2017-07-18 Siglufjordur
Vi tar en tur på
stan och detta är verkligen en liten stad. Ett par huvudgator med det mest
nödvändiga så som bank, vinbudin, mataffär och post men inte så mycket annat.
Vi hittar en mysig restaurang nära hamnen och äter en fish and chips till
brunch. Mätta och nöjda (och skinnade) sätter jag fart med att försöka lista ut
hur och var man kan tvätta. Det skulle finnas tvättmöjligheter på campingen
nära hamnen. Hittar ett telefonnummer som ska gå till killen som ansvarar för
campingservicen. Jo då, mycket riktigt finns det en tvättstuga på campingen och
det var bara att nyttja den hej vilt. Nyckeln ligger i en burk på handblåsen
inne på handikap-WC. Om nyckeln låg där var det bara att tvätta och lämna den
åter när man var klar. Halleluja, nu tvättades och torktumlades allt som
behövdes och det doftade nytvättat i hela båten. När man lever på det sättet
som vi gör blir det lilla i vardagen, som t ex en ren tvätt stort och njutbart
i kvadrat.
I dag hade jag och
Lasse lite svårt att förstå varandra och vi deppar lite, eller ganska mycket.
Lasse tar då ut en lapp från min lilla flaskpost som jag fått av mina
barndomskamrater. Instruktionen lyder enligt följande: Ta en lapp om det känns
jobbigt på resan. Lasse tar hand om flaskposten och delar ut dom när det
behövs. Han håller koll på lapparna för att jag inte ska tjuvkika och titta på
alla lapparna på en gång (apekatter är väldigt nyfikna). På lappen jag fick
denna dag skriver Lena att vi har många festminnen tillsammans. Hon minns en
fest hemma på bränslevägen när vi var runt 15-16 år och Roger (en klasskamrat)
spydde på källargolvet och vi hade att göra för att få upp spyorna från
springorna i trägolvet och Lena själv kräktes på mattan på toaletten. Lena
hävdade då att det var skalen från kiwin som fått henne att må dåligt, men vi
andra vet att det var något mer flytande som orsakat hennes illamående. Ha, ha
ja man kan ju inte annat än skratta när man blir påmind om hur de stormiga
tonåren var.
Därmed blir det
slutdeppat och en härlig avslutning på kvällen med grillat lam och sedan
nattisfilm.
2017-07-19 Siglufjordur- mot Hornvik 104 nm
Vi startar morgonen
med att rensa luften efter gårdagen och är överens om att vi är väldigt bra på
att älska varandra, men att vi bägge har egenskaper som vi behöver bli bättre
på att hantera. Vi är envetna, spontana, impulsiva, och har mycket känslor, högt
och lågt, på gott och ont. Ibland pyser det över. Men det löser sig alltid. Det
är något vi i alla fall lärt oss och det ger en stor trygghet i vardagen även
när det hettar till. Vi gör båten startklar och ger oss iväg mot Hornvik som
ligger cirka 100 nm från Siglufjordur. Vi går för motor då det bara blåser 2
m/s och jag fixar amerikanska pannkakor som vi äter på vägen. Lite fiske hinner
vi också med naturligtvis.
 |
| En fin Kolja |
De svaga vindarna fortsätter under våra nattvakter
och havet ligger stilla som spegel medan vi går för motor.
2017-07-20 Hornvik
Vilken fantastiskt
utsikt från sittbrunnen denna morgon! Solen skiner på ett blankt hav och
sjöröken ligger som en mjuk och luddig filt runt de magnifika bergen. Högt där
uppe ser man toppen på glaciären Drangajökul.
 |
| Drangajökul i morgonsol |
Det sjuder av liv. Fåglar av alla
de sorter, stormfågel, sillgrissla, lunnefågel, måsar och havssulor som seglar,
häckar och flyter runt omkring oss. När man tror att Island inte kan bli
vackrare så slår hon oss med häpnad än en gång.
 |
| Horn |
 |
| På väg in i Hornvik |
Hornvik är inte sjömätt hela
vägen in men vi har en bra beskrivning från pilotboken som tydligt visar var vi
kan gå säkert utan problem. Det ligger ett litet rev cirka 100 meter från
stranden på västsidan och det styr vi undan för. Sedan släpper vi ankare på 5
meters djup i fin sandbotten. Ankaret sitter tryggt, men vi har lång dyning
från Grönland som rullar in i viken och vi kränger en hel del. Lasse lägger ut
ett häckankare och vi sträcker upp Sea Wind med stäven mot dyningen och livet
blir med ens väldigt mycket trevligare ombord. Rullningen är nu mjuk och
behaglig.
Viken är otroligt
vacker med sina berg och klippor och en svart sandstrand som utgör centrum av
viken.
När vi ankrat upp så sover vi en stund innan vi steker lite sej till
lunch.
Vi blåser upp dingen och tar oss i land för att utforska området.
Hornvik är ett naturreservat och klassat som en av de vackraste platserna på
Island. Här häckar mellan 5-6 miljoner havsfåglar och här finns också många
andra djur och spännande växter. När vi är på väg in mot land med dingen ser vi
något som rör sig på den svarta stranden. På håll ser det ut som något
mårddjur, men när vi kommer närmare ser vi att det är en fjällräv. Han är så
söt. Räven ser ut som en liten luddig teddybjörn. Han sätter sig ned och ger
ifrån sig ett litet tjut. Springer sedan vidare när han ser att vi kommer
närmare stranden.
 |
| Simsnäppa |
Vi drar upp dingen på stranden och tar oss upp till ängen
bakom strandbrinken. Här är det ett flertal uppställda tält och vi möter några
unga campare. De kommer från Reykjavik och har vandrat genom området från
Isafjordur och kommer senare att bli upplockade med båt här i Hornvik. Här är det grönt och fullt med vackra sommarblommor. En härlig kontrast till de vassa klipporna ute på udden.
 |
| Vulkanisk sand |
Det finns även en fin stenstrand där vacker drivved blandas med
mjukpolerade stenar. Vi ser en stor flock med ejdrar som i sakta mak glider på vattnet
längs stenstranden. På stranden finns även en ”safety-hut” där man kan ta
skydd i dåligt väder eller om man blivit strandsatt. Vi har sett dessa orangea
räddningskapslar lite här och var längs den isländska kusten och man kan förstå
att de är oumbärliga när vädret slår om och havet visar sig på sin värsta sida.
I denna räddningskapsel finns det mesta man kan behöva vid en akut
nödsituation. Det finns kommunikationsradio, mat, kortspel, sängar med
sovsäckar och böcker för att klara sig innan hjälp anländer.
Ute på udden är
klipporna vassa och svarta och här häckar massor av fiskmåsar. Naturen på
Hornvik är verkligen unik och mångsidig. Hemma i båten igen blir det en lugn
kväll då vi bägge är trötta efter dygnsseglingen. Vi ligger och gungar lite
lagom på våra bägge ankare och vaggas till sömn.
2017-07-21 Hornvik- Sudereyri 40 nm
I dag är det helt
vindstilla och det duggar lite. Vi tar en mysmorgon med kaffe i sängen och ett
kapitel i boken sedan blir det frukost, städrutinen och vi lyxar även till det
med en dusch. Vi tuffar iväg för motor men stannar upp vid inloppet av viken
och slänger ned kroken. Enligt vår pilotbok skall det varar bra torskfiske
just här. Det är ju helt magiskt med fisket här på Island. Släng i kroken och
dra upp den full med fisk. Lasse får upp sej och fina torskar varav den ena säkert
är på 10 kg.
Nu får det inte plats med mer fisk i kylen. Han får avvakta med
sitt fiskande ett tag. Vi tar oss till Sudereyeri som ligger i Sugandafjordur.
Vägen dit blir tidvis för gennaker men mest motor. Det är en liten fiskebåts
hamn. Vi lägger till vid en betongkaj med fenderplanka. Det är ju fredag idag
så vi tänkte att det vore trevligt att gå på puben och ta en öl. Vi pratar med
en fiskare i hamnen och han berättar att det finns två gator i stan och puben
ligger på den övre. Det var inte säkert att de hade öppet, men jo visst det var
ju fredag så den var säkert öppen. Ha, ha vi promenerar fram i denna metropol
och finner puben. Tar oss in och frågar om vi kan beställa en öl. Bartendern
tittar på klockan och säger att det inte går för de stänger klockan 22.00 (kl.
var strax innan 22.00) och dessutom ska han jobba tidigt i morgon också. Ha, ha,
en pub i hela stan som dessutom stänger klockan tio en fredagskväll. Det är
skillnad på stad och stad kan man väl lugnt säga. Här i stan så handlar allt om
fiske och allt annat är underordnat.
2017-07-22 Sudereyri- Talknafjordur 39 nm
Det är lugnt och
stilla ute när vi vaknar. Navtexen säger att det ska bli sydostlig vind 10-18
m/s medan gribfilen säger nordvästlig vind 5 m/s. Vi dividerar lite hur vida vi
ska gå vidare eller avvakta men beslutar oss för att gå. Jag tyckte att vi
skulle lita på gribfilen medan Lasse var lite skeptisk och höll mer på
Navtexens meddelande. Vi tankar diesel och vatten och ger oss av. Det har
blivit mycket motorgång här på Island då vindarna har lyst med sin frånvaro. Vi
får en underbar segling i slör under ett par timmar och solen skiner och allt
känns underbart, men när vi rundar udden för att ta oss in i Talknafjordur
sätter helvetet igång. Vindarna formligen rusade ned för bergen och möter oss
rakt i näbben med stadiga 18-20 m/s och 25-26 m/s i byarna. Sea Wind kränger i
vinden och havet piskar upp sjöar som översköljer oss så att vi knappt kan se.
Ögonen svider av de hårda stänken av saltvatten som konstant kastas upp i våra
ansikten trots tappra försök att skyla oss med kragarna och kapuschongerna på
våra jackor. Autopiloten orkar inte hålla kursen så fort den hårda vinden
kommer lite från sidan så Lasse får handstyra ute i det stänkande infernot. Han
håller upp båten mot vinden och sjöarna så att hon får lite stöd av den revade
storen utan att lägga sig ned. Till slut får vi ta ned allt segel och bara gå
för motor och man kan höra hur motorn kämpar för att sakta ta sig fram i ett
par knop. Det ser ut som en skräckfilm när Lasse står vid rodret och möter de
översköljande sjöarna och den hårda vinden. Det viner i riggen och
vindgeneratorn ger ifrån sig ett dovt sugande ljud som jag aldrig tidigare
hört. Jag håller upp två fingrar mot pannan och utbrister att jag hädan efter
ska lita på Navtexen. Ett par timmars gång i detta inferno, men när vi kommit
in en bit i Talknafjordur så avtar vinden och vi kan pusta ut. I det lilla
smala sundet man ska passera innan man kommer till hamnen ligger ett litet hus på
sydsidan och när vi seglar förbi huset kommer hela familjen ut. Föräldrar, barn
och hunden springer ut och vinkar till oss. Kameran kommer fram och bilder på
oss tas. Det visar sig att vi är den första segelbåten som kommer in detta år
så vi blev en extra krydda till deras lördagsnöje. Väl inne i hamn så är det
lugnt och vi kan lägga till utan problem. Puh!
Lasse som tagit de värsta
sjöarna och slitigt vid rodret sätts i soffan och jag lindar in honom i en filt
och förser honom med lite chips och ett glas vin medan jag lagar en fantastisk
torskrygg med vitvinssås. Det känns aldrig så gott med mat som efter en sån här
prövning. Efter ett tag som så knakar det i förtöjningstamparna och vi får ge
ytterligare slack innan lågvattnet är som lägst. Sen kan vi avsluta kvällen med
filmtajm innan nattis.
 |
2017-07-23 Talknafjordur
Färskvattenpumpen
har gett ifrån sig lite konstiga ljud ett tag, men igår bestämde den sig för
att säga upp sig. Lasse plockar isär och försöker lokalisera problemet medan
jag tar med en tur ut i denna metropol där det bor 300 personer. Här finns det
en simbassäng som är uppvärmd av varma källor, matbutik som har öppet vardagar,
lokal fiskbutik med självbetjäning som erbjuder ”ferskur fiskur”, restaurang
och dessutom naturliga ”hot-pots”. Lasse konstaterar att det är micro-brytaren
som gett upp och han försöker sig på en ”by-pass” och dessutom så installerar
han den manuella vattenpumpen som legat i hans ”att göra” påse sedan avresan. Sagt och gjort.
 |
| Den trilskande vattenpumpen |
 |
| Häri ligger felet |
 |
| Nu sitter den manuella pumpen på plats |
Vi går till
simbassängen vid sjutiden och det var så härligt att glida ned i det varma
tempererade vattnet. I badet träffar vi en svensk tjej Sarah som bor på Island
med sin isländske pojkvän Gunnar. Hon berättar att det är här i bassängen som
alla träffas och skvallrar. Hon säger att det är en stor skillnad att bo i en
liten stad på Island jämfört med hennes hemstad Stockholm. Hon menar att livet
är lite enklare här. Det som händer utanför fjorden är inte så viktigt utan det
är mer här och nu som betyder något. Isländarna brukar säga att ”bergen skyddar
dig mot allt” och på sätt och vis kan man förstå känslan av att livet i den
lilla fjorden är det enda viktiga och då blir bevarat utan influenser från
yttervärldens press och stress. Vi bjuder hem Sarah och Gunnar på middag i
båten i morgon för att få höra mer om livet på Island. Det var länge sedan som
jag kände mig så ren som efter badet i kväll. Nu fick vi verkligen ligga i blöt
och lösa upp all ackumulerad smuts. En snabb dusch i båten i all ära men att
ligga i blöt och njuta av drygt 40 gradigt vatten någon timme slår det med
hästlängder!
Vi tar middag på
stans enda krog och beställer pizza. Här har de bl.a. ostpizzza som serveras
med sylt. Riktigt gott men lite märklig combo.
2017-07-24 Talknafjordur
Vattenpumpen
trilskas igen och Lasse jobbar lite på
sin ”by-pass”. Jag tvättar Sea
Wind fin efter den stormiga seglatsen och vistelsen i Husavik. Solen skiner och
det är runt 20 grader, en riktigt härlig dag!
Det kom en man ner
till hamnen och pratade med oss och vi förstod
att han ville att vi skulle flytta på
oss, men var lite för snäll för
att säga det rätt ut. Vi låg under den bästa kranen
nämligen. Vi undrade om han var hamnkaptenen, men det var han inte. Han sa: I
Own this town! Have you seen my fishshop? Vi skrattade gott och tänkte att han skojade väl bara, men det var sant visade det sig. Hans
far ägde hela byn och mannen vi pratade med skulle
ta över stan. Han gjorde det mesta i byn. Han var hamnkapten, tog hand om
fisket, klippte gräsmattor och
var trots sin ställning en enkel och ödmjuk man. Vi får Sarah och Gunnar på
middag och jag har lagat (hör och häpna) torskrygg, kokt potatis och blomkål,
vitvinssås och rostade hasselnötter och en jordgubbsdessert. Sarah och Gunnar
har med sig vin och god Isländsk öl; Einstök (enstaka). De två härliga
ungdomarna med livet framför sig förgyllde vår kväll med historier och skratt. Tack
för ett härligt möte!
 |
| Gunnar och Sarah |
 |
| Gunnar skriver på isländska i vår gästbok |
 |
| Kan rekommenderas |
2017-07-25 Talknafjordur
Nu är det dags att
klippa Lasse med trimmern igen. Han sitter på kajen på en gul pollare med en
cape och ser ut som riddar Cato när jag trimmar till hans tjocka kalufs. I dag
ska vi gå till de varma källorna Pollurinn som ligger ute i naturen och besöks
mestadels av lokalbefolkningen. Det är en skön promenad på 4-5 km på en grusig
landsväg.
Vi passerar vackra stränder och ser och hör strandsnäppan ljuda sina
märkliga kvitter.
Källorna ligger lite uppe på höjden så man har fin utsikt
över fjorden. Det är tre små baljor med vatten i olika temperaturer, den
varmaste håller runt 50 grader. Det är ett annat par där när vi kom dit men de var
strax klara och så hade vi dessa varma källor för oss själva. Helt magiskt att
lägga sig ned i det varma vattnet som värmts upp av jordens inre och se ut över
den vackra fjorden. Det infinner sig lugn och harmoni och jag undrar om man kan
känna sig mer avslappnad än så här.
Väl hemma igen tar vi oss glass och kaffe i
sittbrunnen i det fina vädret. Ja ha, vad hur ska man tillaga fisken till
middag i dag då? Jo det blir en fisksoppa med tomatbas. Mums! Kvällen består av
lite bloggskrivande och redigering av bilder. I morgon ska vi vidare ut på
havet och det känns lite vemodigt att lämna Talknafjordur och dess rara
människor.
2017-07-26 Talknafjordur- Arnarstapi 84 nm
Vi ger oss av från
Talknafjordur vid niotiden. Solen glittrar genom den täta dimman som omger
fjorden. Det är lugnt och stilla.
En liten bit ut i fjorden lättar dimman och
bergstopparna träder fram i solskenet. Solen bildar en regnbåge i den vita
dimman. Vi ska nu ta oss cirka 80 sjömil så det blir en lång dagsetapp. Island
bjuder på vackert väder. Solen skiner från klarblå himmel och det är riktigt
varmt och skönt. Vinden är svag så det blir motorgång till en början.
Strax
utanför fjorden tycker Lasse att jag skall testa fiskespöt med den nya rullen. Jag
gillar ju att fiska. Vi börjar med en harpa, d.v.s. en lina med flera krokar
längst ner. Jag får ett rejält napp nästan omedelbart och vevar på för att få
upp den rackarn. Helt plötsligt lossnar den, eller snarare harpan från
linan vid en svirvel som inte klarade trycket. Så nu simmare en stackars fisk
omkring med en blytyngd och 5 krokar på en lina. Vi byter till pilk och innan
den nått botten får jag napp igen och har strax fått upp tre fina torskar.
Lasse måste pröva också innan vi går vidare och vips har vi fyra torskar.
Nu
får det varar nog för denna gången. Vi går vidare för motor och ibland kommer
det vindbyar som hjälper oss att segla. Under kvällen tätnar dimman åter och vi
ser bara så långt som till nästa dyning. Jag har fortfarande svårt för dålig
sikt oavsett om det är dimma eller mörker och jag känner mig lite kymig. Jag
spänner mig och har svårt att slappna av och blir trött. På öppet hav har jag
inga problem med dålig sikt utan det är kustnära eller när vi ska angöra en ny
hamn som jag stressar upp mig över att vi ska gå på något eller att något annat
ska hända. Ja, ja jag ska väl också få vara lite skrajsen ibland. Jag får öva
på det och lära mig att det normalt inte är någon fara. Dimman lättade precis
vis Snaefjelljökull och vi får se den mest fantastiska skådespel i kvällssolen.
Här är det mycket märkliga vindar. Först är det 2 m/s i en halvtimme och sedan
15 m/s i en halvtimme och sedan tillbaks till 2 m/s. När vi rundar udden till fjorden vi ska in
och angöra natthamn går vi rakt in i tjocka och det blåser 8 m/s rakt i näbben.
Det här är precis det som jag vill undvika. Ny hamn, mörker, dålig sikt och
vinden rakt i näbben. Tur att Lasse är så cool. Vi går in för motor och
försöker hitta ljuset från fyren som ska leda oss in hamnen. Det går ju bra så
klart. Vi hittar in hamnen och lägger oss långsides några fiskebåtar. Åh,
känslan av att komma i hamn är riktigt go! Klockan är 01.30 och vi tar oss en
whiskey och poppar lite popcorn och avslutar på så sätt en lång dagsetapp.
2017-07-27 Arnarstapi- Reykjavik 56 nm
Vaknar av att det
är lite russel i fiskebåten närmast oss. Lasse går upp och pratar med fiskaren
och bjuder honom på lite kaffe. Efter en stunds snack så går han ut för att
pröva fiskelyckan och vi flyttar in ett hack. Dimman har lättat och solen
skiner från klarblå himmel och hamnen ser väldigt mycket mer inbjudande ut än
när vi kom hit igår. Den lilla hamnen har verkligen en unik utformning och
omgivning med stora stenstoder liknande raukar fast med en stensort som ser ut
som hopbyggt lego och klippor av samma sort. Det ser nästan ut att de ska falla
isär vilken sekund som helst. Snaefjelljökull lyser upp sceneriet med sin
vackra vita glaciär. Nu blir det frukost i sittbrunnen och sedan en promenad i
den spektakulära miljön.
Som på många ställen på Island är det här en plast där
tusentals fåglar häckar och man kan se deras ungar som sitter på grunda
klippavsatser. Konstigt att de kan sitta där utan att ramla ned när det blåser
från havet.
När vi ska kliva tillbaka i båten lyckas jag tappa solskyddet på
kameran i vattnet. Vi gör några försök att få upp det men lyckas inte så packar
ihop oss och går mot Reykjavik. Liksom igår ändrar vinden styrka till och från
så vi går för motor och seglar växelvis. När Lasse lägger sig och vilar så ökar
vinden till 15-16 m/s så jag revar genuan och släpper lite på storen för att få
lite bekvämare gång i båten. Vi far fram i 8 knop och apekatten känner sig
mäkta nöjd. När vi närmar oss Reykjavik lyser det som guld i horisonten och när
vi väl är framme förstår jag att det var konserthuset vid hamnen som
återspeglade kvällssolen. Det är lugnt och stilla när vi kommer fram och Lasse
gör som vanligt en riktigt snygg tilläggning. En fickparkering baklänges mellan
två holländare och en polack. Ett par tortillas som kvällssnacks och sedan blir
det nattis.
2017-07-28 Reykjavik
Nu är vi i
storstaden och har en massa projekt som måste fixas innan vi lämnar Island.
Prioritet nr 1 är att få våra gasolflaskor fyllda. Det är ju så att standarden
på gasolflaskor är olika i olika länder och till och med så att det förekommer
flera nationella standarder i samma land. M.a.o. svenska flaskor kan normalt
inte bytas eller ens fyllas i andra länder då anslutningarna och ventilerna är
annorlunda. Men nu har vi snart förbrukat all gasol på våra tre st. 5 kg
flaskor och dom måste fyllas så att bakning och matlagning kan fortgå. Lasse
drar i väg på uppdrag fixa gasol till vilket pris som helst. Allt går om man
bara vill och är tillräckligt enveten. Han hade redan varit i kontakt med OCC’s
port officer på Island via mejl för att kolla om vi kunde få våra flaskor
fyllda på något vis. Han i sin tur svarat att det skulle säkert gå, han skulle
kolla med sin kompis och återkomma, vilket han sen aldrig gjorde, trots flera
påstötningar. Vi undrar fortfarande vad som hände där. Nåväl, själv är ju bäste
dräng. Första turen gick till närmaste bensinmack för at kolla var man kunde få
tag i gasolprylar i största almänhet. Därifrån gick färden till fots och buss
till ”Husasmedjan” en lokal variant på Hornbach. Dom hade inte så mycket att
komma med men visste en firma som hade GAS TEC. Bingo !!! Efter lite irrfärder på buss 12 och 16 och fel adresser men med
hjälp av Google map och en telefon så kom han till slut fram till GAS TEC. Och
vad händer väl där? Framför honom vid disken står en man med en bit slang och
samma reduceringsventil som vi har på våra svenska 5 o 6 kg flaskor. Är han
också ute i samma ärende. Nä, det visar sig att på Island så har dom 4, eller
var det 6 olika modeller på kopplingar och flaskor. Bl.a. "svenske
kopplingen" som sitter på samma flaskor som vi har. Så det var bara att
byta våra tomma flaskor till 3 nya. Finns inte överallt men i specialbutiker
som t.ex. GAS TEC och bensinstationerna N1 och Shell. Island måste mao vara ett
av få länder där man obekymrat kan segla omkring med svenska flaskor.
 |
| Nya svensk / isländska flaskor |
Jag besöker
Vinbudin, fixar ett nytt solskydd till kameran (som jag lyckades att tappa i
sjön).
Internet är ju fantastiskt. Jag bara googlar upp kamerabutiker och Vinbudin
och ger mig av. Vinbudin hittade jag snabbt som attan och provianterar vin och
öl trots att det svider i plånboken. Fotobutiken jag googlat upp hade inget
solskydd men föreslog en annan fotobutik längre bort. Jag travar iväg och
hittar en riktigt bra pecialbutik för just Nikon och de har det jag sökte. När
jag går därifrån ser jag en teknikbutik och kom att tänka på att det ju någon
teknik-moj som vi skulle ha till vattenpumpen. Det fanns bild på den på
facebook så jag stövlar in i butiken. Det är som att komma in i en
smågodisbutik för tekniknördar. Den äldre herren bakom disken bär en färggrann
fluga och har runda glasögon och ser ut som Oppfinnar-Jocke. Jag visar honom bilden
av microbrytaren (som det tydligen heter) och han vänder sig om där han har en
hel vägg full med en massa små plastlådor (med teknik-mojar av alla de slag).
Han plockar fram något som ser ut som en svart liten skalbagge. Den ser inte
riktigt lika dan ut som den som var på bilden på facebook så jag ringer Lasse
och frågar om det kan funka ändå. Jag skickar över en bild till Lasse på den
lilla svarta skalbaggen och Lasse, som är mållös av undran över att jag
överhuvudtaget tänkt på microbrytaren och dessutom frivilligt gått in i en
teknikbutik, säger att det nog kan fungera. Köper den lilla skalbaggen för
cirka 30 kronor och vandrar vidare.
 |
| Apekattens teknikbutik |
När jag är ute och promenerar hittar jag
den första matvarubutiken med vettiga priser här på Island ”Brutto”. Vi är så
nöjda med alla våra slutförda projekt idag! Gasolflaskor bytta, nytt solskydd
till kameran, en liten skalbagge (microbrytare) till färskvattenpumpens
tryckvakt. Vi tar en kall öl och en tonfiskmacka innan Lasse tar sig an den
lilla skalbaggen. Han monterar in den i tryckvakten och den fungerar klockrent.
 |
| Gamla och nya "skalbaggen" |
 |
| Nya "skalbaggen" på plats |
Jippi! Vilket dream team vi har varit idag. Vi firar våra lyckade uppdrag genom
att gå ut på stan och äta och då blir det INTE FISK! Vi hittar en mysig liten
restaurang ”The Staff” med gemytlig atmosfär och engagerad personal och väldigt
god mat. Mätta och nöjda strosar vi vidare på stan och går in på Dillon Whiskeybar
där det spelas jazzmusik. Stället är packat med folk av alla de slag och man
kan se att här är det människor som gillar musik. Det diggas och sjungs med
hela kvällen. Vilken lyckad dag och kväll! Ibland känns det bara som om livet
är för bra för att vara sant och idag har det varit en sådan dag.
2017-07-29 Reykjavik
Mysfrukost och
sedan iväg till Brutto och proviantera. 18000 ISK låter ju hemskt men vi fick
väldigt mycket för pengarna. Vi har en hopfällbar kärra med hjul som vi brukar
använda när vi ska handla. Den är verkligen super! Vi hade från början två
stycken men den ena har vi tyvärr fått kassera för att den gick sönder. När vi
var på väg hem med alla matvaror och nästan framme vid båten så gav även denna
kärra upp. De små hjulen var helt slut och vi fick bära hem maten sista biten.
Det blir till att införskaffa något nytt hjälpmedel för proviantering.
Jag upptäcker att hamnen
hade en enorm tvättmaskin som tog 10 kg tvätt så jag tvättade all smutstvätt.
Vi packade ihop dingen, fyllde vatten, gjorde en motorcheck och fyllde på lite olja
och förberedde oss för avgång i morgon. Vi hade ju fortfarande fisk kvar i
kylen så det fick bli torsk med röd pesto. Det var gott med lite nya smaker på
fisken. Vi turistar lite i Reykjavik och tittar på kyrkan och lite andra
byggnader och hamnar tillbaks på Dillon Whiskeybar där det åter var härlig
livemusik. Det känns som om musik har blivit en stor del av vår resa. Det
återspeglar kulturen och människorna på ett härligt sätt och vi njuter bägge av
att lyssna på musik. Livemusik är speciellt för den stunden som man upplever
kommer aldrig mer igen på exakt samma sätt utan är ett samspel mellan de
musiker och publik som är där just då. Reykjavik är en riktig party-stad och
när vi traskar hemåt är gatorna fulla av (mestadels) hyfsat berusade ungdomar
som är glada i hågen.
2017-07-30 Reykjavik- mot Vestmanöarna 111 nm
Vi grundar med
frukost och ger oss sedan av mot Vetsmanöarna. Vi får en härlig slör/läns i
cirka 40 nm vinden är nordostlig 8-12 m/s. Solen skiner och vi har det bara
bra. När vi passerar den sydligaste udden på Island dör vinden och vi får
starta motorn. Udden är vacker med sina klippstoder och ånga som ryker upp ur
jordens innandöme. Här ligger flera geotermiska kraftverk.
Vi får sällskap av
en massa havssulor en bit på vägen. Innan han tar sin frivakt lyckas Lasse
bjuda på en burksoppa till middag som inte hör till det bästa vi ätit. Hu, en
del konserver är ju helt okej men denna var som osmakligt snor. Södra delen av
Island är karg och brunsvart. Här finns inte mycket annat än stora lavafält.
Inga små söta byar utan en lång kust med klippformationer av lava som sträcker
sig långt in i land. Här flyger havssulan med sin långa, slanka kropp som lyser
vitt i kvällssolen. Deras graciösa vingar för dem genom luften och deras huvud
lyser gult som solen. När de ska fånga fisk dyker de ner i vattnet med
raketfart och det är svårt att förstå att de inte knäcker både vingar och nacke
när de bryter vattenytan med sådan kraft. Under min vakt fördriver jag tiden
med att prata i telefon, läsa, skriva och njuter av den vackra utsikten från
sittbrunnen. Kvällssolen skapar en gata av guld i vattnet bakom mig när den
sakta sänker sig ned i havet. Det är nästan att jag tror mig höra att det
fräser i havet när det guldgula klotet går ned. Jag väcker Lasse vid 00.30 och
hans vakt blir av ett helt annat slag.
När Lasse tar över blåser
det upp och sjön blir krabb. Det skumpar i båten och jag kan omöjligt sova då
båten kränger något vansinnigt. Lasse kämpar med vindar som ändra styrka och
riktning och revar och hissar om vart annat. Lasse väcker mig vid 05.30 så jag
fick en extra timmes frivakt av min käre make, men jag är väldigt trött ändå.
Nu mojnar vinden igen och det blir motorgång den sista biten till Vestmanöarna.
När vi närmar oss sticker det upp som vassa små toppar här och var. Det är
några av de 15 stycken öar och skär som utgör Västmannaöarna.
När det bara är
någon sjömil kvar tills vi är framme väcker jag Lasse. Enorma klippor av ett
helt annat slag än de vi tidigare sett tornar upp och omger hamninloppet.
Inloppet till hamnen är trångt men fantastiskt vackert. Här ute på finns de
största kolonierna av lunnefågel och sillgrissla och de är så många att de ser
ut som flugsvärmar.
 |
| Ser ni dom små fåren i det gröna |
 |
| Fåglar överallt |
 |
| Här har det läckt. Gör om gör rätt !!! |
2017-08-01 Vestmannaöarna Hemön
Det var inte mycket
fart i den här båten förrän efter tolv idag. Som dansken sa: Svensken är bäst
efter 12. Regn i luften idag och lite sega så det blir lite jobb med budget och
kvitton. Puh, det är inte så lätt att hålla reda på alla kvitton och valuta
skillnader men vi börjar få kläm på det i alla fall.
Vi har livliga
diskussioner om när vi ska lämna Island. Jag känner mig lite orolig att vi ska
komma ned så sent till Biscaya att vi hamnar i en massa höststormar medan Lasse
är mer lugn och säger att det kommer att ordna sig. Jag känner mig trots hans
lugnade ord lite stressad över att vår färdplan skjuts fram. Vi har tillbringat
en månad på Island och det var inte direkt planerat, men väl värt varenda
sekund. Planen var att vi skulle gå till Färöarna, Yttre Hebriderna och sedan
Irland innan vi tar oss över Biscaya. Vi försöker hitta en plan som vi bägge
trivs med så det blir nog att vi går direkt till Irland från Island och skippar
Färöarna och yttre Hebriderna för att vinna lite tid.
Vi tar sen en promenad och sonderar terrängen och lite lämningar från det stora vulkanutbrottet här 1973.
 |
| Minnen från vulkanutbrottet 1973 |
 |
| Det här är resterna från det sista huset som kollapsade |
 |
| Islänningar älskar att pynta sina trädgårdar |
 |
| Trångt när kryssningsbåtar skall in eller ut |
 |
| Palle |
 |
| Jan |
 |
| En leverans av Tuborg som tack för sjökort och middag |
I dag tar vi oss
upp på vulkanen Eldfell som hade sitt senaste utbrott 1973 och pågick i flera
månader då stora delar av ön blev täckta av lava och aska. Vissa hus som bara
delvis hamnade under lavan finns fortfarande bevarade här på ön för att minnas
det som hände. Alla invånarna på Hemön blev evakuerade under utbrottet och de
som blev av med sina hus fick pengar från staten att kunna köpa sig eller bygga
nya bostäder. Många flyttade dock från ön till fastlandet för att minnena från
utbrottet varit så hemska.
Det är en fin
promenadväg upp på vulkanen och man kan känna att jordens inre är nära då det
fortfarande strömmar upp varm luft i jordskorpan uppe på toppen. Utsikten över
Hemön som man får från vulkanens topp är otroligt vacker och man ser tydligt
var lavan haft sin framfart.
Hemma i båten igen jobbar Lasse med att täta
mantågsstöttorna då det visat sig läcka på fler ställen än bara i förpiken. Det
finns verkligen inget som är så irriterande som när det läcker in vatten
uppifrån i båten. Det är ett flertal stöttor som behöver tätas och Lasse
förbereder samtliga genom att ta bort rester från den gamla tätningen. Storseglet behöver också lite kärlek då det blivit mycket slitage vid översta travaren.
Travaren flyttas till skeddan och seglet lagas och förstärks.
Kvällen
avsluts med lite filmtajm.
2017-08-03 Vestmannaöarna Hemön
I dag blir det en
jobbardag. Lasse fortsätter med att täta mantågsstöttor och jag skriver en
artikel om Island som skall skickas till OSK och JRSK. Jag tar även en tur till
Brutto och provianterar för överfärden till Irland. Vi tittar på lite
väderfiler och det ser ut att bli en bra översegling om vi lämnar Island i
övermorgon.
 |
| Susanne i skrivarstugan |
2017-08-04 Vestmannaöarna Hemön
Förberedelserna
inför överseglingen till Irland fortsätter och jag handlar det sista och
förbereder köttfärssås. Lasse lagar en trasig travare i storseglet. När vi
håller på som bäst så kommer två unga killar som vi pratat med tidigare ut på
bryggan och erbjuder oss en tur runt ön med deras (galet snabba) motorbåt. Dom
visar många sevärdheter, berättar anekdoter och historia kring öarna och dess
egenheter vad gäller både folk och fä. Då det i helgen är det årets största
festival ”Þjóðhátíð” här på Hemön så pratade dom sig också varma
om den. Det startade i samband med ratificeringen av Islands konstitution år
1874. Det skulle firas på fastlandet men det var så dåligt väder att
innevånarna på Hemön inte kunde ta sig till fastlandet så de ordnade ett eget
firande. Det blev en årlig tradition och utvecklats till att bli en av de
största festivalerna på Island och Hemöns 4000 innevånare blir under tre dagar ca.
17 000 innevånare. Dom flesta tältar inne på festivalområdet och
lokalbefolkningen har en egen tältstad med gator och nummer på tälten. Här
bjuds man in på lokala specialiteter som rökt lunnefågel, rutten haj mm. Man
minns numera också Eldfells utbrott vilket manifesteras med fackeltåg upp på
kraterkanten som avslutning på festivalen som pågår från fredag till söndag
första helgen i augusti. Enligt informationen på nätet så är de ”tree days of
total dissorder” och det poängteras att man inte får glömma köpa tillräckligt
med sprit innan Vinbudin stänger då det kan bli både kallt, blåsigt och
regnigt. I och med den stundande festivalen så tar våra nya unga vänner tillfället
i akt att visa de gästerna sin fina ö. När vi åker ut med båten passar vi på
att fråga om de små fåren som betar högt uppe på de små öarna omkring Hemön.
Hur får de upp dem på öarna? Det är ju så branta sluttningar. Hör och häpna,
men fåren hissas upp tre och tre i fisknät. Stackars små fåren bäääää. På
varenda liten ö finns det små stugor och det var jaktstugor för jakt på
lunnefågel. Bu hu de mördar och äter upp mina Puffins!! De fångar dem med håv
och killarna berättar att det är svårt att vrida nacken av fåglarna när man gör
det för första gången. Fåglarna tittar på en med sina små ögon och ser ut att
säga: Ska du verkligen göra det här mot mig?
Vi kör förbi
elefantklippan som verkligen ser ut som en elefant som står och dricker vatten
med sin snabel med sin skrovliga hud. Öarna runt om har också gott om läckra grottor.
 |
| Våra två guider |
 |
| Olika typer av lavaformationer |
 |
| Ser ni elefanten ? |
2107-08-05 Lämnar Island
Det är med blandade
känslor som vi lämnar Island. Detta vackra och magiska sagoland med alla
trevliga islänningar lämnar vi nu för något annat söder ut. Vi ser fram emot
våra nya äventyr men kommer alltid att lämna kvar en del av våra hjärtan på
Island. Vi fyller vatten och meddelar tullen att vi tänker lämna landet. De
nöjer sig med ett telefonsamtal så är vi officiellt utklarerade från Island. Dagen
till ära skiner solen och havet ligger lugnt och stilla. Vi tar vägen förbi några
små öar utanför Hemön då det hade siktats späckhuggare där en längre tid.
 |
| Vi lämnar Vestmannaöarna och Island bakom oss |
 |
| Ön Surtsey med ett eget moln till höger i bild |
Inga
späckhuggare blev det men tumlare och två stora knölvalar förärar oss med sin
närvaro.
Öarna är fulla med kolonier av havssula och man ser nästan inte berget
för alla fåglar. Lasse tänker suga ut det sista ur det Isländska havet och
slänger i kroken. Uer och sej blir dagens fångst. Sju krokar i vattnet och sju
fiskar upp ur vattnet.
Idag är det två år sedan vi träffades på Röde Orm i
Grebbestad. Vi tuffar ifrån Island på ett spegelblankt hav och känner oss så
tacksamma över att vi har fått chansen att älska varandra och att få vara ute
på dessa äventyr med sin livspartner och bästa vän. Undrar var vi befinner oss
på vår treårsdag? Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar