Maine i väntan på ……98 nm 13 juni- 18 juli 2020

I väntan på att Kanada ska öppna sina gränser njuter vi en månad av det vackra Maine. 

It´s all about the Lobster!

Eastport den lilla staden med det stora hjärtat!

Längst öster ut, precis vid gränsen in till Kanada, ligger den lilla staden Eastport med sina 1200 invånare och är därmed den minst befolkade staden i USA. Invånarna består, förutom de infödda, av människor som kommer ifrån många olika delar av USA och som av någon anledning besökt denna lilla mysiga stad och förälskat sig i den och flytta hit. Här går livet i en skön och maklig takt och ingen vet vad ordet stress innebär. Maken på hjälpsamma och trevliga människor har vi nog aldrig stött på! Vi fick en plats på den lilla bryggan och behövde inte ens betala någon hamnavgift och en av de första dagarna mötte vi ett par, Ralph och Beth, som hade sin motorbåt vid bryggan och de erbjöd oss att låna deras bil om vi behövde åka och handla! När man tar en promenad i den grönskande lilla staden ibland de fina små husen stannar människor upp med de dom håller på med för att ta sig tid att hälsa på oss och ha en liten pratstund. 

De bjuder in oss till deras trädgårdar och visar upp sina konstverk och fina trädgårdar trots att Covid lurar bakom knuten. Det känns som om vi befinner i oss en bubbla utav harmoni och kärlek. Vi känner oss hemma! Inte bara för att vi blir så väl omhändertagna utan även för att naturen påminner så mycket om Sverige. Lila lupiner kantar gräsdränkta diken, skira ljusgröna björklöv svajar i sommarbrisen och trutarna glider ovan våra huvuden och skränar så där härligt som de gör på sommaren. Med doften av sommar går tankarna till barndomens somrar ute i Lagboda och jag blir lugn och lycklig. 

Kryssningsfartyg söker hamn!

I dessa Covid-tider befinner sig många kryssningsfartyg ute till havs eller på ankare någonstans i världen för att det inte finns hamnplatser att täcka behovet för alla dessa fartyg. I Eastport öppnade man sin hamn för ett sådant fartyg och det blev stor uppståndelse i den lilla staden när fartyget anlände tidigt en morgon.

Lilla Sea Wind och stora kryssningsbåten 

Sea Wind hamnar på förstasidan i lokalblaskan Quaddy Tides

Vi får besök i båten av Sven Oftedal som är båtkonstruktör och född i Norge, men nu bor här med sin käresta och han bjuder hem oss till sin verkstad/hem och delar med sig av sin fantastiska livshistoria och de fina rabarbern som växer på hans tomt. 

Sven hjälper oss att fylla diesel i våra extra dunkar.

Det blev både rabarberpaj och kräm i Sea Wind utav Svens goda rabarber!

En stilla kväll i Eastport

Tidvatten

Från Eastport kan man se ”the
old sow” (den gamla suggan), den största malströmmen som existerar i den västra hemisfären. Med Kanada på ena sidan och USA på den andra flödar extrema tidvatten mellan Passmaquaddy Bay och Bay of Fundy och den speciella topografin på botten i det här området bidrar till att skapa en av de fem största malströmmarna i världen. De andra är Corryvreckan, Scotland; Saltstraumen och Moskstraumen, Norge; och Naruto malströmmen, Japan. Vi promenerar för att få en bra utkiksplats att se fenomenet och erbjuds att få gå in på ett trevligt pars tomt och vi får tom låna deras kikare för att kunna se bättre! 

The Old Sow

Tidvattenskillnaden här är 5-6 meter och det utnyttjar båtfolket genom att fästa sina båtar vid pålar när det är högvatten och vid lågvatten ligger båten plötsligt på land och man kan göra allehanda underhållsarbete tills nästa högvatten lyfter båten flott igen. 

Lasse är 188 cm så här får ni en känsla för hur stora tidvattenskillnaderna är här

Den ökända dimman i Maine omsluter hamnen i Eastport

Midsommar 2020

Midsommar närmar sig och ska ju firas på sedvanligt sätt så klart. Vi bjuder in Beth och Ralph att fira med oss i båten, men de tycker att vi ska fira hemma i deras hus istället så vi tar med oss mat och nubbe och lär dem nubbevisor och så klart ska det dansas de små grodorna! Beth målar stenar med fina motiv och sedan lägger hon de inne i stan eller vid någon promenadväg och hoppas att någon ska hitta dem och bli glad. Vilken underbar idé! 

Beth´s fina stenar

Beth, Ralph och Lasse 

The apekatt glad över sina fina stenar hon fått till sina barnbarn

Nya vänner tar med oss på en biltur

Ny vännerna Jack och Sherri kom förbi båten en kväll och några dagar senare de bjöd med oss på en biltur i närområdet. 

Jack, Sherri och Lasse hemma hos J&S

West Quaddy Head lighthouse

Dramatiska klippor strax utanför  Lubec 

 

Cutler

Efter 10 dagar i Eastport med hjärtat fullt utav nya vänner motrar vi vidare väster ut mot Cutler. För att komma ut ifrån Eastport behöver man runda Campobello Island som är kanadensiskt eller gå under en alldeles för låg bro så med vår något för höga mast väljer vi att gå runt Campobello Island och blir rikligt belönade med sälar, tumlare och lunnefåglar och vid inloppet till Cutler ligger dimslöjorna som magiska väsen över land och hav. Det är så vackert att man nästan får tårar i ögonen. 

Lämnar Eastport i dimma

Lokala fiskare dyker upp ur dimman

En flock med tordmular

Apekatten styr kosan mot Cutler

Inloppet till Cutler 

Magiska slöjor

Uppankrade inne i Cutler

Kaptenen på skogspromenad i Cutler

Sommaräng i Maine

Sea Wind för ankare i Cutler

Maines beryktade dimma

Det blir ett kort stopp i Cutler och vi ger oss av i den dimmiga förmiddagen. Det är totalt vindstilla och dimman ligger tjock till havs. Ljuden rundas av i den tjocka dimman och man hör klockbojarna klämta ensligt och ljudet från en fiskebåt brummar någonstans i fjärran. En fågel flaxar upp bredvid båten, nästan lite spöklikt, skrämd av vår närvaro. Det känns som att glida fram i en dröm som varken har början eller slut och som omsluter oss i sin suddiga bubbla. Det är full fokus på att undvika alla de hummerbojarna som flyter omkring som i ett boll-hav på IKEA! Vi girar än åt styrbord än åt babord och efter en stund har man helt tappat kursen. I dessa vatten är radar och kompass våra bästa vänner för att ta oss från punkt A till punkt B! När vi slutligen kommit fram till Starboard Cove som ska bli vår ankringsplats för natten ser vi inte många meter framför båten och inne i viken tornar plötsligt en segelbåt upp framför oss. Vi ankrar upp i en vik nära land som vi inte ser eller som kanske inte finns? Med ankaret fäst och motorn avstängd ligger vi och svajar i dimmans kompakta tystnad. I sittbrunnen tar vi en ankardram och bara njuter av den magiska stämningen av att befinna sig i ett rum av ingenting och allt på samma gång!

Skärgårdssegling

Dimman försvann under morgonens tidiga timma och fram kom vackra stränder och gröna kullar och vi kunde lätta ankare och ta oss vidare. Vi seglade till Mud hole point på Great Wass Island i The Gulf of Maine genom en underbar skärgård med små skär och öar. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen för att navigera i den trånga men vackra skärgården. Kallar du det grynna eller böe? Oavsett vad du kallar det är det inget du vill köra på med båten. Mud Hole gjorde skäl för sitt namn och vi försökte hitta en plats i den trånga viken, men Sea Wind var för djupgående och hummerbojarna för många så vi valde att ankra precis utanför vid Mud Hole Point istället. Det var en mer oskyddad plats, men det skulle inte blåsa så mycket och den vind som skulle komma var åt rätt håll. Här sluter även våra brittiska seglarvänner upp och vi får hänga med dem och deras små gulliga taxar Matthew och Stanley under ett par dagar. Första gången vi stötte på varandra var på vägen ned till Kanarieöarna 2017 och sedan dess har vi stött på varandra ett antal gånger. Förra året möttes vi i Maine i Southwest Harbor när vi precis hade tappat vår dinge och de lånade ut sin 3,5 Hk utombordare till oss. Vi bestämde då att vi skulle ses ett år senare på samma plats och lämna tillbaka utombordaren vilket vi gjorde. Det är riktiga vänner det!! 

Parati och sea Wind uppankrade vid Mud Hole Point

Nichola, Simon och hundarna i dingen inne i Mud Hole

Som sagt var hummerbojar är det gott om vilket också innebär att det finns gott om färsk hummer inom räckhåll. En morgon ser vi hummerfiskarna komma och vittja sina burar och Lasse tar dingen och hör om vi kan få köpa några färska humrar. För 20 USD får vi fyra fina humrar och nu ska apekatten lära Nichola att koka hummer. Det blir en eftermiddag med mycket skratt när de bägge hummermörderskorna ger sig in i leken med att tillreda de fyra fina humrarna och till kvällen serveras det färskkokt hummer med hembakat bröd, aioli, majskolv och kallt vitt vin! Livet är allt bra gött! När vinden vrider tar vi oss över till Mistake Island som ligger bara ett stenkast ifrån Mud Hole point och här är den största attraktionen, förutom den vackra naturen, en stor sälkoloni. 

Hummerskolan har börjat

Nicholas första hummer-mord

Simon njuter av den tillagade färak hummern

Mistake Island

När kan vi segla vidare?

Vår plan har ju varit att göra Nova Scotia och Newfoundland denna sommar innan vi styr kosan mot Europa igen, men Kanada vägrar envist att öppna sina gränser.  Varje månad då Kanada uppdaterar sin status är vi lika förväntansfulla varje gång men blir lika besvikna lika många gånger. Säsongen segar sig mot sitt slut och vi funderar hur länge vi ska vänta innan vi måste ge oss av till Europa. Vi bestämmer oss att segla till Southwest Harbor på Mount Desert Island i Maine för att förbereda oss och avvakta besked från Kanada in i det längsta. Här har vi varit många gånger och känner oss som hemma och det är också ett bra avstamp för avsegling norr ut. 

En kille som heter Dave ser vår båt i viken och hittar oss på Facebook där han kontaktar oss. Han kommer ut till båten med fikabröd och en liten flaska linjeakvavit då hans släkt härstammar från Norge. Åter igen slås vi av amerikanarnas fantastiska gästfrihet och hjälpsamhet. Dave och hans underbara hustru Patty kör oss för att lämna in utombordsmotorn som krånglat och åker och handlar med oss och dessutom bjuder oss på middag i deras fantastiska hus vid havet. 

Dave visar stolt upp sin mössa som han fick under Vasaloppet 2007

Apekatten tillagar lite vietnamesiska risrullar

Trevlig samvaro med David och Patty

Mellan 8-11 serveras frukost inne i Southwest Harbor och man betalar så mycket man vill. Pengarna går till välgörenhet. 

En äkta "pop-over" en slags ugnspankaka i muffinsform

I väntan på besked från Kanada passar vi på att njuta av den fantastiska naturen som Mount Destert bjuder på. Acadia National Park har massor med fina vandringsleder på höga berg i snåriga skogar och fina parker med alla sorters blommor och fjärilar. 

Monarkfjäril

Kaptenen på cykeltur

Utsikt från Flying Mountain trailhead

Southwest Harbor 

Visst ser han nästan overklig ut!

Man vet aldrig när man kan handla nästa gång....

Kanada fortsätter att ha sina gränser stängda, men öppnar upp för transit vilket kom att forma våra nya planer. Vi bestämmer oss för att segla igenom Kanada för att sedan ta oss upp till Grönland som nu hade öppnat upp sina gränser för Svenska medborgare. Utav en slump får vi sällskap av två andra svenska båtar, Hilma och Svea, som är på väg hem till Sverige. Den 18 juli sätter vi segel i en skön sydvästlig vind mot Kanadas vatten! Äntligen är vi på väg igen!!!