Nordatlantens stormar och orkaner i mitten på september

Lämnar Grönland och seglar till Azorerna 1719 nm

10 -24 september 2021

Lämnar Timmiarmiit

Efter vår tidiga morgon med möte av isbjörnen lättar vi ankare vid nio-tiden och går sakta ut genom den slingrande kanalen ut till havs. Solen lyser svagt igenom de tunna molnen och de höga bergen som kantar våg väg har under natten fått sitt första snötäcke. 

Nysnö på bergen 

Det biter i kinderna av den kalla luften och nu är det verkligen hög tid att lämna Grönland innan vintern tar sitt grepp om denna vackra ö. Den första biten ut till havs är full med både små och stora isberg, growlers och issörja och vi är glada att det är en stilla dag. 

Lämnar öst Grönland bakom oss

För motor åker vi slalom mellan all is och tittar på den Grönländska kusten som sakta blir mindre och mindre. Vi är alldeles tysta och fulla med tankar och känslor över att lämna denna vackra plats. Jag undrar om den här månaden och om alla de upplevelser vi haft verkligen är på riktigt? Var det en isbjörn som tog vår flagga i morse? Har jag suttit på ett isberg? Har vi vandrat upp på glaciärer? Har vi badat mitt bland isberg? Det är så mäktiga och starka upplevelser att de nästan inte går att ta in när vi nu glider fram i en issörja som dovt bonkar mor skrovet. 

Vad har vi nu att vänta oss på vår seglats söder ut mor Azorerna? Det är i mitten av september och lågtrycken avlöser varandra runt Kap Farvell och orkanen Paulette har lämnat Karibien och är på väg norr ut. Vi har 1700 sjömil av tuffa farvatten framför oss och får verkligen ha koll på vädersystemen så vi inte hamnar i onåd hos Neptun. Sea Wind och vi är väl sammansvetsade så vi känner oss trygga med att det ska gå bra. 

Första kvällen 

Solen kikar fram under första kvällen och isbergen glittrar i kvällsskenet. Här ute möter vi massor av fåglar som vilar en stund på de stora isbergen innan de fortsätter sin jakt på fisk. Stora flockar med tärnor skränar och dyker och jagar varandra. De graciösa seglarna stormfåglarna glider fram mellan vågorna och de små söta, klumpiga lunnefåglarna springer på vattnet med sina oranga, stora simfötter för att få tillräckligt med fart för att lyfta. Både Lasse och jag känner oss lite halv kymiga då det gungar lite och efter en månads kustsegling blir det som att börja segla på nytt när man väl kommer ut till havs. Som tur är går det snart över och kroppen hittar tillbaka till havets rytm. Vi brukar vanligtvis vara väldigt noga med tiderna på våra nattvakter, men denna första natt blir vakterna lite hejkon bejkon och när morgonen kommer är vi trötta som attan bägge två. Det blev 120 nm första dygnet. 

Solen går ned över östra Grönland

Dygn två 136 nm 20-30 knop NO

Nu har vinden äntligen kommit på besök och vi kan segla wing-on-wing. Vi har mellan 20-30 knop nordostligt och gör god fart. Det är fortfarande massor med fåglar som håller oss sällskap. De normala rutinerna till havs börjar sätta in och vi mår bra och njuter av seglingen. Vårt vindroder Wolfgang styr säkert och det här blir en skön natt då vi får sova gott. 

Dygn tre 151 nm stormvarning WNW 25

Vi får lite väder-routing av våra vänner Annika och Björn på båten Moon och nu ser det ut som om vi kommer att hamna i en storm. Orkanen Paulette ligger några dagar fram så nu får vi ta en sak i taget. Det känns inte så roligt att hamna i oväder här ute mellan Grönland och Azorerna. Det är långt från land och det är INTE många andra båtar som tar den här rutten. En liten klump i magen får fäste, men när vi sitter nere i salongen och pratar om hur vi ska hantera ovädret kan man inte annat än att känna sig trygg. Både Sea Wind och kaptenen är lugna och trygga så apekatten kan slappna av och en lilla klumpen i magen går upp i rök. Vi förbereder Sea Wind och oss själva för storm. Vinden ska vrida från väst nordväst till syd sydväst vilket innebär att vi kommer att möta den staka vinden rätt i näsan. Vi försöker hålla upp så mycket vi kan för att ha lite marginal när stormen väl kommer. 

Dygn fyra 131 nm SSW 10 knop

Lugnet före stormen. Vinden vrider mor väst till syd sydväst och är väldigt svag 7-10 knop. Vi stompar fram i 3-4 knop och det är ganska obekvämt och seglen slamrar. När natten kommer för den med sig vind och det blåser nu runt 30 knop syd sydväst. Vi seglar bidevind och gör 4-5 knop. 

Dygn fem 97 nm vindar med stormstyrka SSO 40-50 knop

Ja ha, nu har vi riktigt skitväder. Det blåser syd sydostligt 50 knop i byarna. Sjön är i uppror och regnet öser ned. Vi har en tajt bidevindsbog och livet nere i Sea Wind känns ganska obekvämt. Det lutar och dundrar och bara att gå på toaletten är ett helt företag. Vi försöker hålla kurs så gott det går, men tillslut faller vi av och går mot Newfoundland under några timmar. Jag hör ett konstigt smattrande ljud och det är en lattficka som gått sönder och lattan smätter mot seglet. Vi går ut och tar ned storen och seglar endast med en liten näsduk av genuan. 

Dygn sex 108 nm reparationer efter stormen W15 knop

Lågtrycket drar förbi och vinden vrider mot väst och blir svag. Nu får vi röja upp efter gårdagens tumult. Lasse går ut på däck och lagar lattfickan på storseglet och jag röjer upp nere i båten. Trots att vi är så noga med att sjöstuva blir det alltid något som far omkring när det är oväder. En kaffekopp som åker iväg … trots allt så gick ju allt väldigt bra om än lite obekvämt. Nu är det bara att förbereda sig för resten av orkanen Paulette som ska dra förbi i morgon. Fördelen med henne är att vi får vindarna med oss!

Kaptenen lagar storseglet

Dygn sju 129 nm N 30-40 knop

Med tre rev i storen möter vi resterna av Paulette och hennes rykte var värre än verkligheten. Det kändes lite otäckt att möta en orkan här ute, men när hon väl var här var det som vilken vind som helst. Det är ju klar skillnad att få vinden från aktern så klart men bara tanken på att möta en orkan kan ju skrämma skiten ur vilken luttrad seglare som helst och betänk då att jag bara är en liten ”nyseglande” apekatt… Ha, ha men för var oväder man går igenom ju mer erfarenhet och kunskap får man.  Man lär sig hur vind, hav, båt och besättning samspelar och agerar och reagerar. Vilket i sin tur skapar möjlighet att förutse händelseförlopp och också hur du ska agera på dessa. Det i sin tur skapar en känsla av kontroll och trygghet som känns mycket lättare att bära än en klump i magen. Det kommer förvisso alltid att hända saker till sjöss som man aldrig varit med om men, med en känsla av att man kan fixa det mesta tillsammans kommer man väldigt långt. 

Molnfront på G

Dygn åtta 154 nm N 25

Två rev i genuan och tre rev i storen slörar vi i 6-7 knop en grå mulen dag. Vattentemperaturen har stigit från 2 grader till härliga 17 grader. En gummikord mellan storseglet och travaren har försvunnit så vi får sätta dit en ny. Det rullar på med en härlig fart!

Dygn nio 135 nm NO 18

Två rev i storen och full genua och en knops medström. Life is good!

Dygn tio stiltje och Apekattens födelsedag 62 nm

Hipp hipp hurra för lilla Apekatten idag! Vinden har mojnat totalt och vi tar ned alla segel och ligger och driver.. åt fel håll. Ha  ha, men vad gör väl det när solen skiner och det är kalas! It´s my birthday and I´m gonna Party……

När det tryter med godsaker i båten får man ha lite fantasi...(ser ut som vi tömt toa-tanken)

Efter stormar och orkaner blev det nu helt vindstilla och vi tar tillfället i akt att bara koppla av njuta med god mat och skön sömn. Konstigt nog hade sjön lagt sig stilla också, så ingen hysterisk dyning som fick oss att rulla utan vi bara gled stilla över ett spegelblankt hav. Tänk vilka olika ansikten havet har. Från att ha vältrat sig i höga orytmiska gråa vågor till en atlant blå spegel. Ja, livet till havs är omväxlande kan man väl säga! 

För första gången på hela seglingen ser vi en annan båt på AIS:en och det går rakt mot oss. Efter stormar och orkaner här uppe trodde vi att de var nyfikna på hur det var med den lilla ensamma segelbåten, men inte då! De gick så nära oss, men ropade aldrig upp oss trots att vi låg och drev med alla segel nere. Hade i varit befälhavare på det lastfartyget skulle vi nog kollat hur det var med besättningen på den lilla segelbåten efter alla oväder. 

Dygn elva 117 nm syd SSW 8 knop 

Vinden kommer så sakteliga tillbaks och det blir bidevind och vi gör 4-5 knop. Lugn dag. 

Dygn tolv 156 nm NNW 20 knop 

Nu känns det som om vi nästan är framme med 1458 nm avklarade. Det är grått och regnigt och vi ligger inne i båten och läser och tar det lugnt medan Sea Wind länsar för fullt ställ i 6 knop. 

Dygn tretton 146 nm N 18 knop

Äntligen framme på Azorerna vid ön Flores, men här fick vi inte komma in då deras hamn var förstörd av en orkan. Hamnkaptenen erbjöd sig att ta in oss så vi kunde få proviantera och bunkra. Det var en månad sedan vi kunde proviantera och bunkra så lite sugna var vi väl, men hamnen låg väldigt exponerad i den nordliga vinden så vi beslöt oss att fortsätta till nästa ö som var Faial 120 nm bort. Nu är vi trötta och det är stökig sjö och hård vind, men som belöning för vårt slit får vi äntligen en Mahi Mahi på kroken! Mums så gott det ska bli. 

Flores i sikte

Dygn fjorton 115 nm N 20 knop

Äntligen, äntligen framme i den Azoriska värmen! Hamnkaptenen ropar upp oss på VHF och meddelar att vi får ankra upp i hamnen, men inte gå iland utan måste vänta tills vi blir hämtade för ett COVID-test. Känslan av att ankra upp, hälla upp ett kallt glas vitt och skära upp lite färsk Mahi som vi doppar i en blandning av soja och Wasabi är helt obeskrivlig. En tuff segling är avslutad och nu får vi bara njuta av ” the feeling of accomplishment”. Vi gjorde det! Vi klarade det! Vi älskar det! 

Ön Pico och Faial "just around the corner"