2017-08-05 Dag 1, 116nm
Vår första dag blir
väldigt lugn seglingsmässigt. Vi glider fram ömsom för motor och ömsom med
segel i sakta mak. Vi har sydostliga vindar mellan 1-6 m/s. Jag tänker på hur
annorlunda det känns inför den här överseglingen jämfört med den första från
Norge till Island. Då hade vi mer behov av att både förbereda oss själva och
båten, medan den här gången så kändes det helt naturligt att ge sig av på en
segeltur på en vecka. Tänk vad snabbt man flyttar fram sina komfortzoner!
2017-08-06 Dag 2, 100 nm
Tidigmorgon vänder
vinden till nordost 6 m/s så vi kan äntligen segla utan motor. Vi har strålande
sol med svaga vindar under dagen. Efter min frivakt vaknar jag till liv vid
tolvtiden på dagen och steker lite schnitzel och potatis. Vi är ganska trötta
och sega efter nattens vakt och faller snabbt in i ”långseglings-mood” d.v.s.
sover när än det ges tillfälle och tar det lugnt och äter gott. Vi spelar lite
kort, läser och njuter av det vackra vädret. Vi dinglar med benen utanför
relingen och tar ett glas vin och tycker att livet ombord är rätt fantastiskt.
Vi sätter gennaker och det vackra seglet för oss framåt i 3-5 knop. Rätt som
det är ser vi en val blåsa ut en kaskad av vatten en bit längre bort och ett
gäng med delfiner tar sällskap med oss. Det blir en vårrulle till middag och
sedan vilar jag en timme innan jag går på min vakt. Det rullar på som tåget.
Vila, vakt, sova, äta och njuta… Jag får en lugn och skön vakt och seglar med
gennaker i 5-6 knop. Har fin gång i båten.
2017-08-07 Dag 3, 145 nm
Morgontimmen fortsätter
med härlig gennakersegling och Lasse sätter vindrodret. Det blir ett sånt lugn
i båten när vindrodret tar över från autopiloten. Inga larm som tjuter vid
vindskiften (autopiloten larmar om vinden vrider 20 grader) utan bara ett stadigt
styrande i vindens favör helt utan någon strömförbrukning. Lasse har döpt vår
Winpilot pacific vindroder till Wolfgang med tanke på rodrets tyska ursprung. Vindrodret
kräver dock att man är lite intresserad av att få det att fungera. Det är inte
bara att trycka på en knapp. Här gäller det att hitta harmoni och balans i båt
och segelföring. Man blir på köpet en bättre seglare och sjöman. Man lär sig
att förstå sammanhangen mellan båt, segel, vind och sjögång.
Jag får också en
skön vakt de första timmarna mellan 05.00-07.00 men sedan ändrar vinden
riktning och vi behöver ta ned gennakern och sätta storen. Jag väcker Lasse som
han sagt åt mig att göra när vi ska sätta/reva segel. Lasse är jätte trött och
vi börjar med att fira ned gennakern och rulla ihop den och sedan ska vi hissa
storen och det gick så där. Jag lossar fallet på undanvind, innan vi kommit i
vindögat och i sjögången snor sig fallet runt masten och några av stegen i
masten och dessutom runt radarreflektorn. Lasse höjer rösten och säger ”Jag har
ju sagt åt dig inte lossa fallet innan vi är i vindögat!!” Jag är också trött
och blir ledsen över att han behöver låta så arg. Jag har ju inte gjort det med
flit och gör mitt bästa för att komma ihåg allt men ibland när jag är trött så
blir jag ofokuserad och bara gör istället för att tänka. Helt mänskligt
beteende men ack så irriterande när det får följderna av att utsätta varandra
för potentiell fara. Lasse morrar och får klättra upp i masten med livsele för
att få loss fallet från stegen och radarreflektorn. Båten gungar av dyning och
den ökande vinden och masten kränger och han får hålla sig fast med all kraft
han har i armarna. Allt löser sig så klart. Lasse får loss fallet och vi hissar
storen och sätter preventergajen och rullar ut genuan och spirar den med bommen.
Lasse pustar och morrar och jag är så klart ledsen att jag trasslat till det.
Det här var ingen bra start på den här dagen. Lasse går tillbaks till kojen och
sover gott fram till tolv på dagen och då har jag fixat rejäl ägg och
baconfrukost. Efter ett par timmars sömn och fin slörsegling i solsken känns
allt mycket bättre och dagen kan fortsätta på en mer glädjefull väg. Jag kör
mitt vanliga städrace och sedan läser Lasse för mig ur vår senaste bok ”Tarzan
apornas son”. Det är Lasses idol från barndomen och faktiskt en bok som skrevs
redan 1912. Fascinerande hur den är både en bok av sin tid och samtidigt modern
i sitt tänkande och observationer av människor mm.
Under min vakt
20.00-00.00 upptäcker jag för fösta gången på vår segling att det blir riktigt
mörkt. Redan vid tiotiden försvinner solen bort. Vi har varit så bortskämda med
midnattssol och ljusa nätter att det känns riktigt konstigt med det nyinträdda
mörkret. I svallet från båten lyser mareld upp mörkret så vackert. Det ser ut
som eldflugor som omhuldar båten med sitt neonfärgade ljus. Till och med
toaletten är fylld med glittrande mareld så det är en fröjd att lätta på
trycket. Månen och stjärnorna lyser upp natthimlen och det är så vackert. Vi
glider tyst fram i natten med revad stor och spirad genua i 6 knop i nordlig
vind 7 m/s. Den segelföringen ger bra balans för vindrodret. Helt perfekt!
2017-08-08 Dag 4, 125 nm
Lasse tar över i
mörkret och han får en lika skön vakt, men vid femtiden har vinden ökat och
vridit till nordost så vi gippar och revar tillsammans utan några hårda ord och
med ett bra samarbete. Solen skiner och vi befinner oss i ett högtryck. De
nordostliga vindarna för oss stadigt mot Irland. Lasse laddar ner en gib fil med
hjälp av vår HF-radio och det ser ut som den ursprungliga prognosen fortfarande
stämmer. På torsdagskväll skulle det komma busväder med lite motiga vindar från
sydväst på 10-17 m/s så det är bara att njuta av de fina vindarna så länge de
varar. Vi känner oss förberedda på att det kan ”bralla i” och får se till att
ha ”lagom” mycket segel uppe, då kommer
det att gå bra. Vi har gjort god fart så det kan tyvärr betyda att vi kommer
att angöra Irland just i busväder. Okänd exponerad kust, hårt väder och mörker
är inte en kombination som jag gillar men jag får öva och lära mig att ha den
kontroll jag behöver för att det ska kännas bra. Jag ställer alla frågor som
far runt i mitt huvud, kontrollerar sjökorten och gribfilerna och så känns det
bättre. Att ta kontrollen istället för att kontrolleras av känslor inför det
okända är mer konstruktivt och hos mig skapar det ett lugn.
Nattvakten är lugn
och havet ser alldeles isblått ut och det är kallt och klart i luften som en
septemberdag hemma i Sverige.
2017-08-09 Dag 5, 153 nm
Morgonen startar
med en härlig slör i 5 knop. Jag sätter preventergaj och lägger mig i soffan
och vilar. Går upp varje halvtimme för att titta till segelföring och
navigation. I dag blir det varm choklad med vispgrädde och ostmackor till
frukost. Tar en stunds vila när Lasse tar över vakten. Vi håller god fart i
lugn sjö och får besök av en flock delfiner och ett gäng tärnor. De hälsar oss
välkomna till Irland.
Vi sitter i solen
och det blåser 8-10 m/s med det är varmt och skönt i luften. Lasse har satt på
musik i sittbrunnen och vi sitter där och tittar ut över det oändliga havet
medan musiken ljuder i högtalarna. Det är nästan en utomkroppslig upplevelse
att sitta där tillsammans på Sea Wind på väg bort mot horisonten med ljuv musik
klingande i våra öron.
Vi börjar läsa en
ny bok då Tarzan är utläst. Han fick inte sin Jane i den här boken, men jag har
fått min kapten ”in the book of life”.
Vi tar oss nu an en bok från 1953 som handlar om den franske läkaren Alain
Bombard som frivilligt försätter sig som skeppsbruten i en gummiflotte över
hela Atlanten för att testa sina teorier om vad det är som krävs för att
överleva i en liten båt eller flotte efter skeppsbrott. Hans teorier grundar
sig både på konkreta åtgärder men även på att det rör sig om mental
inställning. Det ska bli spännande att se vad han kom fram till och vad som
enligt honom kan vara skillnaden mellan liv och död.
Vi gör en
kasslergryta med ananas och ris och pratar om hur fascinerande det är att man
vänjer sig så snabbt vid att göra längre överseglingar. När vi gav oss av från
Island kändes det som om vi aldrig hade gjort annat än att långsegla. Vid
tredje dygnet är men helt invand i att leva ett liv ute till havs och skulle
kunna fortsätta att vara det hur länge som helst. Bara segla och segla vidare
ut på havet. Jag älskar känslan av att vara här ute. Mina sinnen skärps av
närheten till havet, himlen, fåglarna, delfinerna och varandra, känslan blir
lika stark som känslan som en mor har till sitt nyfödda barn, så stor och fylld
av kravlös kärlek.
Mina vakter var
lugna i dag så jag läser och läser. Bok efter bok avverkas. Jag sitter lugnt i
soffan i salongen inlindad i täcke och kuddar och slår ett getöga på plottern
för att se om vi håller kurs eller om det dyker upp några andra båtar. Jag
tittar även ut genom luckan emellan varven för att kika horisonten runt och se
om det finns någon där ute, men ack nej. Här ute är det lika tomt som mellan
Norge och Island. Det är bara vi, fåglarna och delfinerna. Vi ser hur
delfinerna surfar i vågtopparna. De kom tre i rad och gjorde de mest spektakulära
hopp. De tittar upp mot båten och det känns som om de tycker att det är roligt
att visa upp sina konster för oss.
2017-08-10 Dag 6, 91 nm
Nu börjar resan
närma sig sitt slut. Irland är inom räckhåll. Nu kommer det där blåsvädret som
vi väntat på 12.15 m/s för om tvärs. Vi seglar med två rev i storen och två rev
i genuan.
När vi närmar oss Rockall så grundar det upp och sjön blir grov och
stompig. Vi tar ett tredje rev i storen (första gången vi testar det) och det
gjorde verkligen susen. Båten kommer i upprätt läge och vi ”dönar” fram i 7-8
knop med skön komfort för både oss och båten. Den här natten blir det tre
timmars vakter då vi beräknas vara framme vid tvåtiden i natt. Det är mörkt och
det blåser rejält när vi angör Irlands kust, men vi har kunnat falla av österut
och har vinden i sidan så seglingen blir bekväm trots regn och hård vind. Vi
tar oss in norr om Aran öarna och får sjölä. Vi har siktat in oss på att ankra
för natten i den stora skyddande viken vid Kilronan på den största av öarna
Inishmoor och seglar in i ett smalt sund mellan en fyr och en boj. Vi siktar
sen på det gröna fyrljuset längs in vid piren till den lilla hamnen. Nästan
framme ser vi plötsligt ett fast vitt ljus högt upp som vi tror är en fyr eller
radio mast men som visar sig vara en båt som ligger för ankare. Det är bra med
ankarlanterna men ännu bättre om man även har någon belysning strax ovanför
däck. Hellre bara ovanför däck än bara 18 m över vattnet. Det är ju båten man
vill se. Inte en vit prick uppe bland stjärnorna.
Jag går fram för
att förbereda ankaret och regnet som översköljer mig är fint och varmt som det
som kommer från en trädgårdsslang som legat ute i solen och den finaste strålen
används. Här är det inga kalla vindar från glaciärer utan varm och fuktig luft
från golfströmmen. Nu är vi framme och ligger tryggt för ankare i hård
sandbotten. Regnet smattrar på rufftaket och vi tar oss lite att äta och ett
glas vin innan vi vid 04.00 kommer i säng. Nöjda och lyckliga över att även
denna översegling gått så bra. I morgon ska passa in tidvattnet för slussen in
till Galway och sätta våra fötter på Irländsk mark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar