s/y SEA WIND: Augusti 2019 USA; New Hampshire och Maine 316 nm

Nu börjar det dra ihop sig till ett sen länge planerat besök ombord på Sea Wind. Våra vänner Tomas och Anna-Carin har sedan september förra året sett fram emot att få segla i Maine. Vi skall plocka upp dem i Portland den 17:e augusti ,men innan dess måste vi stuva om en hel del i vår akter/gäst-hytt. Cyklar och dyktankar och annat smått och gott måste ut och få nya platser så att våra gäster får plats. Som väl är så har Harvey och Pam Geiger, våra vänner och tillika OCC port officer på Hilton Head Island i South Carolina, ett sommarställe på Vinalhaven i Main. Vi hör med dem och vi är välkomna dit och lämna så mycket vi vill i deras lada innan våra gäster anländer. Vi lämnar vårt kära Gloucester och på väg ut ur hamnen och förbi vågbrytaren ”the dog bar” ser vi plötsligt en knölval blåsa framför båten. Han säger säkert ”kom snart tillbaka snart ni sjöfarare”. Vi sätter nu kurs förbi Cape Ann och upp mot ögruppen Isles of Shoals utanför Portsmouth i New Hampshire.

Isles of Shoals

Detta är en grupp på sex öar som till hälften tillhör delstaten New Hampshire och till hälften delstaten Maine. Vi plockar upp en boj då det är svårt att ankra här på grund av dålig hållbotten och kelp. Bojarna tillhör olika båtklubbar inne på fastlandet och man är välkommen att använda bojarna om de är lediga.

Cedar Island

Gosport Harbor

Små skär mellan de större öarna

På Star Island driver man hela sin anläggning med solenergi

Sydöstra sidan av Star Island

Huvudön, Star Island har ett magnifikt stort hotell byggt i trä i flera våningar. Här bor sommargäster i alla åldrar. Pensionärer sitter på verandorna och läser och tittar ut mot havet. Barn och ungdomar med eller utan föräldrar leker på gräsmattorna och förälskade par strosar runt. Här kan man slapp, träna, leka, låna kanoter eller segeljollar. Ett litet paradis helt enkelt. Vi tar en promenad iland. Nu börjar naturen likna svenska västkusten. Kala runda granitklippor och låga buskar, gräs i svackorna eller ingen grönska alls längst ut mot vattnet.

Låga buskar och träd på den vindpinade Star Island

Den vackra Monarkfjärilen suger ivrigt blommans nektar

På de yttre skären skall det finnas en säl koloni så vi tar en tur i dingen mot några kala öar längre i väster. Massor av nyfikna sälar omringar dingen och vi har en härlig stund med dessa magnifika djur innan vi drar oss tillbaka.

Vitfågel och skarvar fyller den ljumma vinden med skärgårdsljud

Härliga klippor på de yttre öarna

Bäst att hänga med lillbrorsan

Harbor seal

Nyfikna som attan

White Island lighthouse

Återigen är vi glada för vår nya RIB dinge som gör mellan 15 – 20 knop. Det ökar verkligen vår aktionsradie när vi vill ge oss ut på lite längre expeditioner. Ett tips som vi tagit till oss är ”köp en så stor dinge du får plats med och en så stark motor du kan hantera”. Allt på en båt är en kompromiss men du kommer aldrig att ångra det. En liten eller långsam jolle som fungerar på semestern i Sverige är inte rolig när du skall långt och/eller har den fylld med folk, vattendunkar, diesel eller mat från en storhandling.

Vinalhaven/ North Haven

Nu är det dags att bli av med våra grejer i akterruffen och vi sätter kurs mot Vinalhaven drygt 100 sjömil mot nordost. Här ute på the Gulf of Main seglar havsfåglar och Sea Wind slörar i 13 knop sydvästan. Natten är stjärnklar och the milky way lyser upp himlen som massor av små diamanter. På förmiddagen följande dag efter en skön segling i tidvis typisk Maine dimma så rundar vi upp på västsidan av Vinalhaven och in i Fox Island Thorofare mellan Vinalhaven och North Haven Island.

På väg in till Perry´s Creek Vinalhaven

Lugnt och stilla i Perry´s Creek

Väl framme plockar vi upp en boj i Perry Creek. Följande dag blev det två dinge lass med grejer till Harvey´s lada med efterföljande städning i akterruffen så våra gäster skulle få det fint. Inte alltid så lätt med fyra vuxna i en långfärdsutrustad, fyrtio år gammal 37 fotare, men med lite fix och trix töms akterruffen.

Mysmiddag hos Pam och Harvey (Fr vänster: Harvey, Kathy, Alan, Pam, Kathy´s kusin och apekatten)

Dagen efter bjöds det på middag hemma hos Pam och Harvey Geiger tillsammans med Kathy och Allan på m/v Eveningstar. Allan och Kathy är också OCC port officers i sin hemstad i Beaufort i South Carolina. Att vara medlemmar i OCC (Ocean Crusing Club) är verkligen en tillgång ute på långsegling. Vi blev tipsade av vännerna Mats och Ulla Wångdahl och har haft så mycket glädje av vårt medlemskap. Mycket tack vare deras portofficers som finns mer eller mindre över allt och hjälper till med allt som tänkas kan, inte minst i USA. Dessutom tror jag knappt vi kommit till en hamn eller ankarplats där det inte funnits minst en båt till med en OCC flagga under spridaren och strax har man nya vänner.

North Haven

Barnen har tillverkat egna flytetyg och tävlar mor vandra

Allt handlar om hummerfiske i Maine

En lokal hummerfiskare har cirka 800 hummerburar i vattnet

Pettson´s järnaffär

4 meter tidvatten gör skillnad

Oväder drar in över North Haven

Kaptenen jobbar med släggan hos Geigers

Vildfångade, färska fredagsmusslor tillagas med apekattens kärleksrecept

Efter några fina dagar på Vinalhaven och North Haven så sätter vi nu kurs västerut igen mot Portland för att möta upp våra vänner Anna-Carin och Tomas.

På väg mot Portland stöter vi på vår vän Alex på No Stress som tar några fina bilder på oss in action

Vi får se klumpfiskar som kommer upp för att sola/värma sig

Half way lighthouse

Portland

Portland är en relativt stor stad med mycket turister och kryssningsbåtar. Hamnen är stökig så vi väljer att ankra öster om Peaks Island en bit utanför och tar dingen in för att rekognoscera. Vi hör i närmaste marina om vi kan lägga dingen där en stund, men de ska ha hutlösa 20 USD i dagsavgift för dingen så vi letar oss in till stadskajen där vi träffar en trevlig herre som erbjuder gratis plats bredvid hans skonare.

Humrar, alltid hummrar......

Följande dag tar vi Sea Wind in till stadskajen och förtöjda utanför en skonare hämtar vi upp våra gäster för att sen gå ut till Peaks Island igen. Det var länge sedan Sea Wind hade så långväga gäster ombord och det blir ett härligt återseende. Vännerna hade med sig diverse nyttigheter och gottis från Sverige och detta minskar verkligen inte glädjen av att ha dem ombord.

Fort George Portland

Lämnar Portland och tar "sikte" på Seguin Island

Spökskeppet

Seguin Island

Följande morgon har dimman slagit till, men efter frukost lättar det lite och för motor och stiltje så går vi till Seguin Island, en av de yttre öarna. Här får man plocka upp en av tre gäst-bojar om man har tur. Ankring är inte tillåten p.g.a. att det ligger en kabeln i viken som går upp till fyren.

Revet som skyddar viken på Seguin Island syns knappt när det är högvatten

Hummerfiskarna har söndagsparty i viken på Seguin Island

Vi får en härlig vandring upp på ön till fyren som tas hand av ett fantastiskt gästvänligt par som bor och jobbar där som volontärer. Dom visar fyren och tillhörande museum och frågar om vi vill ha hummer. Vi tackar ja och de ser till att en av hummerbåtarna kommer förbi och vi köper fyra nyfångade humrar som blir en fantastisk middag.

Utsikten från fyren på Seguin Island

Anna-Carin njuter av utsikten i fyrtornet

Hummer, det ska alltid vara hummer......

Resten av veckan seglar vi från den ena fina ankarplatsen till den andra med våra vänner. Maine är en guldgruva av allt som en seglare med lite äventyrskänsla kan önska sig. Kusten är som en blandning mellan svensk öst och västkust, Norge och Skottland.

Magisk kväll i The Love Cove, Southport Island

Nöjda seglare och hummerätare i Love Cove, Southport Island

Anna-Carin och Tomas i kvällsolen på Burnt Cove

Vi lämnar av våra vänner i Rockland efter en fin vecka. Det har var varit omväxlande sol, dimma, stiltje och bra vind. Nu börjar vårt nästa projekt och efter några dagar har vi installerat både en ny Dickinson dieselkamin och nya svanhalsar.