Del 2 

Patagonien - Chile 

Från Golfo de Penas till Golfo de Corcovado; 427 nm 

16 oktober- 26 november 2022

Golfo de Penas

Golfo de Penas - Google maps

Vi sätter väckarklockan och går upp vid sextiden på morgonen för att få tillräckligt med tid på oss för att hinna de 180 sjömilen dit vår planerade nästa ankringsvik ligger. Vi har framför oss ett och ett halvt dygns segling över gulfen och längs Chiles västra kust. Gårdagens regn har dragit förbi och morgonhimlen är ljusblå. Det känns verkligen som en bra dag att ta oss vidare och vi längtar att få komma ut på havet efter två månader inne i de Patagoniska kanalerna. Väl ute i gulfen möts vi av dyning från väst som får Sea Wind att rulla lite, men sceneriet med de 4000 meter höga snöklädda bergen borta på fastlandet får oss tänka mer på den vackra omgivningen än dyningen. Vi har en svag ostlig vind och det blir både segling och motorgång över gulfen. Det var ett tag sedan vi gjorde en nattsegling och när jag går på min vakt vid niotiden på kvällen inser jag hur mycket jag saknat de här stunderna ute till havs. Havet, vinden, fåglarna, Sea Wind och jag… Under seglingen upp i kanalerna har det blivit mycket tid i båten och jag och Lasse är ju de enda personerna ombord, vilket innebär att vi tillbringar all vår tid tillsammans. Vi trivs verkligen som bäst när det bara är vi två ute på havet eller i en enslig ankarvik, men för den sakens skull betyder det ju inte att vi inte har behov av att få stunder för oss själva ibland. En 37-fotare är ju trots allt bara en 37-fotare.

En nöjd apekatt med Isla de Sombrero i bakgrunden

En av många albatrosser som glider fram i morgonljuset

Bergen bakom molnen är 4000 meter höga 

Så ensam i sittbrunnen infinner sig den underbara känslan av ro och frihet som havet ger mig och många andra seglare. Solen har precis gått ned under horisonten i väster, men i det skira rosa ljuset, som slåss mot nattens mörker, glider de vita albatrosserna på sina långa vingar. I öster kryper sakta mörkret fram över himlen och stjärnbeströr varenda liten bit den tar över från dagen. Här ute till havs finns inget störande ljus och när natten har tagit över lyser miljontals stjärnor ovanför Sea Wind och mig och man känner verkligen sin egen litenhet i det stora universum när man sitter där i lilla Sea Wind och guppar fram på det stora havet. Det är en mäktig känsla att uppleva universums oändlighet! Nattvakterna löper på med tretimmarsintervaller och när Lasse går på sin sista vakt vid sex på morgonen ligger dimman tät och vi får slå på radarn. Under dagen lättar dock dimman och solen kikar fram igen och vi får en fin segling in i Bahia Pink. 

Vi passerar Islotes del Medio i Bahia Pink på väg väg mot ankringsviken

Vid femtiden är vi framme vid ön Clemente, Caleta Millabo och seglar in mellan höga grönklädda bergen. Längts inne i viken ser vi en lång vit sandstrand, solen skiner och vännerna på Madogwy går i shorts! Det känns verkligen som om vi har kommit in i en ny klimatzon! 

Sea Wind och Madogwy uppankrade i Caleta Millabo

Caleta Milabou - Google maps

Seglarvänner över alla gränser

Att långsegla betyder för det mesta att man befinner sig långt ifrån sin familj och vänner. Idag är det i och för sig lätt att upprätthålla kommunikationer via internet och satelit, men det är ju inte riktigt samma sak som att åka över på en fika för att få babbla om ditten och datten eller ha möjligheten att vara på plats rent fysiskt och krama om någon som är ledsen. Vi försöker, mellan varven, ha videosamtal med familj och vänner och ibland kan vi sitta i timmar och dricka vin och skratta över telefonen. För oss långseglare blir därför andra seglare och nya lokala vänner väldigt betydelsefulla. De blir som en del av vårt liv som vi kallar vår seglarfamilj. Vänner som man kan prata med om livets goda och svåra stunder, vänner som man kan krama om och vänner som man kan fira sin födelsedag med. Våra vägar korsas vid några tillfällen och kanske blir man goda vänner och risken finns att man aldrig mer ses, men många gånger händer det att man träffar på sina vänner på en helt annan plats än den man först träffades. När vi lämnar några nya vänner brukar vi alltid säga: -You always meet twice! Men var och när det vet man aldrig! 

I Caleta Millabo fyller Magda på Madogwy år och det blir ett härligt strandparty med grill och vin. Jag tror nog aldrig hon kommer att glömma sin födelsedag som hon firade där i den vackra viken i Patagonien med sina nya vänner från Sea Wind. Hon kommer nog att minnas tårtan som hennes pojkvän bakade, när vi hämtade ved till brasan och att vi grillade kött och korv, högvattnet som trängde sig upp på stranden under kvällen och alla skratt. Likväl som vi aldrig glömmer våra speciella födelsedagar vi haft under de här fem och ett halvt åren antingen mitt ute på havet eller med nya goda vänner i båten. 

Födelsedagsbarnet Magda och hennes pojkvän Kit på S/Y Madogwy

Födelsedagskalas på stranden 

Vi hade haft kontakt med ett par andra seglare som heter Judith och Håkon från båten Touché under flera år. De var på väg att segla till Patagonien och vi utbytte erfarenheter via mejl, men vi hade aldrig träffats. Nu var de på väg till ön Clemente och båtarna skulle äntligen få träffas på riktigt! En dansk, två svenskar och en norrman…ha, ha det låter som en riktig Bellmanhistoria!

Touché och Sea Wind möts och utbyter erfarenheter och vi bjuds på Gammeldansk

Vi får vada iland då det är långgrunt och flera meters tidvatten

Skogen på ön Clemente är som en djungel till att börja med 

Apekatten idkar "bushwacking" för att ta sig fram 

Karmosinröda blommor lockar små kolibrier lite högre upp på Clemente

Dånande vattenfall finns överallt på ön 

Ju högre upp på ön vi kommer desto mer fjäll lik miljö med små skira björkar

Marken täcks av ett lager av någon vit mossa som ser ut som is

Ljung liknande växter på väg högre upp

Apoekatten i "fika-mood" aldrig smakar kaffet så gott som ute i naturen

Vattnet som rinner ned från de höga bergen slipar och formar stenarna på deras väg ned

Två Chimangokarakara på stranden, en fågel som tillhör falkfamiljen

Chimangokarakara

Gråhuvad gås ( Chloephaga poliocephala)

En häger kikar efter mat på sanddynorna 

Kaptenen långt uppe i bergen 

Haddington bergen sticker upp som ur sagan om ringen

Chacabuco, nya vänner och nytt visum!

Det blir ett par dagars segling från ön Clemente till ankringsviken i Ensenada Baja i Puerto Chacabuco och vi hittar fina ankringsvikar på vägen. 

Puerto Chacabuco - Google maps

De små Magellanpingvinerna har hamnat i trafikstockning 

En beigehalsad ibis spatserar på stranden i caleta Jacqueline (theristicus caudatus)

En ung natthäger sitter på en gren och kollar in oss där vi ligger för ankare i caleta Punta Lych (nycticorax nycticorax)

Aysen sundet är omgivet av höga berg och här bildas så kallade williwaws (plötsliga starka vindbyar som kommer ned från de kalla bergen). Helt plötsligt ser vi hur vattenytan yr upp i luften och kommer mot oss akter ifrån i hög fart. Vinden som för med sig vattnet är hård (30 m/s) och plötslig men försvinner lika snabbt som den uppstår. Williwaws kommer och går i den smala kanalen medan vi långsamt tar oss in i ankringsviken. 

Höga berg omger Aysen sundet

Man kan ju inte annat än att undra vad som väntar oss runt hörnet!

Williwaws kommer tjutande ikapp oss

Den är formad som en damm och nästan lika grund som en sådan. Här gäller det att ha koll på djupmätaren! Det är lera på botten med ett löst lager av dy överst så om man står på är det ingen fara. Vårt delta-ankare har svårt att få fäste i den lösa dyn och vi får ankra om fyra gånger och lägga ut 60 meter kätting, trots att det bara är 8 meter djupt, innan det har grävt ned sig ordentligt. Trötta efter en tuff dag på sjön tar vi en ankardram i sittbrunnen, men fy vad är det som luktar? En fabrik som processar kungskrabba ligger i vindens riktning och det här luktar inte hallontårta!

Vi har seglat hit för att förnya våra chilenska visum. Vi har lång väg kvar att gå innan vi är redo att lämna Chile och det är bara en månad kvar på våra visum. Man kan ansöka om förlängning på internet, men då kostar det 1000 SEK/pp och vi har hört att man kan åka upp till gränsstationen mot Argentina och få det förlängt gratis så det är planen. Puerto Chacabuco och den större staden Aysen blir de första större städer vi besöker så nu kanske vi kan fylla på förråden med färskmat. När man inte har handlat färskmat på två månader känns det alltid lyxigt att få fylla upp båten med frukt, grönsaker och färskt kött. De 360 äggen som vi köpte i Argentina för två månader sedan är fortfarande fina. Kanske tack vare min ”äggvändardag” var fredag. Då kollar jag igenom alla äggen så att det inte har blivit några sprickor och sedan vänder jag äggen så att äggulan inte sjunker ned mot äggskalet. 

Lokal fiskare i Ensenada Baja

Chacabuco sett från ankringsplatsen

Puerto Chacabuco är omgivet av höga berg och massor av grönt 

Vraket Vina del Mar agerar som vågbrytare åt en lokal brygga där fiskare lägger till 

Kaptenen är en riktig djurälskare

Sea Wind på sin ankringsplats i Ensenada Baja

Kvällshimlen från vår sittbrunn 

Ariosto och Juanita

 Vi tar dingen i land för att utforska den lilla staden Puerto Chacabuco. Här är det grönt och fint och vi hittar en liten restaurang som är öppen och beställer in Empandas och varsin öl. Helt underbart att få sitta ned till bords och för omväxlingsskull avnjuta lite mat som vi inte lagat själva. 

Apekatter är blommiga djur!

"GLasse" njuter 

En sån där lokal öl...

Vårgrönska överallt!

Kan det bli vackrare än ett blomsterporträtt i Sveriges färger?

Ariosto och Juanitas butik. Här finns allt!

Vi hittar även en lokal mataffär och passar på att köpa lite frukt och grönsaker. Det är en liten familjerörelse som drivs av paret Ariosto och Juanita. De är nyfikna på vilka vi är och var vi kommer ifrån och vill genast bjuda hem oss på middag och undrar om de kan hjälpa till med något. Det här blir början på en ny vänskap, massor av underbara middagar där Juanita lär mig att laga chilensk mat. Hela familjen omslöt oss i dess gemenskap och vi får lära oss vad som är viktigt i deras liv. För oss svenskar som äter mat vid femtiden på kvällen fick vi snabbt ställa om till chilenarnas sätt att laga och äta mat. Ibland träffades vi vid niotiden på kvällen och då började vi laga mat som sedan intogs vid 11-12 tiden på natten. För chilenare är familjen den viktigaste enheten och man gör nästan allt tillsammans. Alla hjälps åt gammal som ung bidrar med vad de kan. Juanita lär mig att laga;  Empanadas som är en slags pirog med valfri fyllning i, Papa rellena som är en slags fylld potatiskrokett och pichanga som är en hyperkaloririk chilensk pyttipanna av allt du kan tänka dig . 

Lasse hänger med Ariosto till Puerto Aysen där de köper frukt och grönt till butiken

Vi får skjuts till Puerto Aysen för att handla mat och apekatter som är kramiga djur tackar Ariosto

Full rulle vid middagsbordet hemma hos Ariosto och Juanita, deras dotter Soledad hjälper till

Familjen är samlad Apekatten, lilla Santino, svärmor, Soledad, Ariosto, Mackarena (dotter nr 2)och svärsonen Roberto 

Apekatter är barnsliga djur och kan inte låta bli att leka med lilla Santino

Dottern Mackarena serverar hemgjord Ceviche som förrätt medan jag och Juanita lagar Empanadas

Vi förbereder en köttfärsfyllning på den stora gasspisen

Juanita känner sig lite förkyld och har mask på sig för att skydda oss från eventuella baciller. Hon visar hur man ska kavla ut degen

Vi fyller degen med köttfärsröran, hårdkokta ägg och svarta oliver

Apekatten försöker få sina empanadas lika snygga som Juanitas men de blir lite annorlunda ha ha 

Vi viker in fyllningen i degen och låser locket med en gaffel 

Sedan tillagas de i het kokande olja

Och mums så smarriga de blev!

Familjen tar med oss till beachen

Vår nya Chacabuco-familj Lasse och Santino, jag, Ariosto och Juanita

Senare på kvällen bjuds vi hem till dottern Soledad och här förbereds en pichanga; kött, ägg, korvar och hemgjord pommesfrites

Det kallskurna i pichangan är oliver. mortadella, ost, tomater, avokado och picklade grönsaker

Santino är redo att smaka på berget av pichanga. Ingen gick från matbordet hungrig...Apekatter är nu mätta djur

Juanita visar mig hur man tillreder papa rellena

Så mycket glädje och kärlek dessa underbara människor sprider i sin lilla affär, Ariosto och Juanita

Ivan och Rosario

Från Chacabuco skulle vi ta oss i till den större staden Puerto Aysen och bara ställde oss vid vägen och liftade. Efter en kort stund stannade en söt liten farbror i en bil och vi fick hoppa in. Han arbetade på en av alla laxfarmer och berättade att nästan all lax exporteras och den som blir kvar i Chile är så dyr att ”vanligt folk” inte har råd att köpa den. Vi strosar runt i Aysen och kikar i lite affärer innan vi bestämmer oss för att ta oss tillbaka till Puerto Chacabuco. Vi letar upp en busshållplats och väntar på att den ska komma när en vit skpåbil stannar och frågar om vi ska till Puerto Chacabuco. Si, säger vi och hoppar in i skåpbilen i tron att det är en slags taxi/linjebuss och frågar vad det kostar? No gratis säger paret i framsätet. Det var inte alls någon taxi/linjebuss utan bara en familj som skulle hem från Puerto Aysen. Ivan hade en egen firma med snabbgående båtar som kör ut personal till alla laxfarmer som ligger i fjordarna och Rosario arbetar i en fin restaurang. Under färden frågar de om vi vill komma hem till dem och ta en kopp kaffe och det vill vi ju så klart. Och precis som med Ariosto och Juanita blir det här början på en fin vänskap med utbyte av tankar, idéer, skratt och massor av god hemlagad chilensk mat. 

Apekatten och Kapten på liftar-äventyr

Aysen 

Väldigt annorlunda natur här jämfört med Chile austral (söder)

Rio Aysen 

Hembjudna på kaffe hos nya vännerna Rosario och Ivan 

Söndagsmiddag hemma hos Ivan och Rosarios familj

Picarones en slags munkar gjord på bland annat pumpa och kanel i en söt sås kallad chancaca som är gjord på oraffinerat råsocker, apelsinskal .

Rosarios fantastiska cazuela, en typisk chilensk köttgryta

Hemma hos Ivan och Rosario; svägerskan Jacqueline, apekatten, Rosario, Lasse, Ivan och Ivans bror Jorge

Ivan och Rosario tar oss med på en biltur för visa omgivningen

i Rio Aysen fiskar man mycket vildlax

Vid en av de härliga måltiderna hemma hos Ivan och Rosario säger deras svägerska att de verkligen uppskattar att få höra hur saker och ting är i andra delar av världen, för här i lilla Chacabuco umgås man mestadels med sin familj och vi är nästan som UFON från en annan planet. I stort så är människor runt om på jorden väldigt lika i sin strävan att uppfylla de mest basala behoven så som tak över huvudet, mat på bordet, någon att älska och bli älskad tillbaka och en meningsfull sysselsättning, men våra egna och samhällenas sätt att hantera detta ter sig väldigt olika, ungefär som om vi kom från olika planeter…

Visum 

För att ta oss de 130 kilometrarna till Argentinas gränsstation i Balmaceda tänkte vi att vi kanske kunde hyra en bil och på så sätt få möjlighet att se lite mer av Chiles inland. Det enda stället i Aysen som hyrde ut bilar tog 1000 SEK per dag och det tyckte vi var lite väl dyrt. Vi pratar med våra vänner i Chacabuco om en lösning och då löser sig allt! Ivans bror Jorge skulle köra sin fru Jacqueline till flygplatsen och vi fick gärna följa med. Under resan till Balmaceda får vi se ett nytt slag Chile med grönt bördigt lågland, så kallad pampas, med betande boskap och stora rapsfält. Jag tror vi skulle kunna stanna i Chile för evigt för att det är så vackert och varierande landskap och så underbara människor, men jag vet att efter ett tag så börjar det klia i seglartarmen och vi bara måste ut till havs igen. 

Balmaceda - Google maps

Bilen swishar förbi bördiga landskap

Inget är som väntans tider

Stämpel i varje ruta annars inget nytt visum

Så gick vi in i Arentina då...

Väl framme vid gränsstationen försöker vi förklara att vi bara vill ha en ny stämpel i passet. Vi vill inte åka in till Argentina. Till en början sätter de sig på tvären och säger att det här går inte för sig! Tillslut kommer en Argentinsk immigrations tjänsteman och sätter sig in i vårt fall. Vi får hjälp med tolkning via telefonen från vännen Anna Sofia från Puerto Williams och tillslut får vi klartecken att vi kan checka ut ur Chile för att checka in i Argentina för att checka in i Chile igen och på så sätt få visum för tre nya månader. Inne i gräns stationens lilla hus ligger Chiles tull, immigration, jordbruksmyndighet och polis på ena sidan och Argentinas på den andra. Du får en liten biljett som innehåller rutor för varje myndighet som du ska få okej ifrån innan det blir en stämpel i passet. Man går från lucka till lucka i en speciell ordning för att få sina stämplar innan vi får tillåtelse att gå över till den andra sidan byggnaden. Vi tar således en liten promenad på två minuter runt byggnaden och är sedan i Argentina där vi kan fortsätta processen på nytt. Tulltjänstemannen som jobbar på båda sidorna av byggnaden skrattar och säger att det var en kort vistelse i Argentina. Efter dryga två timmar med samtliga stämplar på biljetten får vi äntligen ett nytt visum! Mission completed!

På hemvägen firar vi vårt nya visum med en god lunch tillsammans med Jorge 

Två ljungfrur! Cascada de Virgen (ljungfruvattenfallet) och apekatten som är född i ljungfruns tecken 

Som löken på laxen får vi en stor laxfile av Jorge

Nu var det, efter tre veckors vistelse i Puerto Chacabuco, dags att titta efter ett lämpligt väderfönster att fortsätta vår färd norr ut och när vi nämner det för våra nya vänner blir de så ledsna och besvikna. Varför måste ni åka redan? Ni har ju fått tre nya månader i Chile! Det finns ju så mycket mer vi vill visa er, så mycket mer att uppleva här! Jo, det är helt sant och vi kände exakt det samma, men det där kliet i seglartarmen verkar vara obotligt. Våra nya vänner gjorde vår vistelse i Chacabuco till något helt oförglömligt och de kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. De är vår nya Chacabuco-familj!  Och som vi alltid brukar säga: You always meet twice!

Med färsk proviant i Sea Wind är det dags att dra vidare

Vidare norr ut ”bra seglare reder sig själv”!

De olika Grib-filerna vi plockar ned är inte direkt samstämmiga, men vi beslutar oss att segla vidare. Det finns många fina och skyddade ankringsvikar på vägen om det skulle bli allt för eländigt. Det gäller att alltid ha både plan A, B och C när man seglar i Patagonien. Vädret blir dock till vår fördel och vi tar oss till Caleta Santiago i strålande solsken. Nu är det bara vi igen efter många veckor av socialt umgänge och vi sitter i sittbrunnen och är så tacksamma över alla underbara möten som uppstår i den här typen av liv och även så tacksamma över att bara få vara vi i solen med Sea Wind. 

Caleta Santiago - Google maps

Caleta Santiago

Förstenat träd

Njuter av stillhet och sol

Caleta Santiago

Änder i kvällssol

Skarvarna har hittat sin egen ö

Vi går förbi Puerto Aguirre och precis som på många andra ställen i Chile är kyrkogårdarna  väldigt färggranna 

En stilla eftermiddag på väg norr ut mot Caleta Manuel

Caleta Manuel - Google maps

Efter några dagars seglande från den ena fina viken till den andra är vi framme vid caleta Manuel där det är riktigt trixigt att ta sig in. Det ligger stenar och grundområden härsan och tvärsan i den långsmala viken. Jag står i fören för att hålla koll om det är några förändringar i vattnet som kan tyda på att det är grunt och Lasse står vid rodret och håller koll på djupmätaren. Allt går bra och vi kan ankra upp utan några missöden. Här börjar vi förbereda oss för att ta oss över Golfo de Corcovado till den stora ön Chiloe. Lasse har märkt att växelvajern har blivit trögare och trögare och passar på att försöka göra något åt saken, men när han jobbar med att få växelvajern att bli smidigare fastnar den helt och går inte att rubba! Lasse försöker med armkraft trycka in den så att vajern kanske kan lossna där den fastnat, men då böjs den övre delen istället och vi får ta loss den helt. Vajern har helt enkelt rostat fast och går inte att använda! Kan vi inte få in någon växel på motorn kan vi inte få någon framdrivning av båten och att ta sig ut ur den här viken utan motor skulle vara en riktig utmaning. Lasse finner dock på råd! Vi har en liknande vajer som vi använder för att stänga av motorn så den får ersätta den fastrostade växelvajern. Motorn får nu stängas av med ett litet snöre istället. Den här kaptenen är nog den bästa fixaren i världen! I en liten vik i Patagonien finns inga verkstäder eller marinbutiker så man har ju inte mycket att välja på än att försöka fixa de problem man har själv och det är Kapten Hellman världsmästare på! Golfo de Corcovado here we come!