Biscaya, Kinsale- La Coruna 487nm

2017-08-29 Dag 1 Biscaya 89 nm

Klockan ringer 06.00. Solen strålar och är på väg upp. Solen färgar himlen rosa i sin uppstigande fas. Jag kokar kaffe och kryper tillbaka till sängen. Bästa starten på dagen är lite kaffe på sängen med sin älskling. Lasse tycker att det känns som julaftonsmorgon. Man vaknar tidigt och känner sig glad och förväntansfull. Vi läser ett kapitel i boken ”Du måste ha lite flyt” av Peter Lindblom. Vi har fått en del insikter efter förra boken av Mr. Bombard som handlar om att vara skeppsbruten. Grabbagen har ett mer utvecklat innehåll nu. Det ligger bättre fiskeutrustning, multitool, material för att tillverka en planktonhåv m.m. och framförallt känns det skönt med vetskapen att man faktiskt kan dricka 0.8 liter havsvatten per dag utan att det skadar njurar eller andra organ, bara man börjar att dricka det innan man är uttorkad.

Ute känns det kyligt som en klar och solig höstdag. Det känns som när man var på väg till skolan tidigt i september. Vi är redo att med glädje ta oss an Biscaya!

Vi startar resan över Biscaya med en lugn och stilla färd i 4-5 m/s halvvind. Vi tar vår frukost på vägen och sitter i sittbrunnen och njuter av att vara på väg mot den södra delen av Europa. Vindrodret styr så fint och vinden ökar till 6-7 m/s och vrider så att vi får en härlig slör. Vid lunchtid steker jag en hamburgare till oss och efter det så går Lasse och vilar en stund. Ett par delfiner kommer på blixtvisit och gör ett par piruetter bredvid båten men försvinner sedan spårlöst ned i det blåa havet.  Jag får en stund för mig själv. Det är jag, båten och havet och jag känner i kroppen att det är här jag vill vara och detta jag vill göra. Vinden rufsar mitt hår och jag känner båtens rörelse i vågorna och hör hur havet smeker Sea winds stäv. Det känns som om jag alltid varit menad till att segla. Ren och skär lycka! Sea wind seglar så fint och skuggorna från mantågsstöttorna skvallrar om en sol som står högt på himlen. Ju längre söder ut vi kommer desto varmare klimat kommer det att bli och jag har längtat så efter att få värma min kropp av solens varma strålar.

Vi är tillbaks i vårt lilla mikro universum och man känner sig genast renad från stadens intryck. Lugn och ro fyller vår tillvaro och våra själar. När Lasse vilat klart tar jag och lägger mig ett par timmar sedan värmer vi på den färdiglagade köttfärssåsen och smaskar middag. Delfinerna dyker upp igen och gör oss sällskap in i den skira rosa solnedgången som blandas med skimrande ljusblå himmel.

Lasse försöker få kontakt med OSK på kortvågsradion utan framgång. Vid 20.00 tar jag min vakt och har väst nordvästlig vind 7-9 m/s. Jag har lite pyssel med att lära mig att hantera vindrodret. Börja med att få balans i båten på utstakad kurs. Lås sedan rodret när skäddan är neutral. Låt Sea Wind få känna av inställningarna och justera eventuellt om hon inte kan hålla kursen. Som sagt var en del pyssel med att få det fungera som man vill, men när inställningarna väl sitter tuffar hon bara på. Natten bjuder på en fantastisk mareld. Det formligen sprakar längs båten som tusen och tusen stjärnfall.

2017-08-30 Dag 2 132 nm

Natten blev inte så skoj. Vinden dog ut och kvar blev bara en hög och lång dyning som fick båten att rulla och seglen att slå och skrälla. Det var inte lätt att somna, men lyckades tillslut efter ett par timmars vridande i kojen. Lasse väcker mig 06.30 och han har låtit mig sovit lite extra då han visste att jag inte fick min sömn som jag borde. Det är en lugn och vacker morgon och delfiner och stormfåglar håller mig sällskap. Jag tar ett par knäckemackor och lite blåbärssoppa och sitter i sittbrunnen och bara njuter av den härliga morgonen. Vid niotiden sätter vi segel då vinden kommit åter. Vi rullar ut genua och sätter storen.

I dag har vi varit ute och seglat i fyra månader Västkusten , Norge, Island och Irland har vi hunnit med. Tänk vad fort tiden går men ändå känns det som en evighet sedan vi avseglade från Lilla Bommens hamn och lämnade barn, släkt och vänner bakom oss. Saknaden efter barnen är den som tar störst plats i våra hjärtan. Vi vill ha dom hos oss och krama och pussa på dom. Skämma bort dom med Mamis goda mat, spela kort skratta eller bara få vara nära dom.

De västliga vindarna för oss framåt i 5-6 knop hela dagen och vi har en riktigt härlig seglingsdag. Vi läser, sover, äter, slappar och bara är. Livet är enkelt och okomplicerat. 

Kapten läser högt 

Havet är lika blått som den blåa randen i Colgates tandkräm.

Jag kör min sedvanliga dagliga städrutin. Plocka undan, göra rent toaletten, bädda kojar och torka av durken. Lunchen består av en smarrig macka med tonfiskröra. I dag har jag lite ont i ryggen och i magen. Säkerligen av allt stillasittande som blir när man seglar.  Jag brukar försöka göra lite styrketräning och stretchövningar i båten men nu har jag slarvat (blir lätt så när man är lite tröttis). Fixar en omelett till middag och vilar sedan en stund innan min vakt. Även denna kväll bjuds vi på en solnedgång i rosa skimmer och små sockervaddsvita cumulusmoln.

Min vakt blir inte desto sämre utan bjuder på en blyg halvmåne som kikar fram bakom molnen och en stjärnhimmel i svart sammet prydd med tusentals diamanter. Många gånger kan den egentid som vakterna erbjuder bli till förtrollade stunder då alla sinnen är mer skärpta och naturen är ens enda sällskap.

2017-08-31 Dag 3 136 nm

Lasse väcker mig strax efter klockan fyra. Lasse har haft bra gång i båten under natten, men det kom en liten regnskur som virrade till vindarna en stund. Dags att vakna till men jag är trött och har lite ont i magen som inte är van vid varierande nattarbete. Tar mig lite yoghurt för att lugna ned den. Vinden mojnar och jag försöker trots 2-3 m/s få lite gång i båten. Det slamrar i mast och bom då seglen fladdrar när båten åker upp och ned i vågdalarna. Turligt nog kommer vinden åter efter en timme och Sea Wind pinnar på med 6 knop. Vi är nu ute på Biscaya och har 4000 meter under kölen. Det är svårt att greppa hur djupt det verkligen är. Resan har hittills gått över förväntan. Calm seas and following winds och lyckönskningar från massor av vänner har slagit in och de vindprognoser vi tolkat stämmer med verkligheten. Tack alla ni som önskade oss lycka till. Vägen är preppad med kärlek och omtanke.  Morgonljuset är mjukt och en regnbåge hänger kvar i öster.

Havet ser lite nyvaket ut. Stormis hänger med. Vinden ändrar styrka till och från så jag trixar lite med vindrodret för att hålla rätt kurs. Ibland blir man galen när man inte får till inställningarna på vindrodret, men jag ger inte upp och sätter på autopiloten. Jag kämpar på med Herr Wolfgang (vindrodret). Snart ska vi nog samarbeta lika väl som Sea Wind och jag. Jag väcker Lasse vid halv nio. Min mage har fortfarande inte lugnat ned sig utan gör sig påmind som ett gammalt skoskav. Jag lägger mig och sover en timme och efter det känns allt mycket bättre. Lite mjuk och go havregrynsgröt på det här kanske? Vi tar en gemensam ägg och grötfrukost och det var tydligen precis vad magen behövde. Magen propsar kaxigt på att kräva lite kaffe och kaffe blir det med restriktionen att om den börjar krångla igen så är det slutsurplat. Vi har 21 grader i båten och det är inte mycket kallare ute. Vattnet har fått en härlig ljusblå färg och dyningen från nord för oss upp och ned som en behaglig stund i mammas och pappas hammock i Trollebo (Fam. Walls sommarställe i Ununge norr om Stockholm). 

Lasse läser om antarktis i world crusing destinations. Jag har nämligen en önskan om att få segla till pingvinerna. Vi har ju korsat den norra polcirkeln och kommer att passera ekvatorn så småning om  så det vore ju en bedrift att även passera den södra polcirkeln. Apekatten och kaptens segling från polcirkel till polcirkel… Låter som en fräck boktitel ha ha.

Lasse kontaktar killarna från OSK på kortvågsradion och det känns skönt att få lämna sin position så att det är någon som vet var vi är i fall det skulle hända något. Utöver de muntliga positionsrapporterna på radion lämnar Lasse under sin nattvakt även position till winlink-systemet via HF-radion. Lasse sköter disken medan jag lyxar till det och sätter på dielvärmaren för att få lite varmvatten till en dusch. Mmm, så skönt. När jag ska duscha så kränger båten lite så jag sätter mig på toalettsitsen och låter det varma vattnet rinna från huvudsvålen ända ned till tårna. Det är en rysligt skön känsla. Löddrar in håret och kroppen och tar lite extra hand om de små apekatts tårna som tillbringar mycket tid instängda i stövlar. De riktigt spritter av glädje i dom över att få bli ompysslade. Tänk vad lite varmt vatten kan göra för själen och de små fossingarna. Innan jag flyttade in i båten tog jag mig alltid ett varmt bad varje morgon innan jag gick till jobbet. Njutningen av att slappna av i varmt vatten som räckte för att må bra hela dagen. Snart kan vi till och med bada ute! Vattnet blir varmare och varmare! Nu är det över 18 grader. På håll såg vi valar som blåste och plaskade, men tyvärr höll de sig allt för långt bort för att vi skulle kunna se vad de var för sort. Lasse slängde ut fiskelinan efter båten i hopp om att få lite fisk, men fångsten blev av en annan art…en fågel trasslade in sig i linan och när Lasse skulle hala in och rädda den stackaren fastnade fiskelinan i i vindgeneratorn och linan gick av. Både fågel och vindgenerator klarade sig men fiskelinan tråcklade ihop sig som ett galet litet nystan. Apekatten tog sig an detta trassel med TÅLAMOD. Hör och häpna.

Efter denna incident tog vi en hamburgare till sen lunch och sedan gick Lasse och sov ett par timmar medan jag fortsatte med trasslet till fiskelina. Solen lyser så varmt och gott nu. När Lasse vaknar så fixar han en ”Sundowner”. Vi njuter av den ljumma kvällen och den vackra solnedgången medan Sea Wind tuffar på i 7-8 knop. Innan det är dags för min vakt lägger jag mig och somnar som en stock. När Lasse väcker mig vet jag knappt var jag är och vad jag ska göra. Jag hade somnat så djupt och skönt.

Det märks att vi börjar närma oss land. Här trafikeras farvattnen av stora last- och tankfartyg. Det känns som om det var länge sedan vi såg så stora fartyg. Vi har mestadels sett stora och små fiskebåtar under de senaste fyra månaderna. 

Vi har nu cirka 150 nm kvar till vår waypoint. Vilket skulle kunna innebära att vi kan var framme i morgon om vindarna håller i sig. Det känns konstigt att det gått så fort. Det känns knappt som om vi börjat segla och vips så är vi framme i Spanien! Hola! Tänker på min äldsta dotter Matilda som lärde sig att säga Hola när vi skulle på semester på Lanzarote. Hon var runt två år och söt som en liten docka när hon gick runt och hälsade på alla Spanjorer. Lilla hjärtat!

Vinden vänder sakta från väst till nord så det blir nog lite justeringar på Wolfgang vad det lider. I dag tyckte jag att vi fick till vårt samarbete riktigt bra. Han börjar vänja sig vid en kvinnas hand. Kvällsvakten kändes seg. Det känns att jag inte sovit tillräckligt det senaste dygnet.

2017-09-01 Dag 4 130 nm

Jag väcker Lasse som ligger och snarkar högt och ljudligt i akterruffen. Han är nog precis lika trött som jag. Nattvakten blev lugn tills vi kom in i trafikseparerings zonen där alla stora båtar ska samsa i fyra filer, 2 norrgående och 2 sydgående och så lilla Sea Wind som ska korsa jättarnas väg. Det gick trots allt förvånansvärt bra och de stora jättarna flyttade sig snällt för lilla Sea Wind. En del av dessa fartyg ser ut som öar med alla lysen som lyser upp natthimlen. Lasse får en bra vakt med härlig segling. Kapten har ju lite mer erfarenhet av mötande trafik och nattsegling så för honom är detta ingen match. Kapten låter dessutom lilla apekatten sova en stund extra då han tänkte tråckla sig igen hela autobahn innan apekatten tog över. Min kapten är en snällis.

Vilken morgon jag möter. Redan i arla morgonstund kändes luften alltför varm för mitt ylleunderställ och mina termobyxor. Jippi, det är nu det händer. Den eftertraktade värmen har gjort sin entré likt en primadonna i all sin glans och glamour. Av med kläderna! Nu ska här tas en ”bucket-shower” (man drar upp havsvatten i en hink och häller den över sig) i sittbrunnen. Vattnet är nu 18-19 grader och det är närmare 25 grader i luften. Vi står nakna i sittbrunnen och det är ett lyckligt par som tvagar sina kroppar i solskenet. Det salta vattnet är mjukt och rent och friskt. Det är som om vi tvättar bort våra vinterskal och låter den mjuka sommarkroppen komma fram för att njuta av sol, värme och bad.

Vi länsar fram med spirad genua och storen fixerad med preventer och focken är mittskotad. 

Får man ha det så här bra när man korsar det beryktade Biscaya? Vi bara tackar och tar med glädje emot de förliga varma vindarna som kommer vår väg. Vi firar vår första riktiga sommardag med en gin och tonic trots att klockan bara är tio på förmiddagen. 

Lasse som inte sovit sedan 00.30 borde verkligen gå och lägga sig men han kan inte med att lämna denna fantastiska dag. Han vill bara vara vaken och njuta. Lite senare så somnar han så skönt i solen på fördäck och det var en sömn fylld av ro och lycka. Vinden vrider sig lite och vi låter den bestämma riktning. Vi får se var i Spanien vi landar. Vinden vrider sig igen och nu håller vi kurs mot La Coruna.

Det blir allt lite kyligt under natten så ull tröjorna åker på igen. Vi ser stadens ljus och nu är vi nära.

2107-09-02 Angör La Coruna

Vi forsar fram i åtta knop i en nordostlig vind. Vi har en mångata som vi glider fram på. Vinden avtar och vid fyratiden angör vi La Coruna i stiltje och glider in i hamnen för motor. Kan man få en lugnare angöring? Vi hittar en pontonbrygga som vi lägger oss vid och vi firar vår lyckade seglats med en flaska vin och lite tortillas.

The Bay of Biscay check!