s/y SEA WIND: Vecka 2

Nu var det dags för både oss och båten att bekänna färg i vindar som varit växlande i styrka och riktning, dimma och old-school navigering. Återigen kan vi konstatera att kommunikation och förberedelser är de absolut viktigaste ingredienserna för att möta svårigheter ombord. Vi har fått trimma in oss som team och blivit mer medvetna om vikten av att ständigt vara ”påkopplad” när man seglar.

2017-05-10 Strömstad

När vi ger oss av mot Norge är vinden svag och det väntades en sydostlig bris som skulle ge oss en skön slör över Skagerack. Väl ute till havs fick vi en krabb dyning in från sydväst på babordssida med våghöjd på 1-1,5 meter. Vinden ökade och låg stadigt mellan 10-15 m/sek och drev båten fram i 7-8 knop. Dyningen gjorde sjön skumpig och vi rullade kraftigt fram och tillbaka. Vi märkte bägge två att vi ännu inte fått ”sjöben” och sjösjukan kom smygande. Regnet smattrade på sprayhooden och det var kallt i vinden. Vi kröp in under vår sköna ”glasveranda” och åt lite mat som var förberedd sedan gårdagen. Lasse fryser väldigt sällan medan jag är en riktig fryslort! Hur många lager av kläder kan man ha och ändå frysa?? Det verkar vara oändligt många lager. Merino ull-underställ, fleeceunderställ, täckbyxor, ull tröja från Färöarna, Elisabeth Bulukins hemstickade poncho, mössa, vantar, trippla ull sockor och sjö ställ på det och ändå tycka att det är kallt? Att vara sjösjuk hjälper ju i och för sig inte till att känna sig varm och komfortabel. Nå ja, när vi väl närmar oss Norska kusten lägger sig vinden nästan helt och vi får dra på maskin den sista biten. Vi angör Lyngör vid 23.30 och känner oss väldigt nöjda med att ha kommit fram. Vi tar en ankardram och firar med lite ost och kex innan vi kryper till kojs där värmen åter infinner sig.

Vi lämnar dom yttersta skären på den svenska kusten

Fryslorten

2017-05-11 Lyngör

Vi ligger vid en liten brygga framför ett segelmakeri. Det var hos segelmakaren hamnavgiften skulle betalas så Lasse beger sig till segelmakaren för att betala hamnavgift och passar på att köpa lite spinnaker duk. Denna ska vi klippa till en remsa att ha på vindrodrets flöjel (detta gör den känsligare i lätt vind), då den gamla blåst sönder under vintern. Jag har nu inrättat en morgonrutin innan vi ger oss av där jag gör klart skepp genom att städa undan, fästa upp det som kan åka runt i båten när vi kränger, kontrollera ventiler i kök och toalett och säkra lådor m.m. Det känns som en viktig förberedelse och del av skeppsrutinerna för att ha ordning och reda ombord. Att hålla rent och fint höjer moralen ombord och ökar chansen att vi håller oss friska under resan. För mig som bara för ett par veckor sedan arbetat och haft en så otroligt strukturerad tillvaro i kriminalvården är det nya livet ute i friheten överväldigande och underbart, men kräver lite tid för att hitta mitt nya jag i denna frihetens tillvaro. Identiteten som kriminalvårdsinspektör byts nu ut mot långseglande sjöfarare and I like it!

Plötsligt ringer telefonen och det är apoteket i Strömstad som ringer. Det hade kommit ett till paket med mediciner som vi inte hade fått med oss när vi var där och hämtade upp skeppsapoteket! Suck…. What to do?? Lasse går upp till segelmakaren Fredrik, som för övrigt var go vän med Gunnar Bulukin, för att höra om han hade något tips på hur vi snabbast kunde ta oss till Strömstad igen. Segelmakaren ringer sin bekant Monica, som kan hämta upp oss på fastlandet och köra oss till sin man som arbetar på en biluthyrningsfirma. Vi slänger dingen i sjön och hastar iväg till fastlandet där Monica väntar med bilen. Hon kör oss genom slingrande vägar till Risör. Jag känner mig superstressad över att behöva åka tillbaks till Sverige och önskar bara att vara tillbaka tryggt i båten igen. Lasse är mer fokuserad på uppdraget och målmedveten medan jag känner mig orolig över att något ska gå galet och att vi inte ska kunna fortsätta vår långsegling som knappt har börjat. Vi hämtar en käck liten Toyota och beger mot Sandefjord därifrån det går en färja till Strömstad. Färjan kostar ringa 125 kronor för två personer och bilen och vi kommer fram precis innan färjan avgår! Tur som tokar! Två och en halv timme på båten slår vi ihjäl genom att äta lunch och handla lite taxfree. Vi tar oss till apoteket i tid innan det stänger och beger oss tillbaka till båten igen via Moss-Horten. Mission completed! Vi kör hyrbilen hem till Monica och hennes man som var så snälla och körde oss tillbaka till dingen. Det var mörkt ute till sjöss och vi hade glömt flytvästar och ficklampa i all hast, men det var turligt nog en fin kväll och sjön låg blank och lugn så vi säkert kunde ta dingen tillbaks till Sea Wind.

Tack Emelie på apoteket i Strömstad som varit till stor hjälp och svarat på alla frågor vi haft. Tack Monica och din man som hjälpte oss med transport och biluthyrning och tack Fredrik segelmakare som var med och arrangerade hela resan. Ni kan tänka er att vi sov gott denna natt. Nu kunde resan fortsätta!

Lyngörs segelmakeri

2017-05-12 Lyngör

Innan vi seglar vidare går vi upp till Segelmakaren Fredrik Brodersen för att tacka för all hjälp. Han och hans fru har ett av Norges största segelmakeri (www.lyngorsail.no) och har drivit detta sedan 1976. Loftet där de syr sina segel är helt fantastiskt! Det är som att kliva in i en helt annan värld och tidsålder. Det finns skatter och samlarobjekt bladat med nya tekniska lösningar och material. Ett helt unikt segelmakeri och det finns både själ och hjärta i byggnad och de människor som arbetar där

Segelmakare Fredrik Brodersen

Segelloftet

Gamla fina arbeten med segelduk

"Dansken" som jobbar med Fredrik

Vi sätter segel och tar oss ut till havs. En bit från kusten ligger uppgrundningar och vi tar oss utanför dessa då de bidrar till att bygga upp ganska kraftig sjö där de grundar upp. Det är inte mycket vind så det är ganska svårt att få bra gång i båten när vi länsar och det är kraftig sjö, men vi tar ner storen och seglar bara med genuan i den nordvästliga vinden och vi formligen surfar på vågorna som kommer in akterifrån. Solen glittrar i havet och vi sätter oss på fördäck bredvid varandra och bara njuter det sköna ögonblicket. När klockan börjar närma sig 18 tar vi beslut om att det får räcka för idag. Vi tar oss in i en vik strax öster om Sandefjord och släpper ankare men botten är allt för brant och har för mycket växtlighet så vi får inget fäste med vårt ankare. Vi går vidare till en mindre vik bredvid Breiviks camping och där får vi fint fäste med ankaret. Det är en sådan härlig känsla efter en god dags segling och båten ligger tryggt förtöjd. Det är verkligen en tillfredsställande känsla när man tänker på allt vi klarat av och allt vi upplevt under dagen och så skönt att veta att nu är det tid för hopp och lek! Jag går ned i byssan och detta är mina domäner. Jag får utlopp för min kreativitet och fantasi genom att få ”leka fram” nya rätter och bakverk på/i gasolugnen/spisen. Jag skruvar upp musiken och kommer i stämning och kommer in i mitt ”flow” och idag blir det äppelpaj och pasta och köttfärssås med ett gott vin som vi fick på avseglingsfesten av Cassius.

Skönt med en en enkel kran till snurran

En del av Lyngör. Sundet där vi kom med jollen på natten

2017-05-13

Vi tar lång mys-frukost och tar inte upp ankaret förrän vid halv tolv. Lasse säger att han är lite yr, men gör ingen stor sak av det. Vi har nord nordostlig vind 10-15 m/sek och vi bestämmer oss för att gå inomskärs för att få en behagligare segling. Vi känner oss så nöjda över hur bra allt fungerar. PANG! Vi får en ofrivillig gipp och storen kommer farande med en otrolig kraft. Ipad-navigatorn flyger från sitt fäste och skotet träffar mig på huvudet och axeln. Det snurrar en bra stund innan jag kan svara Lasse som oroligt undrar hur det är med mig. Jag känner efter och huvudet verkar vara okej men det värker i axeln. Ipaden hamnade i en hink och glaset är krossat. Den verkar helt obrukbar. Nu hade vi bara plottern nere i båten och papperssjökort, men exakt var var vi? Det tar en stund innan vi lokaliserat vår position på papperssjökorten och vi var på väg igenom Blindelejas. Lasse mår sämre och sämre och har yrsel och mår illa. Jag tar över och styr båten medan Lasse försöker hjälper till med navigeringen. Vi tar oss till Kristiansand och Lasse vilar ut. Vad lärde vi oss av detta då? En hel del skulle jag vilja säga. Att segla kan vara en ganska stor ansträngning och man måste vara på G. Vi måste bli mer lyhörda för vårt eget mående och ta hänsyn till det. Mår någon dåligt ska vi stanna i hamn till det känns bra. Gällande gippen så handlar det om att vara uppmärksam, både den som står vid rodret och den som gör något annat i båten. Det går inte bara att ”åka med” utan man är alltid en del av besättningen inte en passagerare. En del säkerhetsåtgärder kan också tas så som en bom-broms eller preventer guy för att minska riskerna för ofrivilliga gippar. Ytterligare en viktig detalj är att alltid följa med på papperssjökortet så att man lätt kan gå över till den manuella navigeringen utan att bli stressad över att leta rätt på positionen när olyckan väl är framme. Allt väl till slut. Lasse piggnar på sig och vi avslutar kvällen med att titta på film Madagaskar 2 och skrattar gott!

2017-05-14 Kristiansand

Vi tar oss en morgonpromenad i Kristiansand och vi bestämmer att inte gå förrän Lasse känner sig helt okej. Vi fikar med lite äppelpaj och bestämmer oss för att gå till Mandal som ligger cirka 20 sjömil söder om Kristiansand. Vi har svaga sydostliga vindar 2-5 m/sek och får en härlig och lugn segling. Det är balsam för själen efter gårdagens kaos. När vi kommer till Mandal kopplar vi av med grillning i kvällssolen. Njuter och bara finns till.

Nästan ensamma som vanligt denna tid på året

Tulpanprakt

Fin arkitektur

Tjusig Norsk McDonalds entré

Fina Norska cyckelställ

Rhododendron

"Gamla stan"

2017-05-15 Mandal

Våra morgonrutiner är väl så mysiga, men gör ofta att vi inte kommer iväg innan mitt på dagen. Nu bestämde vi att komma iväg i god tid för att ta oss till Kirkehavn som ligger på Norges västsida cirka 45 sjömil från Mandal. Morgonen är klar och solen lyser i hamnen, men vi hinner knappt lämna hamnen förrän vi möts av tjock dimma. Är det något som jag ännu inte riktigt känner mig bekväm med så är det dålig sikt, oavsett om det är dimma eller mörker. Nu blev det en riktig övning att navigera och kommunicera med varandra för att hitta rätt mellan grynnor/böar och öar. Lasse stod vid ratten och styrde efter mina instruktioner och han var lugn och pedagogisk, men jag blev stressad vid ett tillfälle då jag trodde att Lasse var på fel sida om en grön prick. Jag lyckades inte zooma in tillräckligt för att se båtens kurs. Det är bara att ta det lugnt och fint och försöka zooma in igen och visp så fungerar det! När vi tagit oss genom dimman kunde vi konstatera att det gick jätte bra och verkligen varit en bra övning för oss som team men också som repetition av the old-school way of navigation. Vi fick öva i lugnt men dimmigt väder och vi kommer att vara mer förberedda om vi skulle behöva navigera på detta sätt vid mer stökiga omständigheter. Det känns som om det var meningen att vi skulle råka ut för alla dessa prövningar för att bli mer sammansvetsade som team och bli mer förberedda på det som kan vänta oss i framtiden på vår resa.

Kirkehavn väntade på oss med vatten blankt som en spegel och här skulle vi vänta ut ett lågtryck som skulle rulla in under kvällen. Det var en liten fiskeby med kyrkan som ett centralt landmärke. Vi tog en tur efter middagen och det låg en annan segelbåt i viken bakom kyrkan. Det visade sig vara en tysk båt, en Xc 45 som ägdes av en förening med 700 medlemmar. Föreningen har också en äldre HR 48. De mönstrade på och seglade någon vecka och sedan bytte de besättning. Bernard (en av besättningsmedlemmarna) var expert på sextant så Lasse fick det stora nöjet att titta på den. Ett ”glas” och lite trevlig samvaro i 45 fotaren sedan blev det hem hem hem.

Dimma horisonten runt

Somliga gör fina naglar...

...medans andra slavar i disken !

Vi passerar Lista

2017-05-16 Kirkehavn

Ovädret som skulle dra in blev bara några regnskurar så vi fick en dag i båten för lite pyssel. Lasse tvättade kläder och gick igenom diverse stuvar och rensade ut en del lådor och sorterade och rensade ut diverse ”bröte”. Jag bakade en solskenskaka för att solen skulle komma åter. Jag säkrade även upp våra hängkorgar med lite tjärsnöre då de haft oförskämdheten att gå sönder under kraftig sjögång. Hör och häpna! Jag sydde även fast två knappar (syslöjdsläraren Vera till trots). På kvällen kom Peter och Doris från den tyska båten på besök. Det blev solskenskaka och en massa prat. De hade drömmar om att köpa sig en egen båt och kunna ge sig av, men som för alla oss andra hade de en del omständigheter som hindrade dem hundar, barn och föräldrar. Jag och Lasse har pratat mycket om när det perfekta tillfället för en långsegling inträffar. Det finns alltid omständigheter som man måste ta hänsyn till eller så är det bara bestämma sig att det ordnar sig ändå.