North Carolina
|
Det var i NC på kusten vid Kitty Hawk bröderna Wright lyfte med sitt plan! |
2019-06-01 Oriental The Sailing Capital of North Carolina
Vill man hitta ett ställe där det är lugnt och fridfullt när
man väl har blivit så gammal att man inte längre orkar med att flänga omkring
på världshaven är Oriental ett mycket omtyckt ställe att stanna upp på. Här bor
omkring 1000 personer och medelåldern är 61,9 år och det är många som redan har
varit ute på världshaven! Här ligger villorna med lite lagom avstånd ifrån
varandra och pensionärerna går ständigt och pysslar om sina fina hus och
trädgårdar. Kommer du hit som seglare blir du lika väl mottagen som om du hade
varit deras närmaste släktingar! Alla hälsar på dig och promenerar du i stan
stannar folk i sina bilar och frågar om du vill ha skjuts någonstans. Efter ett
par dagar i Oriental känns det som om du alltid bott här och känner alla. Det är lördag i Oriental, men det är inte
mycket som händer här. En bit ifrån marinan ligger Inland Waterway Provision Co
som är en marinshop som har allt från mat, vin, reservdelar och båttillbehör.
När vi kom in i butiken hade de till och med mat och öl-provning denna dag. De
har även cyklar som du kan låna utan kostnad om du är seglare, vilket vi gjorde
vid flera tillfällen under vår tid i Oriental.
|
Okej, man känner sig lite "muppig" på trehjuling men apekatter är ganska "muppiga" |
Utanför butiken repade ett band
som spelade riktig härlig bluegrassmusik.
|
Det kommer mycket ljud ut den här mandolinen |
Lasse hade upptäckt att vi hade ett
litet hål i avgas-kröken så vi letade efter något ställe som skulle kunna
hjälpa oss med att svetsa igen det hålet. Vi får tips om att det fanns en
duktig svetsare på Sail Craft, ”Dan the Man”! Vi får vägbeskrivning, men lyckas
ändå virra bort oss i den lilla stan. Här fungerar inte våra telefoner.
Oriental är tydligen känt för sin otroligt dåliga mobiltäckning, så Google-maps
är inte att tänka på. Vi möter en herre med en hund som ser ut som en vit varg
och frågar om han vet vägen till Sail Craft. -Jo då, men det är ju en bit så
jag kan köra er dig!
|
Så mycket vänlighet här i Oriental! |
Vi hoppar in i hans bil och åker iväg till Sail Craft som
tyvärr ganska precis hade stängt och öppnar åter igen på måndag. Vid marinan
där Sail Craft ligger kommer folk och pratar med oss och visar ”Dan the Man´s”
jobb som han gjort på en båt. Mycket imponerande arbete så det här blir nog
bra! Lotta och Mads på Looma IV har också ankrat upp i Oriental, så vi
bestämmer oss att träffas och ta en öl på Yacht klubben. Här känner verkligen
alla varandra. Till och med borgmästaren är med och festar loss i den lilla
baren. Det är en hjärtlig och härlig stämning bland gästerna och de som arbetar
här och vi får en riktigt härlig partykväll.
2019-06-02 Oriental
Vi tar oss i kragen och ger oss ut på en löparrunda trots
att vi är lite slitna efter gårdagens partaj-bravader. Oriental håller på att
vakna och folk hälsar så glatt på oss när de är ute på sina morgonpromenader.
Hela staden är så otroligt välskött och vi kan inte se ett endaste litet skräp
på marken. Här hjälps alla åt att hålla sitt område rent och snyggt. Jag undrar
hur det är att vara lite stökig i den här staden? Får man hjälp eller blir man
det svarta fåret? Det är härligt att röra på sig och löparturen ger oss massor
med energi. Det finns ett lokalt bryggeri, New Village Brewery, som har en
söndagsbrunch som vi avnjöt tillsammans med Lotta och Mads.
|
Mimosaträden står i full blom |
|
Det ser nästan ut som vår hägg och doftar undebart |
|
Draken är Orientals maskot så den finns i alla former runt om i staden |
2019-06-03 Oriental
Dags att ta sig till Sail Craft för att kolla med svetsaren
om han har möjlighet att laga vår avgaskrök. Jo, då han fixar det tills på
tisdag. Vi har lite fix och trix i båten idag och bestämmer oss för att gå in
och lägga oss vid en av de gratisplatser som finns inne vid marinan. Man får
ligga gratis i 48 timmar, men sedan måste man lämna bryggan. Det är väldigt
grunt så det är precis att vi kan ligga där. Det är ganska skönt att ligga så
att man inte behöver ta dingen in till land när man har mycket att pyssla med.
|
I svetsskarven har det börjat läcka |
2019-06-04 Oriental
Vi börjar morgonen med en liten löptur och tar sedan
lånecyklar upp till mataffären Piggely Wiggely. Visst är det ett gulligt namn?!
Jag lyckas få tag i en cykel med tre hjul och korg och känner mig liiite
muppig, men vad gör väl det? Susanne goes fem år igen! Vi hämtar upp det
svetsade avgasröret och glada i hågen cyklar vi till båten för att montera fast
det igen. Läcker fortfarande…Lasse cyklar tillbaks och får det svetsat
ytterligare en gång. Läcker
fortfarande…..Lotta och Mads kommer förbi och säger hej. De lämnade
Oriental i morse, men fick problem med sin motor och blev bogserade in till en
marina. Problemet var troligtvis smutsig diesel från Kuba. Kan tro att Lotta
och Mads var väldigt nöjda att de också hade försäkring för bogsering!
2019-06-05 Oriental
I dag är en riktigt hemsk PMS-dag! Varför ska det vara så
eländigt att vara kvinna vissa gånger? Är PMS straffet för att vara kvinna? Det
är så konstigt att Lasse som vanligtvis är den mest tålmodiga och kärleksfulle
mannen förvandlas till en väldigt oförstående och kantig man just under min
PMS? Vad beror detta på? Kan det vara att jag är mer känslig och har ett
PMS-filter i mina öron eller förvandlas han, och alla andra för den delen
också, helt enkelt bara till små monster som bara vill jäklas med mig? Dagar
som denna känns livet riktigt trist. Jag vill bara gråta och tycker allmänt
synd om mig själv. Ingen förstår mig, ingen tycker om mig och alla är bara
dumma. Jag fräser och gråter om vartannat, men vill egentligen bara bli kramad.
Lasse brukar säga att det inte är så lätt att krama en igelkott som har alla
taggar ute så han drar sig undan istället. Vilket så klart gör mig ännu mer ledsen
och arg. Det är inte lätt att leva med PMS eller att leva med ett PMS-monster. I
efterhand förstår jag ju att den eländiga känslan beror på PMS, men det går
inte att förstår det mitt uppe i den känslostorm som tar över kroppen vid dessa
tillfällen. Man får ju glädja sig åt att det finns ett slut på menstruation och
PMS och se fram emot nästa kvinnliga höjdpunkt KLIMAKTERIET. Vissa blir inte
alls berörda av klimakteriet och andra har det väldigt jobbigt. Min mormor
märkte knappt av klimakteriet, medan min mamma förvandlades till en riktig klimakteriehäxa
periodvis. Mamma berättade om när hon var ute och gick och såg någon på andra
sidan gatan som hon irriterade sig på.
Det kunde vara någon stackare som hon bara inte gillade uppsynen på och
hon kunde bli så arg. Hon tänkte för sig själv att den där personen borde ju bara
gå upp i rök för att han/hon är så ful. Ha, ha som tur var går ju faktiskt
klimakteriet också över så småningom och lilla mor blev sitt vanliga underbara
jag igen. Jag får väl bara hoppas att jag får samma känsla av klimakteriet som
mormor, men vem vet? Den som överlever PMS:en får se… Skämt åsido är det inte
roligt för någon att genomlida denna hormonella bergochdalbana.
|
Fina trålare ligger inne i Oriental innan de går ut till havs igen |
|
En tvättäkta trålfiskare från Oriental |
2019-06-06 Oriental
Lasse cyklar för femte gången och hämtar den svetsade
avgaskröken medan jag cyklar till Piggely Wiggely och köper lite färska
jordgubbar. Det är ju vår nationaldag idag! Jippi! Nu är avgaskröken tät igen
och motorn går som klocka. Vi lämnar bryggan och lägger oss för ankare och det
är skönt att komma ut till stillheten och den härliga brisen igen. PMS-monstret
har lugnat ned sig och vi får en trevlig kväll ute vid vår ankring.
2019-06-07 Oriental- Pungo River 41 nm
Äntligen på väg igen och nu med en tät avgaskrök. Det är
alltid lika skönt när man fått ordning på saker som inte fungerar. Det är i och
för sig alltid något som behöver åtgärdas och det går ju inte att hetsa upp sig
över det, men som sagt var det är en skön känsla när en av alla miljarder
punkter är åtgärdade. Vi får
västnordvästlig vind 3 meter per sekund så det blev inte mycket segling idag. Tur
att motorn är ”fit for fight” igen. Vi får regn hela eftermiddagen och tar
natthamn i Pungo River, point anchor. Det är en lugn och stilla kväll som vi
avslutar med filmkväll och apekatten somnade som vanligt stax efter filmen hade
börjat och vaknade inte förrän morgonen efter. Apekatter är extremt dåliga på
att kolla på film. Apekatter gillar att ha en "nattisfilm" att somna till. Det är
så avslappnande att slötitta på ett litet mysmord och sedan bara somna in (till
kaptens stora förtret). Kapten tycker att filmen är viktig och att den
förtjänar ett vaket tillstånd, medan apekatten tror att filmer är gjorda så att
man ska kunna somna skönt. Vissa saker i livet uppfattar vi väldigt olika, men
älskar varandra ändå (eller kanske just därför att vi är olika).
2019-06-08 Pungo River- Cypress Point 37 nm
Vi tar oss så sakteliga norr ut mot Dismal Swamp som är en
smal kanal som går igenom både nordöstra North Carolina och sydöstra Virginia.
Själva våtmarken är 4000 kvadrat kilometer. Kanalen byggdes under åren
1793-1805 av slavar och användes för att frakta timmer och andra varor mellan
staterna. Kanalen är den nu äldsta artificiella vattenvägen i USA. Nyligen har man muddrat kanalen vilket gör
det möjligt för oss med våra 1,8 meters djupgående att gå igenom den. Vi motrar
sakta upp för Aligator river och det är verkligen öde våtmarker som omger oss.
Trädens långa grenar sträcker sig ut över
Aligator river och djurlivet är
fascinerande. Vi ser rådjur, örnar och massor med andra fåglar.
|
Vi glider fram i öde våtmarker |
|
Många nyanser av grönt längs Aligator river |
|
Bambi på besök |
|
Den vithövdade havsörnen ser respektingivande ut |
|
Någon form av gam |
|
Apekatten håller utkik |
På
eftermiddagen ökar vinden och vi får rak motvind och vi ankrar upp innan
Albemarle Sound vid Cypress point. Vi har bra fäste och vinden lägger sig så
det blir en skön kväll. Lasse tänder grillen och slänger på en bit fläskfilé
och jag gör en god sallad. Mums vilken lyxmiddag!
2019-06-09 Cypress Point -Elisabeth City 34 nm
När vi vaknar på morgonen är hela sittbrunnen full av små
myggor. Det går knappt att andas utan att de flyger in i munnen på dig! Fy, vad
äckligt! Vi gör oss snabbt ordning för att lätta ankare och jag går fram på
fördäck för att få upp ankaret. Hej och hå, nu sitter vi bom-fast i något! På
många ställen, och så även här, ligger det gamla trädstammar på botten och
trots att vi är en bra bit från land har vi fastnat i en stock. När jag låter
ankarvinschen jobba bubblar det från botten men kätting åker ut och inte in som
sig bör. Vi försöker angripa stocken genom att ta upp ankaret från olika håll,
men det fungerar fortfarande inte. Lasse tar nu till ett annat trick. Han
sätter snubberlinan på kättingen och fäster den i den ena knapen och sedan får
Sea Wind jobba med kättingen själv. Han gasar och backar och kör runt ett helt varv och vips
så kommer vi loss utan några skavanker! Bra jobbat Kapten! Lasse är världens
bästa fixare ska ni veta. Han kan nog fixa allt som kan hända på en båt (utom
apekattens PMS). Idag har vi äntligen lite segel ute så motorn får vila
sig. Elisabeth City är sista staden
innan vi ger oss in i The Dismal Swamp och de har gratis bryggplatser mitt i
stan. Jag känner mig lite ringrostig när vi ska lägga till med fören mot kajen
och spring och aktertampar på pollare samt förtamp i land. Det är inte så ofta
som vi ligger vid kaj så man glömmer nästan av hur man gör. Efter lite trassel
och lasso kast med tamparna ligger vi tillslut tryggt i Elisabeth City. Lasse
känner för att bjuda sin lilla fru på söndagsmiddag på stan så vi tar en sväng
för att leta efter någon mysig restaurang. Elisabeth City en söndagseftermiddag
är helt dött! Allt är stängt och vi ser bara några vilsna själar som vandrar
omkring med sina hundar. Nere i hamnen finns dock en kines-/skaldjurs-/restaurang/pub
allt i ett och vi får oss en söndagsmiddag i alla fall.
2019-06-10 Elisabeth City
Staden kallas även ”The Harbour of Hospitality” för deras
vänlighet mot besökande sjöfarare. Fred och Joe tog smeknamnet ”The Harbour of
Hopistality” till en ny nivå när de bildade ”The rose buddies”. De kom med
rosor till nyanlända båtar och anordnande vin och ost kvällar. Tyvärr verkar
traditionen ha gått i graven då vi varken såg till några rosor eller vinpartyn.
|
48 timmars gratis bryggplats mitt i stan |
Jag startar morgonen med en löptur, medan Lasse jobbar med
lite administrativa saker så som transporten av kättingen. Det är så där precis
lagom varmt ute och jag tar mig in mellan de lummiga gatorna. Jag hittar den
rätta takten och bara flyter fram. Staden håller på att vakna och jag möter
flera andra kvinnor som är ute på sin morgonmotion. Husen som jag springer
förbi har ingenting av Orientals perfektionism utan här är allt lite mer
ruffigt. Vissa hus ser ut som riktiga skräckfilmshus med sönderslagna rutor och
mögel på panelen med ovårdade trädgårdar.
|
The Norman Bates house? |
|
Patriotismen är inget man skojar bort i USA |
|
Det finns många fina hus här i Elisabeth City också |
|
En Snottiloo som pryder trädgården |
|
Det här var väl fiffiga sval-bon? |
När jag kommer tillbaks till båten
blir det Lasses goda Amerikanska pannkakor till frukost! Vilken härlig morgon.
Efter frukost tar vi en prommis i stan och hamnar i ett riktigt åskväder. Det
regnar och regnar och blixtrar och åskar så kvällen blir en sån där myskväll i båten.
Lasse jobbar med bilder och jag skriver lite blogg och sen blir det nattis.
2019-06-11 Elisabeth City- Dismal Swamp Information Center
21 nm
Vi lämnar Elisabeth City tidigt på morgonen och det är
riktigt kallt i luften. Det blir både tjocktröja och vindjacka på. För att
komma in i Dismal Swamp går du genom en sluss.
|
Sist vi slussade var i Caledonia Canal i Skottland |
|
De gamla takterna sitter fortfarande i |
Då var det äntligen dags att
bege sig in i Dismal Swamp och det är verkligen magiskt att glida fram på den
stilla kanalen. Här är vattnet lika
brunt som choklad av tanniner från multnande löv. På närliggande stockar sitter små
och stora sköldpaddor och solar sig.
|
På vissa ställen är vattnet alldeles grönt |
|
Och på andra ställen helt brunt |
|
Ser ut som våra gräsänder hemma i Sverige |
|
Längs kanalen blommar vildrosor i gult, vitt och rosa |
|
Hej kompis vad ska vi hitta på nu? |
Det gäller inte bara att ha koll framåt
utan även uppåt! Trädens grenar hänger ut över kanalen och masten kan lätt
fastna om den är för hög eller om man inte har koll uppåt. Vår mast är 15,5
meter hög, men vi klarade oss utan att fastna i lövverket. Trots att man nyligen
har muddrat kanalen har en del stockar glidit ned i rännan och när vi kommer
glidande hoppar Sea Wind till för att komma över dem. Det hade inte varit lätt
med en båt som är mer djupgående än Sea Wind kan jag säga!
|
Tiger swallowtail butterfly trivs i mimosaträdens blommor |
|
En fiskgjuse är på väg att lyfta |
|
På väg in till Disamal swamp info.center |
Värst var alla
bromsar som formligen hade mördarattacker under hela vägen. Lasse klarade sig
hyfsat, men mitt blod måste de älska för jag hade bett över hela mig. I mitten
av kanalen ligger ett informationscenter och en fin nationalpark. Här kan man
lägga sig vid deras brygga över natten utan kostnad. Vi träffar Pat och David på båten Blue Moon
och får en jätte trevlig kväll tillsammans.
2019-06-12 Dismal Swamp IC- Deep Creek 14 nm
Jag fick någon allergisk reaktion av alla bromsbetten och
sov illa. Det värkte och kliade hela natten. Jag provade med zylokainsalva,
badda med sprit, tog värktabletter men inget fungerade. När Pat kom förbi på
morgonen visade det sig att hon hade upplevt exakt samma sak. Ingen av herrarna
hade några men efter bett utan detta visade sig vara en kvinnlig åkomma. Jag får tråkiga nyheter hemifrån. Pappa har
blivit sjuk och ligger på sjukhus. Det här är nog en av de värsta sakerna med
att vara ute på långresa. Att vara långt borta från dom man älskar när de blir
sjuka. Man fylls med sorg och ledsamhet och samtidigt en sorts frustration. Det
finns ju inget jag kan göra för att pappa ska frisk och han är på rätt ställe
för att få professionell hjälp, men det skulle ändå kännas skönt att kunna få
hålla om honom och säga att allt kommer att bli bra. Morgonen startar med en promenad i den vackra nationalparken.
|
Paw Paw-frukt som smakar som banan |
|
Björnbären håller på att mogna |
|
Det finns många fina leder att promenera runt på |
|
Inne i skogen finns resterna av ett hembränneri |
|
Red-spotted purple admiral butterfly |
|
Mängder av trollsländor i nationalparken |
|
Great blue skinner dragonfly |
|
Den lille ungen försöker hänga med sin mamma |
Vi tar oss vidare till nästa sluss, men stannar för natten innan
vi går igenom den. Här i Deep Creek ligger ett litet samhälle och det finns en
mataffär alldeles bredvid bryggan. Vi passar på att handla lite mat. Pat och
David på Blue Moon bjuder in till middag och det blir ännu en trevlig kväll med
våra nya vänner.
Virginia
2019-06-13 Deep Creek- Norfolk 9 nm
Då var det dags att ta sig in i en riktig storstad. Här bor
Greta Gustavsson och Gary som är OCC-portofficers och de erbjuder gratis
hamnplats utanför deras lägenhet. Greta Gustavsson klingar väldigt svenskt och
det visar sig att Greta har skandinaviska rötter.
|
Glider in i Norfolk |
|
Världens största marin bas |
|
Här ligger fyra OCC-båtar och blir ompysslade av Greta och Gary |
När vi glider in i Norfolk kan
man se amerikanska militärskepp överallt i et stora hamnområdet. Naval station Norfolk
ligger här och den tillhör den amerikanska flottan. Det här är värdens störta
flottbas och är hemmahamn för 75 fartyg och 134 flygplan. När vi glider in i
den stora hamnen ser vi massor av militärfartyg som både är klara att ge sig ut
och vissa som är under renovering. När vi anländer till Greta och Gary´s brygga
står de där och tar emot våra linor. Det är tre andra OCC-båtar som ligger vid
bryggan och en av männen som tar emot vår tamp ser väldigt bekant ut. Det är
Rick från båten Believe som vi sist såg i Las Palmas innan atlant överseglingen.
Som vi sagt så många gånger förr långseglarkretsen är inte så stor som man tror
och rätt som det är träffas man igen. Det bjuds på nybakt Foccacia på Sea Wind
med Greta och Gary och Rick och hans rara fru Julie. Det är spännande att höra
hur Believe har haft det sedan sist och härligt att få lära känna Greta och Gary.
Nu när PMS:en är borta har Lasse
förvandlats till den gosigaste mannen i världen och vi få ett riktigt skådespel
under kvällen då det blixtar och dundrar. Vackert!
2019-06-14 Norfolk
När vi vaknar upp är det för första gången på väldigt länge
under 20 grader inne i båten. Nordanvinden kyler och det känns riktigt kallt
ute. Burr! IKEA hade precis öppnat en ny butik i Norfolk och Greta och Gary
hade aldrig varit på ett IKEA. De skulle ta en tur dit och vi får hänga med.
Det passar ju helt perfekt då det snart är midsommar! IKEA har ju lite utvalda
matprodukter, bland annat sill!!!! Här ska det handlas sill till midsommar. Att
kliva in i en IKEA-butik oavsett var i världen är verkligen som att komma hem.
Produkterna har Svenska namn och butikerna är alla uppbyggda på samma sätt. Vi
fyller vagnen med servetter, värmeljus, ny stekpanna, grillvante, lingonsylt,
hjortronsylt, Dajm och sill sill sill! Det är ju inte helt gratis, men det får
det vara värt när det är midsommar.
|
Home sweet home |
|
Midsommar är räddad! |
Greta har koll på var man kan köpa UHT-mjölk.
Jag har hitintills bara hittat färsk mjölk och den verkar inte fungera som bas
för min hemgjorda yoghurt. På Dollar tree hittar vi äntligen UHT-mjölk och jag
fyller korgen med 20 liter för 1 USD/st. Ni kanske undrar varför jag
fortfarande gör egen yoghurt när vi befinner oss i landet som har allt? 1 liter
yoghurt kan kosta upp emot 6-9 USD i affären så det blir bra mycket billigare
att göra sin egen. När vi är tillbaks i båten undrar Greta om vi har någon
tvätt som behöver tvättas och hon tar helt enkelt med sig all tvätt och tvättar
och viker den åt oss. Dessa OCC portofficers är verkligen helt fantastiska! På
eftermiddagen tar vi oss en promenad i stan och besöker USS Wisconsin som är
ett fd. krigsskepp som var med i WWII, Koreakriget och Gulfkriget och hon är
USA:s sista krigsskepp som avlossat sina vapen i strid. Nu är hon ett museum
och ett historiskt landmärke i Norfolk. Man får både utforska däcket med alla
sina kanoner och missiler och inne i båten där alla tusentals sjömän arbetat. Det är
som en egen liten värld där inne med affär, post, sjuka, kapell och mycket
annat.
|
Fina parker i Norfolk |
|
USS Wisconsin |
|
Kanon-kul... |
|
Ankarvinschen är liite större än vår... |
|
Hm, kättingen ser ganska solid ut |
|
Även på stora skepp finns små fina detaljer av sjömanskap |
|
Första gången jag ser en nagelbänk |
|
Här ska alla signalflaggor sitta |
|
På skeppet fanns massor med ventiler i olika färger. Lila= jet-bränsle |
|
Utbildningssalar |
|
Markan |
|
Popkornmaskin så klart! |
|
Här satt manskapet och åt |
|
Man kanske inte ser den vanligaste litteraturen i USS Wisconsin |
|
Det gäller att ha välputsade kängor |
|
Lön ska ut och pengar ska in från markan |
|
Hualigen om det börjar brinna i båten! |
|
I anslutning till båten finns ett museeum och här får Lasse leka |
|
Så här glad blir man då :) |
2019-06-15 Norfolk
I dag blir en dag av hemmafix. Lasse fixar både den trasiga
belysningen och den uppkomna luftbubblan i vår kompass. Det var riktigt
trixigt att spruta in lampolja i ett litet hål i botten på kompassen och
försöka få ut den luft som troligtvis uppstått då ett membran i botten gått
sönder.
Jag tar mig an Sea Winds gula skrov och får henne lite vitare med
hjälpa av citronsaft och toalettrengöring. På kvällen tar vi oss en tur på stan
och går ned till Waterfront där det bjuds på livemusik.
2019-06-16 Norfolk
I morgon är det dags att segla vidare, men innan dess vill
vi se lite mer av Norfolk. Vi promenerar i de historiska kvarteren, med dess
vackra gamla hus och hamnar på Chrysler museum of Art. Det är ett otroligt
stort och vackert museum med alla slags konstformer. Det är dessutom gratis
inträde vilket gillas av oss seglare.
|
Oriental hade sin drake som maskot och Norfolk har sin sjöjungfru |
|
Det är söndag och vi hamnar på gudstjänst och farsdagsfika |
|
Hembakade farsdagskakor |
|
Norfolks maskot sjöjungfrun kommer i många skepnader |
|
Dramatisk skulptur av fackelbärare utanför Chrysler museum |
|
1800-talskonst och hur sorgligt kan det bli? |
|
Tjock-Tv konst |
|
Tiffany studio Sesscapeglass 1920-talet |
|
Nancy Callan blåst glas |
När vi kommer hem till båten igen
förbereder vi oss och båten för morgondagens avsegling. Jag förbereder lite
pastasås och bakar en chokladkaka och på kvällen blir det hej då party på Sea
Wind med Greta och Gary och vår vän Alex som vi träffade på Bonaire.
|
Från vänster: Gary, Susanne, Greta och Alex |
2019-06-17- 19 Norfolk- New York 267 nm
Dags att ge sig av, men vad nu? AIS:en har gett upp. Helt
plötsligt har den bara gått i pension utan att meddela oss. Ja ha, vad ska vi
göra nu? Ska vi stanna i Norfolk och få den lagad eller ska vi ge oss av utan
AIS? Vi ringer en reparatör och han skrattar när han hör att vi har en
Raymarine 500 som har fungerat ända tills nu. Det är Raymarines fösta modell
och har tydligen varit besudlad med barnsjukdomar. Reparatören säger att det
inte är någon som vill ta i den med tång! Då verkar det ju som om det är dags
att uppgradera sig. Det finns nya AIS:er som sänder ut signaler syns bättre och
på längre avstånd så det kanske är en god och säker investering. Vi får köpa en
ny när vi kommer till Stamford eller New York helt enkelt.
Det är 30 sjömil innan vi kommer ut till havs och vi har
svaga vindar och tuffar på för motor. Väl ute till havs kommer vinden och vi
kan äntligen segla. Första natten blir lugn och månen är blodröd och full som
en alika. Dag två ökar vinden och vi har en skön läns. Nu blir det både
högläsning, fotvård och jumpa på Sea Wind. Apekatter är bra på att hitta på
saker när det blir långsamt. Nattvakterna löper på i tretimmars intervaller och
vid åttatiden går Lasse och lägger sig och jag tar min
första vakt. Jag känner mig så lycklig där vi seglar fram med fullt ställ i den
sydvästliga vinden. Jag funderar på om jag ska sätta mig och läsa en stund och
hämtar upp en pannlampa. Nä hä, det skulle jag tydligen inte göra! Vi hamnar i
ett formidabelt åskväder och vinden ökar till 40 knop i byarna. Regnet formligen
öser ned och jag försöker att rulla in genuan i den starka vinden. Sea Wind
kränger rejält och jag känner att jag kanske behöver lite hjälp. Jag ropar på
kapten och säger att jag behöver hjälp. Yrvaket kommer han upp ur kojen och
undrar vad jag vill ha hjälp med. Jag tar mig en funderare och kommer fram till
att jag rent praktiskt klarar av situationen, men jag vill ha honom där om det
skulle förvärras. – Lite moraliskt stöd säger jag och Lasse stannar kvar nere i
båten medan jag vinschar in genuan.
|
Sjöställ, säkerhetslina på men fortfarande barfota... |
Regnovädret minskar och kapten kan återgå
till kojen och sin frivakt tills det är hans tur att ta vakten. Lasse får en
lugn och händelselös vakt, men när han väcker mig igen säger han: -Älskling jag
tror det är lite dimma ute. Lite dimma? Det är total tjocka och i mörkret ser
jag absolut ingenting. AIS hade ju varit fint att ha, men trots allt tur att vi
har en fungerande radar. Jag är inte så van att läsa av radarn så det känns
lite pirrigt när det kommer upp några mål på skärmen. Är det en regnskur? En
annan båt? En boj? En fågel? Jag känner att det är hög tid att läsa in sig på
manualen för radarn och de böcker vi har om radar. Det var länge sedan vi gled
fram i dimma och det här är något man behöver öva sig på för att bli duktig att
tyda radarsignalerna på skärmen.
Morgonljuset kommer sakta fram, men dimman
ligger fortfarande tät som en kupol över båten. Jag hör bojar som klingar i
dimman och det är tyst och spöklikt. Det känns som om vi är de enda människorna
i världen ute på detta öde hav. På radarskärmen ser jag ju att vi tyvärr inte
är ensamma ute på havet. Det är ett flertal mindre båtar och när jag kommer
närmare kan jag se att det är små sportfiskebåtar som är ute och prövar
lyckan. Allt går väl trots allt och vi
fortsätter i dimman fram till inloppet av New Yorks hamn. Här kan vi snacka om
trafik på radarskärmen! Vi tar oss i alla fall säkert in till New York och
seglar förbi Frihetsgudinnan. Det är ganska mäktigt att komma inseglande med
sin egen båt i den mytomspunna staden!
|
New Yorks skyline dold i dimman |
|
Nya Americas-cup båtar tränar för World cup |
|
Älskar dessa bojar som har klockor som klämtar i dimman |
|
Vad ska man säga? Frihetsgudinnan så klart! |
|
Trötta men nöjda seglare! |
Bakom Frihetsgudinnan ankrar vi upp
ganska trötta efter att ha varit på helspänn hela natten och dagen. Vi firar
med en whiskey att vi tagit oss till NY för eget segel och har en skön kväll i
lugn och ro. Vi somnar med ljudet från båtar som tutar mjukt i dimman.
2019-06-20 New York- Stamford Connecticut 32 nm
Vi vaknar vid åtta-tiden och hoppas att dimman ska ha lättat
så att vi kan se alla imponerande skyskrapor, men det ser värre ut än någonsin.
Ska vi verkligen ge oss ut i den här dimman? Varför ska vi upp till Stamford
då? Ja den här historien är ju helt fantastisk och så typisk den här
seglarvärlden. När vi var i Portugal så mötte vi en kille som heter Yuji. Han
hade genomfört en pilgrimsvandring. Han hade hört oss prata med några tjejer om
vår segling och kom förbi vårt bord och berättade att han också var seglare och
var intresserad av vår segling och att han själv önskade att segla lite längre
än han tidigare gjort. Vi bytte kort med
varandra och sedan den dagen har vi varit facebook-vänner. När vi kom till
Florida förra året hörde Yuji av sig till oss och undrade om han kunde komma
ned till Florida och bjuda på lunch med sina två vänner som skulle hjälpa honom
att segla hem hans båt från vinter platsen i Florida till Connecticut. Vi hade en trevlig lunch tillsammans och
pratade om vad som var viktigt här i livet; frihet och vänskap. När vi nu var
på väg upp för USA:s ostkust var det ju självklart att vi skulle besök vår nya
vän Yuji när vi passerade Connecticut. Lasse har ju hållit på med att få hit
den beställda rostfria kättingen och Yuji har hjälpt till med kontakter och
adress till marinan där Yuji har sin båt. Nu föll det sig så turligt att Yuji
skulle segla till Bermuda i slutet på juni och han erbjuder sin plats i marinan
till oss. Vi kan leva lite lyxigt marina-liv och ha närhet till tåg in till New
York medan han seglar fram och tillbaks till Bermuda. Förhoppningsvis tajmar vi
in leveransen av kättingen på samma gång.
Tack snälla Yuji för din vänlighet och hjälpsamhet! Åter till dimman i
New Yorks hamn! Lasse ser väldigt skeptisk ut, men vi tar oss sakta ut från
ankringsplatsen. Vi möter en motorbåt som säger att man inte kan se ett dugg
där ute.
|
Radarbilden i NY inlopp |
Radarbilden i New Yorks inlopp
är helt hysterisk. Jag kan inte för mitt liv se vad som är vad. Vi byter plats
så Lasse får vara radarexpert medan jag styr båten mellan alla stora färjor och
andra båtar. Det går trots allt bra och vi fortsätter upp i East river. Vi har
tajmat tidvattnet bra så vi får rejäl skjuts i baken när vi tar oss fram på
East river.
|
Broklyn Bridge |
|
Styrman Apekatten har koll i dimman med hjälp av kapten på radarn |
Vi seglar under den berömda Broklyn Bridge som man sett på film så
många gånger. Synd att vi inte kan se Empire State Building och de andra
riktigt höga skyskraporna. Vi tar oss igenom ”Hells Gate” och i det trånga
sundet får vi hela fem knops medström och det känns som att styra Sea Wind på
ett halt bananskal.
|
Mer än 5 knops medström genom Hells Gate |
|
Stepping stones fyr i Long Island sound |
Ute i Long Island Sound känns det som om dimman lättar
tillfälligt, men när vi ska ta oss in i lilla Stamford marina skickar jag ned
Lasse till radarn igen. Nu ser jag ingenting. Sakta går vi mot inloppet och jag
hör en av bojarna klämta i dimman, det låter så vackert och lite sorgligt. På radarn ser vi de stora vågbrytarna och de tillsammans med bojarna visar oss vägen in. Inne i marinan
klarnar det upp lite och vi hittar Yuji´s plats och lägger till. Äntligen
framme! Puh! Jag känner mig helt slut efter anspänningen av att segla 32 sjömil
i dimma. Vi tar en promenad för att leta upp marinbutiken Landfall för att kika
om de har någon AIS till salu. Raymarine 700 är beställningsvara och killen i
butiken ger oss ett bra pris på knappt 9000 kr. Det är inte gratis att var
långseglare, men en AIS är en värdefull säkerhets detalj som vi inte vill vara
utan. Vi tar en lång promenad till matvarubutiken Fairway som har ett väldigt
varierat utbud. Man kan se på produkterna att det bor människor från all
världens hörn här kosher, indiskt, vegan, asiatiskt…You name it! Vi mer eller
mindre släpar oss hem och kraschar i soffan.
2019-06-21 Stamford Midsommarafton
Midsommarafton blir inte riktigt som hemma i Sverige när man
är utomlands, men man får göra det bästa av det man har. Förra midsommar firade
vi i Kuba med egen inlagd Mahi Mahi, men i år blir det sill sill sill från IKEA!
Vi har även lite Bäska droppar och OP kvar i båten så det kommer att bli sååå
bra.
|
Midsommar på Sea Wind |
Vi tar en lugn morgon och en promenad i området och hamnar på en Pub
bredvid marinan och tar en Guiness.
Sedan är det dags för den obligatoriska midsommar lunchen så klart!
Njutning på hög nivå! En av våra
båt-grannar i marinan tittar förbi så vi bjuder in honom på
en öl och lite sill. Öl och Sill säger han och ser väldigt skeptisk ut. Jim som
han heter tycker att det är förvånansvärt gott och vi blir lite senare inbjudna
på lite kortspel och en drink. Båten heter Sweet Caroline efter Jims fru. Jim
och Caroline är inga långseglare, men njuter av dagsturer i Long Island Sound.
2019-06-22 Stamford
Startar dagen med en liten löptur. Det är ett bra sätt att
utforska nya miljöer och speciellt skönt att göra det på morgon då staden
håller på att vakna och möter dagen. Jag springer längs stora fina villor och
tar mig upp på en platå. Undrar hur jag hittar hem nu? Då ser jag de stora
våningshusen som ligger på andra sidan om vår båt och hittar hem igen. Idag är
stora skrubbardagen! Vi la om vårt teakdäck innan vi lämnade Sverige och nu
behöver det skrubbas ordentligt för att sen penslas med mögelmedlet Boracol.
Det här blir ett heldagsprojekt kan jag säga er. Jag skrubbar med en blandning
av vatten, diskmedel och lite klorex. Däcket blir som nytt! Det är en väldigt
nöjd apekatt som avslutat sitt projekt.
|
Teakdäcket blir som nytt! |
Marinan vi ligger i har två
restauranger i närheten och vi hör hur de spelar musik, så vi går helt enkelt
bort till Crab and Shell och bjuds på riktigt skön Louisianarock med lite
zydeco influenser. Vi dansar tills musiken slutar och går hem till båten nöjda
och glada.
2019-06-23 Stamford
Tidigare i veckan fick ett mejl från Yujis vänner Hervé och
Liz som var intresserade av vår segling och ville bjuda oss på middag så vi
tackade ja så klart. Spännande med en blind-date! Hervé skulle komma och hämta
upp oss vid sextiden, men innan dess hade vi lite pyssel som skulle klaras av.
Lasse tar en promenad till West Marine för att köpa en ny reserv-dieseldunk,
pulpit-rör till förstärkning av solpaneler och massor med andra saker som
kapten kan inte kan vara utan. Finns en båt-butik så uppstår också behovet att
handla. Hervé kommer som utlovat vid sextiden och hämtar oss i sin röda Alfa Romeo. Han har precis kommit hem från en affärsresa i Stockholm så det lider
ingen brist på samtalsämnen i bilen. Liz och Hervé bor cirka en halvtimmes
bilfärd från marinan. Deras hus ligger mitt ute i skogen med en bäck som porlar
precis bredvid uteplatsen. De har en
pool som smakfullt är inramad med sten och en jacuzzi så klart. Det är en
vacker och rofylld plats. Vi möter även ett annat par här som organiserar en
seglingstripp till Stockholms skärgård för deras Yacht Club. Planen är att de
ska hyra båtar och segla runt i cirkus en vecka. Kvällen blir full av skratt, mat, och dryck.
Tusen tack Hervé och Liz för er gästfrihet!
|
Hemma hos Hervé och LiZ |
2019-06-24 Stamford
En fix och trix dag på båten. I morgon drar vi in till New
York!
2019-06-25 New York ”The Big Apple”
|
New York citys flagga |
Nu var det dags att göra New York på riktigt! Vi har bokat
två hotellnätter så vi slipper flänga på tåget fram och tillbaka till
Connecticut varenda dag. Dagen startar med regn och dis och jag fruktar att det
ska bli som när vi seglade in i New York, grått, dålig sikt och fuktigt. Jag
behövde dock inte vara orolig för molnen lättade och vi kunde gå de tjugo
minuterna till tåget. Vi bokade biljetter online och för oss två tur och retur
in till NY (New York) kostade det 430 kronor.
Det är en behaglig resa och tåget stannar bara på ett ställe, det ökända
Harlem. Framme vid Grand Central Station
går vi in för att uppleva denna mytomspunna station. Hela NY är som att vandra
omkring i en film med alla välkända ställen som man sett så många gånger på TV.
Grand Central Station är verkligen en vacker byggnad och det formligen kokar av
aktivitet och är fullt med människor som är på väg någonstans. 500 000
människor passerar genom stationen varje dag! Det blir en speciell atmosfär på
knytpunkter där resande kommer och går, möts och skiljs.
|
Grand Central Station NY |
|
Människor kommer och går |
|
Flotta kristallkronor förgyller stationen |
|
När det är trång om plats får man jobba på höjden |
Vi promenerar till
vårt hotell Comfort In som ligger på 44:e gatan och man får nästan nackspärr av
att titta upp på alla de enormt höga husen. Blandningen av gamla vackra hus och
de nya moderna skyskraporna gör New York till en skön mix av gammalt och nytt.
Här bor människor från alla världens hörn och alla klädstilar är representerade
på New Yorks gator. Det lilla hotellet är rent och fint och personalen är
trevliga. Vi har till och med badkar och hårfön på rummet! För en seglare är
det lyx med stort L! Vi lämpar av våra väskor och tar oss ut på Manhattan för
att utforska staden, men börjar med en lunch på en liten Irländsk pub
Donehuges. Gott men ganska dyrt. Lasse som varit i NY ett flertal gånger blir
min personliga guide och han tycker att vi måste gå på en musikal på Broadway
när vi är i NY. På times square kan man köpa rabatterade sista minuten biljetter
så vi traskar dit för att se vad de har att erbjuda. Vi slår till på musikalen
Beetlejuice och får två biljetter på fjärde raden för cirka 1200 kronor. Nu har
vi ett par timmar att slå ihjäl innan det är dags att gå på show på Broadway!
|
Times square |
|
Här kan du hitta rabatterade biljetter till shower |
Time square är Ny mest kända korsning och har fått sitt namn efter NY Times
torn. (Den kända tidningen New York Times fd. högkvarter) Jag har aldrig sett så många människor samlade på en plats! Det myllrar
av människor som i en myrstack. Var man än tittar så flödar det fram horder av
folk som ska antingen åt ena eller andra hållet, andra sitter på bänkar och
bara upplever times square.
|
De har väldigt små brandbilar i NY |
|
Gas kommer upp från den undre världen |
|
Man ser många poliser närvarande på gatorna och även många sopsäckar som hämtas nattetid |
Skyskraporna blinkar av all reklam som ständigt
pumpas ut på de enorma skärmarna och ljudet från folk och trafik är
öronbedövande. För en liten ADHD-apekattshjärna (som tillbringar sin mesta tid
på havet eller i små städer) är det nästan skrämmande med all energi och närhet
till den överväldigande folkmassan. Jag förstår att folk i en sådan här stor
stad på något sätt behöver skydda sin egen personlig sfär och skapar
tunnelseende för att mäkta med att ta in alla intryck. Jag håller full koll på
Lasse som går framför mig och hänger honom i hasorna som en liten unge. Solen
skiner och termometern stiger, så vi tar oss till Central Park som är ett stort
grönområde där boende och turister kan få en fristad från den annars så
ljudliga och hektiska storstaden. I parken finns flera lekparker för barn,
konst och en liten dam som man kan ta sig ut i med små roddbåtar. Jag tror inte
att jag skulle överleva i en storstad utan att få möjlighet till tystnad och
natur. I Central Park har de en del områden där man ska vara tyst och man får inte
spela musik eller väsnas.
|
Vilken kontrast till den hetsiga staden |
|
Segelbåtar om än små i NY |
|
Lite olika färdmedel på samma plats.. |
Människor behöver få vila sina öron och sin själ
mellan varven. Lasse har alltid haft en idé om att bo i NY i ett år för att
lära känna alla stadsdelar och uppleva storstadens puls, men jag skulle aldrig
klara av att leva i en stad som aldrig sover. Jag skulle nog hellre bosätta mig
i en liten by på New Foundland och ha närhet till naturen. Det är jätte härligt
att turista i vackra stora städer, men att bo där kräver något helt annat. Det
är verkligen en vacker park och vi får en skön promenad. Dags att ta ett bad
och sätta på sig lite tjusigt för att gå på Broadway! Vi köper en flaska skumpa
som vi firar med på hotellrummet. Jag tar mig ett bad och använder hårfönen!
Det var väääldigt länge sedan jag hade en hårfön i handen! Vilken känsla att
låta den varma luften blåsa runt i mitt mjuka linullshår! I´m in heaven!
Vi ska
gå på show på Broadway! Visst låter det flott? Och flott är det! Teatern är
vackert inredd och det är nästan fullsatt. Vi har bra platser och showen kan
börja. Att uppleva musik och dans live är underbart. Det som händer på scen
händer bara precis nu och aldrig mer. Skådespelarna är så proffsiga att jag
känner tårarna rinna ned för mina kinder. Det är rörande och jag känner mig så
tacksam över att få vara här och njuta av musik och dans. I pausen går vi upp
till teaterbaren och ska köpa oss ett glas vin. Bartendern frågar om vi ska ha
ett litet, mellan eller stort och Lasse slår på stort! Bartendern tar en ”typ
termosmugg” med Beetlejuice motiv på och häller den breddfull och säger sedan:
Ja ha det blir 90 dollar! Va??? Vi håller på att ramla omkull av häpnad. Jag
säger att det var väldigt dyrt, men hon hänvisar till att det var ju nästan en
hel flaska vin. Vi har då aldrig beställt in en flaska vin för 90 USD och så
var mitt hummerrekord slaget. Jag ”råkade” beställa en hummer på Guadeloupe för
70 Euro (trodde hela rätten kostade 9.9 Euro men det var 9.90 Euro/100 gram).
Vad ska man säga? Beställ aldrig ett stort glas vin i teaterbaren för det kan
nästan bli dyrare än biljetterna till showen! När showen är slut vandrar vi
förbi Times square och det är om möjligt ännu mer människor i rörelse nu är tidigare
under dagen. Vi stannar och tar en matbit på samma mysiga Irländska pub som vi
hade lunch på och är väldigt, väldigt nöjda efter en intensiv dag i New York.
2019-06-26 New York
Frukost på hotellet med nygräddade våfflor och massor med
annat smarrigt! Det är dags att förnya Lasses körkort och när man inte är
hemmavid måste man ta sig till en svensk ambassad eller konsulat för att hämta
ansökningsblanketter som man fyller i och skickar till transportstyrelsen. Man
skriver då till vilken adress man vill ha körkortet skickat. Vi som är seglare får använda oss av ett konsulat och hämta upp körkortet där. Se
först till att boka en tid med konsulatet annars kommer du inte in. När man är
på seglande fot är det inte så lätt att veta var man kommer att vara när
körkortet väl är klart. Vi ska ju norr ut så det lär väl bli konsulatet i
Boston. När man hämtar upp körkortet betalar med 50 USD i avgift till
konsulatet. I stort sett samma procedur gäller (pass dyrare kostnad än körkort
145 USD) om du behöver förnya ditt pass, men då är det bara ambassaden i
Washington och generalkonsulatet i New York som gäller. Ambassaden i Washington
har även en mobil pass-station och man kan se på deras hemsida vart i USA de
åker (www.swedenabroad.se). Svenska
Konsulatet i New York ligger på Daghammarskjölds plaza 1 och personalen var
väldigt trevliga och hjälpsamma.
|
Lasse på Svenska konsulatet |
|
Konstverk av Jaume Plensa, Behind the walls |
Vi tar sedan tunnelbanan ner till World Trade
Center. Jag tror att nästan varenda människa minns exakt vad de gjorde den 11:e
september 2001, så det kändes ganska självklart att åka till platsen för det
fasansfulla terroristdådet. USA har nu byggt ett nytt torn ”one world trade
center” (OWTC) eller även kallad Freedom tower som symboliserar en enad värld och
är byggd av samme arkitekt som ritat the Burj Khalifa i Dubai. OWTC är 541
meter högt och du kan se det var du än tittar när du rör dig på Manhattan.
|
Freedom tower |
För
att komma upp i observatoriet där du har en 360 graders vy över hela New York
tar du en hiss som under resan upp gör en tidsresa som visar New Yorks
utveckling flera hundra år tillbaka i tiden. Insidan på hissen är som en filmduk. Uppe i observatoriet har du den
mest fantastiska vy du kan tänka dig.
|
East River |
|
Manhattan skylight med Empire State building i mitten |
Nere på marken har man skapat ett
minnesmärke där de två tornen tidigare stod och alla namn på dem som omkommit
under attacken finns inristade i den svarta betongen. På några ställen har man
satt en ros i ett av namnen. Det känslosammaste den här dagen var 9/11 memorial
museum som ligger på samma plats som de bägge tornen stått. Här kan du finna
svar på många av de frågor du har kring händelsen och de människor som upplevt
händelsen och även mycket information kring det terror-nätverk som genomförde
attacken. Vi lyssnade på autentiska telefonmeddelanden som sänts från de kapade
planen och det här var starkt och rörande om något.
|
En av alla de brandbilar som förstördes när tornen rasade |
|
Som gammal kriminalvårds inspektör kan man inte låta bli att intressera sig för andra länders kriminalvård! |
Efter ett känslosamt besök
gick vi till China Town för lite mat. China Town är ett område på nedre
Manhattan där cirka 150 000 kineser bor. Det är verkligen som att förflytta sig
till Kina. Det pratas kinesiska överallt och gatorna är fulla av fisk- och
fruktmarknader.
|
Kocken får också lite mat |
|
Här får vi inte fota av någon märklig anledning |
Vi går även in i Little Italy där det i början av 1900-talet
bodde ca 10 000 italienska immigranter men nu är det mestadels de Italienska
restaurangerna som upprätthåller den Italienska imagen. Vi tog ett glas
Prosecco i solen och vår servitör såg verkligen italiensk ut, men det visade
sig att han kom från Argentina. Vi promenerar hem mot hotellet med fötter fulla
av blåsor , så jag stannar och impuls-köper
ett par flip flop för att rädda fötterna från de trånga
ballerinaskorna.
|
Överallt finns det larmanordningar |
Lasses kusin barn Joel bor tillfälligt i New York, så vi har
bokat en date med den lille gossen (32 år). Lasse hade inte träffat Joel på 10
år och nu får vi en trevlig stund tillsammans i New York. Joel har doktorerat i
ämnet internationella konflikter och har nu fått ett uppdrag i New York.
Vilken duktig kille! När Joel går vidare till sin egen middags-date stapplar vi
hem till hotellet och jag somnar innan jag har lagt huvudet på kudden!
|
Lasse och Joel träffas i New York |
2019-06-27 New York
Vaknar utvilade, men fortfarande lite ömma i fötterna. Vi
packar våra väskor och checkar ut från hotellet. Vi tar tunnelbanan ner till
Wall Street som fått sitt namn efter den mur som höll fiender och krigande
indianer borta från Manhattan. Idag är det hjärtat i stadens finansiella
distrikt. Vi har väl alla sett någon film som handlar om vad som kan hända när
det är mycket pengar på spel.
|
Wall street |
Vi går även ner till Battery-park som är ett
skönt och lugnt grönområde.
|
Falungong |
|
Vattenlek i Battery Park |
På vägen tillbaks till tunnelbanan stannar vi vid
den berömda bronstjuren i närhet av tullhuset.
Efter börskraschen 1987 gjorde
konstnären denna stora skulptur i all hemlighet och placerade den utanför New
York stock-exchange. Konstnären hade kommit till USA fattig och var så tacksam
över hur väl han blivit mottagen att han ville ge någonting tillbaks då många
misströstade efter börs krisen. Tjuren blev således en symbol för framtiden och
styrkan i att kämpa i motgång utan att ge upp. Vår sista upplevelse av New York
är New York Public Library.
|
NY Public Library |
|
Utställning om kamp om LGBTQ´s rättigheter |
|
Vacker inredning i biblioteket |
|
Fina bilder på samkönade relationer |
|
Lasse blir student på nytt! |
Förutom att det är en otroligt vacker byggnad har
de även en utställning om LGBTQ´s (lesbian, gay, bisexual, transgender and
queer) kamp om lika rättigheter. I år är det 50 år sedan den första gången som
de homosexuella gjorde uppror och motstånd mot de orättvisor som polis och
samhället i övrigt utsatte de homosexuella för. I USA på den tiden var det
olagligt att vara homosexuell. På baren Stonewall startade ett uppror som blev
början på en ny era inom LGBTQ-rörelsen. En mycket intressant och rörande
utställning med fina bilder och nyhetsklipp från den tiden.
|
Trafiken i NY |
Vi har haft tre helt fantastiska dagar i New York och Lasse
har guidat och levererat faktarutor om allt och lite till. Tack älskling för
att du är så tålmodig med din lilla tramsiga apekatt! Nu tar vi oss tillbaks
till båten! Home sweet home!
2019-06-28 Stamford
I dag är vi riktiga tröttmössor efter alla upplevelser i New
York och det känns väldigt skönt att få vara hemma i vår lilla Sea Wind igen. I
dag är det väldigt varmt! Lasse promenixar iväg och hämtar den nya AIS:en
(Raymarine 700) och tar sig an att installera den. Hu vad många kablar! Här
gäller det att vara tålmodig och metodisk annars går det åt skogen. Tur att
kapten både är tålmodig och metodisk! Kvällen avslutas med lite pokerspel i
grann-båten Sweet Caroline.
2019-06-29 Stamford
Startar morgonen med en löptur och tar mig sedan an lackning
av relingen. Solen tar styggt på lacken och det är ett ständigt underhåll för
att hålla Sea Wind fin. Lasse fortsätter med att ”leka” med sina kablar i
garderoben och han lyckas installera AIS:en så nu kan vi åter se andra båtar
och andra båtar kan se oss.
|
Raymarine 700 installerad! |
2019-06-30 Stamford
Mer underhållsarbete på Sea Wind! Lasse byter olja och
oljefilter på motorn, medan jag skriver blogg.
|
Gammalt och nytt filter 300 mh senare |
Vår vän Yuji har en vän som har
en båt bredvid honom och de bjöd in oss på sen brunch och erbjöd sig att åka
till affären med oss. Så det blev stor-shopping på Fairway och sedan en
helkväll tillsammans med Japanska Tak och hans fru. Väldigt spännande att höra
om hur det är att växa upp och leva i Japan.
|
Lyxig brunch hos Tak och Midji |
Jätteintressant läsning
SvaraRaderaStellan