästa i hela världen. Hon ligger just nu och mår dåligt efter
cellgiftsbehandling och det känns svårt och ledsamt att inte kunna vara där och
krama om henne och säga att allt kommer att bli bra. Vi sänder henne en tanke
av kärlek och hoppas att hon nu drivit ut den värsta stormen och mår lite
bättre. I kväll blir det ingen film utan vi lägger oss och jag läser ett
kapitel ur ”Den omöjliga isresan” innan Lasse snarkar in i sömnen land. Det tar
på krafterna att vara ”rainman”.
2017-05-19 Från Egersund- Rott
Vi vaknar upp av
att solen lyser in i båten. Himlen är klarblå och fåglarna kvittrar. Vi njuter
av frukost i sittbrunnen medan solen värmer våra kinder. Det var ett tag sedan
vi kunde sitta ute till frukost och det är så skönt att inta våra gratis
”rundstycken” (frallor) som ingick i hamnavgiften som var 200 kr/natt.iPaden skulle vara klar efter lunch så Lasse
hinner avsluta sitt ”utdragbar låda” projekt innan vi seglar vidare. Jag
förberedder tonfiskröra som jag tänkte vi kunde ha på vägen. Jag hade ett annat
litet mission också. Jag skulle köpa och posta ett födelsedagskort till min
lilla unge som fyller 25 år nästa vecka. När man långseglar är det barnen man
saknar mest och speciellt vid deras födelsedagar. Det är inte alltid så lätt
att vara den som ger sig iväg. Barn har många olika känslor och åsikter kring
föräldrar som ger sig av som vi. Jag har fyra och Lasse har två flickor. En del
av dem tycker att vi gör rätt som vågar ge oss av och kasta loss, andra är
ledsna eller arga för att vi lämnar dom och kan inte se hur relationen kan
fungera på distans. Några av flickorna har redan bestämt sig för att hälsa på
under vägen och vi håller regelbunden kontakt, men om det enda man vill är att
mamma eller pappa ska finnas på plats rent fysiskt så blir det svårt. Allt går
om man vill. Finns det öppenhet och kärlek så finns det alltid en väg till att
mötas. Hur det än är så älskar vi våra flickor oavsett om vi är hemmavid eller
seglar och oavsett om de är glada, arga, ledsna eller bara alldeles alldeles
underbara!
Vi lämnar Egersund
under eftermiddagen och siktar mot Rott som ligger i närheten av Tananger. Det
blir en underbart vacker kväll. Vi glider fram på stilla hav och i skymningen
ser vi hur bergen avtecknas i olika nyanser av rosa, blått och grått. Det känns
helt magiskt att se dessa mäktiga berg under den dalande solen. Vi ankrar upp i
viken på Rott vid halv elva tiden. Två hägrar står i strandbrynet och flyger i
väg när vi kommer och stör dom. I dag har vi gjort 41 sjömil och nu sätter vi
oss och tar en ankardram i sittbrunnen och bara njuter av stillheten.
2017-05-20Från Rott till Kvitsöy
Vaknar upp med
pankaks-cravings och hoppar upp i köket för att steka ett helt lass med
”pankisar”. Oset sprider sig i båten och allt luktar pannkaka. Vi plockar fram
fina flaskan av maple syrup som vi fick av Alan och Irene när vi besökte dem i
Whistler Canada. De är från början goda vänner till Lars som träffade dem 2011
en vacker sommardag på den svenska västkusten där de seglade med sin båt Darwin
sound. De hade under många år levt på sin segling som charter skeppare men nu
seglade de ”just for fun”. Alan och Irene är fantastiskt gästfria och lät oss
bo i deras hus när vi kom på besök i mars 2016. Irene är den perfekta värdinnan
och gav mig till och med lektioner i utförsåkning. Det finns så många
fantastiska människor som korsar ens väg genom livet och det gäller att både ta
tillvara på tillfället och underhålla den fina vänskapen.
Mätta med
pannkaks-magar är det dags att ge sig av mot Kvitsöy som ligger cirka två
timmars färd från Rott. Jag går fram i fören för att ta upp ankaret och när jag
ska få in ankaret på rätt håll lyckas jag ha handleden mellan ankaret och
pulpiten medan jag kör ankarvinschen. Klämmer mig rejält i handleden och får
lite yrsel, men får väl bara vara glad över att det gick så bra som det gjorde.
Jag har nog en liten skyddsängel med mig. Dagens läxa! Kör aldrig ankarvinschen
när du har några lemmar i närheten. Lasse berättar det har hänt fruktansvärda
olyckor med människor som fastnat eller än värre slitit av fingrar eller armar
i elektriska vinschar. HU!Lovar att
aldrig mer ha några lemmar i närheten när jag kör vinschen. Seglingen till Kvitsöy blev i alla fall fin.
Vi hade sydlig vind 10-13 m/s och slörade och länsade växlande. Under färden
hör vi ett mayday anrop. Det var en träbåt som hade brand ombord. En annan båt
i närheten plockade upp besättningen, men dessa behövde sjukvårdsassistans. Vi
kunde höra hur stressad och orolig kapten, i båten som plockat upp de
olycksdrabbade, var. Det är nog inte lätt att ta hand om två chockade och
skadade samtidigt som man ska ta sig till en säker hamn. Undrar vad som hade
orsakat branden? Motorbrand? Gasolexplosion? Måste ju säga att det känns bra
med säkerhetsåtgärderna brandvarnare, brandsläckare och gasollarm. Jag genomförde
en extra test på vårt gasollarm för att se om det var funktionsdugligt genom
att låta gas från tändaren hamna i botten under spisen där indikatorn sitter
och YES! Gasollarmet tjuter högt och tydligt. Vi passerar ett trångt sund innan
vi kommer in till Kvitsöy och blir lite fundersamma. Sjömärkena står på fel
sida? När man vanligtvis går in mot hamn brukar de gröna sjömärkena vara på
styrbords sida och de röda på babords sida men icke här. Kvitsöy tvärt om! I
dag är det lördag och nu har de norska helgseglarna lämnat sina hemmahamnar.
Det var rätt trångt i den lilla hamnen så vi la oss på utsidan av piren på den
kommunala kajen. Regnet fortsätter under eftermiddagen och Lasse sköter lite
mejlkorrespondens medan jag sätter en deg. Tar även och sorterar upp
skeppsapoteket och gör en lista på utgångsdatum så vi vet när det är dags att
förnya medicinerna. Vi hoppas innerligt att vi aldrig ska behöva använda
medicinerna, men de kan utgöra skillnaden mellan liv och död på långa
överseglingar så det känns tryggt att ha de ombord. Jag tänker på hur sjuk jag blev
en gång då jag fick njurbäckeninflammation och blev inlagd med intravenös antibiotika.
Blir man så sjuk igen är det en välsignelse att ha med antibiotika så man kan
ta dö på de dumma bacillerna.
Efter en god pasta
med ädelost och broccoli till middag tar vi oss ut på en promenad. Solen har
tittat fram och lyser från klarblå himmel. Kvitsöy har den mest fascinerade
natur av alla de norska öarna vi besökt. Gräsbeklädda taggiga kullar och
klippor och på dessa skuttar små ulliga vita får. De har kvar en vipp-fyr som
står bredvid den nya fyren. Vippfyren eldades med kol för att lysa upp i
mörkret.
Utsikt över delar Kvitsöyarkipelagen
Kvitsöy fyr
Den gamla vippfyren (eller modell av)
Kvitsöy har en mycket unik natur och geografi
Nyfikna får och lamm
Kapten har en liten pratstund med "lilla lammet"
Här leks det herren på täppan på en gammal tysk bunker
En av vägarna in ...
...till bunkern som har utsikt över havet i väst.
2017-05-21 Kvitsöy
Vaknar även denna
dag av strålande solsken och tassar upp och fixar kaffe medan Lasse sover gott.
Vi startar dagen på sedvanligt sett med kaffe i sängen och tar den sista biten
av kransekakan. Vi läser ett kapitel ur boken och konstaterar att vi känner
igen mycket av det de skriver om i boken. Långsegling i sig har en del
gemensamma nämnare kan det konstateras även om besättning, båt och destination
varierar. Efter frukost börjar regnet smattra på taket så vi tar och gör en
exelfil för vår stuvplan. 58 olika utrymmen att stuva undan saker betyder 58
olika möjligheter till att slarva bort saker och med en stuvplan går det lätt
att bara gå in och söka i filen efter det man letar efter och vips så ser vi
var det ligger. När regnet sluta ösa ned tar vi en lång och härlig promenad och
hittar ett kors som restes för 1000 år sedan som ett sjömärke och en symbol för
att visa att det bodde ett kristet folk på Kvitsöy. Väl tillbaka fixar Lasse en
preventer gay (inga fler ofrivilliga gippar!), sätter fast en mantågsstötta och
surrar fast våra extra dunkar.
Som ett litet norskt Venedig
Korset på Kvitsöy
Hur lyckades dom hugga och resa detta, som sen stått här i 1000 år
Valmo
Knoppar som brister....
...och slår ut
2017-05-22 Från Kvitsöy till Stavanger
I dag är ingen
vanlig dag för idag är Lille Jagos födelsedag (min dotter Sagas 25-års dag)
hurra hurra hurra! Mysfrukost som vanligt sedan iväg mot Stavanger. Vi får en
riktigt härlig segling med sydliga vindar 6-7 m/s och har växelvis slör och
halvvind. På vägen över till Stavanger ser vi under en timmes tid tre stora
döda fåglar som låg och flöt på vattnet. Vad hade hänt? Ett oljeutsläpp eller
någon sjukdom? Vi kontaktar Rogaland radio och informerar om vår upptäckt. De
skulle ta hand om ärendet och en stund senare ringer brandväsendet och ställer
lite kompletterande frågor kring vår upptäckt. Vad som hände sedan har vi inte fått
veta. Vi seglar in i Stavanger och lägger oss mitt i centrum. Vi behöver popp
nit till att fästa kicken (som drar ned bommen) som delvis lossnade när vi fick
vår ofrivilliga gipp och Stavanger hade tydligen de slags popp nit vi behövde,
Monel. Vi tar bussen till marinbutiken och när vi kommer dit ser jag Lasses
ögon lysa av glädje. Han önskade nog att jag inte hade följt med hit så han
riktigt kunde frossa loss i timmar, men nu hade med en hungrig apekatt som var
fokuserad på uppdraget. Inget frossande här inte! Monel popp nit och så blev
det öljetter som vi skulle ha till våra fina överdrag till extradunkarna som
Lasses mamma Lena hade sytt.
När uppdraget var
slutfört tog vi oss en promenad i Stavanger och det blev ett matstopp på Hansen
Hjörnet. Super duper goda hamburgare och en öl från det lokala bryggeriet
Lervig (som knappt smakade vatten). Kaffetåren blev i båten. Vi satte oss i
sittbrunnen i solen och först kom ett trevligt par förbi och pratade lite
segling och sedan kom Eoin (uttalas Owen) förbi. Det var en irländsk kille som
arbetade i Stavanger. Han stannade på en kopp te och gav oss tips och ideér på
var vi skulle segla när vi kom till Irland. Det visade sig senare att han var portofficer
för ocean cruising club för dess medlemmar i Stavanger. Här var en kille som
hade full koll på alla slags båtar och dess utföranden. Det blir alltid en
massa härliga möten när vi ligger vid kaj. Många tycker att båten ser välskött
och fin ut och de som vet en del om segling förstår att hon är utrustad för
långa seglatser, då vi har vindroder,
kutterstag, solceller och vindgenerator m.m. På frågan om vi ska segla långt är
det ganska skoj att svara att det blir ganska långt typ jorden runt.
En av gästhamnarna i Stavanger
Aj aj aj...fångad av en krokodil
Färggranna gränder med en känsla av Haga i Göteborg
Genuina detaljer på en relativt nybyggd Collin Archer
2017-05-23 Från Stavanger till Lysefjorden
Lasse vaknar upp
vid fyra på morgonen och får se den vackra soluppgången. Han väcker mig med
kaffe vid åtta-tiden. I hamnen är det full rulle. Tre stora kryssningsfartyg
håller på att lägga till precis bredvid oss. Dessa tre enorma båtar upptar
nästan hela hamnen och när jag sen beger mig ut på stan för att handla väller
människorna ut från båtarna som en ström av myror. Lasse fixar fästet till
kicken så nu är allt i sin ordning efter vår gipp. iPaden lagad, preventer guy
fixad och fästet till kicken sitter i nya hål med nya fina popp nitar. Väderprognosen
förutspår växlande molnighet när vi lämnar Stavanger för att gå in i
Lysefjorden, men det blir regn, regn och ösregn. Trots vädret så kan man inte
annat än att tappa hakan inför de mäktiga bergen som tornar upp omkring oss.
Preikestolen, på den vresiga nordsidan
Det är betydligt snällare berg på sydsidan av fjorden
Vi
känner oss ganska små bredvid de vackra och respektingivande bergen. På ena
sidan av fjorden är bergen vassa och taggiga och störtar rakt ned i vattnet och
fortsätter så flera hundra meter under båten medan på andra sidan fjorden är
bergen mjukt formade sluttningar som sakta smyger sig ned i vattnet. Vi tar oss
fram till Preikestolen som är en klippavsats 604 meter ovanför fjordens vatten
och sedan fram till foten av ett vattenfall. Vi kör med båten ända fram till
fallet och fören och jag får bada i vattenfallet. Jag tar emot det dånande
vattnet som faller ned på min hjässa och mitt ansikte. Jag ser hur
vattendropparna faller med olika storlek och form beroende på bergets
formation. Det är vackert, kallt och vått!
Nyduschad (dränkt) apekatt
Lite kalla och blöta sätter nu
regnet fart på riktigt och piskar oss i ansiktet medan vi letar efter en vik
att ankra upp i. Lasses lagning av kick-fästet innebar att han var tvungen att
ta bort en del av tätningen runt masten och regnet har nu letat sig in mellan
masten och mastkragen. Regnvattnet lägger sig som en våt matta på durken. Vi
hittade en gästboj i "Vika" på sydsidan som vi kunde lägga till vid, men det stod att tilläggning sker på
egen risk så vi testar bojen genom att slå back i maskin och dra backlänges efter att vi förtöjt men den verkar sitta
okej. Blöta segelställ, blöt apekatt, blöt durk och ingen landström för att
kunna köra avfuktaren. Lasse akuttätade runt masten med lite fog skum och så
var det värsta läckaget avhjälpt. Vi värmer oss med lite god mat och ett glas
vin och sedan en ”eftermatenskitgubbe”. Vi blir sugna på något gottis så jag
tänker att jag bakar en kaka. Hinner precis ta fram alla ingredienser innan
kustvakten kommer. Tullmyndigheten som vill komma på besök i båten. Tullaren
var en trevlig prick som satte på sig sina plasttossor och kom ned för
inspektion i båten. Vad hade vi med oss från Sverige i form av alkohol och
tobak? Han tog en lov runt i båten med sin ficklampa, men vi hade inte mer än
han kunde tolerera. Han önskade oss en fortsatt trevlig kväll och drog vidare med
sin båt. Nu är vi journalförda och båten fotograferad. Jag fick baka klart
min mjuka pepparkaka och sedan blev det ”chicka-dags” (chicago kortspel). Ni
ska veta att nu är kortspelandet det ingen lek längre utan nu är det blodigt
allvar! En kamp om att vinna flest spel och för tillfället så låg PMS-monstret
(som min kära man så rart kallade mig) inte i ledningen och hade ett trängande
behov av en vinst för att stilla sitt ego. Här spelas det för vinst och vinst
blev det! I alla fall för PMS-monstret (det var någon kommentar om att hålla
pms-monstret på gott humör och undrar om det hade någon betydelse för vinsten? )
Lugnet lägger sig
och vi också.
2017-05-24 Från Lysefjorden tillbaka
Stavanger
Den trånga passagen in och ut ur Lysefjorden
Vi tar oss tillbaka
till Stavanger i motvind för motor. Susanne övar knopar och veckans knopar är
skotstek enkel och dubbel samt dubbel överhandsknop.
Dubbel skotstek
Dubbel överhandsknop
På vägen tar vi ett
kapitel om säkerhet i boken från kustskepparkursen. Bra repetition och vi
kommer överens om att vi ska göra en generell motorcheck där jag får vara med
och lära mig lite mer. Väl i hamn far Lasse iväg och byter några av våra
mediciner (amfetamin sprutor) som av misstag råkat hanteras fel och tätningen runt masten åtgärdas.
Lasse säger att han först behöver få bort allt mök innan han tätar. Allt mök?
Detta är nog veckans ord; mök = (enligt Herr Hellman) en blandning av bös och
geggamoja mök = (enligt Fru Hellman) en prutt. (Stockholmska. Kaptens anm.)
Vi avslutar kvällen
med en öl på Hansen Hjörnet där ett band spelar live-musik och då ringer mina
brudar!!! Anna, Lena, Ulrika och Carina som är mina vänner sedan mer än fyrtio
år tillbaka ringer med videosamtal så att jag både får se och höra mina
darlingar. En känsla av vänskap och kärlek via telefon gör en liten apekatt soo
happy!
Nu var det dags för
både oss och båten att bekänna färg i vindar som varit växlande i styrka och riktning,
dimma och old-school navigering. Återigen kan vi konstatera att kommunikation
och förberedelser är de absolut viktigaste ingredienserna för att möta
svårigheter ombord. Vi har fått trimma in oss som team och blivit mer medvetna
om vikten av att ständigt vara ”påkopplad” när man seglar.
2017-05-10 Strömstad
När vi ger oss av
mot Norge är vinden svag och det väntades en sydostlig bris som skulle ge oss
en skön slör över Skagerack. Väl ute till havs fick vi en krabb dyning in från
sydväst på babordssida med våghöjd på 1-1,5 meter. Vinden ökade och låg stadigt
mellan 10-15 m/sek och drev båten fram i 7-8 knop. Dyningen gjorde sjön skumpig
och vi rullade kraftigt fram och tillbaka. Vi märkte bägge två att vi ännu inte
fått ”sjöben” och sjösjukan kom smygande. Regnet smattrade på sprayhooden och
det var kallt i vinden. Vi kröp in under vår sköna ”glasveranda” och åt lite
mat som var förberedd sedan gårdagen. Lasse fryser väldigt sällan medan jag är
en riktig fryslort! Hur många lager av kläder kan man ha och ändå frysa?? Det
verkar vara oändligt många lager. Merino ull-underställ, fleeceunderställ,
täckbyxor, ull tröja från Färöarna, Elisabeth Bulukins hemstickade poncho, mössa, vantar, trippla ull sockor och sjö
ställ på det och ändå tycka att det är kallt? Att vara sjösjuk hjälper ju i och
för sig inte till att känna sig varm och komfortabel. Nå ja, när vi väl närmar
oss Norska kusten lägger sig vinden nästan helt och vi får dra på maskin den
sista biten. Vi angör Lyngör vid 23.30 och känner oss väldigt nöjda med att ha
kommit fram. Vi tar en ankardram och firar med lite ost och kex innan vi kryper
till kojs där värmen åter infinner sig.
Vi lämnar dom yttersta skären på den svenska kusten
Fryslorten
2017-05-11 Lyngör
Vi ligger vid en
liten brygga framför ett segelmakeri. Det var hos segelmakaren hamnavgiften
skulle betalas så Lasse beger sig till segelmakaren för att betala hamnavgift
och passar på att köpa lite spinnaker duk. Denna ska vi klippa till en remsa
att ha på vindrodrets flöjel (detta gör den känsligare i lätt vind), då den
gamla blåst sönder under vintern. Jag har nu inrättat en morgonrutin innan vi
ger oss av där jag gör klart skepp genom att städa undan, fästa upp det som kan
åka runt i båten när vi kränger, kontrollera ventiler i kök och toalett och
säkra lådor m.m. Det känns som en viktig förberedelse och del av
skeppsrutinerna för att ha ordning och reda ombord. Att hålla rent och fint höjer
moralen ombord och ökar chansen att vi håller oss friska under resan. För mig
som bara för ett par veckor sedan arbetat och haft en så otroligt strukturerad
tillvaro i kriminalvården är det nya livet ute i friheten överväldigande och
underbart, men kräver lite tid för att hitta mitt nya jag i denna frihetens
tillvaro. Identiteten som kriminalvårdsinspektör byts nu ut mot långseglande
sjöfarare and I like it!
Plötsligt ringer
telefonen och det är apoteket i Strömstad som ringer. Det hade kommit ett till
paket med mediciner som vi inte hade fått med oss när vi var där och hämtade
upp skeppsapoteket! Suck…. What to do?? Lasse går upp till segelmakaren
Fredrik, som för övrigt var go vän med Gunnar Bulukin, för att höra om han hade
något tips på hur vi snabbast kunde ta oss till Strömstad igen. Segelmakaren
ringer sin bekant Monica, som kan hämta upp oss på fastlandet och köra oss till
sin man som arbetar på en biluthyrningsfirma. Vi slänger dingen i sjön och
hastar iväg till fastlandet där Monica väntar med bilen. Hon kör oss genom
slingrande vägar till Risör. Jag känner mig superstressad över att behöva åka
tillbaks till Sverige och önskar bara att vara tillbaka tryggt i båten igen.
Lasse är mer fokuserad på uppdraget och målmedveten medan jag känner mig orolig
över att något ska gå galet och att vi inte ska kunna fortsätta vår långsegling
som knappt har börjat. Vi hämtar en käck liten Toyota och beger mot Sandefjord
därifrån det går en färja till Strömstad. Färjan kostar ringa 125 kronor för
två personer och bilen och vi kommer fram precis innan färjan avgår! Tur som
tokar! Två och en halv timme på båten slår vi ihjäl genom att äta lunch och
handla lite taxfree. Vi tar oss till apoteket i tid innan det stänger och beger
oss tillbaka till båten igen via Moss-Horten. Mission completed! Vi kör
hyrbilen hem till Monica och hennes man som var så snälla och körde oss tillbaka
till dingen. Det var mörkt ute till sjöss och vi hade glömt flytvästar och
ficklampa i all hast, men det var turligt nog en fin kväll och sjön låg blank
och lugn så vi säkert kunde ta dingen tillbaks till Sea Wind.
Tack Emelie på
apoteket i Strömstad som varit till stor hjälp och svarat på alla frågor vi
haft. Tack Monica och din man som hjälpte oss med transport och biluthyrning
och tack Fredrik segelmakare som var med och arrangerade hela resan. Ni kan
tänka er att vi sov gott denna natt. Nu kunde resan fortsätta!
Lyngörs segelmakeri
2017-05-12 Lyngör
Innan vi seglar
vidare går vi upp till Segelmakaren Fredrik Brodersen för att tacka för all
hjälp. Han och hans fru har ett av Norges största segelmakeri (www.lyngorsail.no) och har drivit detta sedan 1976. Loftet
där de syr sina segel är helt fantastiskt! Det är som att kliva in i en helt
annan värld och tidsålder. Det finns skatter och samlarobjekt bladat med nya
tekniska lösningar och material. Ett helt unikt segelmakeri och det finns både
själ och hjärta i byggnad och de människor som arbetar där
Segelmakare Fredrik Brodersen
Segelloftet
Gamla fina arbeten med segelduk
"Dansken" som jobbar med Fredrik
Vi sätter segel och
tar oss ut till havs. En bit från kusten ligger uppgrundningar och vi tar oss
utanför dessa då de bidrar till att bygga upp ganska kraftig sjö där de grundar
upp. Det är inte mycket vind så det är ganska svårt att få bra gång i båten när
vi länsar och det är kraftig sjö, men vi tar ner storen och seglar bara med genuan
i den nordvästliga vinden och vi formligen surfar på vågorna som kommer in
akterifrån. Solen glittrar i havet och vi sätter oss på fördäck bredvid
varandra och bara njuter det sköna ögonblicket. När klockan börjar närma sig 18
tar vi beslut om att det får räcka för idag. Vi tar oss in i en vik strax öster
om Sandefjord och släpper ankare men botten är allt för brant och har för
mycket växtlighet så vi får inget fäste med vårt ankare. Vi går vidare till en
mindre vik bredvid Breiviks camping och där får vi fint fäste med ankaret. Det
är en sådan härlig känsla efter en god dags segling och båten ligger tryggt
förtöjd. Det är verkligen en tillfredsställande känsla när man tänker på allt
vi klarat av och allt vi upplevt under dagen och så skönt att veta att nu är
det tid för hopp och lek! Jag går ned i byssan och detta är mina domäner. Jag
får utlopp för min kreativitet och fantasi genom att få ”leka fram” nya rätter
och bakverk på/i gasolugnen/spisen. Jag skruvar upp musiken och kommer i
stämning och kommer in i mitt ”flow” och idag blir det äppelpaj och pasta och
köttfärssås med ett gott vin som vi fick på avseglingsfesten av Cassius.
Skönt med en en enkel kran till snurran
En del av Lyngör. Sundet där vi kom med jollen på natten
2017-05-13
Vi tar lång
mys-frukost och tar inte upp ankaret förrän vid halv tolv. Lasse säger att han
är lite yr, men gör ingen stor sak av det. Vi har nord nordostlig vind 10-15
m/sek och vi bestämmer oss för att gå inomskärs för att få en behagligare
segling. Vi känner oss så nöjda över hur bra allt fungerar. PANG! Vi får en
ofrivillig gipp och storen kommer farande med en otrolig kraft. Ipad-navigatorn
flyger från sitt fäste och skotet träffar mig på huvudet och axeln. Det snurrar
en bra stund innan jag kan svara Lasse som oroligt undrar hur det är med mig.
Jag känner efter och huvudet verkar vara okej men det värker i axeln. Ipaden
hamnade i en hink och glaset är krossat. Den verkar helt obrukbar. Nu hade vi
bara plottern nere i båten och papperssjökort, men exakt var var vi? Det tar en
stund innan vi lokaliserat vår position på papperssjökorten och vi var på väg
igenom Blindelejas. Lasse mår sämre och sämre och har yrsel och mår illa. Jag
tar över och styr båten medan Lasse försöker hjälper till med navigeringen. Vi
tar oss till Kristiansand och Lasse vilar ut. Vad lärde vi oss av detta då? En
hel del skulle jag vilja säga. Att segla kan vara en ganska stor ansträngning
och man måste vara på G. Vi måste bli mer lyhörda för vårt eget mående och ta
hänsyn till det. Mår någon dåligt ska vi stanna i hamn till det känns bra.
Gällande gippen så handlar det om att vara uppmärksam, både den som står vid
rodret och den som gör något annat i båten. Det går inte bara att ”åka med” utan
man är alltid en del av besättningen inte en passagerare. En del
säkerhetsåtgärder kan också tas så som en bom-broms eller preventer guy för att
minska riskerna för ofrivilliga gippar. Ytterligare en viktig detalj är att
alltid följa med på papperssjökortet så att man lätt kan gå över till den
manuella navigeringen utan att bli stressad över att leta rätt på positionen
när olyckan väl är framme. Allt väl till slut. Lasse piggnar på sig och vi
avslutar kvällen med att titta på film Madagaskar 2 och skrattar gott!
2017-05-14
Kristiansand
Vi tar oss en
morgonpromenad i Kristiansand och vi bestämmer att inte gå förrän Lasse känner
sig helt okej. Vi fikar med lite äppelpaj och bestämmer oss för att gå till
Mandal som ligger cirka 20 sjömil söder om Kristiansand. Vi har svaga
sydostliga vindar 2-5 m/sek och får en härlig och lugn segling. Det är balsam
för själen efter gårdagens kaos. När vi kommer till Mandal kopplar vi av med
grillning i kvällssolen. Njuter och bara finns till.
Nästan ensamma som vanligt denna tid på året
Tulpanprakt
Fin arkitektur
Tjusig Norsk McDonalds entré
Fina Norska cyckelställ
Rhododendron
"Gamla stan"
2017-05-15 Mandal
Våra morgonrutiner
är väl så mysiga, men gör ofta att vi inte kommer iväg innan mitt på dagen. Nu
bestämde vi att komma iväg i god tid för att ta oss till Kirkehavn som ligger
på Norges västsida cirka 45 sjömil från Mandal. Morgonen är klar och solen
lyser i hamnen, men vi hinner knappt lämna hamnen förrän vi möts av tjock
dimma. Är det något som jag ännu inte riktigt känner mig bekväm med så är det
dålig sikt, oavsett om det är dimma eller mörker. Nu blev det en riktig övning
att navigera och kommunicera med varandra för att hitta rätt mellan
grynnor/böar och öar. Lasse stod vid ratten och styrde efter mina instruktioner
och han var lugn och pedagogisk, men jag blev stressad vid ett tillfälle då jag
trodde att Lasse var på fel sida om en grön prick. Jag lyckades inte zooma in
tillräckligt för att se båtens kurs. Det är bara att ta det lugnt och fint och
försöka zooma in igen och visp så fungerar det! När vi tagit oss genom dimman
kunde vi konstatera att det gick jätte bra och verkligen varit en bra övning
för oss som team men också som repetition av the old-school way of navigation.
Vi fick öva i lugnt men dimmigt väder och vi kommer att vara mer förberedda om
vi skulle behöva navigera på detta sätt vid mer stökiga omständigheter. Det
känns som om det var meningen att vi skulle råka ut för alla dessa prövningar
för att bli mer sammansvetsade som team och bli mer förberedda på det som kan
vänta oss i framtiden på vår resa.
Kirkehavn väntade
på oss med vatten blankt som en spegel och här skulle vi vänta ut ett lågtryck
som skulle rulla in under kvällen. Det var en liten fiskeby med kyrkan som ett
centralt landmärke. Vi tog en tur efter middagen och det låg en annan segelbåt
i viken bakom kyrkan. Det visade sig vara en tysk båt, en Xc 45 som ägdes av en
förening med 700 medlemmar. Föreningen har också en äldre HR 48. De mönstrade
på och seglade någon vecka och sedan bytte de besättning. Bernard (en av
besättningsmedlemmarna) var expert på sextant så Lasse fick det stora nöjet att
titta på den. Ett ”glas” och lite trevlig samvaro i 45 fotaren sedan blev det
hem hem hem.
Dimma horisonten runt
Somliga gör fina naglar...
...medans andra slavar i disken !
Vi passerar Lista
2017-05-16
Kirkehavn
Ovädret som skulle dra in blev bara några regnskurar så vi fick en dag i båten för lite pyssel. Lasse tvättade kläder och gick igenom diverse stuvar och rensade ut en del lådor och sorterade och rensade ut diverse ”bröte”. Jag bakade en solskenskaka för att solen skulle komma åter. Jag säkrade även upp våra hängkorgar med lite tjärsnöre då de haft oförskämdheten att gå sönder under kraftig sjögång. Hör och häpna! Jag sydde även fast två knappar (syslöjdsläraren Vera till trots). På kvällen kom Peter och Doris från den tyska båten på besök. Det blev solskenskaka och en massa prat. De hade drömmar om att köpa sig en egen båt och kunna ge sig av, men som för alla oss andra hade de en del omständigheter som hindrade dem hundar, barn och föräldrar. Jag och Lasse har pratat mycket om när det perfekta tillfället för en långsegling inträffar. Det finns alltid omständigheter som man måste ta hänsyn till eller så är det bara bestämma sig att det ordnar sig ändå.
