2019-03-29- 04-30 Bahamas

När jag (Susanne) tänkte på Bahamas så tänkte jag att det bara var en enda ö, men i verkligheten består Bahamas utav 700 öar så här finns väldigt mycket att utforska. Vi hade länge funderat på om vi verkligen skulle göra Bahamas då det är en ganska dyrt med incheckning och crusingpermit 300 USD. Nu hade vi dock tid att stanna och utforska dessa öar och få valuta för pengarna. De ursprungliga invånarna på Bahamas var Lucayan indianer(en Arawak stam), men när Columbus angjorde den nya världen 1492 började man genast tillfångata och skeppa ut urinnevånarna och använda dessa som slavar. Det finns många sjörövarhistorier om Bahamas och de pirater (bla den kända piraten Blackbeard) som härskade och terroriserade sjöfarten. Piraterna tog över huvudstaden New Providence och upprättade en laglös stad år 1666 för alla de som befann sig utanför lagens råmärken. Engelsmännen lyckades till slut ta över landet och Bahamas är i dag en självständig stat, men del av det Brittiska samväldet.  

Vattnet är kristallklart, turkost och på många ställen väldigt grunt och fyllt med sköldpaddor, delfiner, hajar och tropiska fiskar i alla de färger.

Great Inagua

Vi älskar det turkosa vattnet i Bahamas

Man undrar hur de vågar ta sig ut till havs i farkoster som denna

Fin arbetsmiljö och säkerhet

Vår första angöring på Bahamas blev Great Inagua som är en av de mindre södra öarna.  Här skulle inklarering ske så vi tog en 15 minuter promenad norrut mot flygplatsen och hittade till slut en industrilänga som innehöll, i nämnd ordning, immigrationsmyndighet, spritaffär & bar samt tull. Här hade man samlat alla viktiga och roliga saker på en och samma plats. Vi togs emot av, synnerligen trevliga, myndighetspersoner och inklareringen gick hur smidigt som helst. De körde oss t.o.m. till banken för att vi skulle ta ut pengar då vi inte hade med oss USD 300 i kontanter. Nu var allt klappat och klart för vår tid på Bahamas. Båten hade ett 12 månader seglingstillstånd och vi hade 90 dagars uppehållstillstånd i passen. 

Kapten redo för att klarera in på Bahamas

Vi promenerade sedan runt i Matthew Town vilket är den enda bosättningen på Great Inagua som har cirka 1000 innevånare. Folket här var synnerligen trevliga och tillmötesgående. Vi pratade med några sköna typer som gav oss tips på vad vi skulle se under vår segling på Bahamas. 

Papayan mognar i den Bahamiska solen

Den lokala snickaren tar sig en liten vilopaus. Här gäller Island-time..

Vi hittade en liten affär för att se vad de hade. Vilket inte var så mycket. Bahamas importerar det mesta och därav är utbudet både sparsamt och dyrt. När vi var på väg tillbaks till båten mötte vi Terry. Hon är en kanadensiska som bott på ön några år med sin man Grant som jobbade för det företag som utvann salt på ön, Morton Ltd. Vi blev direkt hembjudna till dem. 

På en ganska schysst uteplats bjud vi på lite kall dricka. 

Underbara och gästfria människor som vi sen umgicks med i två dagar. 

Terry odlar örter och grönsaker på sin tomt då det är svårt och dyrt att få tag i på de här små öarna

Sea Wind fick färska tomater med sig 

Terry fixar en god sallad till middagen

Susanne och Terry ska ut och snorkla i det kristallklara vattnet och vi fick sällskap en stooor Barracuda 

Grant tog oss med ut till saltdammarna och visade hur de utvann saltet och vi fick lära oss hur det går till att få saltet i havet till det lilla saltkaret på köksbordet. 

Grant och Terry har en stor saltkristall som prydnad på bordet

Långa vägar förbinder alla de olika saltdammarna

Vind och värme spelar stor roll i tillverkningen av salt

Dammarna fylls med vatten från havet och det tar cirka tre månader innan man skördar saltet

Saltet skrapas upp i högar

Saltet lastas och körs till stora depåer

Saltberget

Här skeppas saltet ut från Great Inagua Island

En stor flock med flamingos i en av de gamla saltdammarna

Vi tar även ett besök i fyrtornet på Great Inagua. En av de få fyrar som faktiskt fungerade på Bahamas

Utsikten från fyrtornet

Fyrlampan

Trapporna i fyrhuset behöver lite kärlek

Grant hjälpte oss även med att få tag i diesel, vilket inte var helt trivialt utan tillgång till bil. 

Våra reservdunkar fylls med diesel från tankbilen

Vi fick sedan nöjet att bjuda ut dem till Sea Wind för en ”sun downer” innan det var dags att skiljas åt. 

Terry och Grant på Sea Wind

Ett annat fascinerande möte på Great Inagua var med ett gäng Haitier som seglade sina motorlösa skutor mellan Bahamas och Haiti och bedrev byteshandel. Vad sägs om några säckar vitlök mot ett bättre begagnat kylskåp. Det var verkligen fascinerande att se dessa äkta sjöfarare navigera sina relativt primitiva båtar med hjälp av segel och åror in i den lilla hamnen.

De Haitiska sjöfararna seglar in i hamn en tidig morgon

Båtarna från Haiti har inga motorer utan seglar in hamn

Infästningarna i masttoppen med rep av olika de slag

Kapten på en av de Haitiska båtarna

Innan det var dags att lämna ön så sprang vi också på ett gäng glada skolbarn som lyckliga firade att en av deras lärare vunnit pris som Bahamas bästa lärare. Dom bjöd på dans och musik mitt på gatan utanför skolan. Härligt att se sådan äkta glädje.

Barnen viftade med den Bahamiska flaggan

Den rena tvätten fladdrar i den karibiska brisen

Vi lämnade Great Inagua med varma hjärtan. En bättre start på vår tid i Bahamas kunde vi inte ha önskat oss.

Hogsty Reef

Cirka 50 sjömil norr om Great Inagua ligger en atoll som heter Hogsty Reef. Vid lågvatten kan man se atollens kanter och innanför är det tillräckligt djup för att ankra. Susanne hade sett några magiska bilder på atollen och vi bestämde oss för att ta oss dit. Det gäller verkligen att det är lugnt väder annars bryter sjön över kanterna och man har hela havet som kokar där inne. Under seglingen dit hade vi plattvatten och svaga vindar så vi tråcklade oss in i revöppningen och ankrade upp. Den här upplevelsen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vinden ökade upp till 20 knop och vågorna byggde upp under kvällen/natten. Sea Wind låg och pitchade hela natten och när det väl blev ljust var det bara att lätta ankar och försöka ta sig därifrån. Snubberlinan hade gått av utav allt hävande och ett av stegen på badstegen hade lossat. Som tur var så var det inte djupare än 7 meter och väldigt klart vatten, så Lasse hoppar i vattnet och får tag i steget till badstegen! Well done! Lättade lämnar vi Hogsty Reef och seglar vidare i krabb sjö och med vindbyar med 30 knops ostlig vind. Det är en blöt och skumpig väg till vår nästa natthamn.

Acklins Island Jamaica Bay

Enda båten för ankare i viken

Ensamma i en liten paradisvik tar vi en paus efter den turbulenta natten på Hogsty Reef. Här är vattnet kristallklart och vi simmar med stingrockor som letar mat alldeles i närheten av båten. När vi vandrar på stranden får vi en riktig Robinson Crusoe-känsla. Här ligger fullt av strandade snäckor och drivved och det växer gröna rankor med vackra rosa klockor till blommor som slingrar sig på stranden. 

Lugnet infinner sig när vi vandrar på den öde stranden

Kan det bli härligare än så här?

Det är nästan som en sommaräng i den vita sanden. Att stanna upp ett par dagar ger oss tid till att fixa med båten. När man seglar mest hela tiden blir slitaget på Sea Wind så mycket mer och det är hela tiden någonting som behöver åtgärdas. Belysningen i kompassen hade slutat att fungera så Lasse plockar isär den och kontakterna var formligen uppätna av korrosion. Saltvattnet och den höga luftfuktigheten letar sig in precis överallt! Fix och trix och vips var det nya kontakter och belysningen fungerade igen. När man nattseglar är det skönt att ha belysning i kompassen så man ser vart man är på väg och skulle den andra tekniken fallera så har man åtminstone den vanliga kompassen som backupp.

När det är dyrt och svårt att få tag på gott bröd blir det till att baka eget

Ny snubberlina fixas

Många fina fyrar men inte många som faktiskt fungerar

Yellowfin tuna på kroken. Det här var riktigt smarrigt!

Long Island Clarence Town

Det är inte så ofta som vi seglar med gennacker. Det ska vara vind som inte är för hård och den ska komma från rätt håll. På morgonen när vi ska gå till Long Island så är förhållanden helt perfekta så upp kommer den vackra gennackern. Under dagen ökar vinden, men Sea Wind plöjer fram tryggt i vattnet så vi låter gennackern vara uppe. 

Sea Wind seglar fram i 7 knop

När vi börjar närma oss Clarence Town är det dags att ta ned gennackern innan vi ska gira 90 grader in till ankringsviken. Jag (Susanne) går fram för att dra ned strumpan, men får bara ned den halvvägs. Är jag inte tillräckligt stark tänker jag? Lasse går fram för att göra ett försök, men strumpan kommer fortfarande inte längre än halvvägs ned. Vi brakar fram i sex knop och går mot land. Gennackern måste ned och det är snabbt. Lasse hämtar klätterselen och ger sig upp i masten. Det blåser och Sea Wind kränger fram och tillbaka. Uppe i toppen ser Lasse att strumpan har fastnat i blocket. Det sitter som  berget och vill inte komma ur. Lasse ropar till mig att slå av gasen och Sea Wind lägger sig då tvärs vågorna och gungar ännu mer. Lasse kopplar då loss gennackern från strumpan för att få ned seglet och ropar till mig som står på däck nedanför. Dra in säger han, men jag förstår inte vad det är han vill att jag ska dra in så jag drar i fallet. Plötsligt ser jag den färggranna gennackern falla ned och hamna i vattnet. Dra upp gennackern ur vattnet ropar han medan han försöker ta sig ned utan att slå sig mot masten. Jag ser hur han tappar taget om masten och gungar i sidled. Jag är rädd att han ska slå sig medvetslös mot masten, men han får tag i masten igen och lyckas att ta sig ned utan några större skador. Nu har vi ett stort segel som vi måste bärga och det har hamnat under båten. Jag drar som en galning och vi lyckas tillslut reda ut trasslet med alla tampar och segel och får upp hela gennackern på däck. Hualigen vad det var ruskigt! Gennackern är hel, men strumpan har gått sönder och behöver lagas. Hade vi kunna löst det på något annat sätt? Jo, i efterhand kom vi på flera sätt som kanske hade varit säkrare, men i det akuta läget gör man det man måste för att lösa situationen. Allt gick ju bra till slut och vi har lärt oss att tänka till lite extra trots att det kan kännas svårt att ta sig tiden när man närmar sig grunt vatten eller land.  

Gennackern avsköljd med sötvatten och nu ska den torkas 

Maffig kyrka i den lilla staden

Clarence town är en liten söt by med en liten affär, yacht club och några restauranger. Många sportfiskebåtar går ut härifrån och kommer in på kvällen med sin fångst. När fiskarna rensat sin fisk kastar de renset i sjön och vad kommer då?.....hajarna hajarna hajarna…..massor med hajar som kalasar på allt rens simmar omkring i den lilla hamnen. Jo, man känner att man tittar en extra gång innan man hoppar i vattnet inne i den här viken. 

Mangrove och små sjöar i Clarence Town

Vi möter båten Jammin som vi träffade på förra året i Sankt Anne och det blir sundowners i deras båt. David lär mig att göra goda Margaritas! Vädret är lite ostadigt så vi stannar ett par dagar och tar hand om resterna av genneackerstrumpan som fortfarande satt fast i blocket uppe i masten . You allways meet twice! Är en devis som verkligen är sann för oss långseglare. Här i viken möter vi S/Y Terrapin som vi mötte i Kinsale Irland för två år sedan. De har gjort Europa och är nu på väg hem till USA. Långseglarkretsen är inte så stor.

Exumas

George Town

Nästa stopp på Bahamas blir verkligen en vännernas återförening! I Skottland 2007 träffade Lasse den Nya Zeeländska båten Restless. De genomförde ”the classic malt cruise” tillsammans och Restless seglade även över till Sverige där Lasse och hans exfru Mona och barnen Emma och Kajsa lärde känna de trevliga Nya Zeeländarna ännu mer. Lasse har inte träffat dem sedan 2008 då de seglade runt i Sverige, men nu möttes våra vägar i George Town Bahamas. Det blev ett härligt återseende för Lasses del och en ny och trevlig bekantskap för min del. 

Besättningen på Restless 

Fest hos Sea Wind. Från vänster: Roland, Reg, Lasse, David, Kier, Consie och Nicky

Inte nog med detta härliga återseende. Våra härliga vänner Nicky och Reg på S/Y Blue Velvet of Sark som vi inte sett sedan förra året ankar upp precis framför oss! Happy days och popcorn nights! 

Happy reunion!

Vissa kvällar blev mer suddiga än andra. Reg och den Kubanska cigarren

Det blir snorklig, dykning och vi får t.o.m simma med en vild delfin! 

Helt magiskt att få möta hennes kloka blick Foto: Reg Barker

Hon vill verkligen leka med oss

Jag lägger mig på rygg och hon följer efter och gör likadant

Härlig dykning med vännerna. Susanne vinkar glatt

Butterflyfish

Prickig stingrocka

Man kan förstå varför de kallas braincorall (hjärnkorall)

Reg ute på snorkeltur

Sist och också minst kommer vår svenska vän Mårten med sin båt S/Y Soffi. Han är på väg hem till Sverige igen och kommer segla sin lilla Soffi helt ensam. Vi firar påsk tillsammans med Mårten på traditionsenligt sätt med äggmålning, påskmust lamm, ägg mera ägg och nubbe så klart! 

Mårten har porträtterat Lasse på ägget :)

Seglare hjälper varandra och här har Lasse hissat upp Mårten i masten. 

Herr och Fru Hellman kommer på visit

Tiden i George Town avslutas med en regatta där de vackra lokala segelbåtarna tävlar mot varandra. De har en lång planka som de använder när de ska kränga båten.  

Close verry close

Här ser ni plankan som används för att fördela vikten

Här tar man allvarligt på nedskräpningen. Du kan tom hamna i fängelse...

Stanley Cay

På väg mot Stanley Cay tar vi ett nattstopp i Big Galliot Cay. För att komma dit tar man sig igenom en passage i revet och jisses vilken ström det var här! Här gäller det att hålla tungan rätt i mun! Vind från ett håll och tre knops motström i Cave Cut och Sea Wind gled omkring på vågorna som på halt bananskal. Det är tur att hon har en skicklig kapten. 

3-10 meters djup och vit sand på botten ger havet denna vackra färg 

I Stanley Cay möter vi vännerna på S/Y Kerpa och vi bjuds på födelsedagskalas för Kerstin som fyller år! Stanley Cay är bl.a. känt för simmande grisar och för Thunderbolt grotto där Bondfilmen Thunderbolt spelades in. 

Det lyser vackert från det öppna taket i grottan

Queen angelfish

På stranden går stora grisar omkring och bökar och kommer man med mat i dingen kommer de simmande ut för att hämta maten. 

Griseknoen

I vattnet i Stanley Cay finns det inte bara grisar utan också hajar. Vi hade vid flera tillfällen en stor amhaj som cirklade runt båten. Amhajen är inte farlig så vi får faktiskt simma med den, men man känner stor respekt för de stora hajarna och gillar inte när de blir alltför närgångna.

Amhaj precis vid båten

Man kan simma med dem också

Vi får ett par rejäla regnskurar och fyller vår vattentank med regnvatten. Jag passar även på att tvätta med det regnvatten som blir över sedan vi fyllt vattentanken. De mest vardagliga saker som att få tillgång till vatten eller tvätta lite tvätt blir i en liten segelbåt (utan watermaker) mer av ett projekt när vatten ska hämtas antingen från land eller samlas i form av regnvatten. Man uppskattar verkligen lyxen av att få tillgång till mer vatten än de 300 liter som tanken rymmer. När det kommer en rejäl regnskur låter vi först regnet skölja av salt och annat från båten och sedan täpper vi till dräneringshålen på däcket och öppnar locket till vattentanken. När det samlats tillräckligt med vatten på skarndäck rinner det ned i tanken och fyller den. Om vattentanken blir full låter vi vattnet fylla skarndäck och det kan användas till tvätt eller annan rengöring. Apekatten blir som barn på nytt när hon får leka med vatten och känner sig sååå nöjd när tanken är full.

Vännerna på Kerpa kommer över till Sea Wind och introducerar sushimi. Vi fick en fin Mahi Mahi på vägen så det fanns färsk fisk i kylen. Den färska fisken skärs i tunna skivor och serveras rå och så doppar man den råa fiskskivan i en sås som är soja blandat med wasabi. Det var super enkelt och väldigt gott! Tack Kerpa för tipset. Det har blivit en av våra favoriträtter!

Kerstin och Paul lär oss tillreda Sushimi

O´Briens Cay

Bahamas har många grundområden och sandbankar så det kan vara lite si och så med hur sjökorten stämmer. När vi skulle gå in i sundet mellan O´Briens och Pasture Cay skulle det vara cirka 2 meter djupt vid lågvatten men icke sa Nicke! Här stämde inte sjökortet alls. Vi hamnar på grund och gör ett försök till men det går inte vägen. Det här är ett tydligt exempel på hur sandbankar flyttar på sig efter strömmar och stormar. Vi tar en omväg och ankrar tillslut upp. Här finns ett flygplan som man kan dyka eller snorkla på. Jag (Susanne) har migrän och känner mig allmänt hängig så Lasse tar en snorkeltur och kollar in det lilla sportplanet. 

Dingen har fått nya hyresgäster

Skrattmåsen breder ut sina vackra vingar

O´Briens Cay

Nu förbereder vi oss för att lämna Bahamas och segla till ”Amerikatt” och laddar ned Gribfiler och konstaterar att det är nu eller om en vecka som vädret ser bra ut. Så sagt och gjort blir det nu…