2019-03-10- 03-25 Brittish Virgin Islands

Det är en distans av cirka 80 sjömil mellan Saba och Brittish Virgin Islands (BVI). Vi lämnar Saba vid 18.00-tiden för att göra ett nattsegling över och komma fram när det är ljust dagen därpå. Vi glider fram i en skön slör med två rev i både storen och genuan.  Vi bestämmer oss för att ha våra vanliga tre timmars vakter då förhållanden är goda. Jag tar första vakten mellan 21.00-00.00. Vi har 17-23 knops ostlig vind och Sea Wind lunkar på i 5-6 knop. Under min vakt för vi möten med en del andra båtar, mestadels tankers och containerfartyg som håller sig på behörigt avstånd. När jag ser en stor 73 fots segelbåt visa sig på plottern ser jag att vi går på rakt emot varandra. Vi seglar för styrbordshalsar medan den mötande seglbåten seglar för babordshalsar. Detta betyder att den mötande båten ska väja för oss. Vi kommer allt närmare varandra och den mötande båten gör ingen ansats till att ändra kurs. Jag ropar upp Reina som båten heter, men får inget svar. Jag försöker nå honom ett par gånger till på VHF-radion utan någon som helst respons. Nu ligger vi farligt nära varandra och jag får ta saken i egna händer. Jag kopplar ur vindrodret och ändrar kurs så att vi inte kolliderar med varandra. Allt gick bra, men man undrar ju vad skepparen på den stora 73 fotaren gjorde? Jag sätter åter vindrodret på rätt kurs och tittar upp på den vackra stjärnhimlen som glittrar ovan mig. Den är aldrig så vacker som när du sitter ensam på din vakt och det bara är du, båten och alla stjärnorna som delar den magiska stunden. Lasse tar nästa vaktpass mellan 00.00-03.00 och det avlöper lugnt och stilla.  Mitt nästa pass 03.00-06.00 är också väldigt lugnt och snart är vi framme vid Virgin Gorda BVI. Vi angör ankringsviken vid niotiden och ankaret sätter sig fint i den vita sandbotten. Det blir lite frukost och sedan åker Lasse och klarerar in. 20 USD samt 38 USD kostar inklareringen hos tullen och immigrationsmyndigheten. Trötta efter seglatsen blir det en lugn dag med mycket vila, men på eftermiddagen tar vi oss en tur i land. Vi hamnar på den lokala krogen där alla verkar komma från Dominikanska republiken förutom två seglare. Stället ser ut som ett litet ruckel, men människorna fyller puben med stil och glädje. 

En av de lokala snickarna

Tjejerna som jobbar i baren

Den här killen blev så glad av att prata med oss så han åkte hem och stilade till sig för att göra ett gott intryck

Det fanns en del coolingar här med

En glad seglare som vi tidigare mött vid inklareringen på Curacao

Spel och dobbel

Rocka fett...

Vi besökte BVI förra året under vår väg upp till USA, men hade lite brådis så det blev bara ett par dagars stopp. Nu tänkte vi ta lite mer tid på oss att utforska dessa öar. BVI är charterbåtarnas paradis och man känner sig verkligen so en udda fågel som långseglare med en enskrovsbåt. Charter katamaranerna dominerar helt klart dessa skyddade vatten och det kan ju förstå. Vattnet mellan öarna är skyddad av alla öar och öarna ligger tätt så att man kan dagssegla mellan dem. Att ta flyget ner hit och hyra en båt för en vecka eller två är ju en perfekt semester med allt serverat på båten.

Det blir den obligatoriska snorklingen på The Bath, ett fantastiskt ställe med vatten kring stora granitbumlingar. Vi tar bara dingen från ankringsviken och spurtar iväg till The Bath och lägger till vid en flytlina och slänger oss ned i det kristallklara vattnet. Här finns det grottor och gångar som man kan simma igenom och de stora granitklipporna påminner om västkustens vackra klippor. 

Lägg till bildtext

Älghornskorall betyder rent och fint vatten

Seafan

Hemma i båten avslutar vi kvällen med en whiskey i sittbrunnen och tittar på stjärnorna och lyssnar på syrsornas kvällssång. 

Vi lämnar Virgin Gorda och får en skön segling upp till Anegada. 

Life is good!

Sea Wind ligger på ankare en liten bit ifrån alla bojar

Anegada är det spanska ordet för drunknad som ön fick av Christoffer Columbus under hans segling i virgin Islands 1493. Ön har skördat mången skepp innan tekniken gjort det lättare att ha koll på reven som omger den platta ön som är den enda ön i de Virgin Islands som är uppbyggd av korall. När man kommer inseglande ser man först några palmer och inte förrän man är väldigt nära kan man se att det faktiskt är en ö. Vi navigerar in i en smal kanal jämte Jakes reef och ankrar upp strax innan Setting point. Det finns även bojar som man kan lägga till vid, men de kostar 300 sek/natt. Inne i viken formligen kryllar det av charterbåtar som kommer ena dagen, men lämnar en dag eller två senare för att gå vidare till någon annan ö. Det finns en dingedock där man kan lägga sin dinge för att sen ta shuttlebus eller hyra moped/bil för att komma till de åtråvärda stränderna på norra sidan ön. I ankringsviken finns det dock en helt fantastisk strand där man kan vandra helt allena.

Paradiset

Ibland startar vi dagen med lite morgonYoga. Gör gott för både själ och kropp

Tvättkorgen var helt full så jag passade på att tvätta, medan Lasse fixar med lite annat i båten. Det är rena rama hallelulja moment att tvätta här på Anegada för att maskinerna är stora och kostar bara 1,50 USD/tvätt och torktumlaren lika så. I vanliga fall betalar du för en fast tid på torktumlaren, men här gick den tills man var nöjd och tvätten var torr! Happy days! 

Man lär sig verkligen att uppskatta de små sakerna som gör vardagen lite lättare. Om tvätten var billig var allt annat super dyrt! För en sketen liten limpa ville de ha 7 USD! Nä, här blir det till att baka bröd själv. Blir både godare och billigare! Vattnet formligen sjuder av liv och vi ser sköldpaddor, barracudor, stingrockor och stora tarponer nära båten. Vi får ett flertal magiska solnedgångar som färgar himlen med en palett av alla toner av rött.

Lasse åker på någon slags förkylning och får feber och ont i halsen och ligger för ankare några dagar. Jag passar på att ta långa promenader på den vackra stranden och njuter av att gå ensam och fiffilura en stund. När kapten börjar känna sig bättre är det dags att snygga till honom. Ut kommer sax och hårtrimmer och Salong Suzie sätter klorna i det solblekta rufset. Bakom rufset kommer en proper och stilig man fram. Lasse blir så fin!

Vi ser en svensk båt som lägger till vid en boj och jag tar dingen och åker och hälsar på. Det är Anna och Tobbe på den fina båten RIRI som är en Gracia. Tobbe tar min lina till dingen och bjuder mig ombord och här startar en riktig fin vänskap. Ibland så klickar det explosionsartat och ibland klickar det inte alls, men RIRI och Sea Wind klickade stort.  I en veckas tid hänger vi ihop och busar och leker (de två extroverta Susanne och Tobbe var nog värst när det gällde hopp och lek). Anna och Tobbe hade varit ute och seglat i nio månader och var nu på väg norr ut för att ta sig tillbaks till Sverige. De hade massor med proviant kvar i båten och delade med sig av svenskt mjöl, ris, jäst, torkade grönsker och massor med annat gottis.

Lasse och jag hyrde vespa en dag och såg lite mer av ön. Vi besökte cow wreck bay där ett skepp som var lastat med ko ben gått på grund och benen hade sedan flutit i land och viken fick därav sitt namn. Den enda bosättningen The settlement som var så liten att man inte märkta av den innan man hade passerat igen den.  

På Anegada har de stora flockar av flamingos

Den Anegadiska leguanen är utrotningshotad pga av att katter och råttor äter upp deras ungar. Nu samlar de in ungar och föder upp dem i ca 2 år innan de släpper ut dem i det fria för att bevara arten. 

Postkontoret på Anegada

Så var det dags för ett nytt postkontor igen.  Inne på postkontoret fick jag en massa vykort alldeles gratis för de blev så glada att få besök.

Kapten goes vespa

Ägarinnan på baren i Cowwreck bay

Loblolly beach en av de vackra stränderna på Anegada

Sea Wind och RIRI lämnar Anegada och har en skön segling till den lilla ön Peter Island och lägger till i Dead mans bay. Det här är verkligen en paradisvik med bara ett fåtal båtar som stannar över natten. 

Anna och Tobbe gottar sig på sina chillbeans

Apekatten får äntligen leka

Tobbe är en riktig busunge

Vi får en härlig kväll med vännerna på RIRI och dagen efter tar jag, Lasse och Tobbe Sea Wind till Lee Bay för att dyka på RMS Rhone som gick under, med manskap och allt med endast ett fåtal överlevande, i en storm 1867.  Vi plockar ihop vår utrustning och hoppar i vattnet. Vi ytsimmar fram till en av dykbåtarna som ligger där och frågar om de vet mer exakt var vraket ligger och det visar sig ligga rakt nedanför dykbåten så vi går ned via deras bojlina. Vraket ligger utspritt på ett ganska stort område och det är svårt att se vilka delar det är man ser förutom vi ser propellern i aktern. Även om vraket i sig kanske inte är så mycket att se så samlas det massor med fisk under och kring vrakdelarna och vi har ett fint dyk.

Tobbe på RMS Rhone

Dagen efter tar vi oss till Tortula som är stället för proviantering och vi passar även på att fylla våra dyktuber. 

Underbart att få se delfiner när man seglar Foto: Tobbe Holm

Susanne fixar snubberlinan Foto: Tobbe Holm

Kapten lägger till i Tortula Foto:Tobbe Holm

Vi har ju två Nitrox och två  lufttankar och det har visat sig vara svårt att fylla Nitox i Karibien. På Bonaire där vi köpte dem var det lika vanligt med Nitrox som luft och inga problem med att fylla. Vi får se hur länge vi fortsätter att ha Nitrox i de två tankarna. Vi kanske fyller dem med luft så småningom för enkelhetens skull. Tortula har en riktigt bra mataffär så både vi och RIRI handlar kundvagnarna fulla.  Ankringsviken i Tortula är ganska trist så vi bestämmer träff med RIRI i Dead mans bay igen och de inviterar oss på middag. RIRI dra iväg i förväg medan vi ska tanka vatten inne i marinan. Vi kör långsamt in mot bryggan och bara någon meter innan vi är framme stannar båten upp och vi står på grund på den mjuka botten.  Lasse trixar med bogpropellern och vi kommer loss och lägger oss på andra sidan bryggan istället och tankar vatten. När vi ska lämna marinan tar Lasse ”nästan” samma väg tillbaka och båten stannar upp och vi står på grund för andra gången på en timme. Nu står vi på rejält i dyn och trots flera försök att jucka sig loss händer ingenting. Sea Wind står som juten i dyn. Tur att vi har en kapten som både har erfarenhet och fantasi! Lasse tar dingen och fäster en tamp i fören på Sea Wind och försöker dra henne loss. Sea Wind verkar för tung för dingen som glider i sidled, men Lasse fixar en hanfot på tampen så att vikten fördelas jämt mellan bägge sidor på dingen och då går det att dra. Lasse drar med dingen och jag styr och när vi tror att hon är på G så gasar jag på och vi kommer loss. Puh! Tur att kvällen avslutades på RIRI med en god middag och trevligt sällskap efter vårt stök. Vi seglar vidare till Jost Van Dyke white harbour för att gå på de beryktade barerna Foxy´s och Soggy Dollar. I White Bay är det grunt och botten är täckt med sten och korall så vi får inget fäste och går vidare till nästa vik som heter Great Harbour. Botten var inte mycket bättre här så vi får ankra om flera gånger tills ankarvinchens överhettningsskydd löser ut. Nu är det bara att vänta på att motorn till vinschen svalnar. Lasse hoppar i plurret och kollar av hur botten ser ut och om det kan finnas något ställe som är bättre än något annat. Nja, det verkar vara same same och de andra uppankrade båtarna ligger endast med ankarspetsen ned i väldigt hård sandbotten eller i bakom någon liten sten. Vi lyckas dock få fast ankaret tillslut och får en skön kväll på Foxy´s med RIRI. Lasse och  Anna (de två introverta) pratar om katter medan jag och Tobbe (DE två extroverta) klättrar i palmer. Ha, ha visst är det roligt att få nya lekkompisar! Dagen efter blir det ett besök på Soggy dollar innan vi säger hej då till våra nya vänner Anna och Tobbe som ska vidare till Turk and Caicos.  Vi stannar en dag till för att förbereda vår segling till Bahamas och jag förberered kycklinggryta, köttfärsås, hemgjord youghurt och bakar en smarrig kladdkaka. Nu ska vi nog må gott de cirka 500 sjömilen som det är till Bahamas.