Chile, Puerto Williams 

19 November 2021- 5 Januari 2022 

    Fin Del Mundo- Världens ände

Sea Wind vid sin boj framme i Puerto Williams

Sea Winds rutt från Brasilien, Florianopolis till Chile, Puerto Williams

Angör Puerto Williams

Efter 2290 sjömil genom de ökända breddgraderna ”roarning forties” och ”furios fifties” längs Argentinas kust, under tuffa förhållanden, stånkar vi oss tillslut in i Puerto Williams. Sista biten i Beagle kanalen tar tagit styggt på oss. Vi har haft 40 knop i näsan, 3 knops motström och var tvungna att trycka på som attan med motorn för att göra någon framfart trots att vi visste att dieseln i stort sett var slut. Vi kör in i Puerto Williams på dieselångor (när vi senare fyller 140 literstanken får vi i 142 liter!). Klockan är fyra på morgonen, det är mörkt och det blåser 40 knop i byarna. Vi är trötta och slitna och vill bara komma till ro. Vi går in i viken och försöker ankra, men börjar dragga ganska omgående. När jag plockar upp ankaret sitter det tonvis med kelp på det. Med mycket möda och stort besvär får jag loss de långa kelprankorna. Jag ser att det ligger en ganska stor boj några meter framför oss och föreslår att vi lägger oss där istället. Armadan (Chilienska flottan) ropar som galningar på oss på VHF-radion och vi ser deras bil med varselljus som blinkar vid sidan av viken. -Sea Wind, Sea Wind the port is closed!! skriker hamnkapten och Lasse tar radion och svarar: -We have been at sea for 22 days and we are very tired. Can we talk about this tomorrow? We need to rest. Hamnkaptenen lugnar ned sig och säger att det är okej, men vi ska vara tillgängliga på VFH kanal 16. Nu kan vi i lugn och ro lägga till vid bojen och njuta av att vi äntligen har nått fram till vårt mål Puerto Williams. Lasse har haft en dröm om att få fira sin 60 års dag här och vi håller alla tummarna för att de ska låta oss stanna. Vi går ned i Sea Wind tar fram champagnen och jag serverar en tallrik kallskuret. Trots att vi är så trötta att vi nästan ser i kors är vi lyckliga över att vara här. Vi har kämpat oss hit tillsammans, Sea Wind, lilla Apekatten och kapten! Vi skålar med champagne och de små busiga bubblorna kittlar hela vägen från munnen in i våra hjärtan! Känslan av att ha uppfyllt ytterligare en dröm är berusande i sig. Ett mål på vägen mot Antarktis och pingvinerna är nu uppfyllt. 

Dagen efter hör vi någon som kommer förbi utanför båten i en dinge. Det är en kille som heter Mauro och han rara fru som följt vår resa på Facebook. De hälsar oss välkomna till Puerto Williams. Strax efter ropar armadan upp oss och vill att vi ska komma iland med vår dinge. Oj, det gick snabbt! Är det ett gott eller dåligt tecken? När vi kommer in till Micalvi marina står tre unga tjänstemän med stiliga uniformer och väntar på oss. Här finns också en man som heter Denis. Han hade fått ett meddelande om att vi hade anlänt i Puerto Williams från en svensk seglare, Andreas från båten Nemo of Sweden, som var här för cirka tio år sedan. 

Nemo Of Sweden har lämnat sin flagga i taket på Micalvi som så många andra äventyrliga seglare

Denis hjälper till att tolka då tjänstemännen från armadan inte pratade så bra engelska. Hamnen är stängd säger de, men vi förklarar att vi är på väg ned till Antarktis och har en del problem med båten innan vi kan fortsätta. Tjänstemännen från armadan går igenom alla våra papper; covid-vaccin, PCR-test, sjukförsäkring, de sedvanliga papperna på båten och våra pass. De tar med sig alla papperna och ber sedan att få återkomma. Nu ska de prata med PDI (immigrationsmyndigheten) och se vad de kan göra. Vi får order om att stanna i båten tills vi blir uppropade igen. Denis hälsar oss välkomna till Puerto Williams och frågar om han kan hjälpa till med något. Jo, vi behöver ju akut mer diesel, mat och telefonkort. Inga problem säger han och drar iväg. När vi frågar honom hur vi ska betala säger han att det löser vi sen och lägger ut flera tusen kronor för vår räkning. Vi kör in dieseldunkar till land som Denis hämtar upp och sedan åker och fyller. Han fixar även två stora backar med färskmat och ett laddat telefonkort och det bästa av allt, en bukett med blommande gräslök från sin trädgård! Gesten var så fin och omtänksam att jag blev så rörd att små tårar trillade ned för apekatts-kinderna. Det var år och dagar sedan vi hade blomster ombord på Sea Wind och i denna karga, kalla miljö var det så oväntat. Trots att vi var så långt från familj och vänner och var i Puerto Williams som faktiskt kallas för Fin del Mundo vilket betyder världens ände fick alla dessa vänliga människor oss att känna som om vi kom hem! 

Gräslök från Denis trädgård pryder salongen i Sea Wind

Vår räddande ängel Denis!

Vi hälsar på Mauro i hans båt Zerendipia

Apekatten med ett negativt Covid-test

Nästa dag ropade armadan upp oss igen och ville att vi skulle komma iland. Denis är där och hjälper till med att tolka igen. Tjänstemännen ger oss våra pass och vi har fått en stämpel i dem! Vi och även Denis blir ombedda att ta ett nytt covid-test så vi åker upp till det lilla sjukhuset och får näsan topsad. Ja, nu verkar det som om vi är inklarerade i Chile jippi!!!!! I ett par dagar gick vi runt och trodde att vi fått de normala tre månadernas uppehållstillstånd, men icke sa Nicke! Efter några dagar blir Kapten Lars kallad till ett möte med PDI (immigrationsmyndigheterna) och armadan. PDI är väldigt irriterade på armadan som låtit oss komma in så lättvindigt och ställer massor med frågor till kapten Lars gällande armadans hantering av vårt ärende. Lasse upplever det som om det är spänningarna mellan PDI och armadan som är den egentliga agendan. Nu gäller det att vara riktigt diplomatisk och inte ställa de snälla tjänstemännen från armadan i dålig dager. Lasse gör sitt bästa att försöka vara så där svenskt neutral som bara en svennebanan kan vara, men han får en del påhopp som han behöver bemöta. Armadan: -Varför kom ni in till Puerto Williams när ni visste att sjögränserna är stängda? Lasse: -Vi hade problem med båten och var på väg ned till Antarktis. Armadan: -Varför skrev ni Chile som nästa land när ni klarerade ut från Brasilien? Ni visste ju att Chile var stängt? Lasse: 

-Brasilien ville inte skriva Antarktis för det är inget land. 

Kaptenen hade ett svettigt moment där, men i slutändan fick vi fortfarande stanna tills vi var klara med våra reparationer. Hur länge var det då? Ibland är det bra med språkförbistringar. När armadan frågade Lasse hur lång tid det skulle ta att åtgärda alla problem med båten hade (tidsoptimisten) han svarat forteen days (14 dagar), men armadan hörde fel och trodde han sa forty days (40 dagar). Ha, ha, ha, vi fick alltså 40 dagars uppehållstillstånd för att åtgärda de saker vi nämnt trots att Lasse sa 14 dagar. Då vi fått ett specialtillstånd att stanna på grund av problem med båten fick vi inte lämna Puerto Williams förrän armadan genomfört en inspektion på alla de saker vi nämnt och de kunde inte komma ombord på Sea Wind och genomföra denna inspektion förrän det Svenska konsulatet i Santiago hade gett armadan tillstånd att komma ombord. Vi fick alltså kontakta konsulatet och be om ett skriftligt tillstånd som sa att armadan var välkomna ombord och genomföra sin inspektion. Vi undrar fortfarande varför det inte räckte med kaptenens godkännande. Tillståndet kom via e-mejl och konsulatet ville ha 12 USD för sitt arbete. 

När allt pappersarbete var klart tog vi oss in till Yacht Club Micalvi. Namnet på småbåtshamnen kommer från skeppet som de facto är själva yacht klubben. Det var ett tyskt skepp vid namn Bragi som hamnade på grund på sextiotalet som senare hamnade i Chilensk ägo och döptes om till Micalvi.  Man drog upp henne mot land i Puerto Williams och använde henne som en ponton. 1976 blev Micalvi ett nationalmonument och museum i Chile. Micalvi var den sydligaste yacht klubben och baren i världen. Här ligger båtarna förtöjda långsides längs Micalvi och båten används även för trevligt samkväm av gästande besättningar. Ute på däcket finns en rolig grill som är gjord av en trycktank och i dessa Covid-tider blir det många grillkvällar ute på Micalvis för- eller akterdäck. 

Micalvi yacht club 

Båtarna ligger förtöjda långsides med linor åt alla håll

Kaptenen äntligen framme vid Micalvi

Sea Wind crew på Micalvis fördäck

Vi har seglat till världen ände och då får man känna sig lite nöjd!

Världens ände!

En av de första dagarna i Puerto Williams vaknar vi upp med ett fint snötäcke på båten

Kan nog vara den vackraste placeringen av en Yacht Club eller vad säger ni?

På upptäcktsfärd

Nu fick vi äntligen gå iland och se oss omkring i denna lilla stad som är så vackert omgärdat av höga snöklädda berg. Här i Puerto Williams bor strax över 2500 invånare varav den överväldigande majoriteten arbetar i armadan (flottan). Här ligger allt nära till hands för staden är liten och naturen tätt inpå. Precis som i alla småstäder runt om i världen hälsar alla glatt när man möts. Kommer det en bil förbi vinkar föraren välkomnande. Vi promenerar in till den lilla stadens centrum som hyser en restaurang, ett bageri, några mataffärer, några turistshoppar, järnaffärer och ett litet apotek. 

14791 km hem till familjen i Stockholm

Små söta butiker med allt från färskt bakat bröd, fruset kött , vin och färska grönsaker som bara kommer  med färjan på lördagar

Mitt i "centrum" ligger den lilla parken O´Higgins

De små husen ligger på rad och den chilenska flaggan vajar stolt i vinden

På vägen dit strosar vildhästar och kor omkring överallt! De vackra hästarna och deras söta, vingliga föl betar precis bredvid trottoaren och man får hoppa över stora högar med hästbajs på gångvägarna. Korna råmar och kollar in oss och det känns som om vi besöker en sån där 4H-gård. Doften av häst- och kodynga blandas upp med röken från de små enplans husen som ligger tätt i långa rader. Här eldar man nämligen med ved och doften av de stora vedklabbarna får oss att tänka på tider i barndomen när vi tillbringade somrar på landställen och i scouterna.

Stora högar med ved ligger utanför var hus

Lasse som älskar hundar får utlopp för sina hundgos-behov för här finns det massor av hundar som springer omkring på gatorna. Den ena ser tufsigare ut än den andra och det ligger alltid ett gäng med hundar utanför mataffären i väntan på att få något gottis. Apekatten är inte lika förtjust över alla loppiga rabieshundar, men får bara se till att vänja sig. En dag när vi skulle ta en hajk upp i skogen fick vi hunden Rosie med oss. Hon spenderade flera timmar med att strosa i skogen tillsammans med oss. Gissa om att Lasse var nöjd. Nu hade han två tjejer att gosa med. 

Lasse och hans nya tjej Rosie

Fölet vill snutta på sin mamma. Staken i bakgrunden stänger inte in hästarna utan de kan gå fritt precis var de vill. 

Vilar sig lite. Det är jobbigt att stå upp på de små vingliga benen.

Naturen kring staden är storslagen och helt magisk. Det är grönt och frodigt på vissa ställen och kargt och dramatiskt på andra. Det är lätt att komma ut i naturen och vi njuter av den totala stillheten och dofterna från skogen. 

Familjen kelp gås är ute och simmar

En tärna håller utkik efter fisk

Vacker utsikt mot Beagle kanalen

En dag får vi celebert besök av en ensam kejsarpingvin

Hallå! Var är brudarna???

Ni skulle bara veta hur tuff jag är!

Äh, jag får nog simma vidare, det är ju inga polare här!

Bara några minuter från Micalvi slingar sig grusvägarna in i skogen

Min stiliga kapten!

Utsikten en bit upp i bergen är otroligt vacker

Vatten från bergen forsar ned i bäckar och här finns det gott om bäver

Fast i världens ände på grund av Covid

När Covid startade för cirka två år sedan var det ett gäng seglare som blev fast här. Hamnen stängde och båtarna fick inte lämna Puerto Williams. De hade nu spenderat två år i lilla Puerto Williams och tyckte att det var väldigt spännande med oss nykomlingar som blev den första utländska båten som fick tillstånd att komma in i Puerto Williams sedan Covid startade. Amerikanska båten Zephyros med John, Megan, Ronan och Daxton bjöd in till traditionell ”thanksgiving” på Micalvi bara ett par dagar efter vi anlänt. De bjöd in oss i järn-gänget och vi fick nya vänner för livet! 

Thanksgiving i Micalvi

Megan bjuder på våfflor i Micalvi

René suktar efter våfflor, Daxton leker emd en av alla hundar, Scott glufsar våfflor och Susanne bara njuter

Grillkväll på Micalvi; Jean sköter grillen, René, John och Megan tar en drink

Apekatten får också vara med 

När barnbarnen är så långt borta från man låna lilla Orion och bli "extra abuela". Mamma Flores och pappa Brandon från båten Cool Change. 

Middag i Renés båt Ata Ata med Jasmine och Lalo. 

René på middag i Sea Wind. 

Happy New year 2022! Från vänster John, Megan, Daxton, Susanne, Petra och Cor. 

Vad hittar man på när man sitter fast i världens ände i två år? Schweizaren René hjälpte till med att tolka och arbetade som snickare. Brasilianaren Jean var behjälplig som motormekaniker. Svensken Ludwig sköt bäver med sin franske vän Igor som dessutom körde charter till Antarktis i åratal. Båtarna Zephyros och Kotik tillbringade sommaren i Antarktis. Tonårspojkarna var aktiva i den lokala segelklubben Cedena. Alla båtarna skaffade sig vänner för livet i den lilla staden och kommer aldrig att glömma sin tid här. 

Megan på båten Zephyros bakade det mest underbara surdegsbröd och hon gav mig en burk av denna magiska deg. Under vår segling har jag lyckats tagit död på två surdegar så nu behövde jag lite tips för att hålla den magiska degen vid liv.  Degen var tvungen att ha ett namn, så jag döpte degen till Athena efter Zephyros katt. Athena är ju en krigar gudinna och borde vara stark nog att överleva i Sea Wind. Athena ska matas varje dag med två matskedar vatten och två matskedar mjöl för att må bra. I skrivande stund är Athena snart fyramånader och mår toppen, trots en tripp till Antarktis. Hon jäser och bubblar och bidrar till färskt bröd i Sea Wind ungefär varannan dag. När vi nu ska åka hem till Sverige en stund får hon antingen torkas eller frysas för att åter komma till liv när vi kommer tillbaka. 

Athena bubblar så fint!

Doften av nybakat surdegsbröd sprider sig över Micalvi

Hur blev det då med Lasses 60 års dag?

Apekatten hade lite mer än en vecka att arrangera ett överraskningspartaj för kaptenen. Ny i stan får man be om lite hjälp för att lösa in ett hejdundrande kalas. Svensken Ludwig kommer förbi Sea Wind och undrar om jag inte vill ha en flådd hel bäver. Hm, bävergryta på sin 60 årsdag låter väl onekligen originellt. Knappast något man glömmer i brådrasket. Vännen Mauro fixar chilenska krabb ben som en förrätt och en maffig chokladtårta till dessert. Schweizaren René bokar lokalen på Micalvi. Schweizaren Denis skjutsar mig till Micalvi efter jag har inhandlat all mat och dryck. Amerikanerna John, Megan, Ronan och Daxton tänder kaminen och bakar bröd och gör en sagolik kronärtskocksdipp och hjälper mig att blåsa ballonger. 30 november klockan är sex och partyt kan börja! 

Ludwig kommer förbi med en bäver

Okej hur gör man nu då?

Daxton "hjälper till" att smycka Micalvi inför Lasses kalas

 

Jubilaren med favorittjejerna

Riktigt krämig chokladtårta från bageriet i Puerto Williams
            

Lasse avnjuter Susannes fantastiska bävergryta. Igor bredvid. 

Grabbhäng i baren. Från vänster Brandon, Jean, Ludwig, Lasse, Lalo och René

OCC Portofficer Lalo Cruz/ Cedena segelskola www.cedenapw.cl

Övar hur det känns att hamna i det kalla vattnet

Cedena segelskola har en fin byggnad och hästar och kor spatserar utanför

Cedena segelskola hälsar den nya stora båten Vinson of Antarctica välkommen till sin nya hemma hamn

Tänk att det i världens ände finns en segelskola för barn. Det är imponerande att lära ungar att segla i en miljö där det för det mesta blåser kuling och vattentemperaturen aldrig stiger över 10 grader Celsius. En av Chiles mest välbeställda herrar sponsrar seglarskolan så det kostar inget för barnen att delta. OCC Port officer Lalo Cruz tillsammans med sin vän Jasmine är de två personer som håller ordning på aktiviteter och ekonomi. Här lär sig barnen att hantera det kalla vattnet, segla små och stora jollar och de åker till och med utomlands för att tävla. Strax innan vi seglade ned till Antarktis flög ett helt gäng barn till Monaco för att tävla och ni kan tänka er hur utvecklande och spännande detta är för barnen i den lilla staden Puerto Williams. Olika OCC portofficers har under de fem åren vi varit ute och seglat varit en ständig källa till information, stöd och trevlig samvaro. Alla dessa engagerade och hjälpsamma portofficers har verkligen förgyllt vår upplevelse av ett nytt land oavsett var vi har varit och här i världens ände får vi uppleva ett riktigt chilenskt julfirande tack vare Lalo och Jasmine.  

Julfirande i Chile startar inte förrän vid åttatiden på kvällen så vi passar på att tjuvstarta med jullunch i Sea Wind. Hector och René smakar svenskt julbord.

Det är mysigt med nya kompisar!

Lalo och Jasmin bjuder stort på chilenskt vis!

Jasmin tömmer skålen med Susannes hemgjorda rödbetssallad

Efter 12-slaget blir det julklappsutdelning

Susannes julklapp! Ingen har undgått hur mycket hon längtar till pingvinerna. 

SSB/Iridium Go

Vi har under våra fem år ute till havs använt oss av vår kortvågsradio och applikationen Winlink och har i nordatlanten varit supernöjda med den, men ju längre söder ut vi kom desto sämre fungerade SSB-radion. Väl framme i Chile fick vi tipset att applikationen sailmail skulle fungera så mycket bättre. Vi har försökt att undvika så många fasta utgifter som möjligt i vår budget och detta abonnemang skulle kosta 2700 kronor/år, men med tanke på att vi ska segla till Antarktis var behovet av att kunna ladda ned väder och maila så stort att det kändes väl värt pengarna. Lasse sätter tänderna i att installera den nya applikationen, men det fungerar fortfarande inte!! Vi tar kontakt med sailmail och frågar vad problemet består av. Hm, jo Chile hade ju en jättebra radiostation, men den brann ned nyligen…. Ja, ha vad ska vi göra nu? Vi har ingen lust att segla till Antarktis utan möjlighet att ladda ned väder. Nu blir det lite oro i lägret. En klump i magen växer. Ska vi tvingas ställa in vår dröm om Antarktis? 

Vad finns det som fungerar här på södra halvklotet då? Iridium Go satellittelefon är nästa steg. En Iridium Go kostar 16500 SEK i inköp och en månatlig kostnad på cirka 1400 SEK. Det här kändes som mycket pengar och vi var osäkra på hur vi skulle kunna ro iland en så stor kostnad. Vi dryftade problemet på vår Facebook sida och någon tyckte att vi skulle ”crowd-funda” dvs be våra följare om hjälp att bekosta Iridium Go. Nej, det kändes alldeles för pinsamt och vi tänkte att vi får väl tugga på våra besparingar, men då dyker en följare som heter Johan Strömbäck upp och säger att han tänker starta en insamling för vår sak. Vi har aldrig träffat Johan utan han är en utav våra 2600 följare på Facebook som hängt med oss som web-matros under alla våra strapatser. Johan är en man med stor organisatorisk förmåga och ett djävlar anamma, som nog skulle kunna ro iland precis vad som helst om han satte sig dän på det. Han gör ett upprop på Facebook och säljer in möjligheten att få hjälpa oss i utbyte mot en vacker tavla med isbjörnen som kom på besök på 

Sea Wind i Grönland 2020 och pingvinen från Chile 2021. Nu rasslar pengarna in med en väldig fart. Följare vi känner och som vi aldrig träffat, svenska och utländska,  skickar in bidrag och inom ett par dagar har vi alla pengar vi behöver för inköpet av Iridium Go samt några månaders abonnemang. Med pengarna på banken beställer vi satellittelefonen från ett företag i Santiago och på mindre än en vecka landade den i Sea Wind. Nu kunde vi kommunicera med omvärlden och ladda ner så mycket väder vi ville. Tusen tack Johan för ditt arbete och engagemang och tusen tack till alla er som sponsrat oss! Helt oväntat och helt ovärderligt!

Iridium Go har landat i Sea Wind

Den fina tavlan som Johan arrangerade med hjälp av en vän som är fotograf

Sista förberedelserna

December passerar och vi börjar känna oss klara för att segla till pingvinerna. Vi har hämtat massor med viktig information om förhållanden och ankringsvikar nere på Antarktis från erfarna seglare. Igor på segelbåten Kotik seglade första gången till Antarktis med sina föräldrar när han var ett år. Vi bjöd in honom och svensken Ludwig på en hederlig torsdagsmiddag med ärtsoppa och pannkakor och tankade dem på allt som kunde vara värt att veta om Antarktis. Vi bjöd även in fransmannen Eric som kört charter i flera år i Antarktis och han sa att Sea Wind, med sitt tjocka glasfibersskov, var en mycket säkrare båt än de många flatbottnade aluminiumbåtar som nu är populära i arktiska och antarktiska vatten.

Vi informerade armadan om att vi var klara för deras inspektion, men nu var det ju jul och nyår och all personal var ju jullediga. Vi fick vackert vänta till efter nyår för deras inspektion. Tidigt den 3 januari kom tre tjänstemän ombord på Sea Wind och här skojar man inte bort en kontroll! Det blev en rejäl kontroll av motor, kommunikationsutrustning, spis och alla andra saker vi tagit upp som problem och 

Sea Wind fick lämna sin plats i marinan och ta sig ut i viken för att armadan skulle se hur ratten fungerade. Efter ett par timmar ombord Sea Wind var de nöjda och sa att vi hade grönt ljus för att lämna Puerto Williams och gå till Antarktis. 

Armdan testar hur styrningen fungerar

Motorkontroll

Här i Puerto Williams kommer färjan Yagan med matvaror varje lördag så om man ska proviantera för en lång seglats gäller det att göra det rätt dag. 

Den lilla frukt affären

Lådor med mat fraktas hem till Sea Wind

Susanne stuvar undan all mat ner i Sea Wind

Nere i Antarktis behöver man mer diesel än vanligt för framfart och värme. Vi bunkrar upp med extra dieseldunkar på fördäck och lyckas få plats med 600 liter diesel mot våra vanliga 380 liter. Sea Winds vattenlinje sjunker för varje sak som läggs till. Vi har planerat vår rutt. Kollat väderfiler igen och igen och nu vill vi bara ge oss av mot de älskade pingvinerna!

I denna del av världen kan man få en del spännande information på Navtexen

 

Här är vi och dit ska vi!

Alla papper är klara nu kan vi avsegla!

Sea Wind crew lämnar Puerto Williams fulla av glädje och förväntan på sitt stora äventyr!

Kaptenen gör ett sista besök hos tull, immigration och hamnkaptenen för att klarera ut och får ett zarpe (seglingstillstånd) för att segla till Antarktis! 

This is it! Antarktis nästa!