Segling från Saint Martin till Puerto Rico, Culebra 119 nm
Med ny kedja och vajer till styrningen lämnar vi ett ganska turbulent Saint Martin med stängda affärer och restauranger på grund av de lokala uppror som ännu pågår när vi lämnar ön. Det känns alltid lika skönt att lätta ankare och ge sig ut på havet mot ännu ett spännande och nytt mål, men den här gången är det extra roligt att ge sig av för att vi ska få besök av Saga (Susannes dotter) på Bahamas den 24:e januari.
Vinden är ostnordostlig 10 m/s så vi får en skön slör och vi hör hur det klarblå karibiska vattnet forsar runt stäven när vi gör 6 knops fart. Sea Wind passerar Virgin Islands på styrbord och Saint Croix på babords sida och det är rätt mycket trafik under den här sträckan, så det gäller att ha uppsikt under nattvakterna. Wolfgang (vindrodret) styr utan att förbruka en endaste kilowatt under hela vägen. När morgonen gryr slänger vi i fiskekroken efter båten som vanligt och vips hör vi det vinande ljudet från rullen. Vi har något på kroken! Oftast kan man gissa sig till vad för slags fisk det är när man ser hur den beter sig när man försöker dra in den till båten. Tonfiskarna är ganska starka och försöker dra nedåt, men ger upp ganska snart och är lätta att få in medan t.ex. en Mahi Mahi hoppar vilt och besinningslöst upp ur vattnet och verkligen kämpar för sitt liv. Mahin är en riktig kämpe! Den här fisken beter sig på ett sätt vi inte känner igen och när den kommer närmare båten känner vi inte heller igen utseendet på den. Först när den är så nära att vi kan se hela fisken inser vi att det är en liten haj! Han ser så söt ut och har ett skinn som är torrt och strävt som sandpapper. Han får åka tillbaka i havet till mamma- och pappa-haj och fortsätta att växa och bli en stor respektingivande varelse med massor av vassa gaddar.
 |
| Aj aj aj aj det var en haj.... |
Puerto Rico
Ensenada Honda 2020-01-04- 01-06
Vi glider stilla in i viken Ensenada Honda som ligger på ön Culebras sydostsida. Det är en stor och skyddad vik med grönt vatten där vi ankrar upp. Vi ankrar om tre gånger innan ankaret fäster i den lösa leran. Det gäller att vara tålmodig när det är riktigt lös lera på botten. Vi är väldigt nöjda med vårt 25 kilos Delta ankare, men just i väldigt lös lera kan det behövas flera försök innan det sätter sig ordentligt. Solen har precis gått upp och det är alldeles stilla i viken då vi tar en rejäl frukost och funderar på hur vi på bästa sätt ska klarera in i Puerto Rico som är ett självstyrande territorium som tillhör USA. Vi slänger dingen i sjön och åker över till en närliggande båt och hör med dem om de har någon information och de har både fungerande telefon och rätt nummer till tull och immigration. Först ringer vi och får ett ankomstnummer och sedan har vi 24 timmar på oss att ta oss till flygplatsen där inklarering med tull- och immigrationsmyndigheter ska göras. Vi tar oss långt in i viken för att komma så nära flygplatsen som möjligt och hittar en gammal skranglig brygga där det står en liten farbror. Vi frågar snällt om vi kan lägga vår dinge vid hans brygga och han välkomnar oss till Puerto Rico och visar sitt hus där hela tjocka släkten verkar bo. Efter en kort promenad i den tropiska hettan hittar vi flygplatsen och klarerar in med tull- och immigrationsmyndigheter och får ett ”crusing permit” (seglingstillstånd) som är giltigt i ett år och en stämpel i passet som gäller i sex månader. Tjänstemannen kommenterar Lasses utgångsdatum på passet vilket är i början på juli i år. Tiden går fort när man är ute och seglar och rätt som det är behöver man förnya både pass, körkort och kreditkort m.m. Planen är att vi ska åka hem en sväng till Sverige när vi kommer till USA och fixa nytt pass, gå till läkaren, tandläkaren, kolla synen och allt annat som man underlåter sig att göra eller inte kan åtgärda på en långsegling. Inklarerade i landet tar vi en lunch på den populära baren, som ligger mitt i ankringsviken, med det passande namnet ”The dingy dock”. Vi har ju haft problem med vår AIS som sänder och mottager sporadiskt trots att det är en ny enhet (den andra nya AIS:en sedan ett år tillbaka), så Lasse tillbringar en hel dag med att försöka få ordning på den. Medan han svettas i båten tar jag (Susanne) en tur till en av världens topp tio stränder som ligger på andra sidan ön, Playa Flamenco. På Culebra finns inga bussar utan här är det olika små privata firmor som skjutsar turister runt på ön. Man bara vinkar in en av alla de små bussarna och berättar var man ska så släpper de av dig för en slant. Jag fick betala 7 USD för att ta mig över till den fantastiska stranden där fick man även betala en liten summa för att komma in i området som också var ett campingområde.
 |
| Paradiset |
 |
| Den amerikanska militära närvaron gör sig fortfarande påmind |
 |
| Livet känns nog ganska enkelt i ett litet tält på stranden |
 |
| Playa Flamenco |
Här tillbringade både lokalbefolkning och turister hela dagar och då det inte fanns något särskilt utbud av restauranger hade alla med sig stora kylboxar med mat och dryck. Lasse är inte särskilt förtjust i sandstränder så nu frossade jag i sol och bad och massor med sand mellan tårna. Lasses AIS-projekt visade sig lönlöst, så det blir till att kontakta Ray Marine igen för att få ytterligare en ny enhet.
Segling till San Juan, Puerto Rico 57 nm 2020-01-06
San Juan 2020-01-06- 01-09
Vi besökte Puerto Rico förra året, men utforskade då dess syd- och ostkust och ön Isla De Vieques och slogs av hur hjälpsamma och trevliga folket på Puerto Rico var och denna gång var det ingen skillnad.
Nu var vi ju på väg till Bahamas för att möta upp Saga och om vi inte ville hamna i de riktigt tuffa vindarna som var på väg var vi tvungna att ge oss av i tid. Vi hade gärna stannat längre i Puerto Rico, men säkerheten (och Saga) går före allt annat.
Segling från Puerto Rico till Bahamas 2020-01-09- 01-12 638 nm
Äntligen ut till havs igen! Tröttnar man aldrig på att komma ut till havs? Nej, det verkar inte så. Det är som ett gift att återigen få vara bara vi, havet, vinden och alla rutiner som en längre passage innebär. Jag känner lycka och frihet varenda gång vi ger oss av och kropp och själ slappnar av i Sea Winds trygga famn. En längre passage har sina olika faser. Först är det själva förberedelsen med planering, proviantering och bunkring. Det är härligt när den sköna känslan av att vara startklar infinner sig, när Sea Wind och vi är ”kittade” för alla utmaningar och prövningar som kan uppstå. Nästa fas är när man äntligen lättat ankare och är på väg ut till havs. Nu njuter man bara av seglingen och känner av om man har rätt mängd segel och sätter vindrodret. Nu känner man sig väldigt nöjd, sedan kommer nästa fas som utgör den största delen av en längre passage och det är alla de dagar där de fasta rutinerna såsom vakthållning, matlagning, segeltrimning, sömn och ”bara vara” fyller dagarna. Man kommer in i ett ”flow” och livet är enkelt, meningsfullt och underbart. Visst kan man vara trött efter att bara få sova tre timmar i stöten eller efter en tuff vakt med hårda vindar eller dålig sikt, men det brukar alltid att vara möjligt att kompensera under nästa dag. Det är den här fasen som jag undrar hur lång den skulle kunna vara innan man tröttnar på den. Jag har hittills inte stött på den dagen trots 21 dagar över atlanten. När vi närmade oss Barbados efter tre veckor till havs var jag nästan gråtfärdig över att vi skulle gå in i hamn…
 |
| Den gamle och havet |
När man börjar närma sig målet med en hundra sjömil eller så inträder fasen där man börjar förbereda sig för att komma fram. Det börjar liksom klia lite i ”kommafram”tarmen. Man tittar lite extra på hur mycket distans vi gör och hur ETA (Estimated Time of Arrival) utvecklas. Vi plockar fram karantän- och gästflagga om det är ett nytt land och jag tar alltid ett röj på båten och städar upp efter vårt passage-läge. Väl framme och upp ankrade blir det alltid något gott att äta och dricka och vi njuter av att vi tillsammans har tagit oss till vårt mål, segerns sötma smakar gott!
Vi hissar segel inne i viken och vi har konstaterat att det blåser ganska kraftigt utanför hamnen vilket orsakar stökiga vågor i utloppet från San Juan. Vi får dra på rätt bra med motor för att ta oss ut genom det trånga utloppet och Sea Wind skumpar fram och tillbaks i de oregelbundna vågorna, men så fort vi kommer längre ut ger de med sig och vågorna blir längre och mjukare. Dyningen kommer in från styrbord och ibland tar de sig in i sittbrunnen med en väldig kraft. Vi har solpaneler på vardera sida om sittbrunnen så det kan smälla till ganska bra när det kommer vågor mot dem. Vi har förstärkt ”mantågen”(de är utbytta mot kraftigare metallrör) som solcellerna sitter på med varsitt metallrör som är fäst både i ”mantåget” och däcket så nu klarar vi av även rejäla inkommande vågor från sidan. Innan vi hade förstärkningen hade vi en våg som lyckades böja hajfenan vid sidan av mantåget. Första natten bjöd på ostliga vindar upp till 15 m/s och en fantastisk fullmåne som visar vägen fram på havet. Vi passerar Mona passage mellan Puerto Rico och Hispaniola som är ett sund där det Karibiska havet och Atlanten möter varandra och är glada att vi är en bit ifrån då det sägs vara en av de svåraste passagerna i Karibien. Vi seglar fort i en skön slör med 7-8 knop i snitt och loggar 160 nm på ett dygn vilket är en riktigt bra distans för lilla Sea Wind. Med två öar i stora Antillerna (Hispaniola med Dominikanska republiken och Haiti samt Kuba) på babordssida och Turk and Caicos på styrbord seglar vi igenom ganska stökig sjö med mycket vatten in i sittbrunnen och en del nätter blir sömnen störd av de oregelbundna rörelserna som havet slänger runt Sea Wind i. Vi har vinden akter ifrån och Sea Wind seglar fram som den bestämda dam hon är, fort och målmedvetet. Fiskelinan är ute och vi får fyra napp utan att få ett enda i båten. Efter fyra dagar vänder vi upp vid Crooked Island på Bahamas och får då vinden rätt i näsan. Vi är ganska trötta och har 100 sjömil kvar till Georgetown i Exumas där vi ska möta upp Saga. Vi bestämmer oss för att vänta ut de starka vindarna och fortsätta när det lugnar sig och slänger ankare i ett obeskrivligt klart vatten och ankaret sätter sig fint i den vita sandbotten. Vi kan pusta ut ett par dagar innan vi fortsätter upp till Georgetown där vi ska klarera in i Bahamas.
 |
| Obeskrivligt klart och blått vatten |
Bahamas 2020-01-12-02-28 Mammas Saga på besök
Georgetown är en väletablerad plast för seglare och framförallt många Amerikanska seglare som tillbringar hela vintersäsongen här för att sedan segla hem till Amerika när orkansäsongen startar i juni. Stället är som ett flytande Böda-camping med alla sociala aktiviteter som man kan tänka sig. Här kan man fylla dagarna med yoga, lunch med andra båt-kvinnor, barnaktiviteter, bibelstudier, fläta korgar av palmblad, beach-partyn, musik och allt annat man kan tänka sig. Man har även ett informationsnät varje morgon på VHF-radion där man kan fråga om allt man undrar över t.ex. var kan man fylla gasol eller andra praktiska funderingar. Vi använde detta forum när vi tappade en av våra åror till dingen. Ingen båt hittade den, men en båt hade en extra åra som vi fick! Den här massiva sociala tillvaron passar vissa och visst kan det vara skoj en stund, men här tycker nog jag att det blir lite väl mycket av det goda. Att klarera in på Bahamas är en kostsam historia där 300 USD ska pungas ut för att få segla runt på dessa öar i tre månader. Det vore ju trevligt om de kunde lägga lite av dessa pengar på att se till att deras mycket vackra fyrar fungerar. Vi har nog bara sett ett par stycken som faktiskt har fyllt sin uppgift med att lysa i mörkret tyvärr.
 |
| Trevlig arbetsmiljö |
Vi får en vecka på plats innan Saga kommer och utnyttjar den till diverse båt-pyssel, sedan blir det dagen D och Saga kommer!! Lyckligare än så här kan en hennes Mami inte bli! När man ses så sällan så blir det desto viktigare att ta vara på den korta tiden man får tillsammans. Saga har varit hos oss i Sea Wind många gånger så hon inrättar sig snabbt i båten och med oss och våra rutiner. Tyvärr har hennes bagage kommit på avvägar och vi får vänta ett par dagar innan väskan (med mestadels saker som vi beställt från Sverige) kommer. Att bara få sitta i lugn och ro och prata med varandra utan att bli avbrutna pga. dåligt internet eller andra störande moment som kan ske när man ringer via internet är helt obetalbart. Att få höra om hennes liv, tankar om framtiden, drömmar och funderingar känns som en ovärderlig skatt.
 |
| Saga i kvällssolen |
 |
| Conch snäckan |
 |
| En rocka kommer och hälsar Saga välkommen |
 |
| Stor skillnad mot februari hemma i Sverige! |
 |
| Snorkeltur |
Vi lämnar Georgetown och beger oss norr ut i Exuma sound. Det blir en härlig segling i plattvatten och solen skiner från en blå himmel. Exumas är en lång räcka av öar och mellan dessa finns flera ”cuts” (inlopp) där man kan söka skydd och ankra. Det är väldigt grunt på många ställen så det gäller att följa utmärkta leder eller ha stenkoll på djupet. Det är ju i och för sig en fördel att det bara är sand och inte grynnor/böar som hemma i Svedala.
 |
| Små fötter mår bra av att promenera i sanden |
 |
| Att "bara vara" tillsammans |
 |
| Am-/sköterskehaj precis vid båten |
Dagen därpå fortsätter vi till Stanley Cay och då går vi på insidan i det grunda vattnet och det känns nästan som att segla i ett badkar. Stanley Cay är känt för sina simmande grisar och thunderbolt grotto (där man spelat in James Bond filmer) och när vi ankrar upp här kommer ganska snart stora am-/sköterskehajar simmande invid båten. Det riktigt pirrar i kroppen när man ser dem, men det dröjer inte länge förrän både Lasse och Saga hoppar i vattnet och simmar med dem. Vi åker även in och tittar på grisarna som är väääldigt stora och som simmar ut i vattnet för att bli matade. Dag två vrider vinden och vi får både dyning och vinden in viken vilket inte är speciellt behagligt. Bestämmer oss för att gå igenom ett smalt sund över till andra sidan och på så sätt få skydd från vinden. I skydd av vinden tog vi dingen till thunderbolt grotto och den här grottan är verkligen något speciellt. Man dyker in i en utav öppningarna och kommer in i en grotta där solen lyser in från ett hål i taket och här inne blir alla ljud dova och man omges av massor av färgglada fiskar. Det här är ett av våra absoluta favorit-snorkel platser! Vi hade turen att det inte var några andra där så vi fick grottan alldeles för oss själva.
 |
| Saga i Thunderboltgrotto |
 |
| Drakfisk |
Vi fortsätter upp i Exumas och nu visar väderprognosen att det ska komma vindar med kulingstyrka så vi går in i Conch Cut in i Cambridge Cay som är en national park och här är det väldigt grunt och starka tidvattenströmmar. Vi tråcklar oss in till de bojarna som ligger här och på eftermiddagen kommer ”park rangers” för att ta betalt för bojen. Saga hoppar i vattnet och vips så dras hon med i strömmen och får använda all sin kraft för att komma tillbaks till båten. Den här tidvattenströmmen är inte att leka med! Vi ser hajar som simmar omkring och frågar park rangers vad det kan vara för sort? Bullshark! Vilken Mami Saga har! Släpper ner henne i strömt vatten med tjurhajar….men det är ju varmt och klart i alla fall. Det finns ett fint snorkelställe en bit bort som kallas The aquarium och här såg vi sköldpaddor, fina fiskar och fick simma både med och mot strömmen.
 |
| Koraller och svampdjur |
 |
| En liten söt sköldis |
 |
| Promenad i land när vinden lagt sig i Cambridge Cay |
Det är sådan fröjd att ha Saga ombord. Vi lagar mat och bakar tillsammans och riktigt frossar i vegetariska rätter.
 |
| Kidneyböns curry på G |
 |
| Att "bara vara" är en konst |
 |
| Lite bus ska det också vara så klart! |
Efter två dygn hade vinden mojnat och vi kunde segla vidare till Govenors Harbor på ön Eleuthera, men nu börjar tiden att tryta för Sagas hemresa från Nassau. Vi bestämmer oss för att segla direkt till Nassau, som är Bahamas huvudstad, för att få en hel dag där innan Saga åker hem. Nassau ligger på New Providence Island och vi ankrar upp i sundet mellan New Providence och Paradise Island. Även här är det starka tidvattenströmmar och båten far runt som en jo-jo när tidvattnet vänder. Flotta villor och båtar finns det gott om här för det här är de rikas lekplats i mångt och mycket. De stora kryssningsfartygen kommer in på löpande band och släpper iland sina många tusen passagerare som spenderar pengar i Nassau under en dag innan de fortsätter på sin kryssning till nästa ställe. Det formligen kokar av turister inne i centrala Nassau och som seglare kan det bli lite mycket med all trängsel och folk.
Nassau var under tidigt 1700-tal centrum för pirater och här finns ett piratmuseum som vi besökte. Vi hittade en mysig Grekisk restaurang som vi åt middag på. Nu var det dags för Saga att åka hem till vardagen i Sverige igen och vi kommer verkligen att sakna henne. Hon har en förmåga att smälta in och bli en del av vår lilla seglarvärld och hon bidrar med skratt, kloka ord och god vegetarisk mat. Vi hoppas att hon snart kommer tillbaka!
 |
| Lycklig Mami med sin ungi |
Vi stannar några dagar i Nassau och gör ett besök på Paradise Island med sina enorma hotell och kasinon. När det blir dags att lätta ankare blir det inte så lätt som vi tänkt oss. När jag försöker ta upp kättingen med ankarspelet märker jag att vi sitter fast i något. Vi provar att ta upp kättingen från lite olika håll då det kan fungera ibland om ankaret sitter fast i något men icke denna gång. Lasse tar på sig snorkel och undersöker saken (tur att Bahamas vatten är så klart). Han kommer upp i båten och säger att kättingen sitter invirad flera varv i en större kätting och att det inte finn sen chans att vi kan få loss den utan att gå ned och manuellt försöka tråckla loss kättingen.
Lasse tar på sig dykutrustning och påbörjar två timmars hårt arbete och avverkar två dyktuber innan vi slutligen kommer loss. Vi blev tvungna att mata ut all kätting och få loss den bakvägen.
 |
| Solen går ned bakom de enorma hotell/kasinon på Paradise Island. |
Väl loss tar vi en kort tur till Salt Cay strax utanför Nassau där vi ankrar upp som enda båt i den lilla viken. Dagen därpå går vi igenom all vår dykutrustning och Susanne testar sin torrdräkt som inte blivit använd sedan Norge 2017. All utrustning fungerar bra och det känns skönt att ha koll på sina saker.
 |
| Våtdräkt check! |
 |
| Torrdräkt Check! |
 |
| Tecknar att allt är ok! |
 |
| Alltid lika lycklig efter ett dyk! |
Vi har vår egen lilla watermaker som fungerar genom att plugga dräneringshålen på däck och öppna locket till vattentanken, men vi märker att filtret blir snabbt igensatt av skräp från teakdäcket och har nu bestämt oss för att utveckla vår manuella watermaker. Vi gör ett nytt hål i teakdäcket som vi ansluter till en kulventil och slang som går vidare till ett filter för att sedan rinna ned i vattentanken. På detta sätt går vattnet genom ett filter både innan och efter vattentanken och risken för smuts i tank och vatten minskar betydligt.
 |
| Vår hemmagjorda Watermaker |
 |
| Christmastree corall |
 |
| Muräna |
 |
| Rund stingrocka |
 |
| Underwater selfie. Bye Bye Bahamas! |
Vi seglar över till en annan fin liten ö i närheten av Nassau som heter Rose Island där vi gör ett dyk på fina rev, men när natten kommer vrider vinden och drar med sig en kraftig dyning och vi får en riktigt hemskt natt. Sjökorten på detta område stämde inte alls så att lämna viken under mörker var inte ett alternativ utan det var bara att vänta ut eländet tills morgonljuset kom då vi kunde ta oss till andra sidan Rose Island till Bottom harbor. Nu låg Sea Wind äntligen stilla och vi kunde vila ut efter en tuff natt. Utvilade tar vi oss tillbaka till Nassau för några sista förberedelser inför vår segling till USA vårt Bahamas äventyr närmar sig sitt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar